Det verkar inte finnas någon hejd på värmen denna sommar. Supernajs för dem som är soldyrkare, men jag är tyvärr inte en av dem. Inte för att jag gillar en kall sommar, men jag trivs bäst när det är 20-25 grader och inte 30+ som det varit rätt länge nu.

Dessutom blir man ju lite orolig för alla djur, vars mat torkar bort och ett förbud för bevattning och ransonering av vatten kan vara något som rycker allt närmare om vi inte får regn snart. Jag tror många inte inser konsekvenserna av denna långvariga hetta, utan man fortsätter att fylla pooler och slösar hej vilt med vatten.

Trots att vi i Stockholm inte har något bevattningsförbud ännu, så försöker jag t.ex. att vattna smart i min lilla plutträdgård. Det innebär att jag försöker vattna sent på kvällen, eftersom annars så dunstar bara vattnet eller så riskerar du att bränna växterna. Jag försöker också duscha snabbt och vatten som blir över i t.ex. vattenflaskorna efter en cykeltur häller jag på blommorna istället för i slasken.

Om alla bara tänkte till lite, så kan vi spara vatten tillsammans, även om man bor i lägenhet och inte har någon trädgård.

• Ett fyllt badkar motsvarar 150 liter vatten. En dusch på 10 min motsvarar 120 liter vatten och en på 3 minuter motsvarar 36 liter. En snabbdusch kan alltså spara en hel del del vatten.
• Det går åt ca 50 liter vatten när du kör en tvättmaskin. Kör inga halvfulla maskiner.
• Om fyra personer stänger av kranen medan de borstar sina tänder så sparar de tillsammans 100 liter vatten på en dag.

Nog om vattenförbrukning. Idag tog jag en sväng till Vaxholm med racercykeln via Bogesundslandet som är så mysigt att cykla på tycker jag.

När jag gled in i Vaxholm, så var jag inte direkt ensam. Det var smockfullt med turister och köerna till glasskioskerna nere i hamnen var minst sagt låååånga när jag sakta gled fram genom stan. Kände som om jag körde en fin sportbil, när jag passserade en grupp människor och hör bakom mig: Wow vilken fin cykel! Sådana spontansaker gör mig extra glad. En tumme upp och leende fick jag bjuda på som tack.

Jag letade mig upp till torget, där rådhuset ligger. Där fanns en glasskiosk med lite mindre kö. Köpte mig en jätteglass och satte mig i skuggan under ett träd och sög i mig den, innan jag begav mig hemåt igen.

Idag köpte jag mig också ett första hjälpen kit som var litet och smidigt så att det passar att ha i bakfickan på cykeltröjan. Det är verkligen inte lätt att hitta smidiga sådana, men nu dök jag på ett i en butik i Åkersberga.

Sedan hämtade jag paketet med mina fräsiga röda cykelstrumpor som nu hade kommit. De kom med en liten lapp fastklämd att livet känns bättre i cykelstrumpor och så är det när man älskar att cykla. Blir premiär med dem imorgon, när några från TUG kommer och cyklar MTB-banan med mig här i Åkersberga.

Igår på förmiddagen var jag och lämnade in min bil på tvätt hos en lokal rekondfirma. Medan de gjorde sitt jobb tog jag en lååång promenad och när jag var tillbaka fick jag hämta en skinande blank godisbit.

En promenad i all ära, men lite cykling ville jag också hinna med och stack därför senare på eftermiddag iväg på en runda. Den gick på de kuperade småvägarna över Rumsättra och Wira Bruk, där jag för övrigt stannade för den obligatoriska cykelfikan. Sedan tog jag mig hemåt igen via väg 276 som inte är den sexigaste vägen att cykla på, men på en fredageftermiddag är det okej eftersom den mesta trafiken är åt motsatt håll mot Ljusterö och Norrtälje.

Med den långvariga hetta som vi har haft nu, så är det inte lätt att dagtid göra några större utmaningar. Men när jag igår närmade mig Hakungekrossen på väg ut på min runda och det 1,4 km långa segment på Strava som heter ”Hakungebacken nedför” var det något i mig som plötsligt sa: Visa nu vad du går för!

När Cykeldatorn började räkna ner antal meter det var kvar till att segmentet började, satte jag jag fart på pedalerna. Det var nästan vindstilla och en snabb titt bakåt att det var bilfritt gjorde att jag kunde nyttja hela körfältet, för man vill inte ligga för nära kanten när man dånar nedför backen över 70 km/h som man faktiskt kan komma upp i där.

Såg i periferin på cykeldatorn att jag verkade hålla jämt skägg med den snabbaste killen som kört denna sträcka som jag följer på Strava, då dennes tid visas medan man cyklar segmentet.

Segmentet slutfört!

När den texten visades kände jag att detta hade nog gått ganska bra. Och japp, visst hade det gjort det! Jag som generellt inte är den snabbaste av cyklister hade lyckats med bravaden att i år cykla Hakungebacken nedför snabbast tillsammans med två andra för mig okända killar. Det blev alltså inget all-time KOM, men jag är så sjukt impad av mig själv att jag både orkade och vågade ta detta 😀

För den som inte tycker att det är något att hänga i julgranen att cykla nedför, ska veta att det handlar inte om att sitta still och rulla, utan att trampa utav bara den nedför. Min puls var under hela rundan högst på detta segment nedför, 180 slag/min 💓

Tiden på segmentet blev 1:46 min och det blev igår en delad 1:a plats med två andra av 263 personer som registrerats där i år. Tittar vi på hur tiden stod sig all-time så blev den 14:e plats av 825 registrerade personer där. Inte illa tycker jag, som annars inte bryr mig så värst om siffror och tider ✌🏼

Idag var tanken att jag skulle cykla till stan för att äta lunch på mina kompisars restaurang, Olja & Oliv. Det visade sig dock att de inte var på plats i restaurangen just idag, utan de var hemma. Cykla ville jag. Insmord i solskyddsfaktor, så tog jag mig an den svenska monsterhettan och styrde min cykel hem till dem istället.

Jag cyklade via Vallentuna och i Täby kyrkby, tog jag småvägarna som går utmed Norrortsleden. I Sollentuna passerade jag förbi Väsjön och jädrar vad det byggs där idag. När jag bodde där i närheten 2012, så var det nästan bara skog kring skidbacken. Nu är det en helt ny stad som börjar växa fram kring den igenväxta lilla pluttsjön, Väsjön.

Det var riktigt hett att cykla idag och man kunde på cykeln känna värmen från den heta asfalten!

Normalt så brukar jag cykla bort till Solna och sedan vidare mot Spånga där mina kompisar bor, men i höjd med Silverdal valde jag att köra mot Kista och Rinkeby. Det var ju helt rätt val efterhand, då det bjöds på härligt slingriga cykelbanor över ängar och genom skog. Jag tror denna väg gick lite fortare än den via Solna och så slapp ju cykla bland stressade bilister.

Det blev strax under 5 mil till mina kompisar och väl framme bjöds det på lunch, bubblig dryck och fika innan det var dags att göra samma resa, fast i motsatt riktning hem igen.