Nytt försök att vintercykla

Detta inlägg kanske borde skrivits igår torsdag, men när jag kom hem igår var jag så frusen att jag mest ville krama min varma tekopp.

Torsdagsmorgonen började annars rätt trevligt med kanske 3 minusgrader och jag njöt verkligen av det vackra vinterlandskap som nu även Stockholm är insvept i. Och hör och häpnad – Jag vill ge Österåkers kommun lite cred för på torsdagsmorgonen var de flesta cykelvägar, inkl grusvägen mellan Täljö och Rydbo snöröjda efter onsdagsnattens snöfall. Och detta före kl 07:30.

När det var dags att cykla hem på torsdagskvällen hade temperaturen fallit ytterligare några grader jämfört med morgonen. Jag är rätt bra klädd för vintercykling, men kylan igår gick genom alla mina klädlager. Och värst frös jag om fingrarna.

Under dagen på torsdagen hade det snöat lite mer och det var bara i Danderyd och Täby, där man sopsaltar som det var snöfritt och lättcyklat. Men tack vare att det var så kallt, var snön fluffigt lätt och inte så svårcyklad på cykelvägarna hemma i Åkersberga.

Bilden är från grusvägen mellan Täljö och Rydbo på vägen hem igår kväll. Den var fint snöröjd på morgonen, men lättcyklad ändå trots nyfallen snö.

Idag när jag vaknade var det 12 minusgrader och när det är så kallt så cyklar jag ogärna ute. Så idag blev det att arbeta hemma. Dessutom skulle jag ta emot ett paket som skulle komma någon gång under dagen.

Ett rött litet paket

Paketet var min lilla present till mig själv – en Apple Watch. Jag gick lite bananas och valde en röd. Härligt med lite färg på armen tycker jag.

Nu ska jag bara bli kompis med den, så den inte stressar ihjäl mig med allt den ber mig att göra. Rör på dig, stå upp m.m.

En utmaning att vintercykla

De senaste åren har det varit en piece of cake att vintercykla i Stockholmstrakten, eftersom det varit så dåligt med snö. De senaste dagarna har vi fått en hel del snö faktiskt även i huvudstaden.

Jipiii tänkte jag! Nu ska jag äntligen få snöcykla. Jag klädde mig för vintercykling och eftersom det snöade så mycket tog jag på mig mina skidglasögon.

Rätt snabbt kunde jag konstatera att i Österåker hade man inte plogat någonstans. Med 10 cm blötsnö och snorhalt under snön, blev färden lite av Bambi på hal is, trots rejäla dubbdäck. Det fanns ingen chans att slappna av, man fick vara på helspänn hela tiden. Helt plötsligt kunde cykeln bara byta spår och ge sig iväg åt ett håll som inte jag ville.

Man kanske inte får ha så höga krav på snöröjningen när vi nu har haft en del snöfattiga år? Men att man inte hade snöröjt någonting i Österåker när det är dags för många att åka till jobbet efter många timmars snöande är tråkigt.

Jag fick ge upp min cykelpendling till jobbet i höjd med Täljö station, när jag tycker det blev för svårt att ta mig fram. Då hade det tagit mig en bra stund att ta mig de 6 km som det är dit. Nu hade jag samma jobbiga 6 km tillbaka hem.

Hemma igen efter att jag givit upp pendelcyklingen

Jag kom hem helskinnad, men lite besviken på att jag inte kunde ta mig till jobbet på cykeln pga att det snöat rejält. Nere i Täby hörde jag att man tidigt varit ute och sopsaltat, så där var det tydligen inga problem att cykla. Men dit kom jag ju aldrig.

Idag har det snöat hela dagen och trädet på terrassen börjar se väldigt tungt ut. Frågan är om man vågar prova att cykla till jobbet imorgon, eller om jag åter kommer få vända hem pga långsam snöröjning?

Hoppas min japanska Pil inte kollapsar av all snö 🙏🏼

SWE Cup 2021 – race 1

Jag som egentligen inte går igång på att tävla i sport, tycker ändå det är lite spännande att utmana mig själv ibland. Idag var det uppstart i SWE Cup i Zwift som är öppet för alla som har en tävlingslicens eller en bronsmedlemskap i Svenska Cykelförbundet. Raceserien kommer pågå under hela vintern, ända fram till vårkanten.

I SWE Cup får man chansen att mäta sig mot créme dela créme bland svenska zwiftare. Jag har ju givetvis noll chans, men jag ställer upp för att det är kul utmaning.

Så gick SWE Cup, race 1

I årets upplaga av SWE Cup är det många med från Team Utan Gränser, vilket är skoj. Jag ställde upp i klass C och med mig hade jag ett par från klubben i samma klass, sedan var resten utspridda i klasserna A och B.

Banan för race 1 gick på Douce France i Zwift och var 40 km lång. Det var en relativt platt bana, med bara några mindre stigningar.

När starten gick hamnade jag lite efter, så jag kom inte med i snabba första klungan. Men jag tror jag hamnade i den andra som låg strax efter.

I detta race fanns ingen chans till återhämtning. Det var gasen i botten från start. För mig som vanligtvis elcyklar till vardags är det bra att ibland chocka kroppen och ge allt.

Jag gick nog ut lite för hårt i början, så när det var ca 12 km kvar, tappade jag klungan och kämpade ensam så gott jag kunde. Men att inte ha hjälp av en klunga i ett race är skitjobbigt.

