Klättringen mot toppen

Whoaaa… ikväll var det dags för tredje etappen i Tour de Zwift och jag var anmäld i grupp C kl 20:12 tillsammans med 100+ personer till. Jag älskar verkligen att tävla i Zwift, vet inte varför. Men det kan bero på att jag känner mig stark just nu, så det är väl bara att njuta 😀

Jag försökte haka på första klungan som stack iväg med en rasande fart och ganska snart insåg jag att de som körde där var på tok för starka för mig och förmodligen för C-gruppen också egentligen. Hittade dock en ny grupp med ca 8 personer i som jag höll ihop med hela racet. Det drogs lite hit och dit, men ingen stack ifrån. När sista nedförsbacken kom, var det bara att trampa för kung och fosterland.

Jag visste inte riktigt vilken plats jag kom på när jag korsat mållinjen för jag var helt tagen av sista spurten. Men i totalen där ingen var bortsållad, så kom jag på en 56:e plats. Men i den officiella resultatlistan blev det en 19:e plats och för första gången kunde jag se mig utan att behöva scrolla på paddan i resultatet 🤩

Klättringen mot toppen i C och snart botten i B fortsätter.

Jag e lite stark

När man har en egen blogg kan man ju skryta hur mycket man vill. Och det tänkte jag göra nu. Jag som är killen som egentligen inte alls bryr sig om siffror när det gäller träning. Men som jag skrev häromdagen, klättrar jag ju lite sakta uppåt i resultaten som jag presterar i Zwift och igår fortsatte jag min positiva trend. Och då börjar siffrorna plötsligt bli lite intressanta.

Igår öppnade stage 2 i Tour de Zwift och trots att jag pendelcyklat till och från jobbet (2×29 km), ställde jag upp det race som startade kl 20:12 på stage 2. Jag laddade om efter pendlingen med två korv med bröd och en glassbåt 😄

I kategori C som jag körde, var vi ca 150 personer som deltog och jag hamnade i en klunga i mitten ungefär till en början. Men i de två stigningar som banan hade, hämtade jag hem ett gäng placeringar. Och när vi gick i mål, slutade jag på en 60:e plats i totalen i C. På Zwiftpower som är den officiella resultatlistan, hamnade jag på en 26:e plats i C, vilket jag är riktigt nöjd med. Jag lyckades dessutom kräma ut ett snitt på 3,4 watt/kg, vilket jag aldrig gjort i ett race i Zwift förut.

Just nu ligger jag precis på gränsen till att jag snart måste gå över i B. Jag hade igår ett genomsnitt på 3,4 watt/kg under loppet och övre gränsen går vid ca 3,1. Men eftersom Zwift tittar på någon form av genomsnitt man haft de senaste racen, klarade jag mig och fick ett godkänt resultat i C ✌🏼

Måste erkänna att jag just nu är lite extra mallig och stolt för att de framsteg jag gjort senaste tiden.

Klättrar sakta uppåt

Nej, det är inte vikten som klättrar uppåt som tur är. Vi har alla olika anledningar varför vi rör på oss. Vissa rör inte på sig mer än nödvändigt. En sådan var jag, innan jag fann cyklingen som träningsform. Jag vill aldrig tillbaka till det tillståndet, någonsin.

I början när jag upptäckte cyklingen, var det enda målet att gå ned i vikt. Och det målet har jag mer eller mindre uppnått, med mina bortcyklade 15 kg. Det är fortfarande en del av mitt träningsmål, fast nu är det mer så att jag vill ligga kvar på en vikt kring 65-70 kg till mina mäktiga 171 cm över marken.

Börjar det växa fram en tävlingsmänniska i mig?

Jag har aldrig varit någon direkt tävlingsmänniska, vilket man kanske inte tro på när jag är en av dem som kört flest cykelrace bland dem som finns på Zwift i Team Utan Gränser CK 😃 Jag tycker det roligt att köra race i Zwift, men har egentligen inte brytt mig så mycket om placeringen.

På senare tid har jag dock märkt att jag klättrar i resultatlistan. Från att jag brukade ligga bland de sista i C-klassen, till att jag nu placerat mig fler och fler gånger på den övre halvan. Idag kom jag på plats 41 av 104 i ett race, vilket kanske inte är något att bli exalterad över, men att göra framsteg mår alla bra av tror jag.

