Vårkänslor på allvar

Sitter med en kopp kaffe och tittar ut på min trädgård som vrider sig i vinden och försöker piggna till i vårsolen. Älskar den här tiden när allt sakta börjar vakna till liv igen. I helgen ska jag hjälpa trädgården lite på traven och börja rensa bort fjolårets alla blommor som står stela och bruna.

Jag börjar även känna att mitt knä snart är på banan efter att jag drog det i marken för ca 1,5 vecka sedan då jag ramlade med cykeln. I torsdags var jag hos läkaren för att kolla upp det, eftersom svullnaden hållit i sig. Allt såg bra ut med leder och annat, samt att i skrivande stund har svullnaden har gått tillbaka.

Nu när vårkänslorna spirar, står det på helgens att-göra-lista att jag byta till sommardäck på cyclocrossen. Ska bli skönt med lite mer lättrullade däck och imorgon blir det nog en solig runda för att känna hur det känns att cykla med knät. Det ryktas om att det ska bli nästan +15 grader imorgon ☀️

Låt denna dröm bli verklighet ❤️

En annan kul sak jag fick se igår, var att det verkar som att det finns planer på både ett MTB-spår och cyclocrossbana här Österåkers kommun. Detta skulle vara sjukt skoj om det blev verklighet inom kort. Här kan du läsa artikeln.

Bildfest från Keps Cup

Idag var det första deltävlingen i cykeltävlingen Keps Cup. Den gick av stapeln i Löttingelund, Täby som inte är särskilt långt från där jag bor. Hade kanske tänkte cykla själv, men eftersom jag har ett knä med skrapsår som håller på läka, så åkte jag dit för att vara åskådare istället.

Lite svalt i luften, men i solen var det helt okej. Det var hursomhelst himla trevligt att knalla runt en dag som denna i skogen och kolla MTB. Tog ett stort gäng bilder med min mobil som ni kan glutta på.

Hittar du dig själv på bild är det bara att stjäla bilden (klicka på dem för större format), men skriv gärna att det var jag som tog den och om möjligt länka gärna hit.





Oaaa… i famnen på en gran

Denna morgon skulle bli lite av en nypremiär. Jag hade fixat och donat med min pendelcykel och givit kedjan den bästa oljan. Allt började finfint och jag njöt lite av att faktiskt cykla iväg tidigare än vad jag brukar åka till jobbet.

Jag var lite fundersam på hur grusvägen i skogen mellan Täljö och Rydbo var, eftersom det brukar ta lång tid för snö och is att smälta bort där. När jag kom fram till Täljö såg det fint ut, knappt en snöflinga eller isbit kvar.

Men… så i en kurva var det som en linje var dragen, där hela vägen var täckt av en blank bucklig isskorpa. Jag han inte bromsa. For rakt ut på isvägen och lyckades hålla mig på hjulen, eftersom jag har dubbdäcken kvar på cykeln. Men att svänga var helt omöjligt. Färden slutade med att jag åkte av vägen och rakt in i buskig gran som fångade upp mig. När det väl tog stopp, så drog jag knät och ena armbågen i gruset.

Var väl snabbt på benen igen och såg att mina cykelbyxor gått sönder på knät. Utan att titta kände jag att jag förmodligen fått skrapsår på knät och armbågen. Valde att vända om och vingla hem på cykeln som klarade sig bättre än mig, istället för att fortsätta till jobbet. När jag hemma själv gjort rent såren som mest var skrapsår, tyckte jag dock att jacket i benet kanske behövde lite proffesionell översyn.

Som tur var, hann jag till min husläkare innan deras akuttid var slut. Först tyckte sjuksköterskan att det kanske behövde sys, men en läkare beslöt att det räckte med att tejpa såret. Kände mig väldigt väl omhändertagen och kunde stappla därifrån och fortsätta resan till jobbet, fast med bil istället.

Gick ganska bra trots allt, även om knät självklart känns ömt. Sånt här händer ibland när man cyklar och det är bara att ta nya tag 🤓

Tror den buskiga granen räddade mig från att slå mig mer idag, så tack lilla gran för att du stod där med öppna grenar och tog emot mig.

Cykelfäst(ning)

Med 2 smörgåsar och 1 kokostopp i magen trampade jag i väg på cykeln. Färden gick mot Vaxholm och jag måste säga att det är fröjd att Österåkers kommun byggt en cykel/gångbana utmed Svinningevägen. Det är i stort sett bara ett glapp i höjd med Täljö där man har lite kvar. Sedan hoppas jag att man fortsätter bygga cykel/gångbanan hela vägen upp till Kulla vägskäl.

