Stressad start på SWE Cup

Uj vad det kan gå fel ibland. Igår tyckte jag att jag var förberedd innan starten i SWE Cup. Jag hade loggat in i Zwift, fyllt vattenflaskan och förberett spellistan på Spotify, men så var jag tvungen att fixa några saker innan jag drog på mig cykelkläderna.

Plötsligt blev det väldigt bråttom när jag insåg att att det bara var några minuter till start. Hinner inte ens tända lampan i rummet där jag har mina cykelkläder… men det blev snabbt av med vanliga kläderna och på med cykelbyxor, cykelstrumpor och skor. Kastar mig upp på cykeln och börjar trampa igång.

Tycker då att cykelbyxorna kändes lite konstiga. Inser att jag satt på mig dem ut och in 😄 Hinner precis åtgärda mitt fumliga misstag innan racet startar. Så kan det gå ibland när man har bråttom.

Hur gick racet då?

Ja, som vanligt hinner jag inte med att haka på första klungan. De bara susade iväg som om alla hade elcyklar och jag en vanlig cykel. Nåja… Jag hamnade i en mindre klunga som jag lyckandes klamra mig fast vid hela racet. Vi växte en aning under racet gång, då vi hämtade upp några rester från den första klungan som inte orkat hänga med där.

Vår klunga låg på plats 80-100 och det var ett bra jämt gäng skulle jag säga med få utbrytningar under racet.

Jag kände mig lite stel i kroppen efter att jag krälat runt på och utanför min terass och gjort rent mitt glasräcke i söndags. Men efter en stund på cykeln så mjuknar man och det är liksom bara att trycka på så gott det går. Banan var som tur rätt platt igår, med nästan inga backar alls.

När man har ca 1 km kvar till mål var det som vanligt viktigt att försöka hålla koll på sina medcyklister för att se när de börjar ladda på för den sista spurten. Detta kan man göra genom att bl.a. se vilka watt/kg de runt om dig presterar. När den börjar öka hos dem är det bara att ladda på och så gjorde jag med ca 500 m kvar.

Det blev jämt in i mål, men i vår klunga kom jag som tvåa in över mållinjen efter att vi avverkat banans 3 varv och 40 km. I totalen i klass C hamnade jag på en modest 52:a placering.

Jag är ändå nöjd med gårdagens tävling och det var kul att jag orkade hålla kvar med min klunga från start till mål. Det är en seger för mig som ibland inte orkar hela vägen och brukar tappa mot slutet.

Vår i luften

Det är ju fortfarande februari men vipps slog vädret om från arktisk kyla till våriga temperaturer, så all snö har smält rekordsnabbt här i Stockholm. Jag har bara en liten snöhög kvar på tomten som är resterna av mitt uppskottade snöberg.

Cyklat ute idag 😱

Eftersom solen strålade och temperaturen klättrat upp mot +10 grader tyckte jag det var dags för utomhuspremiär idag. Jag har ju cyklat utomhus med min elcykel när jag pendlat, men idag blev det premiär på cykel utan elassistans.

Pumpade i lite vårluft i Gravelbikens däck och idag kunde jag klä mig i lite tunnare kläder och mössan kunde ersättas av en keps. Sedan stack jag iväg på en runda runt Garnsviken, en lite lagom kort premiärrunda.

Så härligt att komma ut på vårens första runda och känna solens värmande strålar mot ansiktet och se naturen som sakta håller på att vakna ur sin vinterdvala.

Även lite vårkänslor inne

Igår fixade jag lite här hemma och planterade om lite blommor som man ska göra nu på vårvintern om de är i behov detta.

Årets tomatplantor som jag planterade för ca 2 veckor sedan växer så det knakar. Alla utom 1 frö har tagit sig. Dessa små tomatplantor brukar kunna ge mig en skörd på 100-200 tomater varje sommar. Jag köper samma variant varje år för att de är så bra.

Stolt att vara mellanmjölk

Igår gick den sjunde deltävlingen i SWE Cup och detta på en rätt skön bana faktiskt. Racet startade med en uppförsbacke följt av en rejäl nedförsåkning för att sedan plana ut och avslutas uppför in i mål.

Det pratas lite här och där att man vill ha mer backar och längre race i SWE Cup. Jag tycker personligen att det varit rätt jobbiga banor i år, även om det inte varit några monsterbackar ännu. Jag tycker denna raceserie som det nu återstår 3 deltävlingar i, varit ett utmärkt sätt att utmana mig själv och sätta sprätt på benen lite extra varje måndagkväll.

Min fokuserade Zwiftgubbe i orange tröja

Jag har under dessa 7 veckor som SWE Cup pågått kämpat med att först komma på helt okej placeringar i klass C till att vara på gränsen att tro att jag snart kanske inte skulle platsa i C.

