Vårpremiär?

Ikväll strilar regnet ned utanför fönstret och jag gjorde precis en rusning ut till glassbilen för att köpa lite vårkänslor iform av ett paket sandwich som är min favoritglass.

Imorgon ska det dock bli bättre väder och det hoppas jag stämmer för imorgon tänkte jag göra vårens första pendelcykling. Jag har lite premiärnerver ikväll som kan beskrivas lite som den där känslan man kan ha dagen innan ett cykellopp. Nåja, det ska nog gå bra!

Efter att jag häromdagen skrev om att jag haft problem ett litet glapp mellan framgaffeln och ramen på min cykel, så erbjöd min kompis Robert att han kunde kolla på den. Idag svängde jag förbi honom på lunchen och på några minuter hade magiske Robert fixat glappet. Problemet var att jag missat att dra åt en av två gängor i den del som sitter nedsänkt i styrstammen på min cykel, så nu vet jag att det finns två ställen att skruva åt där.

Pinsamt att det var en sån enkel sak, men det är inte så lätt att veta hur allt funkar 🤓 Det känns iallafall jätteskönt att det inte var något annat fel, så nu ser jag fram emot att kanske köra en runda med den snart.

45691418-2A09-4959-939E-DC7A8341DBDA

Cykla ville jag och cykla gjorde jag

Idag hade jag velat ta en lång tur med racern, men på förmiddagen hade vi städdag i föreningen och sedan fortsatte jag städa bort vintern från min egen tomt och klippa bort alla döda växter från förra året.

Känslan efter allt detta är rätt härlig och nu hoppas jag alla växter snart vaknar ur sitt ide och börjar sätta fart och växa 🌱

Med lite tid över innan solen skulle gå ned bestämde jag mig att jag skulle hinna med lite cykling. Ville ta racern, men jag får inte mitt styre och gaffel att sitta som det ska efter att jag skulle montera ihop den efter Spanien. Det är något litet glapp hur jag än gör. Får ta den till Cykelkraft där jag köpt den och se om de kan hjälpa mig i veckan.

Cykla ville jag och cykla gjorde jag, fast den blev en runda med cyclocrossen istället 🚴🏼‍♂️ Det var inte så dumt det heller, eftersom jag då fick känna att sommardäcken satt som de skulle innan det blir vårens första pendelcykelpremiär i veckan.

Jag tog mig en sväng runt Garnsviken i kvällssolen som gjorde allt för att värma en i den nu lite kyliga luften.

FBD0B5FB-5F6B-4303-9667-CE3234BC5B76775EA058-B4F5-4A67-94DB-7DD4EB9FAD29

 

Kolfibermums

Innan jag drog till Spanien kom jag på att jag bara hade en flaskhållare på nya racern. Lösningen blev att Moutainbiken fick låna ut sin till racern eftersom det var den enda jag hade som passade någorlunda med den som satt på racern när jag köpte den.

En kväll nere i Spanien spontanshoppade jag därför två nya flaskhållare från Wiggle som kom nu i veckan. Det jag köpte var två rätt slimmade hållare i syndigt svart kolfiber. Det var inga tokdyra saker, men de var snygga och väldigt lätta.

När de nu sitter på cykeln, tycker jag de blev riktigt snyggt och när jag nu lättat cykeln med typ 20 gram, kommer jag bli skitsnabb 🤓

966CCE00-F316-44C3-98E4-CCA497E93893F76E1FAC-5AE1-4B9C-BFF8-91CE6AEE77EEB08E96F2-DCD5-4B70-8E62-C99A1AD4D6DCF8EFCF65-D6C5-447F-9438-C0C91DE0860D

Tillbaka till verkligheten

Det har nu gått några dagar sedan vi kom hem från Spanien och sakta men säkert börjar man sakta glida in i vardagens rutiner igen.

Efter att vi kom hem verkar det som våren fått fart här hemma, vilket känns riktigt härligt. Igår passade jag på att byta till sommardäcken på cyclocrossen, så nästa vecka blir det nog vårens första pendelcykling.

När får vi egentligen cykelväg till Täby?

Häromdagen såg jag ett inlägg i en lokal facebookgrupp som jag är med i där någon länkat till tidningen Mitti som intervjuat några från Åkersberga som skrivit ihop ett medborgarförslag som de lämnat in till Österåkers kommun där man kräver en cykelväg mellan Åkersberga och Täby. Man har även startat en digital namninsamling för detta som fram till idag fått över 750 underskrifter.

Jag själv som är en inbiten pendelcyklist tycker det är härligt att läsa att fler engagerar sig i denna fråga. Mer än halva året är vi i Åkersberga tvungna att välja bort möjligheten att kunna cykla till och från kommunen, för att det inte känns säkert eller inte går att välja cykeln pga av snö och is.

Egentligen är det aldrig säkert att cykla till och från vår kommun, men det går att göra det den snö och isfria delen av året om man gillar läskiga utmaningar.

Vi tvingas idag att cykla på vägrenen på väg 276 med bilarna som kör om dig i 100 blås och i höjd med Ullna Golfklubb får man träna terrängkunskaper och lyft av pendelcykel över diverse stenhinder.

Eller så kan du välja att cykla utmed Roslagsbanan i grovt mjukt grus i typ en mil, där du även får chans att öva upp dina akrobatikkunskaper när du ska ta dig över den lokala Grevefamiljens stridsvagnshinder.

