Livet som cykelpendlare

Jag vet inte riktigt vad det är som driver mig att fortsätta kämpa på och cykelpendla när mörkret, regnet och kylan smugit sig på. Det är just nu halvmörkt när man åker hemifrån och nattsvart när man kommer hem på kvällen och det får mig att känna som jag hamnat i något form av ekorrhjul som bara snurrar och snurrar…

Ser man till det trevliga med cykelpendlingen så får jag ju lite mer än 2 timmars cykling varje dag och det är ju finfint för hälsan. Men just nu känner jag att motivationen börjar tryta.

Österåkers kommun blir allt svart

En stor del av motivationen till att cykla sitter i hur enkelt det är att ta sig fram. På hemvägen från jobbet varje dag, möter jag den svarta väggen när man lämnar Täby strax efter Arninge. Där efter tunneln under E18 står skylten som visar nu äntrar jag Österåkers kommun.

Där tar cykelbanan tvärt slut vid kommungränsen och likaså gatlyktorna. Nu blir det landsvägscykling i mörkret upp mot Rydbo station. Där börjar grusvägen som leder dig mot de centrala delarna av Åkersberga. Om det var svart förut, blir det nu svartare än svart.

Har du ingen bra cykellampa är denna väg livsfarlig att cykla som du ser på bilden nedan 😎

Jag fortsätter drömma om den dag då man kan cykla på en belyst asfalterad cykelbana till Täby som inte är byggd med en berg och dalbana som förebild.

Söndagsmorgonrace

Eftersom jag cyklar fram och tillbaka till jobbet de flesta dagar i veckan, ser jag faktiskt fram emot ett inomhuspass med Zwift på helgen. Zwift är det bästa som hänt cyklingen sedan hjulet uppfanns.

Jag tycker det är skitskoj att köra race i Zwift, fast jag sällan är med och slåss om några nämnvärda placeringar. Det är mycket roligare att köra ett race där alla har samma mål, än planlöst cyklande på någon bana. Idag kl 9:20 körde jag ett race som jag kört förut och det var Team Italy Specialissimas platta 40,5 km långa race som gick på banan Greater London Flat.

Som vanligt ställde jag upp klass C och idag var det faktiskt ett gäng svenskar med i detta morgonrace. Ganska snabbt for ett stort gäng med cyklister från blandade klasser iväg framför mig. Orkade dock inte riktigt hänga på dem och det slutade med att vi blev en lite mindre klunga som höll ihop första halvan, innan även den klungan sprack.

Jag försökte hålla en jämn fart och inte göra några ryck som en i vår numera 2 personer starka klunga prövade att göra. Han föll dock tillbaka till mig hela tiden. På slutet kom ytterligare en kille ikapp oss och plötsligt var vi 3 svenskar. När det var ca 400m kvar blev det spurt in i mål och jag fick de sista metrarna vika mig för den kille som kommit ikapp oss och han tog hem spurten.

Digital fuskare i loppet?

Efter racet såg jag på Zwiftpower.com att den som ”vann” av oss tre inte tydligen var reggad på Zwiftpower, så han syntes inte i resultatet. Det gjorde dock den andra killen som legat bredvid mig en längre tid under racet. Utan att ha några belägg för det, tror jag det var en som inte cyklade med rent blod i påsen.

Killen var 71 år gammal, 175 cm lång och hade 2018 på en månad droppat från 78 kg till 50 kg och sedan gått upp 10 kg för någon månad senare åter igen gått ned till 50 kg.

Detta fusk med vikten var mer vanligt förut, då man inte kunde se historiken på vilka ändringar man gjorde på sin profil, men nu går det. Han kanske har gjort någon mirakeldiet, men att 71 årig man på 50 kg drar jämt med en 43 åring med hyfsad okej fysik låter lite konstigt. Jag skulle inte tro att det gömmer sig en underviktig pensionär bakom profilen, utan någon helt annan.

Nåja, det blev ett jättejobbigt race och ett grymt träningspass på lite mer än 1 timme, så jag är nöjd med min prestation.

