Vilken bra fredag!

Idag var jag ledig och hade lite ärenden planerat under dagen. Började dagen med en löptur i snöregnsglopp… Det var jäkligt motigt att stiga utifrån värmen inne och ut i det trista vädret. Det blev flossade löparbyxor, tröja, vantar och mössa. Hur motigt det än må vara att ge sig ut på träningspass, så kan man vara så där mysigt nöjd efteråt att man ändå gjorde det.

Just nu pågår något som kallas för vårpeppen på jobbet, då man ska röra på sig minst 30 min per dag. Den kom ganska lägligt, eftersom jag varit lite svårflörtad när det gäller träning den senaste tiden.

Detta gör faktiskt mig lite mer motiverad att göra något pulshöjande.

Sängshopping

Vid lunch var jag iväg och kollade på en ny säng, då min gamla börjar kännas lite väl svampig. Efter att jag studsat upp och ned i diverse sängar, slog jag till och beställde en. Det blev en säng från Mio som heter Roma Supreme. Förutom att jag tyckte den var skön, hade den dessutom fått Bäst i test i klassen kontinentalsängar upp till en viss prisklass.

När den kommer hoppas jag att jag kommer sova som en prins 😴

Foto: Mio

Vaccinerad med spruta 1

När jag kom hem på eftermiddagen, fick jag ett oväntat samtal från min husläkare. De hade fått några avbokningar och undrade om jag hade möjlighet att komma och få min första spruta med vaccin mot covid-19.

YES! Klart man tackade ja till den möjligheten. Så nu sitter jag här hemma och mår lite extra bra efter att jag fått spruta 1.

Körsbärsträdet i all sin prakt

Sist men inte minst har mitt körsbärsträd exploderat med blommor de senaste dagarna. Nu på kvällen visade det sig i all sin prakt i kvällssolen.

Träningsmässigt svårflörtad

Normalt på våren känner jag ett sug av att ge mig ut på cykeln när gatorna är sopade och dagarna blir längre och ljusare. Men just nu är det jättesvårt att hitta motivationen att träna.

Jag har knappt cyklat något utomhus i år och racercykeln sitter fortfarande fastspänd i cykeltrainern. Det är väl dags att koppla loss den snart, men samtidigt vill jag tillgång till Zwift snabbt.

Suget efter en smart bike

Jag skulle vilja ha möjligheten att köra ett pass i Zwift, oavsett om det är vinter eller sommar.

Eftersom vi människor är lata i grunden, måste det vara lätt att ta ett beslut att cykelträna. Jag vill inte hålla på och plocka av hjul och fixa fast cykeln i trainern. Sedan behöver man ju alltid justera växlarna, så de går fint med kassetten på trainern innan jag kan börja träna. Kanske en piece of cake att göra detta tycker du, men just detta har gjort mig ännu mer sugen på att skaffa en smart bike.

Just nu är det en Tacx Bike Neo Smart som jag riktat in mig på. Det har varit den eller Wahoo Kicker Bike som jag fastnat för mest.

Wahoo Kicker Bike som kostar väldigt mycket mer är säkert bättre än Neo:n på några punkter. Men jag tycker den är ful och så gillar jag inte att den har någon sorts hydraulik som får den att simulera backar. Känns som en sak som kommer paja efter ett tag. Konstruktionen ser även ut att svaja lite mycket i tester, vilket jag inte gillar.

Jag tycker Tacx Bike Neo Smart ser stabil ut när den testas och så har den ett spejsigt, futuristiskt utseende som jag gillar. Och ska en pryl stå framme, vill man ju tycka om att se på den också. Jag vill gärna köpa min i en fysisk butik, så man lätt kan få hjälp. Cykelcity på Södermalm har den i sitt sortiment, så jag ska ta en sväng dit och prata lite med dem.