Jag har också noterat att mina watt/kg som jag presterat under ett race, gått från 2,7 till 3,1 watt/kg.

Den dagen då man kvalar in i B-klassen i Zwift, börjar resan om. Då kommer man vara sist igen i alla race igen. Men nu har jag bevisat att allt harvande med elcykeln fram och tillbaka till jobbet och allt virtuellt cyklande givit resultat.

Att upptäcka att man blir bättre och bättre på något är otroligt energigivande känner jag nu. Framåt och uppåt gäller nu… 🚴🏼‍♂️💨

Yogacyklisten


Något annat jag börjat med är att jag försöker prova på det här med Yoga. Än så länge har jag bara gjort det i hemmets lugna vrå med hjälp av lite Yogalektioner på YouTube.

Vi cyklister kan ju bli lite stela eftersom vi sitter som vi gör på våra cyklar. Därför har jag helt random provat några yogavarianter för cyklister, himla trevligt och skönt för kroppen faktiskt.

Jag är i mål – 500 km

Whooooaaaaa… idag gick jag i mål med utmaningen TUG 500, då jag passerade 500 km cykling på min cykeltrainer i Zwift. För den nye läsaren på bloggen, bestämde jag mig för att cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton med hjälp av Zwift och min cykeltrainer.

TUG 500 – ett alternativ till Rapha 500 Festive

Jag kände inte att jag var pepp på att köra Rapha 500 Festive som går samtidigt, där bara riktig utomhuscykling räknas. Detta på grund av det trista gråväder vi har i Stockholm. Därför skapade jag detta digitala inomhusalternativ för medlemmar i min cykelklubb, Team Utan Gränser. Jag döpte utmaningen till TUG 500 och lade upp ett evenemang i Team Utan Gränsers Facebookgrupp för att se om fler var intresserade. Ett par stycken hakade på och någon föll bort utmed resan pga tidsbrist, men jag och några till har eller kommer klara det.

Cykla inne? Något att vara stolt över?

Det finns ortodoxa hardcorecyklister som tycker det är fjantigt med Zwift och att träna cykling inomhus. Men strunt i dem säger jag bara. Zwift är det bästa som hänt inomhusträningen för cyklister sedan hjulet uppfanns. Har man rätt grejer till Zwift, dvs en direktdriven smart trainer eller en fullfjädrad smart träningscykel, typ Wattbike. Då blir det kul, jobbigt och rätt nära ”riktig” cykling.

Jag brukar normalt inte köra så långa pass i Zwift, men nu har jag snittat 80 km per dag som tagit lite mer än 2-2,5 timmar att köra. Det känns i häcken att sitta på cykeln så länge utan möjlighet att variera sin sittställning, eftersom man inte hinner med några vilodagar. Det är bara att tala om för rumpan att stå ut.

I denna utmaning har jag med flit valt plattare banor, för att man ska cykla så länge. Men vill man krydda upplevelsen ännu mer, väljer man en backig bana och det kan få tyst på de flesta skeptiker. Det coola med Zwift och rätt utrustning är att Zwift simulerar backar och även underlag så går det uppför så blir det automatiskt trögare att trampa. De riktigt stora klättringarna i Zwift kan tömma en på svett, om man inte har tillräckligt med vatten att tillgå.

Okej, jag inte frusit eller plågat mig själv genom att cykla i regn. Men att avverka 500 km på en cykel inomhus kräver pannben och vilja. Det tycker jag att jag har bevisat genom detta. Varje morgon har jag vaknat lite sådär härligt stel som man kan bli efter träning och all julmat, godis och kakor har inte fastnat på mig. Det har varit det bästa med denna vecka!

Jag känner mig stolt över att jag gjorde detta och det känns gott ända in i själen och säga: Jag klarade TUG 500 😃

TUG 500 – den stora räddningen

I en tid av överflöd av mat och sötsaker som det oftast är kring jul, då är ju den stora räddningen ett träningsmål i mellandagarna för att hålla vikten. Man kan tycka det är en tid för att koppla av och kanske pausa träningen lite, men nej.

I mitt fall har jag bestämt att jag inte ska förvandlas till en marsipangris 🐷 i jul. Och därför ska jag klara att cykla 500 km från julafton till nyårsafton på min cykeltrainer i Zwift. För detta krävs det lite mer än 2 timmar per dag. Jag har alltså 22 timmar till att göra något annat skoj eller slappa.

