Ett litet livstecken

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem från cykelöarnas ö Mallorca och minnet från varma cykelturer i bergen och allt annat trevligt kommer leva med mig länge.

I fredags gjorde jag en nypremiär med att pendelcykla till jobbet och det gjordes i mina nya Team Utan Gränsers cykelkläder. Även om jag testat dem på Mallorca, så fick jag nu prova min långärmade tröja och benvärmare eftersom vi inte har +22 grader i Sverige ännu.

Man får som vanligt ett rejält uppvaknade på grusvägen som egentligen inte är en väg mellan Täljö och Rydbo som är så skumpig att ögongloberna nästan vänder sig ut-och-in. Ändå är det en magisk frihetskänsla att cykla till jobbet tycker jag. När jag cyklade över Stocksundsbron passerades jag av en för mig okänd cyklist som glatt sa: 

-Snygga cykelkläder och det är dessutom inte alla som har ett Swishnummer på rumpan 🙂. 

Igår kväll var jag dessutom på Berns och lyssnade på A tribute to Prince som igår lämnade oss för ett år sedan. Det var en grym konsert med en kavalkad av både mindre kända och kända artister som sjöng Princelåtar. Magiskt!

​​

Tack för denna gång

En vecka har nu passerat och ca 60 mils cykling har avverkats på Mallorca i sånt där väder som vi i Sverige skulle kalla för finaste högsommar. Vi har under veckan haft 22-25 grader varmt och strålande sol och knappt ett moln på himlen.

Igår gjordes sista cyklelrundan och den gick till något man här kallar för Militärbacken, för att sedan pausa för lunch i bergsbyn Galilea. Militärbacken slingrar sig vackert upp genom en skog och är inte längdmässigt en utmaning, men den tryckande värmen gjorde sitt för att göra den plågsamt jobbig.

Efter backen gick det som vanligt utför i en för mig rasande fart och sedan blev det en stigning till innan vi nådde Galilea. Efter lunchen var det då slut på jagandet av höjdmeters denna resa och resterande cykling gick på rätt platt mark innan vi efter 78,9 km nådde hotellet. Vi avslutade rundan med att fira veckans cykeläventyr med en stor glass på strandpromenaden, som jag givetvis tappade i backen när jag skulle rädda en cykel från att ramla. Lyckades dock rädda både cykel och delar av min glass från marken. 🍦🤓

Senare på kvällen gick vi ett stort gäng till en lokal tapasrestaurang istället för att äta hotellets buffé, vilket blev en trevlig avslutning på denna resa. Idag ska de flesta av oss bara slappa innan vi ikväll återvänder till kalla Sverige igen ⛄️

Slutet gott, allting gott!


Den stora katedralen i Palma

Nedför och uppför Sa Calobra

Igår var jag lite för sliten efter att ha spenderat över 6 timmar på sadeln för att orka trycka på bokstäverna och sammanfatta dagen. Färden igår gick mot Sa Calobra och veckans största utmaning som bestod i ett par olika etapper av bergscykling på smala slingriga vägar.

På toppen av Sa Calobra och Coll dels Reis skulle vi sedan ned för en nästan en mil lång och ormliknande väg för att sedan cykla upp igen. Detta tillsammans med massor med andra cyklister, turistbussar och bilar, men det hela gick riktigt bra. Jag hittade ett bra tempo uppför och klarade den en mil långa uppförsbacken på 53 minuter, vilket jag är väldigt nöjd med i hettan.

Lunch åt vi på ett litet café i bergen och det var länge sedan en lunch smakade så gott. Totalt cyklade vi nästan 15 mil igår och idag väntar ytterligare en liten bergsetapp till något som kallas för Militärbacken. Phu… 😅


Foto: Gerry Askefalk
Foto: Jörgen Otterstål

Dagen före dödspasset

Som vanligt har vi 23 grader och inte ett enda moln på himlen och idag är det dagen före veckans stora och längsta cykelutmaning som kommer går till Sa Calobra och tillbaka. Det väntas bli ca 15 mils cykling och då ingår också veckans längsta bergsklättring som kommer vara ca 1,8 mil (uppdaterat) uppför slingriga sepentinvägar med många procents uppförslutning.

Vissa valde att inte cykla idag och mentalt kanske förbereda sig för morgondagen, men jag, Jessica och Jörgen hängde på vår suveräna ledare Karolina på en relativt platt och kort tur på ca 70 km ned till Sa Rápita för en kaffe och bocadillo. Idag hade vi sällskap av tre nya i vår grupp, vilket var jättekul. Bland annat var det en kille som heter Simon Gustavson från Umarasports som har cyklat genom hela Sverige (230 mil) utan äta mat. Otroligt kul kille att prata med.

