Whoaa… igår kom jag äntligen ut på en löprunda. Jag hade lite begränsat med tid på förmiddagen och det blev därför bara ca 7 km. Jag var orolig att att det skulle kännas hemskt eftersom det gått så lång tid mellan mina löppass. Och visst var det lite jobbigt och tungt i början, men efter en stund började jag faktiskt känna mig rätt pigg i kroppen. Men bilden nedan, visar att det var rätt kämpigt ändå.

Utan att på något sätt hävda att jag varit tjock, utan mer haft ett par livsnjutarkilon på kroppen så kände jag plötsligt något som bara en som gått ned i vikt kan känna. Jag är van att känna varje löpsteg i kroppen och med det jag menar jag att kroppen liksom studsat tillbaka i varje löpsteg ☺️ Men på löprundan igår så var det mindre av den känslan, vilket jag förmodligen kan tillskriva de ca 3 kg som jag tappat tack vare den senaste tidens ändrade kostvanor.

Jag har en liten bit kvar till mitt viktmål, men just nu känner jag mig väldigt lycklig med mig själv.

Idag vaknade jag tidigt av ett riktigt ösregn mot taket följt av en åska som höll mig vaken i sängen. Då i morgontröttheten anmälde jag mig till höstens första Zwift cykelrace, som verkar vara en bergstävling. WBR Road to the Sky Climbing heter race och startar kl 10:10. Vi får väl se hur det går, men jag brukar ju ha en vana att komma bland de sista i min klass 😂

Uppdatering efter racet

Jag anmälde mig i klass C, men av någon skum anledning hamnade jag i A bland alla duracellkaniner. Jätteskoj när man korsar mållinjen en timme efter den snabbaste i A 🤡. Nåja, det blev en pokaljakt utan dess like uppför Alpe Du Zwift, där racet gick. Detta eftersom det var min andra gång uppför hela berget och det gick visst lite fortare. Men trots att jag slet som ett djur, blev jag i totalen näst sist av dem som tog sig i mål, men då ska jag ändå säga att mer än hälften av de startande verkat ha brutit.