Regncykling

Helgen har passerat och det är måndag igen. Självklart startar vi veckan med ett smatter mot fönsterblecket. Jättemysigt tycker jag eftersom jag bestämt mig att trotsa min ovilja att cykla i regn. Idag blir det regncykling till jobbet.

Så här klär jag mig för regncykling

Det är ju fortfarande hyfsad temperatur ute och jag hatar att ha för mycket kläder på mig när jag cyklar.

Idag blir det korta cykelbyxor eftersom jag sällan fryser om benen. På överkroppen blir det en underställsväst som jag alltid har närmast kroppen och sedan en tunnare långärmad cykeltröja. Ovanpå detta tar jag min cykelregnjacka. Håller man sig torr på överkroppen, fryser man mindre. Ett par tunnare långfingrade handskar blir det också och sist men inte minst drar jag kanske på mig ett par skoskydd.

PlingPling på er… med hopp om bättre väder i eftermiddag.

Jakten har börjat

Det är en evighet kvar till grusvägsloppet The Rift går av stapeln på Island nästa sommar. Men igår bokade jag resan för mig och min cykel som jag inte har ännu.

När det gäller boende, så blev jag varse att de flesta hotellen på Island är tokdyra! Därför är vi ett gäng som kommer bo tillsammans i ett stort rum på Midgard Base Camp som ska ligga i närheten av starten, vilket var ett prisvärt alternativ. Man får väl förbereda sig med bra öronproppar 🤭

Letandet efter en gravel bike är igång

Min dröm om en Lauf True Grit började grusas i början på veckan, när jag insåg att det pris som Lauf har på sin webbsida inte riktigt är slutpriset. Det tillkommer både isländsk moms och förmodligen även importtull eftersom cykeln skickas direkt från Asien till kund. En redan dyr cykel blev plötsligt alldeles för dyr 🙁

Inte hängde jag läpp för det, när jag istället snöade in mig på Canyons skönt udda gravel bike med det långa namnet Grail CF SLX 8.0 CL.

Det är cykeln som ser ut som ett stridsplan med sitt dubbelstyre, där den övre delens mittsektion ska dämpa vibrationer vid färd på dåligt underlag. Det går ju aldrig att jämföra med Lauf och deras stötdämpande gaffel, men jag tycker den ser rätt fräck ut faktiskt.

Foton: Canyon

Men även denna dröm har tillfälligt grusats, då årets modeller i min storlek och den färg jag vill ha slutsålda. Det är bara att invänta 2020 års modeller som enligt min chat med Canyon ska trilla in på hemsidan nu under hösten.

Jag har även spanat in flera andra tillverkare, som Specialized, Open och några till. Men har jag snöat in på något så har jag svårt att släppa det 🙂

Jakten fortsätter alltså… 🚴🏼‍♂️

Nu är det klart – Jag ska till Island

I skrivande stund har anmälan till grusvägsloppet The Rift på Island 2020 inte öppnat. Men som av en händelse, har jag och några till fått möjlighet att anmäla oss med förtur. Allt började med att jag mailade dem som anordnar tävlingen för att jag hade lite frågor om loppet.

Strax innan helgen kom ett mail från dem jag mailat med att jag och mina kompisar kunde anmäla oss med en specialkod före den officiella anmälan öppnar i mitten på september. Varför då kan man undra? Jag gissar att de kanske tycker det är extra kul att ett gäng från Sverige vill delta, då det i år var 192 deltagare och det verkar varit övervägande islänningar som deltog. Till 2020 har de satt en gräns på maximalt 500 deltagare.

Igår skickade jag in min anmälan och betalade jag deltagaravgiften och nu har jag en bekräftelse på mail att jag är en av 500 som ska cykla det 200 km långa grusvägsloppet The Rift på Island nästa sommar. Wow vad coolt säger bara!

Nu återstår planering av resa, boende och sist men inte minst ska jag fixa en cykel för ändamålet, då min nuvarande cyclocross inte känns som ett alternativ.

Foto: The Rift

Cykling som gör en cyklig

Igår avverkade vi ca 50 km MTB-cykling och då höll vi oss utmed kustområdena på Fårö. Idag blev det givetvis mera cykling på denna helt underbara lilla ö.

Överallt kryllar det av småvägar och stigar som slingrar sig igenom en svårslaget vacker natur. Den lättcyklade terrängen och alla möjligheter till olika vägval gör att man blir alldeles cyklig ända in i själen. Det är få platser som jag varit på erbjuder detta. Detta gör Fårö till en av mina absoluta favoriter på cykelkartan.

Även idag styrde vi mot Crêperie Tati & Kutens bensin och deras magiska Galette och idag blev det en Galette Elvis Delux 👌🏼

Jag måste också tacka min kompis Johan, vars underbara landställe vi besökt nu i helgen ❤️

Sveriges bästa cykling finns på Fårö

Att åter få äran att cykla på den lilla karga ön Fårö är något som fyller mitt hjärta med lycka. Jag har verkligen inte cyklat överallt i Sverige, men den härligt lättcyklade terräng som Fårö erbjuder är magiskt läckert. Överallt finns det stigar och grusvägar som inbjuder till helt underbar cykling.

I år valde vi att cykla MTB istället för cyclocross som förra året. Detta gjorde att vi nu har ännu fler vägar att välja på. Idag har vi cyklat allt från vackra grusvägar täckta av gotländsk vit kalksten till cykling i urskog där inte en kotte satt sin fot på väldigt länge, där vi fått leda cyklarna för att ta oss fram.