När vi kom hem och hade lugnat ned oss lite tog vi en prommis bort till marinan här i stan för att njuta av lite italiensk glass

Nu väntas hotellets magiska stora buffé och sedan blir det nog en lite tidigare sänggång inför morgondagens dödsetapp.


Bergsgetter är vad vi är

Tänk er en morgon där solen skiner och det är fortfarande sådär svalt och skönt som det kan vara en sommarmorgon i Sverige. Så var det i morse när vi vid 9.30 började vår cykling mot dagens bergsetapp till Coll del Sóller. När vi närmade oss bergets fot, så var temperaturen kanske omkring 22 grader, så det var ingen risk att man behövde frysa. Vi tog en kort kisspaus och sedan började vi resan uppför sepentinvägarna.

Det är något magiskt att cykla uppför dessa vägar och bara man hittar sin jämna takt och försöker hålla den, så går det rätt bra att cykla låååånga uppförsbackar en dag som denna med stekande sol. Väl uppe på toppen så var det sedan en hejdundrande nedförsbacke innan det åter igen var dags att sakta ånga på uppåt igen.

Lunchen intogs i bergsbyn Deiá och idag blev det vitlöksbröd, potatisomelett med läsk och kaffe. Detta intogs under stora vackra citrusträd fyllda med frukter. Kan det bli mer idylliskt?

Resan fortsatte sedan mot staden Valldermossa och dit gick det på böljade uppför- och nedförsbackar. Där stannade vi för en kort glasspaus och sedan var det en mindre rolig transportsträcka hem till Palma igen, men efter dagens äventyr, så spelade detta ingen som helst roll.

Idag cyklade vi 94,6 km och över 1 200 höjdmeter. Bra träning inför torsdagens riktiga bergsutmaning, då vi ska uppför Sa Calobra, vilket kommer vara dubbelt så högt som idag 😅

Trötta kroppar och solbrända näsor

Idag är det andra dagen här nere på Mallorca. Igår körde vi en runda på strax under 10 mil. Tyvärr råkade vår grupp ut för en otäck omkullkörning, där en tjej gick i backen och fick åka till sjukhuset med en fraktur i axeln. Bortsett från detta, så var det en helt magisk första cykeldag. Vi hann även med ett stopp vid en velodrom, där vi tog en fika och fick vi testa att cykla lite velodromcykling utomhus.

Lunch intogs i staden Petra tillsammans med hundratals andra cyklister och den bestod av Bocadillo och ett glas iskall läsk.

Idag var det den första dagen då vi gjorde en bergsklättring och den gick upp på berget Randa och klostret Cura. Kroppen fick nu verkligen bekänna färg med över 5 km bergsklättring på slingriga serpentinvägar. Väl uppe belönades man med en magnifik utsikt. Det var nästan mer utmanade att ta sig ner för berget än upp, då det gäller att bromsa rätt för att inte få sladd eller göra bort sig i en kurva. Ett misstag lan göra att du åker in i en bergvägg eller ännu värre, störtar nedför en stup. Allt gick fint och många av oss tog det lugnt nedför.

Lunchen som var en repris på gårdagens fantastiska smörgås intogs i staden Campos, innan vi ångade vidare i jämn fin takt på oändliga raksträckor i vackert kuperat landskap. Det blev även idag strax under 10 mil och när vi kom hem var det ett gäng med ömma kroppar och solbrända näsor.

Magiskt, magiskt, magiskt är min känsla så här långt. Om man ska uppleva ett annat land, så ska det garanterat göras på cykel.


Puig de Randa uppförsbackeselfie


Hello Mallorca

22 grader och klarblå himmel kan man ju inte vara missnöjd med. Resan ned har gått fint och allt bagage inkl Cykel har kommit fram utan något problem. Idag på eftermiddagen har vi mest ägnat oss till att installera oss monterat ihop våra cyklar.

Sedan har vi njutit av ljumma vindar ochvacker utsikt från hotellets takterrass där vi sög i oss en gigantisk Aperol Spritz innan vi gick ned och åt en helt magisk buffé som bjöd på allt gott man kan tänka sig mellan himmel och jord. Den kommer hjälpa oss att hålla vikten efter alla cykling.

Känner mig superpeppad på denna vecka och det känns som jag verkligen är värd detta 🙂

Celeste kommer nog trivas fint här nere i värmen och i bergen
Man kan ju inte klaga på utsikten från hotellet
Det är viktigt att fylla på med vätska