En vecka kvar med gamla vanor

Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig och jag inser att det idag är en vecka kvar innan jag måste ändra mitt sätt att resa till jobbet pga att ICA flyttar till nya lokaler. Egentligen är detta supernajs och nya kontoret ligger dessutom lite närmare mitt hem.

Foto: Robert Otterstål

Att ändra en vana är inte lätt

När jag inte cyklar, vilket mest sker sommartid så väljer jag att köra bil till och från jobbet. Och enda anledningen är tidsvinsten som det medför för mig. Med bil tar resan 35-45 min och med buss tar den 1 tim och 15 min. Väljer jag cykeln tar det om man håller ett lagom tempo ca 1 tim och 20 min.

Som jag sagt tidigare kommer parkeringsavgifter på nya stället att skjuta i höjden. Att välja bilen kommer inte längre att vara ett alternativ lika ofta som jag använder den idag. Internt inom företaget har detta blivit en het potatis och många anställda är besvikna.

Jag personligen är verkligen delad i denna fråga, då jag är för att vi anställda ska välja ett annat sätt att ta oss till jobbet på än med bil. Speciellt eftersom rätt många som bor nära, ändå väljer bilen. Men pendlar man lite mer än 6 mil varje dag som jag gör, så kommer fritiden att påverkas rätt mycket med en mer än fördubblad restid.

Vad händer nu då?

Jag kommer nu försöka välja cykeln, men när minusgraderna blir tvåsiffriga så känns det varken hälsosamt eller särskilt kul att välja cykeln. Det blir nog också så att jag kommer köpa mig mitt livs första SL Accesskort, så jag kan åka buss också.

Det känns också nu mer lockande än på länge att skaffa mig en elcykel för att kapa restiden. De är dock ingen billig investering, så vi får väl se vad jag hittar på.

Hjulfix i soffan

Häromdagen kom min kassett som jag beställt till nya kolfiberhjulen, så i soffan till På Spåret på TV så monterade jag kassetten på bakhjulet. Nu ska jag bara hitta ett par sjyssta racerdäck.

Jag har tidigare hållit mig till Continentals GP-serie, men när jag köpte nya racercykeln levererades den med Vittoria Rubino Pro som jag nu kört med en säsong utan problem, så vad fanken ska man nu välja för däck?

Upp och ner

Idag var det dags att ta sig an den femte av nio etapper i Tour de Zwift. Jag anmälde mig till etappen med start klockan 18:00. Jag hann precis hem efter jobbet och fixa lite innan det var dags att svira om till cykelbyxorna!

På schemat för femte etappen var det nu dags att köra Richmond och banan UCI World Champs. För oss som körde (A) blev det till att svettas och kämpa på cykeln i nästan 50 km. Klockan 18:00 var vi ”bara” ca 1 500 startande och det märks att Zwift funkar betydlig bättre när det inte är så sjukt många som det varit i tidigare etapper som jag kört.

Richmondbanan är inte så lång, så idag var det ett lopp där tre varv skulle avverkas. Fördelen med att köra fler varv på en etapp är att man vet vad som väntar en efter ett varv. Och ikväll var det bra eftersom delar av banan är lite berg-och-dalbaneaktig och avslutas med en inte så lång, men ändå en uppförsbacke.

I (A) kom jag på plats 370 av 590 i listningen på Zwiftpower.com. Jag är nöjd med min mellanmjölksplacering 😀 Det är ju inget race, men jag och många andra kör loppen som om det vore det. Jag kanske inte tog ut mig till max, men hårt var det. Jag gillar annars hela upplägget med Tour de Zwift, där det är ett par dagar mellan varje etapp, vilket för att man får lagom med vila.

Nästa lopp blir en monsteretapp, då den går uppför Alpe du Zwift med sina 1 000 höjdmeter. Dessutom går etappen precis i anslutning till Team Utan Gränsers andra långa intervallpass på Studio L’Echelon 😬

Spinning delux på Studio L’Echelon

När du är medlem på ett klassiskt gym så är det väl inte helt omöjligt att du kanske deltar på gymmets spinningpass. Vanlig spinning är ju bra träning, men risken är att man maskar ibland. När man inte känner att man orkar hänga på spinningledarens tempo är det ju bara att vrida av lite motstånd. Det ju ändå ingen som ser hur mycket motstånd man har. Så brukade jag känna iallafall 😊