Lunchen avnjöts på Fårös pärla, Crêperie Tati & Kutens bensin som serverar den franska specialiteten Galette. Detta är en maträtt som får smaklökarna att dansa.

Beslutet om loppet på Island rycker allt närmare

För några veckor sedan väcktes en tanke att köra det 20 mil långa grusvägsloppet The Rift på Island nästa år. Detta efter att jag sett ett YouTube klipp från GCN. I samma veva lade min cykelkompis Gerry upp ett evenemang i Team Utan Gränser om detta lopp. Gerry är en inbiten grusvägscyklist, vilket jag inte är. Men man kanske kan bli? Jag har inte riktigt fastnat för det, då jag gillat MTB mer. Detta på grund av min trevliga heldämpade MTB som gör cyklingen bekväm och kul på en och samma gång 😃

Ibland måste man bara göra det

Nu handlar det ju om grusvägsloppet på den lilla ön i Atlanten. The Rift har begränsat antalet deltagare till max 500 personer nästa år. I och med detta har man satt upp en anmälningslista, som är en slags väntelista.

Utan någon direkt eftertanke eller planering fyllde jag i mitt namn på listan. Jag kom med på listan och i mitten på oktober skulle anmälningsförfarandet öppna stod det i första bekräftelsen. Ett par dagar senare, kom ett nytt mail om att man har tidigarelagt detta till mitten september. Detta på grund av det höga intresset.

Nu har jag alltså bara lite mer än 2 veckor på mig innan anmälan öppnar och jag måste definitivt bestämt mig 😱 Jag kan redan nu säga att själva loppet finns ingen tvekan om, det är mer utrustningen det hänger på.

Det är 20 mils grusväg som ska avverkas och det sätter rätt höga krav på cykeln och i sin tur cyklisten. På en landsväg kan man ju alltid slappna av om man är trött då det går nedför, men på en grusväg finns oftast inga sådan tillfällen.

Lite kort om själva loppet

Loppet går utanför Reykjavik och banans underlag är 85 % grova grusvägar. Totalt kommer man avverka 2 165 höjdmeter, vilket är nästan dubbelt så mycket som Cykelvasan. Ett antal floder ska man cykla igenom och det utlovas ett vattendjup upp till ankelhöjd när man sitter på cykeln. Kan bli en riktig utmaning detta!

The lady in red – en cykeldröm

Jag har blivit helt kär i Lauf True Grit, som är Laufs första kompletta gravelbike med deras fräcka framdämpare.

En av mina cykeldrömmar har alltid varit en röd cykel. Grusvägscykeln med det långa namnet Lauf True Grit Weekend Warrior i Twilight Red är ju bara så fräck. Jag kan nästan leva med att den kommer med SRAM Rival 1 växlar (gillar inte växlingsförfarandet på SRAMs manuella växlar).

Det som är mest spännande med denna gravelbike är dess framdämpare med 30 mm dämpning. Dämparna är utvecklade av Lauf själva och kan kanske liknas lite med en sorts bladfjäder.

Lauf True Grit i Twilight Red. Foto: Lauf

Det får blir stora avsättningar på sparkontot framöver om jag anmäler mig till loppet 🤑. Här kan du se avsnittet på Youtube från GCN som fick mig att bli intresserad av att delta i The Rift på Island.

Drömmar om grus, lavastenar och floder

Det är inte ofta jag blir sugen på att cykla något lopp utomlands, men efter att jag såg ett klipp från GCN på deras YouTube-kanal så pirrade det till i magen. Deras programledare Oliver Bridgewood deltog i det 20 mil långa grusvägsloppet The Rift på Island.

Detta äventyr anordnas av isländska Lauf som är tillverkaren av de lite lustiga dämparna som först bara fanns till MTB, men som nu finns i en mer slimmad variant till gravelbikes. Lauf har nu också börjat tillverka egna gravelbikes med dessa dämpare.

The Rift går av stapeln under juli månad och verkar vara en upplevelse utöver det vanliga. Loppet går på grusvägar genom Islands till stora delar obebyggda kala, men majestätiska natur. Du cyklar över glaciärer och passerar Islands mest aktiva vulkan Hekla. Det utlovas också cykling genom vattendrag som du måste korsa på din väg mot målet. Visst låter det ballt?

I år deltog strax under 200 personer och nästan alla gick i mål.

Se klippet från The Rift på YouTube. Foton: GCN

Ett nytt land upptäcks bäst på cykel

Jag har aldrig varit på Island och detta skulle ju vara det ultimata sättet att få uppleva det lilla landet ute i Atlanten. Det finns ett litet bekymmer bara och det är att min cyclocross är inte en cykel jag skulle vilja cykla ett 20 mils grusvägslopp med.

Nu har jag dammsugit YouTube på tester av Laufs egna cyklar som jag blivit lite smått kär i. Lauf True Grit är inga billiga saker och vill man ha en lattjo färg så har de rätt saftiga påslag. Testerna är överlag mycket positiva till deras dämpade framgaffel och flera av dem säger att Laufs framdämpade gravelbikes är några av bästa på marknaden just nu i sin kategori.

Den skarpsynte lägger märke till kapsylöppnaren 🍺 som sitter där framväxeln annars sitter monterad om man har två klingor.

Vi får väl se om det stannar vid en dröm eller inte detta…

Nedre bilden är en närbild på den lite annorlunda dämparen från Lauf. Foton: Lauf