Foto: Tacx

Framsteg med snigeljoggandet

Löpningen som jag startat med igen, som en komplettering till cyklingen tuffar på, trots brist på träningsmotivation. Jag får väl till ungefär 2 pass i veckan. Känslan blir sakta bättre och även om löpstegen känns tunga, ser jag små framsteg. Snittfarten på fötterna har gått från 6:05 min/km när jag började för en månad, till 5:43 min/km på senaste löppasset.

Inget äventyr på Island i år heller

Foto: The Rift, Iceland

För en tid sedan tog jag beslutet att ställa in det efterlängtade äventyret, att köra det 200 km långa gravelloppet The Rift på Island. Tänk att detta började som en spännande resa hösten 2019, som nu för andra gången inte kommer bli av för min del.

Loppet är inte inställt i skrivande stund, men Island har hårda krav på inresande från bl.a. Europa och Sverige. Om man inte är vaccinerad får man sitta i 14 dagars karantän och jag vet inte om jag kommer hinna att bli fullt vaccinerad tills i Juli. Därför har jag skjutit på min medverkan till 2022 och avbokat flygbiljetterna.

Givetvis får man inga pengar tillbaka av flygbolaget, utan en voucher som är giltig i 3 år på summan som biljetterna kostade. Hoppas nu bara flygbolaget överlever pandemin 🙄

Snöshopping

Hmm… jag har idag köpt något som jag egentligen inte tycker är särskilt kul, men det är ju bra att göra mer saker än bara cykla har jag hört.

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle ut och snigeljogga lite… något som jag inte gjort på lääääänge. Började leta efter mina löparskor, men insåg att de åkte med till återvinningen vid senaste rensningen av garderoben i vintras. Den dagen blev det alltså ingen löpning.

Min träningsresa började med löpning

När jag tyckte jag började bli en tjockis, var det löpningen som tog mig tillbaka till en form som jag trivdes bättre med. Idag många år senare och 15 kg lättare, har jag fortfarande svårt att bli av med det där sista som man inte tänker på när man är klädd i vanliga kläder.

Jag vet att det går och allt hänger på vad man stoppar i sig och vad man gör av med. Jag har ingen att skylla på varför jag jag aldrig når mitt viktmål. Det är liksom bara upp till mig!

Löpningen var kul förut, men efter några år tyckte jag det blev rätt tråkigt och det var då cyklingen tog mig med storm.

Nya löparskor inhandlade

Idag när snön gjort comeback utanför fönstret tog jag bilen i snöyran till Stadium. Jag hade siktet inställt på att köpa samma modell som jag tidigare haft, ett par Asics GT-1000. Det har varit en jättebra sko för mig som har lite pronation. Men nu när jag ska försöka mig på löpningen igen, tyckte jag att jag var värd en uppgradering.

Efter en bra guidning om skillnaderna mellan modellerna från butikssäljaren, gick jag hem med ett par Asics GT-2000 istället. Den har en lite mer avancerad sula som ska ge fötterna bättre stöd. Himla sköna var de iallafall.

Nu laddar jag för en första löptur med dem och hoppas att det ska sluta snöa.

Sammanfattning 2018

2018 blev året då jag öppnade dörren till den virtuella cyklingens värld och började träna med Zwift. Detta tack vare att en arbetskamrat som sålde sin oanvända Tacx Neo till mig.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle fastna för att cykla inomhus. Den dödstråkiga inomhuscyklingen blev plötsligt ett rent nöje och något man längtade efter. Jag tror att just den cykeltrainer jag köpte har en stor del i att det blivit så roligt, eftersom den är så grym.

Om vi tar oss tillbaka till i januari, så började jag mina första Zwiftpass då och de blev fler och fler ju mer jag kom in i själva zwiftgrejen. Detta gjorde att när vårens första utomhuscykling blev av i april nere i Spanien, var jag i rätt god form på en gång.

Det blev totalt 6 307 km cykling under 2018, varav 2 550 km var virtuell Zwiftcykling.

