10 km, check!

Idag på förmiddagen fick jag besök av min cykelteamkompis Silvia, som var här för att låna min gamla racercykel, Celeste. I fredags den 11 maj fick hon nämligen sin egen racer, en svart/röd Trek stulen, utanför sitt jobb vid Sophiahemmet i Stockholm. Händelsen är polisanmäld och såg du något av det som hände, ring Polisen på 114 14.

Nu får Celeste bo tillfälligt hos en äkta italienska som Silvia är och så får hon visa vad hon går för under några lopp framöver. Jag är bara glad att kunna hjälpa en cyklistkompis i nöd 🙂

Nu kommer vi till rubriken av dagens inlägg. När det var som allra varmast, passade jag på att ge mig ut på vårens andra löprunda. Denna gång blev det både asfaltslöpning och stiglöpning. Idag testade jag en ny runda för att få till lite mer kilometer jämfört med min vanliga runda.

När jag kom hem igen, så stannade GPS:en på 10 km blankt och det avverkades på inte så snabba 1 tim och 5 min. Men det är helt okej, med tanke på hur lite löpning jag tränat 🤓

Känner mig otroligt nöjd, men också helt slut att jag fick till 10 km, så nu kan det bara blir bättre och längre…

EDC638C9-B3FE-4547-BA7F-71072DD27A48

Mot Sthlm Halvmarathon

Nu var det dags att börja inse att jag måste börja löpträna inför Stockholm Halvmarathon i september. Mitt mål med detta lopp är att åter springa det på strax under två timmar som jag gjorde en gång för länge sedan, då jag faktiskt höll igång med löpträningen. Det ska det bli ändring på nu!

Jag hör rätt ofta att du som cyklar så mycket kommer väl inte ha några problem med detta. Det är klart att det går fortare för mig att komma löpform, än för en som inte tränat något. Men nu i början ska jag säga att det är otroligt stelt och trögt. Benen undrar vid varje löpsteg vad jag håller på med.

Idag blev det som sagt vårens första löptur och jag lunkade 7 km i magiska 6:10 min/km 😬 Man måste ju börja någonstans, så härifrån kan det väl bara gå bättre?

Imorgon: Hejsan träningsvärk ✌🏼

87AFC8AF-0A27-499C-AD9A-DC52E20F37E8

Donationsdax

Vi är nu några dagar in i maj och det är dags att summera april månads cykling i utmaningen 1kr/km. Jag ska vara ärlig och säga att jag pausade utmaningen i mars pga att det var så mycket annat den månaden, men från och med april kör jag som vanligt igen.

Det blev både en del Zwiftande inomhus och rätt mycket vanligt cyklande utomhus eftersom jag var en sväng och cyklade i Spanien i april. Totalt så trampade jag 472 km och det blir då 472 kr till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser.

Jag ska försöka att få tillbaka Zwiftrutinen på kvällarna i veckorna som jag hade vintras och sedan variera det med pendelcykling och förhoppningsvis mer utomhuscykling på helgerna. Sedan måste jag även väva in lite löpträning, då jag har Stockholm Halvmarathon som hägrar efter sommaren 😬

Ikväll blev det 30 km zwiftcykling på erbarmligt tråkiga platta vägar med lite backar, då det är Londonbanorna som just nu är öppna att cykla på i Zwift. Nåja… det blev rätt svettigt och hög puls ändå.

D0B3C406-0D76-4980-8D35-31A0CF582D7C
Rumpselfie från Zwift

Cykeln har vilodag idag

Givetvis är det inte jag som ville ha vilodag utan cykeln ville vila och då passade även jag på att inte göra något sportigt idag.

Däremot så har jag i liggande soffläge anmält mig till Stockholm halvmarathon i september. Den 15 september är det dags att för 5:e gången avverka detta löparlopp. Senast jag sprang detta lopp var 2013, så det var ett tag sedan sist. Jag har ju aldrig varit någon snabb löpare, men mitt snabbaste halvmarathon gjorde jag 2012. Jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig jag var när jag kom in på under 2 timmar (1:58:19). Det vore kul att ha omkring 2 timmar som mål även denna gång, men vi får väl se efter sommaren hur löpformen känns.

Tillsammans på startlinjen kommer jag ha mina två kompisar Jörgen🏃🏽‍♂️och Jessica🏃🏼‍♀️från Team Utan Gränser och även om jag inte direkt brinner för löpning numera, så ser jag faktiskt fram emot att göra detta i år.

2cca5-blogger-image-1947596303

Våren på tillfälligt besök

Förra veckan kom den efterlängtade snön (för mig iallafall) och denna vecka har det varit upp mot 7 plus vissa dagar, så snön är numera ett minne blott förutom de snövallar skottats upp. Eftersom snön försvann lika fort som den kom tänkte jag pendelcykla igår fredag, men upptäckte att mina skivbromsar på crossen inte tog så bra, eller typ inget alls. Jag pillar inte med detta själv, då jag nästan alltid bara förvärrar felet när jag ska försöka meka cykel 🤭 Därför blir det en tur med den till cykelmeken idag för att se om de kan ge den lite kärlek.

Mot halvmarathon

I brist på cykling, så har jag istället försökt att löpträna lite och köra roddmaskinen här hemma. I veckan blev jag himla nöjd med mig själv, då jag för första gången på väldigt länge sprang under 6 min/km.