1 283 procents ökning av bloggbesök igår

Det bevisar att inlägget cykelvägen som blev en grusväg i Österåkers kommun väckte mångas intresse. Inlägget delades (inte av mig) i ett debattforum på Facebook som handlar om Österåkers Kommun, där det blev en hel del kommentarer.

Tänk om Österåkers kommun förstod att det finns många där ute som gärna skulle välja cykeln som transportmedel. Grusvägen mellan Täljö och Rydbo underlättar, men fortfarande tycker många det är läskigt när det inte finns en riktig asfalterad och belyst cykelbana hela vägen ned till Täby.

Jag kanske borde bli politiker?

Vi kan inte bara se utbyggnad av vägar som en lösning på den ökande biltrafiken. Klart att många väljer bilen när det som nu är läskigt att använda cykeln till och från kommunen. Vi behöver ordentliga cykelbanor till och från Österåkers kommun för att fler ska börja använda cykeln.

Hoppas några i sittande befattning i Österåker förstår detta och börjar ta cykeln på allvar. Vi vill inte läsa fler cykelplaner, vi vill se en cykelbana till Täby nu.

Höstshopping

I helgen har jag annars gjort lite höstfint utanför huset och packat in alla utemöbler i förrådet, vilket känns skönt. Bytte också ut sommarens ledsna blommor mot lite höstiga ljung och någon annan grön sak som ska hålla sig hyfsat även under vintern.

Jag har också varit och köpt lite kläder idag och dök då på denna fina t-shirt. Allt med en cykel på e fint 😄

Cykelbanan som blev en grusväg

Österåkers kommun lovade för ett par år sedan glatt att vi cyklister äntligen skulle få en cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Den innebär att man lättare kan ta sig på cykel ned till Täby. Detta efter år av förhandlingar med markägarna och gissningsvis speciellt en särskild som äger typ all obebyggd mark i kommunen.

Först trodde vi att cykelvägen skulle asfalteras, för det är väl en självklarhet om man bygger cykelvägar? Nope, tydligen inte. Där hade markägaren ställt kravet att den inte fick asfalteras. Kommunen lovade ändå att vi skulle få en väg som skulle vara så nära asfalt som möjligt.

Efter att cykelvägen stod klar och underlaget satt sig, så blev det rätt okej faktiskt. Sedan kom vintern och man underhöll den under hela vintern som utlovat också. Det gjorde man med någon specialplog och klassiskt grus som östes ut.

Våren kom och nu var den fina cykelvägen täckt med ett djupt lager grus. Nu kommer väl de och sopar vägen, men nej det gjorde man inte. Vi var flera som felanmälde detta till kommunen. De skickade ut PEAB som är underhållare och de svarade att de inte vågade sopa vägen med risk att förstöra den 😳 Utan förvarning öste man ut ännu mer bindningsmedel istället på det grova vintergruset. De fick till följd att under en tid förstördes flertalet cyklar av det kladdiga gruset som fastnade överallt.

Nu har en sommar passerat och inget mer har hänt, förutom att mopedister hittar in på grusvägen. Mopeder är förbjuda att köra där. Från ena hållet vet inte mopedisterna detta, då förbudsskyltarna är sedan länge nedriva av någon. Egentligen har jag inget emot att moppar kör där, men när de åker och gör donuts och river upp djupa sår i vägen så blir man bara ledsen.

För flera veckor sedan felanmäldes det att en skogsmaskin med larvband förstört en stor del av vägen. Inget händer… Men nu i veckan kom äntligen vägunderhållarna och skulle fixa vägen. De luckrade upp vägen och plattade till spåren från maskinen och det som mopparna förstört. Man har dock inte kört med någon vält, så nu är vägen inget annat än tungcyklad grusväg.

