I lördags skrev jag om att träningspeppen inte är på topp och det där ju sånt som kommer och går. Skillnaden mellan mig för ett par år sedan och idag är att jag inte lägger mig i soffan och struntar i allt vad som heter träning.

För att arbeta på träningslusten, anmälde jag mig till ett söndagsrace uppför den i Zwift välkända bergstoppen, Alpe du Zwift.

I grupp C var vi 81 deltagare och från start hamnade jag på en plats kring 50, som jag sedan jobbade mig uppåt från. När stigningen började, hade jag tagit mig upp ca 10 platser och sedan hämtade jag hem några till på vägen uppför berget.

Jag och en dansk kille låg ganska länge och bytte placeringar, tills han plötsligt bara drog iväg. Men sånt brukar straffa sig om man inte är jättestark. Efter ca 15 min seglande jag om honom, utan att jag gjort någon nämnvärd fartökning. Han kom senare i mål ett par minuter efter mig.

Jag tyckte att jag var lätt i benen, fast jag verkligen tog i igår som man kan se på min puls som låg på 181 slag/min i snitt uppför. Det kändes ändå som att idag skulle det bli en rekordtid, men det blev det inte. Det blev en tid på 1:05:06 uppför själva alpen. Det var bara några sekunder bättre än när jag körde för ca 2 veckor sedan och då tyckte jag det var trögt. Mitt mål är att försöka göra denna stigning på under 60 min.

Nåja, jag kom på en 6:e plats på ZwiftPower och det var däremot kul, för det var länge sedan jag hamnade topp 10 i ett race som är så krävande som detta med sina över 1 000 höjdmeter.

I totalen där inte alla fuskare och folk som är anmälda i fel grupp var bortsorterade kom jag på en 37:e plats av 81 deltagare. Det får man också vara nöjd med.