Nystart i att cykla för välgörenhet

Det har väl knappast undgått någon jag känner att jag gillar att cykla och att jag är engagerad i cykelklubben Team Utan Gränser. Vi cyklar massor, som cyklister gärna gör. Det fina med vår cykelklubb är att vi bidrar till Läkare Utan Gränser genom att våra sponsorer, medlemmar och andra privata givare donerar pengar till vår insamling. Dessa pengar går direkt till Läkare Utan Gränser.

För något år sedan körde jag min egen lilla grej genom att jag donerade 1 kr/km jag cyklade. Men sedan Zwift klev in i mitt liv och elcykeln som tar mig till och från jobbet, så stack de cyklande kilometrarna iväg så mycket att det blev lite väl svettigt att fortsätta utmaningen ekonomiskt 😅

Nu gör jag en nystart i denna utmaning och jag hoppas att fler hänger med i klubben och även andra som gärna vill vara med och bidra till välgörenhet som gör skillnad där ute i världen.

1 kr/km jag cyklar ute

För 2020 kommer jag donera 1 kr/km som jag cyklar ute med någon av mina vanliga cyklar. Jag kommer alltså inte räkna med pendelcyklandet med elcykeln och inomhusträningen med Zwift.

Detta blir en lagom nivå och kommer vara mitt sätt att personligen ge något till Team Utan Gränsers insamling som behöver allt stöd den kan få.

Vad säger ni? Nu fyller vi på vår insamlingsbössa under 2020!

Klättrar sakta uppåt

Nej, det är inte vikten som klättrar uppåt som tur är. Vi har alla olika anledningar varför vi rör på oss. Vissa rör inte på sig mer än nödvändigt. En sådan var jag, innan jag fann cyklingen som träningsform. Jag vill aldrig tillbaka till det tillståndet, någonsin.

I början när jag upptäckte cyklingen, var det enda målet att gå ned i vikt. Och det målet har jag mer eller mindre uppnått, med mina bortcyklade 15 kg. Det är fortfarande en del av mitt träningsmål, fast nu är det mer så att jag vill ligga kvar på en vikt kring 65-70 kg till mina mäktiga 171 cm över marken.

Börjar det växa fram en tävlingsmänniska i mig?

Jag har aldrig varit någon direkt tävlingsmänniska, vilket man kanske inte tro på när jag är en av dem som kört flest cykelrace bland dem som finns på Zwift i Team Utan Gränser CK 😃 Jag tycker det roligt att köra race i Zwift, men har egentligen inte brytt mig så mycket om placeringen.

På senare tid har jag dock märkt att jag klättrar i resultatlistan. Från att jag brukade ligga bland de sista i C-klassen, till att jag nu placerat mig fler och fler gånger på den övre halvan. Idag kom jag på plats 41 av 104 i ett race, vilket kanske inte är något att bli exalterad över, men att göra framsteg mår alla bra av tror jag.

Jag har också noterat att mina watt/kg som jag presterat under ett race, gått från 2,7 till 3,1 watt/kg.

Den dagen då man kvalar in i B-klassen i Zwift, börjar resan om. Då kommer man vara sist igen i alla race igen. Men nu har jag bevisat att allt harvande med elcykeln fram och tillbaka till jobbet och allt virtuellt cyklande givit resultat.

Att upptäcka att man blir bättre och bättre på något är otroligt energigivande känner jag nu. Framåt och uppåt gäller nu… 🚴🏼‍♂️💨

Yogacyklisten


Något annat jag börjat med är att jag försöker prova på det här med Yoga. Än så länge har jag bara gjort det i hemmets lugna vrå med hjälp av lite Yogalektioner på YouTube.

Vi cyklister kan ju bli lite stela eftersom vi sitter som vi gör på våra cyklar. Därför har jag helt random provat några yogavarianter för cyklister, himla trevligt och skönt för kroppen faktiskt.

Nu har jag rullat igång

Det är fortfarande ingen snö som velat ligga kvar i mer än någon dag denna vinter och snart är halva januari avklarad. Jag har ju längtat efter lite mysig snöcykling, så därför tycker jag det är supertråkigt.