I höjd med Bogesundslandet, svängde jag in på Bogesundsvägen för att slippa köra på den läbbiga Vaxholmsvägen och när man inte blir omkörd av blådårar som är ute och testar sportbilen, så är det helt magiskt vackert att cykla där. Jag stannade till i höjd med mitt absoluta favoritslott som är Bogesunds slott, som uppfördes ursprungligen av Per Brahe den yngre på 1640-talet. De borgliknande utseendet fick slottet så sent som på 1860-talet, då det var poppis med medeltidsromantisk arkitektur. Sista ägaren av slottet lät det tyvärr förfalla till den milda grad att taket rasade in på vinterträdgården. Staten tvångsövertog slottet på 1940-talet och nu har det har renoverats på utsidan, så att det återfått sin forna glans.

När jag kom till Vaxholm, så vände jag hem nere vid kajen där ett annat gigantiskt bygge ligger, Vaxholms Fästning. Fästningen byggdes på mitten av 1500-talet på uppdrag av Gustav Vasa och har hållit emot angrepp mot Stockholm från både danskar och ryssar. Den ursprungliga fästningen är idag riven och ersattes med den nuvarande på 1860-talet eftersom den gamla inte längre var tillräckligt motståndskraftig, men ganska snabbt visade sig att den nya inte heller kunde stå emot de nya kraftfullare vapnen, så då flyttades verksamheten till Oscar Fredriksborg vid Oxdjupet.

Det var en liten historielektion för den som tycker om sånt 🙂. Jag får väl cykla till Oscar Fredriksborg på Rindö en dag och berätta lite mer om den. Jag låg dessutom i lumpen nere i berget, intill Oscar Fredriksborg. 

Totalt sett blev det iallafall lite mer än 50 km cykling i helt underbart vårvinterväder.

Här är lite bilder från dagens runda:

Helt underbart med nya cykelbanan till Svinninge
Cykelfäst(ning)
Kastellet eller Vaxholms Fästning som det även kallas
Bogesunds slott

Cykelbil – kan det vara lösningen?

Fler och fler blir vi som trängs på vägarna där ute. De senaste dagarna har det tagit 1,5 timmar att köra till jobbet med bil. Trots att det snöat rätt bra de senaste dagarna hade jag nog cyklat istället om det funnits cykelbana till grannkommunen. Jag vet att Österåkers kommun vill få till detta, men det finns som jag sagt tidigare några markägare som sätter käppar i hjulen för utbyggnaden av cykelinfrastrukturen.

Sedan ska jag väl inte stryka under stolen med att när det är blött och kallt så är det inte superskoj att cykla. Visst finns det hårdingar där ute som struntar i väder och vind, men de flesta av dem har inte 2×35 km till och från jobbet.

Som av en händelse dök jag på en nyhet som är ca 1 år gammal om en kille vid namn Mikael Kjellman från Östersund som utvecklat en superfräck cykelbil som drivs med hjälp av att du trampar och så har den en eldriven hjälpmotor på 250 watt, likt en en sådan som sitter på en el-cykel. Tydligen ska den klara av att färdas i ca 25 km/h i 6 mil på en laddning.

Cykelbilen kallar han för PodRide och han har crowdfundat en hel del av utvecklingen och enligt hans webbsida MyPodRide kan den kanske finnas på marknaden i slutet på 2017.

Om den inte blir för dyr så kan jag garantera att jag är toksugen på att skaffa mig en sådan, för man blir ju alldeles lycklig när man ser hans klipp på YouTube. Om jag färdades i snitt 25/km/h skulle en sådan här rackare ta mig till jobbet på ungefär samma tid, kanske till och med lite snabbare. Miljövänligt och så får man ju lite motion på köpet.

Prototypen PodRide. Foto: Mikael Kjellman

Det finns inget dåligt väder

Jo, visst finns de det! Men skulle man vänta in de dagar det är strålande sol, torrt och fint så här års, då skulle det inte bli så mycket cykling. När jag stack iväg på förmiddagen var det ett lätt snöfall och någon minusgrad i luften. De större vägarna var saltade och sådär härligt kladdiga. Man riktigt kände hur skiten fastnade överallt.

Valde därför att styra min cyclocross mot en mindre grusväg som leder upp mot Vallentuna. Där var det inget salt, men istället blev det en dryg mils potthålscykling. När det ligger snö på vägen är det jättesvårt att se alla hål, så det gällde att hålla i styret.

Från Vallentuna vände jag sedan tillbaka på mindre vägar mot Åkersberga och jag skrapade ihop strax över 40 km snöblöt cykling idag.