Studio L’Echelon erbjuder en unik träningsform för cyklister och triathleter. Det finns tydligen ett litet men välutrustat klassiskt gym i lokalerna. Men det är innanför glasdörrarna till den stora träningssalen som ställets huvudnummer öppnar upp sig. Där finns ett hav av toppmoderna träningscyklar från Wattbike. Framför cyklarna är det tre projektorer som projicerar varje deltagares siffror live. I varje cyklists lilla ruta så finns det längst ned en liggande stapel som ändrar färg efter om man är i fas (lyser grönt då) med det aktuella delmomentet eller om man trampar för lätt eller hårt. Detta gör att man får en bra överblick över hur man själv och andra ligger till under passets gång.

Innan vi kom dit hade de matat in varje cyklists FTP och maxpuls, så att cyklarna visade korrekt värden efter just mina förutsättningar.

Vi körde ett 2 timmars intervallpass och innan det drog igång funderade jag på hur man skulle orka ett så långt pass. Men det gick över förväntan bra och trots att jag hade ett rätt långt och hårt Zwiftpass från igår i benen, kände jag att benen var rätt pigga.

En liten fundering: Jag och en till som har en Tacx Neo cykeltrainer hemma funderade lite på om inte watten var lite generösa på dessa Wattbikes. Känns som jag måste ta i mer hemma på trainern för att uppnå samma wattsiffror, men vad vet jag…

Det var hursomhelst ett jätteskoj sätt att gruppcykla på och det var så kul att så många från TUG kom idag. Nästa helg kör vi vårt andra pass och jag ser fram emot det redan nu.

Het etapp på vulkanön

Idag öppnades portarna i Tour de Zwift till etapp 4. Egentligen kände jag väl att jag inte kanske ville träna idag och köra etappen imorgon istället, men då ska jag tillsammans med min cykelklubb Team Utan Gränser köra ett cykelintervallpass nyöppnade Studio L`Echelon som ska bli riktigt spännande.

Därför var det bara att vänta med fredagsmyset och förbereda sig på strax över 40 km cykling och idag var det den påhittade världen Watopia och banan Volcano Climb After Party. Det var ett platt lopp som förr med en liknande stigning på slutet som förra etappen.

Liveplaceringen borta

En ny upptäckt idag var att Zwift plockat bort vilken placering som man har under loppet. Det är säkert pga att det inte är ett race eller för att det tar för mycket kraft av deras servrar att hålla reda på allas placering hela tiden. Lite tråkigt tycker jag, då det varit en liten morot att ta i lite mer ibland.

Jag höll pulsen och humöret uppe med en svängig discolista på Spotify strömmandes ut ur högtalarna under loppet. Det är så himla viktigt att det är en musik man gillar under ett träningspass, annars tycker jag man segar ihop och tappar fokus. Kände mig annars rätt pigg i benen idag och jag tog verkligen i mot slutet i stigningen, vilket syns på pulskurvan idag

När jag spanade in resultatet på Zwiftpower.com så hamnade jag på plats 551 av 896 listade i klass (A). Inte så mycket att hänga i julgranen kanske, men det kändes helt okej. Totalt så deltog strax under 2 000 personer i loppet som jag körde kl 18:00.

Efter loppet lyxade jag till med en smarrig vitlöksdoftande baconpasta och lite kex med ost för att samla på mig lite energi inför intervallpasset imorgon.

Över 5 000 startande

Tour de Zwift verkar vara en riktig hit för Zwift. Jag har ju bara Zwiftat i snart ett år, men kan inte minnas något event som lockat så många deltagare sett över de två dagar man har på sig att köra en etapp i utmaningen.

Etapp 3 – hur gick det då?

När jag loggade in på kvällens event som jag anmält mig till kl 20:00 så såg jag hur deltagarantalet snurrade uppåt i en rasande takt även när loppet startat, då man i dessa lopp tillåter ”late joining”. Jag tror att det totala antalet var ca 5 500 och om grafikkorten fick jobba hårt häromdagen då vi var 3 400, så kändes det som min iPad nästan nått sin maxkapacitet på vad den kunde hantera. Det var Zwiftavatarer precis överallt på skärmen och vid något tillfälle försvann till och med gubbarna och jag var bara omgiven av hundratals självcyklande cyklar.