Nu är iallafall första jobbveckan avklarad efter jul- och nyårsledigheten och jag fortsätter att göra mitt för att minska min klimatpåverkan, genom att cykla till och från jobbet. Förra årets pendelcykling gjorde att jag besparade miljön 600 kg koldioxid, som min bil annars skulle släppt ut ✌🏼

Planer för 2020

Vi är bara 11 dagar in på året, men redan har jag planerat mer än vad jag brukar inför det nya året. Sedan tidigare har jag berättat att en av mina större cykelutmaningar i år kommer vara det 200 km långa gravelloppet The Rift på Island.

Jag har nu även bokat in mig på Gotland360 (360 km) i september, som är ett litet annorlunda cykellopp som går runt på ön under två dagar. Det är ett lopp med betoning på cykling, god mat som serveras i depåerna, upplevelser och social samvaro. Det sker ingen tidtagning, så det är alltså bara myscykling. Det kommer bli superskoj!

När det gäller cykling i allmänhet, så är målet inställt på cykla 12 000 km i år. Mer än hälften kommer vara pendelcykelmil med elcykeln, men det är ju också träning, om än lite lättare.

Sist men inte mist har jag ju min utmaning 200 pass till midsommar som är i full gång, där jag fram till igår fått till 16/200 pass 🤘🏼

Det finns alltså en hel del att se fram emot detta år och fler saker kommer framöver längs vägen. 2020 blir förhoppningsvis ett asbra träningsår!

Sammanfattning 2019

Vi har nu kommit till årets sista dag, nyårsafton. Den kommer firas med goda vänners sällskap och det är också dagen då man kan titta tillbaka på året som gått träningsmässigt.

2019 inleddes mestadels inomhus med min favoritsysselsättning när jag inte är sugen på att cykla utomhus – Zwift ♥️ Jag är helt tagen över hur detta sätt att träna uppslukat mig och fått mig att älska inomhusträning.

Under året genomförde jag bara tre cykellopp och det var två landsvägslopp, Uppsala Bike Weekend Landsväg 167 km och Siljan Runt 70 km. Sedan blev det bara ett MTB-lopp, Engelbrektsturen, som är en riktig favorit. Jag kände att jag var lite lopptrött förra året och valde därför att fokusera på bara cykla.

Elcykeln som förändrade mitt liv

I början på sommaren köpte jag en elcykel för att jag ville kunna cykla mer till/från jobbet. Jag har lärt mig att cykla i ur och skur och senast jag köpte ett 30-dagarskort av SL var i slutet på maj. Sedan har jag klarat mig med ett par påfyllningar med deras reskassa i stället. Över 430 pendlarmil har det blivit på elcykeln sedan juni, det är så coolt tycker jag.

Elcykeln har gjort att jag blivit starkare som vanlig cyklist med tanke på den lågintensiva träning som den ger. Vill du komma i form skulle jag säga att en elcykel är det perfekta transportmedlet du kan köpa, eftersom den inte sinkar dig de dagar då du har en dålig dag eller är trött. Då går det bara lite mer batteri. Det är nog det som fått mig att cykla mina 2×29 km varje dag.

2020 års stora utmaning

Hösten kom och plötsligt hade jag anmält mig till 2020 års stora utmaning, Det 20 mil långa grusvägsloppet The Rift på Island. Jag och 499 till cyklister ska tackla lavagrus, klättringar som får de flesta backar i Stockholm att blekna. Vi kommer också cykla över 4 floder eller närmare bestämt igenom på väg mot målet.

Vi är ett gäng från Sverige som kommer åka över tillsammans för att ta oss ann denna utmaning. Detta är nog det jag ser fram emot allra mest under 2020.

Anmälan till The Rift ledde till att jag sålde min cyclocross och köpte mig en gravelbike, en Lauf True Grit. I Sverige är det märket än så länge en udda Isländsk fågel. Det är den speciella framgaffeln och den snygga helheten som gjorde att jag föll för denna cykel.

Jag bokade en flygresa till Finland, Helsingfors där närmaste återförsäljaren finns. Sedan cyklade jag med min nya cykel till Siljaterminalen och tog båten hem med den. Det blev ett kul litet äventyr som jag inte ångrar 😀

2019 i siffror

  • Cyklade kilometer: 9 502 km
  • Antal träningstimmar: 367 tim
  • Cyklade höjdmeter: 88 668 m
  • Antal cykelpass: 290 st

Här nedan är ett axplock med bilder från året som gått:

TUG 500 – dag 3

Viken hit det var att strunta i Rapha 500 Festive även i år. Det finns inget glamoröst alls att cykla ute just nu i Stockholm. Jag hade med glädje tagit mig i kragen och kört det i år om det varit lite vinter, men det är ju så jäkla tråkigt grått väder och det blir liksom aldrig riktigt ljust.