Årets cykellopp

Det blev inte så många i år, men jag började året med Shimano Landsväg (gamla Skandisloppet) i maj och premiärkörde Siljan Runt i början på juni i strålande sol, vilket tydligen är rätt ovanligt.

Under den heta torra sommaren blev det inga cykellopp, utan först på sensommaren blev det traditionsenligt Cykelvasan.

Årets chock

Av någon underlig anledning fick jag och mina två kompisar Jörgen och Jessica för oss att vi skulle springa Stockholm Halvmarathon. Vi anmälde oss i god tid, så någon brist på tid att löpträna fanns inte. Men ändå sköt jag löpträningen framför mig hela tiden och försökte väl under den heta sommaren få till några löppass. Plötsligt var tiden inne i september och jag stod där i startfållan med alldeles för lite löpträning i benen.

Alla mål om att ta mig in på någon bra tid var som bortblåsta. Nu gällde det att bara ta sig runt och i mål.

Jag gjorde det och efter att jag blivit peppad av en glatt skrikande Robert Otterstål i sista backen upp förbi slottet, stapplade jag i mål på hyfsat respektabla 2:10:27. För mig blev det årets chock att jag klarade av detta med så lite löpträning. Det var kul att ha gjort det igen efter så långt uppehåll. Cykling är fortfarande så mycket roligare än löpning, så efter detta har jag inte sprungit en meter 🙄

Årets förändringstest

På sensommaren vill jag testa och se hur en förändrad kost skulle påverka min vikt. Jag ska på en gång säga att jag tidigare inte åt direkt ohälsosamt. Kanske lite för mycket pasta, ris, potatis, bröd och toppade fikat med lite för många småkakor.

Jag startade med LCHF som jag tänkte äta under en begränsad period. Målet var att gå ner ca 5 kg och komma under 70 kg. Det kan man tycka är en liten viktnedgång, men det är de sista kilona som är svårast att bli av med tycker jag. För ett par år sedan gick jag ned över 10 kg med hjälp av att jag bara började träna, men sedan har jag stått still på 75 kg.

Testet gick bra och sakta men säkert försvann gram efter gram av mig. Lite förvånad är jag dock av att allt man fått lära sig om kost och vikt genom åren vänds lite upp och ner när en rätt fettrik kost får en att tappat vikt. Jag har aldrig varit någon fan av dieter, men LCHF känns inte som en diet. Man får ju äta så mycket gott, vilket gjorde att chipssug och sockersug liksom bara försvann.

Hur gick det då? Jo det gick rätt bra, även om jag inte nått min målvikt på strax under 70 kg. Men allt handlar inte om vad det står på vågen. Idag väger jag ca 71 kg, men är 8 cm mindre i omkrets runt bröstet och 6 cm mindre runt midjan än vad jag var i somras.

Målet är fortsatt inställt på att få se en siffra under 70 kg, men jag kör inte lika strikt nu längre. Nu äter jag kolhydrater på helgerna, men försöker äta LCHF i veckorna.

Vad händer under 2019

Jag har inga större utmaningar planerade, mer än att jag är anmäld till några cykellopp och planen är väl att få till lite fler MTB-lopp nästa år. Förutom Cyckelvasan som jag hoppas knipa en sponsorplats på jobbet till, blir det kanske Lida Loop och Engelbrektsturen. De körde jag för några år sedan och det är riktigt trevliga lopp.

Den stora förändringen jag kommer att göra 2019 är att öka mängden pendelcykling dramatiskt. I slutet på januari kommer ICA med alla sina underbolag att flytta in i nya fina lokaler i Arenastaden i Solna. Detta gör att jag måste förändra mitt sätt att flytta rumpan på till och från jobbet, eftersom pakeringskostnaden kommer skjuta i höjden, jämfört med idag.

