Den som väntar, väntar alltid för länge

Sommaren ger sig mer och mer till känna och även som en höst och vintermänniska, så uppskattar jag att man inte behöver lager på lager med kläder nu. Lite härligt är det ändå att lufta sina vita spiror i vårluften.

Min elcykel dog ju för lite mer än en månad sedan och att hitta någon som kunde titta på den var ju inte det lättaste. Cykeln har rullat klanderfritt i flera år, med bara lite vanlig cykelservice. Men nu visar det sig att man kanske skulle valt en cykel med mer känt motormärke än vad min har? Det krävs nämligen specialverktyg för att ta sig in i elcyklars elmotorer. Och nu hittade jag en butik som skulle ha dessa, men de var ändå tvungna att beställa ett ytterligare verktyg.

Nu har elcykeln varit bort i över en månad och jag vet fortfarande inte kommer den gå att laga… så lite har man väl börjat surfa runt och se vad det finns för elcyklar nu. Efter pandemin kan man dock konstatera att elcyklar är en bristvara och de som finns kostar massor!

Jag ändå tvingat mig att cykla med min vanliga cykel mesta delen av mina resor till kontoret och det är ju riktigt bra träning som jag behöver. Men jag längtar efter min elcykel. Men den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.

Cykelbil med futuristiska former

I mina drömmar om en ny elcykel, dök denna läckra cykelbil upp som jag blivit helt kär i. Den finns inte på marknaden ännu, men den heter PodBike och den ser ut som något som skulle kunna komma direkt ur den tecknade serien The Jetsons.

Den är ju hur läcker som som helst och denna cykelbil verkar ju bli av, vilket man inte kanske kan säga om den svenska varianten som inte ens var i närheten till så futuristisk design som denna. Glastaket går tydligen att ta av om man vill köra nedcabbat också 😄

Cykelbilen klassas alltså som en vanlig elcykel som får gå 25 km/h och den har en räckvidd på 50-80 km per batteri (man kan ha flera batterier). Den har också ett bagageutrymme på 160 liter bakom sätet, vilket känns lite lyxigt att ha. Cykelbilen är 2,3 m lång och bredden är 84 cm, så den är ju hyfsat smidig.

Jag är kär, men den kostar 6 300 Euro plus skatt och frakt. Phiu… men visst lockar det att förboka en?

MTB-premiär 2022

Senast den såg skog och mark var i höstas och sedan dess har min MTB hängt på väggen och längtat efter att komma ut igen. Jag lät ju singelkonvertera den förra sensommaren och hann inte direkt köra med den så mycket efter det.

Men idag var dags. Lite ny frisk luft i däcken och i dämparna, så bar det iväg mot Hacksta Trail som är den lokala MTB-banan som jag älskar!

Trots att min MTB är den äldsta cykeln som jag har, känns den spänstig och som pånyttfödd efter uppgraderingen. Florence som hon heter är nog min absoluta favorit bland mina cyklar ❤️

Det blev tre lugna varv på Hacksta Trail. Jag ska vara ärlig att jag har lite svårt att köra den banan lugnt, då jag kört den så många gånger. När jag kollade Strava, har jag kört banan 90 gånger. Men jag har alltid som regel att första varvet ska gå lugnt för att kolla att banan är som den ska, för man vet aldrig om det fallit något träd eller om banan är skadad någonstans sedan man körde sist.

Idag försökte jag dock hålla mig lugn alla tre varven, men lite adrenalin fick jag känna när jag plötsligt började höra en åkare bakom mig. Trampade på som bara den en stund och sedan syntes personen inte till 😅

Hoppas på potatisbäbisar

Idag har jag också hunnit med att sätta potatis som jag aldrig planterat förut. Har en pallkrage där jag planterade vitlök och gräslök i höstas som nu verkar växa och frodas, så jag fyllde ut den tomma ytan med lite potatisar av den tidiga sorten Swift. Har jag tur kan kan jag skörda mina potatisbäbisar om ca 8-10 veckor.

Planterade även de som inte fick plats i pallkragen i en kruka, som jag hoppas ska bli färdig lite fortare. Det är så himla mysigt att odla egna grönsaker och mat. Har även ett gäng tomatplantor som jag driver upp inne tills de blir varmt nog att plantera ut dem.

Huvudsaken som ska vara snygg och säker

Påsken började rätt soligt, men lite kallt här i Stockholm. Men idag på påskafton ser det ut att vända och bli härligt våriga temperaturer. Det har fått mig att fundera på om jag ska ta ut racern på en premiärtur idag kanske?

Lite påskcykling mår ingen dåligt av

Hjälmshopping

På tal om cykling, så beställde jag en ny hjälm igår. Detta med att köpa hjälm tycker jag är så jobbigt, då man inte ser klok ut i vissa hjälmar som andra kan se jättebra ut i. Men att ha en hjälm på huvudet när man cyklar, är för mig en självklarhet. Den har räddat livet på mig minst en gång och förutom att den sitter där för att skydda knoppen är det ju en accessoar, som så mycket annat inom cykling. Det finns inget värre känsla att cykla runt i en hjälm som man tycker att man ser knäpp ut i, även om fula hjälmar också räddar liv.