Artikeln i Mitti hittar du här

Namninsamlingen för en cykelväg mellan Åkersberga och Täby: Skriv under här

img_3430-1

En vecka går fort när man har kul

Imorse sken solen och värmen började sakta återvända efter gårdagens regn. Det kändes underbart att få avsluta denna vecka med lite förmiddagscykling och fika innan det var dags att plocka isär våra cyklar och packa ihop dem inför hemresan.

Eftersom huset är beläget på ett berg, har vi inte riktigt känt behovet av att cykla så mycket distans, även om det är riktigt trevligt att göra det också. Cykelpassen denna vecka har varit en orgie i bergsintervaller och jag har lyckats skrapa ihop ca 20 mils cykling och ca 4 300 höjdmeter.

Igår var det ett riktigt bedrövligt väder, men då tog vi bilen till Ronda. Vi nådde inte ända fram dit på cyklarna häromdagen, på grund av att vi höll på att frysa ihjäl på vägen dit.

På vägen upp mot Ronda öste regnet ned och när vi kommit riktigt högt upp övergick regnet i snö.

Väl framme åt vi lunch på en riktig turistfälla till restaurang, men det var helt okej mat ändå. Sedan spanade vi in den vackra gamla bron mitt i stan och det enorma stup med vattenfall som man kunde se långt nere i mellan bergen från bron.

Vi gjorde också ett besök på den gamla tjurfäktningsarenan som delvis var ett museum numera.

Nu har vi landat i Sverige igen, trötta men nöjda efter denna spanienvecka. Även om jag haft något i kroppen som gjort att jag inte kunnat köra järnet med cyklingen, så har det varit en magiskt härlig vecka i huset på bergskanten.

Grädden på moset har varit alla underbara kompisar som jag varit med denna vecka: Johan Hübner, Robert Trouin, Robert Otterstål, Jörgen och Jessica Otterstål, samt Ali Ranji som bodde ett stenkast från oss.

Så tack för alla svettiga och frusna cykelturer, alla skratt och för att ni är just dem ni är. Ni är mina cykelstjärnor ⭐️

Fikatur och bergshike

Vi har ju haft lite varannandagväder denna vecka och enligt prognosen skulle det vara fint väder fram till lunch, så några av oss tog en kort sväng upp till Istán för att ta en fika. Det var riktigt behaglig temperatur, trots att inte solen sken. När vi satt och fikade, dök det upp en svensk kille som var ute på en ensamtur som vi tjattrade lite med innan vi gav oss tillbaka hem igen.

Efter lunch tog jag och 2 x Robert en promenad eftersom regnet fortfarande lyste med sin frånvaro. Promenaden blev en bergshike i naturreservatet som ligger i anslutning till där vi bor. Här och där gick vi förbi hus och hotelldrömmar som plötsligt avstannat och sedan lämnats i glömska.

Vi kände oss som riktiga stadsbor när vi iförda platta sneakers klättrade runt bland blommande buskar och vilda olivträd. Det blev en riktigt trevlig och uppfriskande hike på ett par kilometer och på väg tillbaka blev vi lite blöta av det nu antågande regnet.

Vår 1 kilometer långa uppfart mot huset med 11 % lutning och 111 höjdmeter tar ut sin rätt på benen.

Långt där nere bor vi. Vårt hus är det som ligger strax under den mörkblå poolen

Från vårvärme till askallt

Idag sken solen igen efter att vi hade ett rätt blött väder igår. Idag var tanken att vi skulle cykla upp till staden Ronda som nås genom en galen klättring upp i bergen. Första målet var ett café som låg uppe på en bergskant efter ca 2 mils klättring. Vägen upp dit var till en början rätt angenäm, men rätt snart började vinden tillta och temperaturen sjönk från behagligt till mer och mer plågsamt kallt.

Målet var att vi skulle återsamlas vid caféet, eftersom vi är lite olika starka bergsgetter. Robert O höll täten och efter honom jagade Robert T. En bit efter dem kom sedan Ali, jag, Jessica, Jörgen och Johan. Efter ett tag kom jag ikapp Ali och vi höll sedan ihop upp till caféet. Det tråkiga var att när vi som bäst behövde en varm kaffe, så var caféet givetvis stängt.

Jag och Ali väntade in de andra, men Robert och Robert hade redan beslutat sig att fortsätta mot Ronda eftersom stället var stängt innan vi kom dit. Vi andra beslutade oss för att vända ned mot Marbella igen eftersom det var typ 5 grader varmt och vi frös som ett gäng hundar.

På vägen ned mot Marabella igen var vi tvungna att stanna flera gånger för att återfå värmen lite. Robert T hade också valt att avbryta färden mot Ronda pga risken för att få köldskador. Han anslöt också till oss strax innan vi hittade vi en mysig restaurang med en solig terass som hade en makalös utsikt, där vi äntligen kunde få i oss en varm kaffe, cola och en bocadillo.

När vi återfått kroppsvärmen, bar det iväg hemåt igen. Då mötte vi även upp Robert O som lyckats ta sig till Ronda själv och sedan tillbaka till oss, vilket var makalöst starkt gjort.

Väl hemma var det ett gäng slitna och frusna själar som var grymt nöjda med dagens prestation och som fått lite mer än 6,5 mil in på cykelkontot. Några av oss mjukade upp våra kalla kroppar med ett härligt bad i bubbelpoolen hemma på terrassen.

En kram för att hålla värmen är ovärdeligt när man fryser

Världens bästa trafikregel i Spanien