Allt började med fel skor…

Igår tänkte jag att jag skulle återupptäcka Blå Leden som går från Åkersberga bort till Vaxholm med min MTB. Det var säkert 2 år sedan jag körde den sist och mycket beror på att det då var en hel del skogsarbeten som gjorde den lite extra knölig att cykla på. Men nu är nog den hyfsat farbar, även om en idyllisk skog försvunnit på sina ställen.

Jag hade plockat fram cykel och alla saker man ska ha med sig på en cykeltur. Och nu stod jag redo att tackla lite rötter och stenar, eller…

…upptäckte då att jag fortfarande hade på mig foppatofflorna. Bara att låsa upp dörren och svira om till MTB-skorna. Detta var bara början på hur fel det skulle gå en stund senare.

Jag fick börja besegra en lång stig som försvunnit i meterhögt gräs i höjd med Stava. Där kunde jag inte tänka på annat än hur många fästingar jag skulle ha med mig när jag ut ur denna gräsdjungel. När jag sedan passerat hästgården i Stava som Blå leden går igenom möts man av en sandig och rätt stenig smal stig som är väldigt brant.

Där skulle jag växla ned till lilla klingan och då smäller det bara till och bakväxeln vänder sig bak och fram… suck! Kan inte göra något åt den i backen, så jag släpar cykeln uppför backen. Den 28 gradiga värmen gör att svetten flödar, trots att jag inte ansträngt mig så värst mycket än.

Väl uppe försöker jag som är värdelös på att meka cykel förstå vad som hänt. Hur mycket jag än pillar och försöker få växeln att se ut som ska göra, så misslyckas jag. Jag lyckas dock lägga kedjan så jag kan cykla på lättaste växeln, så jag kunde ta mig hem igen. Så återupptäckande av Blå leden får vänta.

Idag cyklade jag med väldig hög kadens ned till den lokala cykelbutiken för att få hjälp att laga cykeln. Snabbt kunde man konstatera att växelvajern förmodligen gått av.

Jag har ju förut funderat på att singelkonvertera med MTB och när de ändå hade den inne på reparation, bad jag dem att ta fram ett pris på vad detta skulle kosta. Det är helt sjuka leveranstider på växelgrupper och andra cykeldelar just nu, så detta är nog inget som blir verklighet förrän i höst. Vi får väl se vad de kommer fram till för pris och om jag tycker att det är värt det.

Köpt en cykelhållare

Min bil som jag köpte förra året kom ju med dragkrok, så när jag kom på att jag hade en fet bonus från Cykloteket från när jag köpte min Smart Bike hos dem i våras, slog jag till på en Thule HangOn 3 Tilt cykelhållare.

Finns ju många fräsigare cykelhållare från Thule än denna, men i ärlighetens namn kör jag inte runt med med mina cyklar så ofta. Det är inte den enklaste modellen, utan en som går att vika ned. Det gör att man kan öppna bakluckan. På min bil kommer man dock bara kunna vika ned den utan cyklar, då jag har en Mini Clubman som har två dörrar som baklucka.

Minitripp

När man inte har något eget landställe är det väldigt kul när man får hälsa på någon som har detta. Och i veckan packade jag en lätt packning och tog min cykel och satte kurs mot Vettersö, där min kollega och vän Lena har ett landställe med sin familj.

En ö är ju lite svår att cykla till om man inte är ett fan av swimbike. Så jag styrde mot Vaxholm, för att sedan ta Vaxholmsbåten vidare ut till Vettersö, vilket tar en timme ungefär.

Jag valde faktiskt elcykeln, då den har en pakethållare, där jag kunde fästa en sidoväska. Med den kunde jag få med mig lite mer saker. Det är skönt att lägga de lite större sakerna där, så man slipper ha dem på ryggen i vanliga ryggsäcken.

Det var perfekt cykelväder enligt mig, med strax över 20 grader. Jag stack hemifrån i god tid, så man inte behövde stressa till båten. Så god tid att jag kunde cykla över Bogesund, för att slippa cykla hela vägen i till Vaxholm på den lite läbbiga Vaxholmsvägen. Det var ett bra val, då den vägen är så himla fin med sin böljande väg och frodiga natur.

Elcykel är verkligen ett grymt sätt att transportera sig på. Den har fått mig att välja bort bilen många gånger, vilket inte riktigt den vanliga cykeln har fått mig att göra. Och förutom att du precis som en vanlig cykel besparar miljön, tar den dig lekande lätt uppför backar och så ger den dig en extra skjuts även på platta marken när du tycker det är jobbigt att trampa på.

Väl framme i Vaxholm, var det mycket folk på kajen och rätt dålig info om vilken båt som som skulle lägga till var. Det är ju en hamn där många Vaxholmsbåtar stannar för vidare färd till både norra och södra delarna av skärgården. Det var bara att ha split vision på ögonen när den ena båten efter den andra lade till och folk gick av och på i snabb takt. Men tillslut hittade jag ombord på rätt båt.

Det är verkligen schysst att man får ta med sig cykeln på Vaxholmsbåtarna, det gör ju skärgårdsturistandet lite enklare, då flera öar i skärgården faktiskt är rätt stora och har fina små cyklingsbara vägar.

Efter en dryg timme med båten klev jag iland och möttes av Lena med sin son som kommit ned till ångbåtsbryggan för att möta mig. Och vilken mysig ö Vettersö var med alla sina fina havsnära sommarhus som nästan alla har mer eller mindre havsutsikt.

Under mitt dygn hos Lena med familj bjöds jag på god mat, dricka och härligt sällskap. Jag fick mig även en rundtur på ön till fots och senare på kvällen även en rundtur runt ön i familjens lilla elmotorbåt, där vi skålade i solnedgången.

