Bakväxeltransplantation
Idag var jag och hämtade min MTB hos Bianchi efter att de bytt ut hela bakväxeln m.m. efter att jag kört sönder den i skogen.
Idag var jag och hämtade min MTB hos Bianchi efter att de bytt ut hela bakväxeln m.m. efter att jag kört sönder den i skogen.
Igår var stod det baluns på schemat, från tidig eftermiddag till långt in på natten firade min kompis Robert som fyllt 40 år. Trots att jag inte kom i säng förrän efter klockan 2 inatt var jag pigg när jag vaknade i morse vid 9.30. Det är en härlig känsla. Varannan vatten, var nog det vinnade konceptet igår?
Vid lunch idag gjorde jag och Celeste landsvägspremiär utomhus. Tror aldrig jag har kunnat ge mig ut och cykla så här tidigt någon gång. Vägarna var hyfsat grusfria och solen strålade, kan det bli bättre? Ja, visst kan det blir det! Grädden på moset hade ju varit om mina cykelkupmaner från andra sidan stan varit med, men flera saker gjorde att vi inte fick ihop det idag. Jörgen och Lasse körde en lång MTB-tur på egen hand i Nacka och Robert (inte födelsedagsbarnet) var krasslig så han avstod cyklandet idag.
Jag körde Rialarundan som delvis är helt magisk att cykla med sina böljande småvägar med lite trafik på. Det enda som var lite läskigt, var att det blåste rätt ordentligt. På vissa ställen där vinden fick fart fick man hålla i styret ordentligt. Sammanfattningsvis var det en superhärlig runda och det bästa av allt var att jag äntligen slog min arbetskamrat Jonathans tid på STRAVA-segmentet ”Hakungebacken Nedför”. Dagens runda blev stormiga 55,2 km och du kan du se på min sida på STRAVA.
![]() |
| Lagom morgontrött kl 06.30 |
Det låter ju helt galet för många, men när man hållit ångan upp med cyklingen så kändes det riktigt bra idag. Det ska tilläggas att pendelcykeln är en 8 år gammal 26″ MTB som nog sjunger på sista versen. Några rekordtider blir det inte fråga om med denna cykel, men jag ser det så att all cykling är bra träning oavsett hur fort det går.
På STRAVA kan du se både resan till jobbet och från jobbet.
Sist jag anlitade en personlig tränare, var när jag fortfarande inte upptäckt tjusningen med cykling ännu. Då ville jag stärka mig och lära mig att springa fortare, men så mitt i den processen kom cykeln in i mitt liv. Plötsligt insåg jag att cykling var det roligaste som fanns och att jag dessutom kanske var ganska bra på det.
Imorse samlade jag ihop min älskade men trasiga MTB och packade in den fint i bilen. Förhoppningsvis skulle jag efter jobbet kunna köra den till Bianchi Café & Cylces om de hade tid att ta emot den.