Idag är jag inne på dag 6 av 8 och har 160 km kvar till 500 km. Förhoppningsvis kör jag i mål redan imorgon, med en dag till godo. Det skulle jag vara supernöjd med. När man cyklar så här mycket varje dag, både ser och känner jag att kroppen blivit lite starkare och att muskler syns och känns som man inte trodde man hade 🙂 Istället för att gå upp i vikt som jag och säkert många andra gör under julen, så har jag behållt vikten. Jag har nog till och med gått ned lite, men viktminskningen brukar inte komma förrän i vilodagarna. Och nu har jag ju inte vilat på 6 dagar.

Igår körde jag och min kompis Jörgen en meetup i Zwift som är precis som det låter, en träff med någon eller några på en bana i Zwift. Det är givetvis andra cyklister runt omkring en också, men på skärmen är vi utmärkta med en annan färg i listan, vilket gör det lättare att se vart vi ligger i listan om man skulle hamna i en grupp med många cyklister. Det är lite kul att köra detta, även om man inte pratar med varandra. Vi hade dock Zwifts chatt igång, så vi kunde bubbla lite med varandra när vi orkade.

Nu är det åter dags att hoppa upp i sadeln och köra 80 km…

TUG 500 – dag 3

Viken hit det var att strunta i Rapha 500 Festive även i år. Det finns inget glamoröst alls att cykla ute just nu i Stockholm. Jag hade med glädje tagit mig i kragen och kört det i år om det varit lite vinter, men det är ju så jäkla tråkigt grått väder och det blir liksom aldrig riktigt ljust.

Nu siktar jag ju istället på att avverka de 500 kiloterarna mellan julafton och nyårsafton, fast utom tävlan under Team Utan Gränsers Zwiftutmaning TUG 500. Den har jag hittat på och innebär att man ska cykla 500 km inne på cykeltrainern med Zwift istället.

Jag har idag på dag 3 avverkat 180 av 500 km och två dagar i rad har jag kört 80 km. Imorgon blir det ett lika långt pass igen tror jag, då jag känner mig fräsch i kroppen. Än så länge går det alltså bra att avverka långpass utan problem. Det som jag tycker kan vara jobbigt med inomhuscykling är att man kan få lite ont i häcken efter långpass. Detta eftersom man inte varierar sittställningen lika mycket som man gör när man cyklar utomhus.

Jag kanske inte är den snabbaste av cyklister, men jag är seg som smarrigt vingummi. Så länge det inte är alltför många ryck och ojämna farter, så kan jag trampa på rätt länge obehindrat. Nu har jag bara 320 km kvar…

TUG 500 – ett digitalt alternativ till Rapha 500

HoHo och god fortsättning till alla! Jag hade hade ju en liten plan på köra utmaningen Rapha 500 Festive som går ut på att man ska cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton.

Hela grejen med den utmaningen tycker jag kanske inte är längden på hur man ska cykla, även om det är mycket. Jag tycker att vädret är det som gör det spännande och kul. Det ska alltså vara kallt och snöigt för att det ska bli spännande och extra utmanande tycker jag. Eftersom vi i Stockholm får dras med ett jämngrått urtrist väder med ett par plusgrader så blev jag så opeppad på att köra att jag inte valde att köra i år.

TUG 500 föddes då istället

Redan innan jul så diskuterades detta, då några i cykelklubben Team Utan Gränser tänkte cykla sträckan i Zwift istället. Virtuell cykling räknas inte med i Rapha 500. Men det är ju inte mindre jobbigt för det att cykla 500 km inomhus på sin trainer började jag tänka.

Kort inpå julafton skapade vi ett litet privat event på Facebook i cykelteamet till de andra eventen som har med riktiga Rapha 500 utmaningen att göra. Jag kallade det för TUG 500 och vi har just nu 4+1 st som säger sig försöka klara av detta i Zwift till nyårsafton. +1 är min kompis Robert T som kör eventet under sitt eget påhittade namn Roffe 500 😆

Tänk om Zwift själva kunde ta ett initiativ till att göra detta till officiellt event med färdiga events och banor för ändamålet nästa år? Med eller utan Raphas inblandning.

Nu ska jag hoppa upp på cykeln och cykla 80 km i Zwift med en träningsgrupp. See you later…