Kring lunch morgonen efter, så blev jag och cykeln skjutsad över till Östanå färjeläge med deras andra båt som är en transportbåt som med lätthet kunde lasta en tung elcykel. Sedan åt vi lunch på pizzerian i hamnen och efter det gav jag mig iväg på cykeln hem igen.

Vilken mysig liten tripp detta var. Det betyder mycket att få lite miljöombyte och se lite nya saker ibland. Så stort tack för er generositet, Lena med familj.

Hetare än hett

Som jag skrev häromdagen, är ju inte värmen vi har nu mitt favoritväder. Och idag när det skulle bli 32 grader varmt föreslog min vän Carl att vi ska cykla. Och jag sa ja…

Efter en så kallad tropisk natt där jag sovit uselt, stod luften fullkomligt stilla under dagen. Frånluftvärmepumpen här hemma visade på en luftfuktighet på 65 %, så klibbig blev man av att bara sitta stilla. Att dra på sig cykelkläder i hettan var inte det lättaste, de klibbar liksom fast överallt på kroppen.

Vid 11 snåret dök Carl upp och cykla gjorde vi. Fördelen med att sitta på en cykel är ju att det fläktar. Målet för dagen var Wira Bruk, där vi skulle äta lunch. På vägen dit, på småvägarna kring Riala fick vi uppleva hur lagningarna man gjort på vägen börjat smälta i hettan. Det kändes lite som att cykla på lava som börjat stelna, men som fortfarande är stekhet.

Tingshuset i Wira bruk som idag huserar ett underbart Café

Väl framme i vid Wira bruk, slog jag till på en matig rostbiffmacka med potatissallad, en alkoholfri öl, kaffe och mazarin. Det var man värd efter de stekheta 32 km som det är till Wira från mig.

På vägen hem vek vi av mot Rumsättra istället och den vägen var i betydligt bättre skick än den andra vi åkte på till Wira. Trots värmen idag är jag glad att Carl drog med mig, då känslan efter att man cyklat oftast alltid är bra.

I höjd med Brottby delade jag och Carl på oss, då han tog vägen via Vallentuna hem till Täby. Jag tog en liten omväg hem på andra sidan Garnsviken, för att slippa den hemska Hakungebacken. Där får man dessutom mer möjlighet att cykla i skugga, då den vägen går genom områden med skog intill vägen.

Totalt blev det ca 71 km i värmen.

Sommar, sommar och sol… och lite åskoväder

Som höst och vintermänniska älskar jag inte sommaren, trots att jag älskar att påta runt på min lilla trädgårdsplätt. Visst tycker jag om och se allt växa och blomma som jag planterat. Men jag som människa är uppenbarligen inte byggd för varmt väder, för jag tycker allt över 25 grader är plågsamt.

Apropå min trädgård, så är den väldigt blommig just nu.

Semesteraktiviteter

Nu är det semester och jag har inte mycket planerat, vilket faktiskt jag tycker känns lite jobbigt och tråkigt. Men lite utflykter och aktiviteter har jag på agendan, så helt tomt är det inte. Och cykla ska jag absolut göra, men även det känns plågsamt när det är för varmt.

Idag har jag fördrivit tiden med att vara skogsmulle och även om det var klibbigt varmt, så gav jag mig ut i skogen för att plocka blåbär. Det fanns gott om fina blåbär, men efter en stunds blåbärsjakt började jag höra åskmuller på avstånd. Då avbröt jag, för jag vill inte vara i skogen om det börjar åska. Jag hann dock få ihop mer än tillräckligt för mina behov. Nu ska det göras blåbärssylt och blåbärsmarmelad. Jag tror det även kommer räcka till att frysa in lite så man kan njuta av lite blåbär även i höst eller vinter.

Åskan som hördes på avstånd rullade rätt snabbt in över oss och ett härligt oväntat sommaråskväder släppte loss sina krafter. Inga väderprognoser sa att det skulle komma något regn, men åhhhh så välkommet det var.

1 000 milagränsen sprängd

Min elektriska trotjänare till pendelcykel passerade i veckan 1 000 mil. Elcykeln har verkligen förändrat mitt sätt att resa, framför allt till och från jobbet. Den har i fint, torrt väder, samt i ur och skur tagit mig fram och tillbaka till jobbet och den har knappt krånglat något under alla dessa mil. Den har också fått mig att cykla fler dagar i veckan, än vad jag tidigare tyckte var okej med min vanliga cykel.

Det mest underbara med elcyklar är hur de gör allt jobbigt lättare. Det betyder inte att man inte får någon träning. Även om jag inte tar i för kung och fosterland när jag pendelcyklar, tar jag ändå i så att jag blir lite svettig när jag kommer fram till jobbet eller hem igen.

Innan pandemin pendelcyklade jag med den i stort sett varje dag och det är en perfekt lågintensiv träning som ändå håller igång kroppen på ett hälsosamt sätt.

Jag skulle idag säga att jag mer titulerar mig som pendelcyklist, än MTB-cyklist, landsvägscyklist eller gravelcyklist. Jag tycker tyvärr charmen med landsvägscykling gått förlorad av dumma bilister som uppför sig illa på vägen för att visa att de ogillar cyklister.

MTB gillar jag forfarande, men kör mest korta intensiva turer på min lokala MTB-bana, Hacksta Trail.

Idag var jag förövrigt där och det är en sådan härlig bana. Jag tröttnar aldrig på den! Man gör den dessutom så jobbig man själv vill. Ibland är jag själv förundrad hur jobbigt 3,4 km kan vara.

PS Jag cyklar alltid med hjälm, men i pausen då bilderna togs åkte den av och ligger utanför bild.

Kul att notera – Sedan jag började mäta mina cykelrundor med appen Strava, kan jag konstatera att jag cyklat över 6 000 mil… 😮