Egentligen är jag positiv till att det kommer bli dyrare att välja bilen, eftersom rätt många som bor nära kör bil varje dag. Men det svider lite för oss som bor en bit bort. Min restid till jobbet kommer nästan fördubblas mot bilen om jag väljer kommunala färdmedel eller cykeln. Men miljön blir väl lite glad iallafall 😘

Gott nytt år på er!

Jag gjorde det

Klockan 15:45 idag så gick startskottet för Stockholm Halvmarathon och grupp D där jag fanns placerad. I normala fall brukar jag vara sjukt nervös inför ett lopp och det har nog sin grund i att man vill göra en lite bättre tid för varje gång man deltar i ett lopp. Men nu var det så många år sedan jag sprang ett halvmarathon och därför kände jag ett visst lugn där bland alla människor i startfållan.

Jag är ju inte den snabbaste löparen direkt, men jag försökte ändå hålla tillbaka efter startskottet i ett försök att den stora gruppen med löpare skulle spridas ut lite. Vid Moodgallerian ganska kort efter start stod första åskådaren som hejade på bl.a. mig och det var min chef med sin dotter.

Efter ett par kilometer inser jag att löpare är ett himla tyst släkte. Ingen säger ett ord till varandra och när vi springer genom en tunnel direkt efter Moodgallerian så blir detta väldigt tydligt. Man hör ljudet av hundratals skor mot asfalten, men inte ett ord hörs… tills efter en stund då jag råkar hamna bredvid ett kompispar där tjejen pratar konstant med killen och dessutom svarar i telefonen när det ringer och pratar på en stund helt obehindrat 🤪

Jag springer på och när jag kommer upp på en av broarna man springer över så ser jag massor med hoppborgsliknandet uppblåsbara saker med kexchokladloggor på. Yeeeesss, en depå med choklad, tänker jag. Men nej… det var bara massor med tjejer i kexchokladkläder med utsträckta händer täckta av plasthandskar som ville ge High Five. Snacka om besvikelse när jag var supersugen på någort ätbart.

Plötsligt i en kurva på Kungsholmen hör jag mitt namn och där står min kompis Robert Otterstål med dotter och vrålar. Oh så stärkande det kändes just då.

När jag passerat en mil som är det längsta jag sprungit i år, så slår det mig att detta går ju rätt bra även om det börjar kännas i fötterna nu. Ett par kilometer senare uppe på Södermalm börjar huvudet tycka det är jobbigt när man möter de snabbare grupperna som är på väg ned mot skeppsbron och snart är i mål. Sånt är psykiskt jobbigt när man börjar bli trött.

Dextrosolkontrollen vid 17 km kom i grevens tid och jag tuggade i mig en hel näve med tabletter så att munnen blev torr som ett kalkbrott. Efter ett tag var det som tur en vattenkontroll där jag kunde skölja ned dammet.

När jag närmar mig Mariatorget börjar det bli plågsamt jobbigt och mina ben och fötter vill inte göra som jag vill. Jag försöker låta bli att tänka att det jobbigt för jag har ju inte ont någonstans.

På söder dyker min chef upp igen hejandes vid kanten av banan och nere vid slottet strax innan mål dyker min kompis Robert med dotter också upp igen. Om ni visste hur mycket era glada tillrop stärker en när man är som tröttast. Tack för att ni fanns utmed banan idag 😊

Springa på under 2 timmar gick som sagt inte denna gång, men det kände jag ju på mig redan innan. Jag korsade mållinjen på 2:10:27 och fällde en liten tår av lycka över att jag klarat av detta igen.

Nu känns benen stela som betongplintar och att gå i trappor är en ren utmaning redan ikväll.

73783AFD-3598-4F9B-991B-269B13C7470A

Före race bild med mina TUG-kompisar. Foto: Carina Otterstål

FDFBB210-82B4-4718-9551-D8D5C42CB7AE

Sista backen innan målrakan. Foto: Robert Otterstål

62DFF830-F158-4724-94C9-D8354C31374A

Efter målgång fick jag äntligen en kexchoklad