Jag är verkligen tacksam att denna väg finns, men det skär i mitt cykelhjärta att vi cyklister i Österåker aldrig kan få något vettigt alternativ HELA vägen ned till Täby. Nuvarande grusväg får vi dela med områdets lokala ridhus, så ni kan ju tänka er hur en grusväg ser ut när man även rider på den, även om de flesta som rider håller sig på ena sidan av vägen. På riktiga cykelbanor är det förbjudet att rida, men vi fick ju ingen riktig cykelbana…

Hästbajs är en något man får kryssa mellan på vissa delar
Skulle du köra med en cykel med smala däck här?
MTB är det bästa alternativet för dagens underlag

347 kg koldioxid har jag besparat miljön

Idag när det klimatstrejkats runt om i världen och demonstrerats för att få till en förändring, så vi kan lämna vidare vår jord till framtida generationer. Det fick mig att börja fundera lite på vad jag själv gjort för att minska på min klimatpåverkan. Jag själv har inte strejkat, men jag är imponerad av det stora engagemang som Greta Thunberg skapat runt om i världen.

Men på temat miljö kan jag meddela att jag tog ett beslut att inte längre ta bilen till jobbet i början på juni i år. Detta pga de dyra p-avgifterna vid arbetsplatsen där jag jobbar. Jag köpte mig då en elcykel för att orka pendelcykla varje dag.

230 mil på elcykeln sedan i juni

Sedan i juni har det blivit 230 mils pendelcyklande och när jag gjorde en beräkning idag, innebär det att jag besparat miljön ca 347 kg koldioxidutsläpp från min bil. Det är wow tycker jag!

Jag mår dessutom bättre än någonsin och har på köpet blivit några kilon lättare. Imorse var jag dessutom bara 300 gram från att nå mitt viktmål på strax under 70 kg.

Imorgon ska jag cykla på riktigt

Normalt glider jag fram som på en räkmacka till jobbet på min elcykel, men imorgon ska jag vara en sådan där vanlig cyklist.

Varför då kanske du undrar. Jo, jag ska låta en arbetskamrat testa min cyclocross. Hon pendlar på en damcykel idag och vill ha något snabbare. Och då kanske min hoj skulle vara ett alternativ, men hon är dock lite längre än mig, så vi får väl se om den passar.

I och med att jag nu beställt en gravelbike, är det dags för min cyclocross att hitta ett nytt hem. Och det vore super att få sälja den till arbetskamrat, eftersom man då slipper annonsera ut cykeln.

Sist jag pendlande på en icke el-assisterad cykel var i maj, så imorgon är det snigelfart 🐌 uppför alla backar.

The Rift öppnade och stängde anmälan idag

Idag öppnade den officiella anmälan till gravelloppet The Rift på island som jag och några kompisar fick äran att anmäla oss till i förväg. De 500 platserna tog slut rekordsnabbt och de hann knappt annonsera ut att anmälan öppnat innan meddelandet kom att loppet var slutsålt.

Jag har nog aldrig någonsin sett fram emot ett lopp så mycket som jag gör inför detta. Det ska bli så coolt att grusvägscykla och se Islands mäktiga landskap. Det pirrar redan i magen, fast det är först nästa sommar.

Ett race till förrätt

Viken härlig dag vi haft idag, nästan sommarfeelings då temperaturen touchade 20 gradersstrecket. Då kanske man skulle givit sig ut på en runda ute i det fria, men jag hade annat på agendan idag som gjorde att jag istället anmälde mig till ett Zwiftrace innan middag idag.

Jag anmälde mig i klass C i något race som hette VZT Tofu Tornado. Det verkade vara något form av veganrace, så jag var racets köttätare bland veganerna.

För en gångs skulle lyckades jag hålla mig till klungan under minst halva racet, sedan var jag och ett gäng tvungna och släppa. Jag tog i som bara den idag, även om inte min genomsnittliga watt skriker detta. Kände att jag låg på en väldigt hög i puls, så jag slog av när jag var en bit från mål.

Vi var sedan tre personer som låg i en miniklunga sista biten in mot mål och vid målspurten blev jag tvåa av oss tre som kört tillsammans sista biten.

Jag slutade på plats 8 av 11 i klass C, vilket inte är något att skryta med. Men det var kul och skitjobbigt 😅