Trots att jag inte är någon större tävlingsmänniska, har resultaten i SWE Cup ändå påverkat mig och fått mig att förändra min träning.

Eftersom jag inte pga pandemin cykelpendlar i samma utsträckning, har jag lagt till rodd i min träning och jag tycker mig börja märka resultat av det. Jag känner mig starkare i kroppen och det är ju ett gott tecken.

Igår innan start kände jag att jag inte var jättepepp, men när racet väl startade vaknade benen och orken till liv. I tidigare race har jag inte orkat hålla mig kvar i klungorna och tappat dem mot slutet. Men igår lyckades jag hålla ihop med den klunga jag klängt mig fast vid nästan från start och det kändes härligt.

Slutade på plats 51 av 92 i den officiella resultatlistan på ZwiftPower. Inte mycket att skryta över kanske, men jag är stolt över att vara mellanmjölk.

Saker man blir glad av

Jag tror inte jag är ensam om känna att ena dagen kan allt kännas bra och nästa dag känns allt bara botten och tråkigt? Jag tycker det är så hopplöst att man inte kan göra saker som förut kunde göra utan att tänka.

I tider som dessa behöver man försöka hitta på saker som gör en glad.

Härliga mönster gör mig glad

Jag har rätt länge funderat på att sätta färg på mitt väldigt vita, ljusa och fräscha kök. En härlig färgklick i form av en fondtapet, tror jag skulle pigga upp.

Många mönster har kommit och gått i mina funderingar. Men jag har alltid återkommit till de härliga mönster som skapades i början på 1900-talet och som än i dag tillverkas.

Jag hade bestämt mig för en tapet hemma, som jag sett online. Men när jag idag åkte till affären och såg den i verkligheten, var jag inte lika övertygad om att det var den jag ville ha. Efter en och en halvtimmes letande uppstod det kärlek till en annan tapet.

Jag blev otroligt förtjust i en tapet från Morris & Co som heter Seeweed, vars mönster skapades 1901. Den har jag nu beställt och det kommer bli en härlig mönsterchock i mitt kök.

Min vän Jessica sa i en chatt där jag delade lite tapetvarianter, att man ska köpa saker man bli glad av. Och varje gång jag tittar på denna tapet, blir jag glad, så den är nog rätt för mig.

Cykla gör mig glad

I veckan märkte jag hur jag gick från att känna mig lite nedstämd till superglad, när jag för första gången på länge kunde pendelcykla till och från jobbet. Det fyllde mig med massor med härlig energi, nästan fånigt mycket. Jobbsakerna bara flöt på den dagen och jag kände mig glad hela dagen.

Nu ska jag ta ett inomhuspass i Zwift som också gör mig glad. Det blir nog ett lugnare, men lite längre pass mot vad jag brukar köra.

Nya rutiner är svårt att få rutin på

Säkert fler som känner igen sig när man säger att jag har inga problem att lära mig eller göra nya nya saker! Men när det väl kommer till kritan, är det inte så lätt som man tror.

En av de knepigaste sakerna för mig är att få rutin på en annan typ av träning. Speciellt eftersom jag tycker tycker de flesta sporter är skittråkiga att se på och även utföra. Cykling är det enda jag faktiskt tycker är roligt att utföra. Har dock en lång väg kvar att tycka det är kul att se på, när det är större evenemang som Tour de France m.fl. på TV.

Ny träning kräver pannben och en kalender

När jag insåg att jag behövde komplettera cyklingen med något nytt, blev rodd en liten oväntad träningsgren som jag faktiskt gillade. Det kanske inte är den roligaste träningsformen att sitta och dra i en pinne och titta in i en vägg. Det kräver pannben att kämpa på drag efter drag, men med bra musik ur högtalarna eller en TV-serie på paddan, funkar det bra.

Jag köpte en roddmaskin för några år sedan och den har flitigt använts i omgångar. Men detta med att få till ett bra flow med den och cyklingen har misslyckats varje gång.

Nu har jag satt upp ett mål för mig att jag ska köra ett roddpass varannan dag en tid framöver. Därför har jag bokat in dessa i min kalender, fast roddmaskinen står här hemma. Detta är mest som en påminnelse, så man inte fastnar i liggläge i soffan en kväll när det är rodd på schemat.

Roddpassen mäter jag i antalet roddrag och de ska variera mellan 500 och 1 000 roddrag per pass, för att få lite variation i dem. Det innebär i tid (20-40 min) beroende på om jag kör 500 eller 1 000 roddrag.

Igår blev det ett pass med 850 roddrag som tog mig 33 min ungefär. Det känns i allt från ben till armar när man kört rodd och det gillar jag!