Jag har haft flera märken på hjälmar och senaste åren har jag kört med en Kask Mojito som jag köpte efter att jag haft en POC Octal som ser snygg ut, men som inte passade mitt huvud tyckte jag. Den kändes som jag hade en potta på huvudet.

Nu tänkte jag prova POC igen och denna gång har jag beställt en POC Omne Air Spin, som är en lite mer slimmad hjälm, jämfört med modellen Octal. Efter att jag kört med en svart hjälm länge nu, blev det en vit, som för förhoppningsvis ska passa mina nya cykelglasögon med vita bågar som jag fick i julklapp.

Den nya hjälmen har POCs eget Spin-system som ska skydda huvudet mot rotationsvåld. Det låter nämligen hjälmen vrida sig mer än huvudet om huvudet slår i snett vid ett fall och mildrar krafterna som hjärnan utsätts för.

Påskbak

Cyklister gillar ju att fika och speciellt jag. Idag ska jag och min bror hem till mamma för att äta påskmiddag. Då har jag åtagit mig uppgiften att göra en efterrätt. Tänkte då försöka mig att göra en bakelse. Det blir då en påskbakelse som jag såg häromveckan på Fredriks Fika.

Foto: Fredrik Nylén

Tredje gången gillt…

Hösten 2019 köpte jag mig en isländsk gravelbike, en Lauf True Grit och anmälde mig tillsammans ett gäng cykelkompisar till det då relativt nystartade gravelloppet The Rift på Island. Detta skulle bli så kul!

Loppet skulle gå av stapeln sommaren 2020, men som alla vet, satte pandemin lavastenar i hjulen för detta. Det ställdes in och man fick skjuta på anmälan till nästa år. Och även 2021 var osäkerheten stor om loppet skulle gå pga pandemin. Loppet gick faktiskt 2021, men jag och mina vänner valde att inte åka. Det var fortfarande var osäkert om man skulle hunnit få sin första vaccinspruta, för att slippa karantänen som Island hade för inresande. Som tur var kunde man skjuta på sitt deltagande ytterligare ett år.

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och bokat flygbiljetten för mig mig och min gravelbike till Island. Jag har velat fram och tillbaka om jag verkligen ville åka på detta. Men i veckan kände jag att peppen växte och det var klart att man skulle göra det. Så det är väl tredje gången gillt hoppas jag nu!

Vi blir ett gäng som i juli ska köra det 20 mil långa gravelloppet. Det kommer säkert bli en fantastisk resa, då Island är ett land med ett härligt landskap. Loppet går på ensliga grusvägar uppför och nedför. Vi ska också cykla genom ett par floder och det mest spännande av allt, en del av loppet går nedanför den aktiva vulkanen Hekla.

Foto: The Rift

Nu ska jag bara laga punkan på min Lauf och kanske våga ta steget att köra slanglöst, men jag vet inte. Vet inte om det är värt allt kladd. Man ju ha många slangar med sig i en väska 😄

Skuggiga vårkänslor

Det är lördag och solen strålar från en klarblå himmel och här sitter man och drömmer om våren och allt liv som just nu ligger nedfruset i trädgården. Tulpanerna på köksbordet gör sitt bästa för skapa en vårkänsla, fast det är kallt.

Men veckans hemskheter som händer i Ukraina kan ju inte gå någon människa förbi och det skuggar mina vårkänslor. Allt känns så overkligt och hemskt för alla som nu måste fly från sina hem, familjer och vänner. Som en liten vanlig människa är det ju svårt att veta vad man kan göra. Att visa solidaritet är ju ett sätt man kan göra vid sidan av alla sanktioner m.m. som länder och politiker utfärdar mot angriparna.

Foto: FingersCrossed Design

Solidaritet med ett par strumpor

Jag har den senaste tiden uppdaterat cykelgarderoben lite grann och köpte bland annat nya strumpor från mitt favoritmärke FingersCrossed Design, som är ett litet tyskt företag. I veckan kom min leverans av två par blommiga cykelstrumpor.

Ungefär samtidigt dök det upp ett inlägg på strumptillverkarens Instagram med bilden ovan och bara texten: solidaritet. Ett par blåa och gula cykelstrumpor lagda som Ukrainas flagga.

Givetvis kan man köpa dessa för visa solidaritet. Jag tycker det är fint när företag också visar att de bryr sig, även om man förstår att de också tjänar pengar på att sälja dessa strumpor till dem som vill visa solidaritet.

De våriga strumporna som jag köpte och fick levererade i veckan kan du se nedan, men nu kanske man man skulle beställa de blågula strumporna också?

Klädprovning med TUG

I onsdags var det också klädprovning hos butiken La Chemise. Stockholm med cykelklubben Team Utan Gränser. Det är nämligen dags att beställa årets cykelkläder från klubben.

När jag ändå var där kunde jag inte låta bli att köpa La Chemise egna cykeltröja och cykelkeps som har snygg grönaktig färg och ett tryck med 4 cyklister i olika färger.

Köpte även ett par cykelstrumpor, med en söt jordglobsgubbe som håller i en blomma på ena strumpan och texten One Planet One love på andra. Tyckte det var fint 😊