Efter en stund hinner en mindre klunga ikapp mig och jag gjorde nu allt för att hålla jämnt tempo med dem. Det lyckades och jag lyckades hålla mig med dem ända in i mål. Jag slutade på en 70:e plats i klass C av 116 på ZwiftPower och körde på tiden 60 min blankt.

Här är jag (killen med SWE på rumpan och ljusblå cykeldäck) då jag låg i klungan som jag först hamnade i. Det var med dem jag gick ut lite för hårt, så jag fick släppa dem när det var ca 12 km kvar.

Varför jag kör race i Zwift

Att köra race i Zwift är ett sätt för mig att pressa mig och sakta men säkert har jag faktiskt blivit bättre och bättre. Det är ett utmärkt komplement till min vardagspendling jag gör med min elcykel. Till vardags får jag 2×29 km lågintensiv träning. När jag någon/några dagar i veckan kör race i Zwift, får jag min högintensiva träning.

Cyklat utomhus idag!

Okej det är väl ingen nyhet, då jag brukar pendla till och från jobbet på min elcykel. Men så här års ska jag säga att det inte blir så många nöjesrundor utomhus. Sedan Zwift kom in i mitt liv, växlar jag gärna över till Zwift när det blir kallt, blött och snöigt ute.

När jag fick frågan om jag ville haka på en gravelrunda i mina trakter och vädret såg ut att bli hyfsat, tackade jag ja till hänga med. Jag är inte så bra på att leta nya vägar, så när några stakat ut en väg i närheten där jag bor, får man passa på.

Det blev en fin runda på mestadels lättrampade grusvägar. Som vanligt när cyklar gravel, har man oftast mer tid att njuta av naturen eftersom tempot inte alltid är så högt. Jag tycker om att det inte är så hetsigt och att man inte alltid ska jaga fram som en galning för att göra bästa tiden på en sträcka. Visst finns det möjlighet till sånt även inom gravel, men det är jag måttligt intresserad av.

För mig är gravelcykling = njutarcykling

Idag var vi fyra stycken cyklister och det var härligt att komma ut ett par timmar i friska luften. Min cykelkompisar hade startat vid Kulla vägskäl som ligger vid Vaxholmsvägen. När de passerade nedanför mig, anslöt jag till dem. Sedan cyklade vi via Domarudden i Åkersberga ut på små slingriga grusvägar upp mot Vallentuna.

En övergiven husvagn i en glänta som en gång förmodligen var en jaktstuga, men som efter inbrott var vidrigt äcklig. Få skulle ta i den med tång tror jag.
Foto: Hans Larsson
Foto: Hans Larsson

I Vallentuna stannade vi på Stenugnsbageriet för att fika och äta en macka. Jag unnade mig även ett smarrigt wienerbröd. Efter fikat fortsatte vi vidare på en blandning av grusvägar och singeltracks där det var en riktig lervälling stundtals.

Även fast jag bor i Åkersberga och har bott i Vallentuna, åkte vi på vägar och stigar jag aldrig sett förut och som ibland korsade för mig kända marker. Det blev mycket nu har jag ingen aning om var vi är? Och sedan plötsligt kände man igen sig i någon korsning.

Tack för ett par sköna timmar på cykeln Gerry, Mats och Hans som var mina medcyklister idag. Nu värmer jag mig en glögg för att återfå normal kroppstemperatur igen efter denna kylslagna cykeltur på nästan 7 mil.

Målgång i TUG500 och Festive500

Då var det nyårsafton och nu är det bara timmar kvar på 2020. Året där man inte kunnat umgås med vänner och familj som man brukar. Jag och min familj har varit friska och det är jag tacksam för. Nu ser vi fram mot ett bättre 2021 så småningom.

Nu i mellandagarna har det varit den årliga cykelutmaningen Rapha Festive 500 och förra året fick man ju inte göra den inomhus med Zwift, så gjorde jag min egen utmaning som jag kallade för TUG500. Men i år var det okej att göra den via Zwift.

Igår på eftermiddagen rullade jag över mållinjen med en dag tillgodo. Och idag ska det bli skönt med en vilodag från cyklingen. 500 km på 7 dagar känns i kroppen och sett över hela december så har jag cyklat 864 km.

500 km = 500 kr till TUGs insamling

Igår satte jag också in de 500 kr till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser som jag lovade innan start. Det är 1 kr/km i Rapha Festive 500 utmaningen.

Årssammanfattning

I år blir det ingen årskrönika, men väl en summering av cyklandet under 2020. På grund av pandemin, reviderade jag mina cykelmål efter sommaren. Jag hade från början som mål att cykla 11 000 km över året, men eftersom jag jobbade hemma från mars till sen augusti, så blev det inte längre realistiskt. Jag är dock nöjd med min prestation.

Mitt cykelår i siffror

Totalt antal cyklade kilometer: 9 075
Totalt antal klättrade höjdmeter: 89 507
Totalt antal timmar: 350
Totalt antal aktiviteter: 348
Personliga rekord på Strava: 798

Jag cyklar ju allt från elcykel, vanlig cykel och en hel del virtuellt med hjälp av Zwift. Siffrorna ovan är en sammanfattning av allt.

Gott nytt år på er alla!