Idag när solen ☀️ visade sig från sin allra bästa sida slängde jag på en liten förlängning på den runda jag brukar springa och kom nästan 7 km. Lyckades hålla ett tempo på ca 5,55 min/km. Känner att det snart är dags att försöka sig på att springa 10 km. Jag måste utmana mig själv för annars blir jag bekväm och då harvar jag bara på och gör inga framsteg.

Dags att springa halvlångt igen?

Det var en gång för många år sedan då jag inte rörde mig mer än jag behövde. Som en följd av detta löste jag problemet med att gå upp i vikt, genom att helt enkelt köpa nya kläder som passade mig för tillfället. En dag stod vågen på något mellan 85-90 kg och jag kände att nu räcker det.

I samma veva skulle min kompis Henrik springa Stockholm Marathon. Jag tror det var det som fick mig att ta mig i kragen och bestämma mig att kan han, så kan väl jag. Det var väl bara en månad kvar till det marathon som han skulle springa, så siktet blev att klara av Stockholm Halvmarathon som gick efter sommaren.

Från 0-100

Sagt och gjort, målet blev att på ca 100 dagar träna så att jag skulle kunna ta mig runt de 21 098 meter som ett halvmarathon är. Första löprundan blev 1,25 km och då orkade jag inte springa hela tiden, men jag gnetade på och i september 2010 stod jag där på startlinjen. Efter 2 tim, 12 min och 45 sek passerade jag sedan mållinjen, galet nöjd över vad jag just lyckats göra ✌🏼

Löpningen fortsatte jag med och mina extrakilon svettade jag bort, så efter ca 2 år var 15 kg borta och det har jag löpningen och senare cyklingen att tacka för.

Träningsmål mitt i fredagsmyset

I fredags låg jag i soffan och och sippade på ett glas vin och hade det allmänt skönt, då min kompis Jörgen sms:ar: Är du sugen på att springa ett halvmarathon en månad efter Cykelvasan? 🤔

Blev lite tagen på soffan av denna fråga, då löpning inte direkt är något som jag gör i någon större utsträckning idag. Det var Jörgens fru Jessica som tydligen droppat denna idé för honom om de skulle göra detta. Hans var svar tydligen: Ja, tamigfan.

Jag var själv tvungen att ta en klunk vin till innan jag svarade att jag preliminärt var på 🙋🏼‍♂️

Nu har vi inte anmält oss ännu, men vi lär väl göra det inom kort. Och då har jag åter igen som mål att springa det där halvlånga loppet i Stockholm. Det är väl bara att gräva fram löparkläderna igen och ge sig ut och nöta löpning i kombo med all cykling som jag givetvis kommer att fortsätta med.

Om att trivas i sin kropp

Idag tänkte jag skriva lite om något som jag kanske inte skriver så ofta om och det är om att trivas i sin kropp. Vi översköljs dagligen av bilder på till utseendet perfekta människor. De kan få oss att antingen drömma om att så där vill jag se ut eller ger oss panik och ångest över att man inte själv är så där perfekt. Faktum är att om du lyfter blicken från telefonen när du är ute och går, så ser rätt få som ser ut som de där vältränade människorna på bilderna eller TV:n.

Att vara nöjd kan handla om många saker

Om man bortser från sådana saker du kan försöka ändra på genom en operation, så kan man antingen acceptera och älska sina små extra kilon, tunna armar eller vad det nu må vara. Eller så ger man sig fanken på att nu ska det bli ändring på saker och ting.

Jag har personligen med åren blivit mer och mer bekväm över hur jag ser ut och vem jag är. Det finns en sak som jag länge varit obekväm med och det är att de flesta killar får en rund mage när de går upp i vikt, men kan fortfarande ha rätt okej överkropp. Något som jag alltid tyckt varit jobbigt är att om jag går upp i vikt, så sätter sig fettet alltid först på min överkropp. Det är också där det är som svårast att jobba bort det också. Det är kanske därför jag aldrig gillat att springa runt i bar överkropp på stranden 😊

Siktet är nu inställt

I år väljer jag att ge mig fanken på att bli kvitt med några extra kilon och fokusera på att träna överkroppen mer. För att nå detta, så får jag nog ändra på kosten lite på vardagarna och öka på träningen.

Dags för första utomhusträningen i år

Nu var det nog ungefär en vecka sedan jag var ute och cyklade, så nu är det dags att ge sig ut i kylan för en cykelrunda.

Cyklingen måste dock få konkurrens med lite annan träning och rodd är en av dem. Jag behöver ge roddmaskinen ännu lite mer uppmärksamhet, minst tre gånger i veckan. Till detta planerar jag också att försöka få till lite löpning, då och då för flåsets skull.

Det är tur att jag har min roddmaskin som alternativ. Den har jag använt när det antingen är för sent på kvällen att cykla eller om det ösregnar och man inte har lust att skita ner sig och komma hem som ett darrande asplöv. Det är kanske inte jätteskoj att sitta och dra i en pinne, men jag tycker den ger mig en effektiv träning på relativt kort tid och framför allt ger den överkroppen en välbehövlig genomkörare. Och nu ska den få jobbar hårdare och oftare…

Lagom till sommaren hoppas jag trivas ännu bättre i min kropp 🙂

img_4179