I tider som dessa är cykling en makalöst bra sport som man kan utföra solo utan att det blir tråkigt. Idag tänkte jag att man på allvar skulle prova att svänga av asfaltsvägen och in på en grusväg och se var det bar av. Sagt och gjort, efter att jag åkt nedför Hakungebacken som ligger en kort bit från mig svängde jag in på en grusväg.
Känns rätt fräckt att kunna göra det med en något annat än en MTB. Man inser dock att grusvägscyklandet innebär en hel del ofrivilliga stopp iform av att en grusväg plötsligt upphör och kanske blir en privat väg eller tomt. Visst kan man planera sin rutt, men jag är inte den som gör det. Jag tar det lite som det kommer och får man nog räkna med sånt.
Jag hittade dock idag några riktigt trevliga vägar genom Österåkers skogar och över fält och ängar. Utmed turen cyklade jag förbi många fina små hus, men man undrar ju vilka det är som bosätter sig mitt i ingenstans.
Älskar verkligen min Lauf grusvägscykel och den mycket speciella framdämparen gör ett fenomenalt jobb på dåliga vägar.
Jag avslutade turen genom att cykla ned till havet vid Bammarboda, men hittade ingen bra väg utmed vattnet till Skärgårdsstad, så vid Skeppsdal tog jag asfaltsvägen hem igen. Rundan blev ca 39 km och jag ska kolla på kartan där jag cyklade hur man kan utveckla rundan och få bort så mycket asfalt som möjligt.
Magnus Cykelblogg 