Kompisjakt uppför Alpe du Zwift

Då har vi avverkat en långhelg och den skulle kunnat innehålla massor med trevlig cykling. Jag har helt enkelt inte varit på humör att cykla, trots det fina vädret som vi haft under flera av dagarna. Jag tror det är hela situationen som vi befinner oss i som gör att jag tappat suget. Det är framförallt detta med att cykla längre sträckor som inte lockar mig och att hitta tillbaka glädjen med detta det blir väl ett form av mål.

Jag har fortfarande inte plockat bort racercykeln från cykeltrainern och gjort utomhuspremiär med den, vilket gör att jag kan zwifta närsomhelst. Igår satt jag med en kopp kaffe och glodde på TV och chattade lite med några, då Carl som var en av dem plötsligt började köra ett Zwiftpass. I Zwift kan man ha en inställning om man följer någon, så att man får en en notis när denne börjar zwifta.

Carl startade ett pass uppför den 17 km långa banan Alpe du Zwift med sina 1 000 höjdmeter. Häng på tyckte han… Och inom några minuter satt jag där i mina cykelbyxor redo att börja jaga honom.

När jag var på plats på banan, hade Carl redan hunnit ett par kilometer och man kan ju välja att joina någon där personen befinner sig på en bana, men nu blev utmaningen att jaga ikapp honom. När han startat klättringen hade jag fortfarande en bit kvar till själva berget.

Alpe du Zwift består av en klättring med 21 kurvor och med en stigning som snittar på 8,5 %. När jag började klättringen hade Carl redan passerat första kurvan, så jag var inte så långt efter honom. Men det tog mig halva sträckan uppför berget innan jag hann i kapp honom.

Mellan kurva 10 och 11 lät jag min gubbe vinka 👋🏼 när jag körde om honom. Carl gjorde PR på banan, förmodligen tack vare att jag jagat honom. Jag själv gjorde min tredje bästa tid och det hade kanske kunnat bli ett PR för mig, om jag startat lite senare och Carl hade fått ett längre försprång.

När man inte har något att jaga och heller blir jagad, så slår man nog av lite på takten omedvetet. Det är så mycket kraft som sitter i huvudet på en, för jag var egentligen inte slut i benen, även om pulsen var hög och svetten forsade.

Det blev en kul oplanerad utmaning för oss båda igår iallafall 😅

Det blev en pyttehöjning av min FTP igår också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.