Nu siktar jag ju istället på att avverka de 500 kiloterarna mellan julafton och nyårsafton, fast utom tävlan under Team Utan Gränsers Zwiftutmaning TUG 500. Den har jag hittat på och innebär att man ska cykla 500 km inne på cykeltrainern med Zwift istället.

Jag har idag på dag 3 avverkat 180 av 500 km och två dagar i rad har jag kört 80 km. Imorgon blir det ett lika långt pass igen tror jag, då jag känner mig fräsch i kroppen. Än så länge går det alltså bra att avverka långpass utan problem. Det som jag tycker kan vara jobbigt med inomhuscykling är att man kan få lite ont i häcken efter långpass. Detta eftersom man inte varierar sittställningen lika mycket som man gör när man cyklar utomhus.

Jag kanske inte är den snabbaste av cyklister, men jag är seg som smarrigt vingummi. Så länge det inte är alltför många ryck och ojämna farter, så kan jag trampa på rätt länge obehindrat. Nu har jag bara 320 km kvar…

Perfekt cykelväder

Jag försöker peppa mig själv genom att intala mig själv att det är härligt att cykla i regn och än så länge går det ganska bra. Visst… det är kolmörkt när man ger sig iväg och så regnar det typ varje dag. Men vad fanken det är ju bara vatten. Om man bara har en regnjacka ovanpå sin lite varmare cykeltröja och någon form av underställströja, så är det rätt gött ändå. Men tänk om det bara varit någon minusgrad, vad mycket snö det skulle blivit den senaste tiden?

Jag tror att elcykeln bidrar till att det inte känns jobbet när regnet piskar i ansiktet. Det enda är väl att det gör ont i ögonen av regnet om man kör utan glasögon, vilket jag gör om det regnar. Jag tycker att det är hopplöst att cykla i regn med brillor, för efter en stund ser man ju ingenting när man har vattendroppar över hela glasögonen. Kör man med stänkisar på cykeln, är ju risken mindre för att få upp stenar och annat skit i ögonen som annars glasögonen är bra att skydda ögonen ifrån.

Ser alltså fram emot en härligt våt cykeltur till jobbet nu… 🤓

Kom i ordentlig julstämning igår

Igår var jag på en julkonsert i vackra Gustav Vasa kyrka, där min kompis son som är med i Stockholms Gosskör skulle uppträda.

Det var väldigt länge sedan jag var på en julkonsert och jag som är lite av en känslomänniska fick vid några tillfällen fick jag hålla tillbaka tårarna i ögonen. Inte för att jag var ledsen, men för hur pampigt och vackert vissa sånger framfördes. Åkte hem från konserten med lite mer julkänsla, trots att regnet åter gjorde entré över Stockholm under tisdagkvällen.

Tack till familjen Hübner för att jag fick hänga med er igår kväll.

Tredje adventsdikten och cykling på det!

Igår hade jag några vänner över på besök på middag och det var så himla trevligt, då vi inte direkt ses varje dag. Men när vi ses är det desto trevligare. Och när deras äldsta son Henry säger att han vill vara kvar när det var dags och åka hem, så berörde det mig djupt. Efter att de åkt hem, mådde jag så där himla bra som man kan göra ibland.

Man vill ju att alla ska tycka det är trevligt när man har gäster, vuxna som barn. Och att imponera på barn är inte det lättaste vet ju de flesta. De är ju oftast väldigt ärliga om saker och ting 😄

Tredje adventsdikten 🕯🕯🕯

Ni som tittar in här på bloggen lite då och då, vet att jag varje år skriver egna adventsdikter. Så här kommer årets tredje adventsdikt:

Idag tänder vi tredje ljuset,
juliga dofter sprids i hela huset.
Godsaker i alla färger och former,
våga testa nytt och bryt gamla normer.

Tredje adventscykling

För en gång skull regnade det inte idag, så jag krokade ned min gravelbike från väggen och stack ut på en riktigt härlig runda. Solen sken till och med stundtals. När man bara trampar runt i sin ensamhet, är det nästan som lite mindfullness för mig. Frisk luft och nästan 5 mil gjorde mig gott!