Efter ett par kilometer så började ordningen återställas och det flöt på fint. Jag tror jag lyckades hämta hem ca 600 platser från startplacering ikväll och i slutet på loppet så låg jag och pendlade på en totalplacering på skärmen på strax över 2 000. Men när alla (A) deltagare gått i mål hamnade jag på plats 2 353. Inte mycket att skryta över, men jag tog verkligen i ikväll och kände nästan att middagen var på väg upp igen.

När jag sedan kollade resultatet på Zwiftpower, kom jag på plats 1 226 i (A) av ca 2 000 startande som fanns registrerade där.

Nästa etapp

I Etapp 4 som är öppen mellan den 11-12 januari är det den påhittade världen och banan Watopia Volcano After Party som gäller med en längd på strax över 40 km.

Trångt som bara den

Idag öppnade Stage 2 i Tour de Zwift och jag hade anmält mig till loppet som startade kl 16:00. Idag var det bara en A-grupp och C-grupp. I (A) kan alla oavsett hur stark eller svag man är delta och i (C) är bara tjejer tillåtna. När A- och C-gruppen släpptes iväg var vi över 3 300 startande och grafikkorten i datorerna och surfplattorna fick jobba hårt. Skärmen var som en mystack med blåa cyklister. Jag har aldrig kört ett lopp med så många deltagare i och det tog en rätt bra stund innan det gick att se sin egen Zwiftavatar i mängden.

Etapp 2 – hur gick det då?

Idag var det New Yorkbanan Everything Bagel som stod på menyn och det är lite berg-och-dal-bane-karaktär på den banan stundtals. Tack vare detta får man ihop hela 550 höjdmeter, vilket är ungefär halva Alpe du Zwift.

Jag hamnade på en plats 1 500 vid starten av totalt antal startande i A- och C-klassen. Jag lyckades trampa mig ned till en placering på strax under 1 000 som bäst, vilket ändå kändes helt okej. I totallistan vid målgången hamnade jag på plats 1 086.

På Zwiftpower.com hamnade jag på en 588 av 1 326 i grupp A och tiden blev 59:16. Det är jag jättenöjd med, då jag hade som mål att försöka köra på under 1 timme.

Det enda som förbryllar mig lite är att beroende på vart man tittar i Zwifts alla olika appar och webbsidor, så visar de lite olika siffror? Undrar varför det så?

Nästa etapp

Den går av stapeln den 8-9 januari och då bär det av till London och banan Keith Hill After Party som inte vet om jag kört förut?

Tjing så länge!

Tour de Zwift

Foto: Zwift.com

Träningen i januari kommer att få en raketstart. Detta med hjälp av Tour de Zwift som är en utmärkt utmaning för oss som gillar att cykla inomhus när det är kallt och ruggigt ute.

Tour de Zwift är inget race utan det är en utmaning du gör mot dig själv. Resultaten kommer finnas som vanligt på Zwiftpower.com, så vissa kommer säkert köra varje lopp som om det vore ett race.

Touren består av 9 banor som ska avverkas under januari och varje bana är möjlig att köra under 2 dagar. Idag startade Stage 1 och man kan välja mellan en kortare (B) och en längre (A) variant. Jag kommer försöka köra den längre vid varje lopp.

Etapp 1 – Hur gick det då?

Wow vad coolt med omkring 1 900 stycken som startade samtidigt i en låååång orm av blåklädda Zwiftavatarer. Vid starten hamnade jag på plats 1 100 någonting och sedan var det bara att trampa. Det var ju inget race, men det kändes som det precis som jag trodde.

Som bäst var jag uppe på en plats kring 680 utifrån den placeringssiffra man kan se live på skärmen medan man cyklar. Sedan är det ju långt ifrån alla som är reggade på Zwiftpower.com där resultaten hamnar efter loppet.

Jag låg i en ganska jämn grupp med ca 10 personer från världens alla hörn och mot slutet blev vi en jätteblobb till klunga och många starkare dånade om mig. När jag korsade mållinjen efter ca 44,7 km var jag på skärmplacering 853.

Men i resultatlistan på Zwiftpower.com blev det plats 546 av nästan 900 i grupp A som körde långa. Tiden blev 1:10:26. Som sagt det var ingen tävling, men det känns ändå okej att hamna i mitten. Jag är ju från tidigare lopp van att komma mycket längre ned.

Kände mig verkligen pigg i benen idag och om några dagar är det dags för etapp 2 som är ett lite kortare lopp. Banan vi kör då är New York – Everything Bagel.