Jag gjorde det

Klockan 15:45 idag så gick startskottet för Stockholm Halvmarathon och grupp D där jag fanns placerad. I normala fall brukar jag vara sjukt nervös inför ett lopp och det har nog sin grund i att man vill göra en lite bättre tid för varje gång man deltar i ett lopp. Men nu var det så många år sedan jag sprang ett halvmarathon och därför kände jag ett visst lugn där bland alla människor i startfållan.

Jag är ju inte den snabbaste löparen direkt, men jag försökte ändå hålla tillbaka efter startskottet i ett försök att den stora gruppen med löpare skulle spridas ut lite. Vid Moodgallerian ganska kort efter start stod första åskådaren som hejade på bl.a. mig och det var min chef med sin dotter.

Efter ett par kilometer inser jag att löpare är ett himla tyst släkte. Ingen säger ett ord till varandra och när vi springer genom en tunnel direkt efter Moodgallerian så blir detta väldigt tydligt. Man hör ljudet av hundratals skor mot asfalten, men inte ett ord hörs… tills efter en stund då jag råkar hamna bredvid ett kompispar där tjejen pratar konstant med killen och dessutom svarar i telefonen när det ringer och pratar på en stund helt obehindrat 🤪

Jag springer på och när jag kommer upp på en av broarna man springer över så ser jag massor med hoppborgsliknandet uppblåsbara saker med kexchokladloggor på. Yeeeesss, en depå med choklad, tänker jag. Men nej… det var bara massor med tjejer i kexchokladkläder med utsträckta händer täckta av plasthandskar som ville ge High Five. Snacka om besvikelse när jag var supersugen på någort ätbart.

Plötsligt i en kurva på Kungsholmen hör jag mitt namn och där står min kompis Robert Otterstål med dotter och vrålar. Oh så stärkande det kändes just då.

När jag passerat en mil som är det längsta jag sprungit i år, så slår det mig att detta går ju rätt bra även om det börjar kännas i fötterna nu. Ett par kilometer senare uppe på Södermalm börjar huvudet tycka det är jobbigt när man möter de snabbare grupperna som är på väg ned mot skeppsbron och snart är i mål. Sånt är psykiskt jobbigt när man börjar bli trött.

Dextrosolkontrollen vid 17 km kom i grevens tid och jag tuggade i mig en hel näve med tabletter så att munnen blev torr som ett kalkbrott. Efter ett tag var det som tur en vattenkontroll där jag kunde skölja ned dammet.

När jag närmar mig Mariatorget börjar det bli plågsamt jobbigt och mina ben och fötter vill inte göra som jag vill. Jag försöker låta bli att tänka att det jobbigt för jag har ju inte ont någonstans.

På söder dyker min chef upp igen hejandes vid kanten av banan och nere vid slottet strax innan mål dyker min kompis Robert med dotter också upp igen. Om ni visste hur mycket era glada tillrop stärker en när man är som tröttast. Tack för att ni fanns utmed banan idag 😊

Springa på under 2 timmar gick som sagt inte denna gång, men det kände jag ju på mig redan innan. Jag korsade mållinjen på 2:10:27 och fällde en liten tår av lycka över att jag klarat av detta igen.

Nu känns benen stela som betongplintar och att gå i trappor är en ren utmaning redan ikväll.

73783AFD-3598-4F9B-991B-269B13C7470A
Före race bild med mina TUG-kompisar. Foto: Carina Otterstål
FDFBB210-82B4-4718-9551-D8D5C42CB7AE
Sista backen innan målrakan. Foto: Robert Otterstål
62DFF830-F158-4724-94C9-D8354C31374A
Efter målgång fick jag äntligen en kexchoklad

21 098 meter

Imorgon är det då dags att göra comeback i löpardojjorna och springa ett löparlopp. Det var ett bra tag sedan jag sprang ett längre löparlopp och varför springa fjuttiga korta lopp när man kan ta sig an en halvmara direkt.

Jag önskar att jag varit lite mer förberedd än vad jag är i nuläget och då menar jag att jag borde kanske sprungit åtminstone ett par längre löprundor. Men nu har jag inte gjort det och då är bara att se hur det går imorgon. Annars blir det en lång och trevlig promenad med en nummerlapp på magen.

Ikväll har jag ätit en smarrig pasta carbonara och till efterrätt blev det en glassbåt. LCHF-kosten fick idag stå åt sidan för lite mer kolhydrater inför morgondagens 21 098 meter i Stockholm.

För den nyfikne, så kan man följa mig här imorgon och jag startar klockan 15:45 🏃🏽‍♂️

015BFAC3-8A13-4134-8E65-A15EAD59DDBC

Om en vecka har jag träningsvärk

Nästa lördag står en sjukt ”otränad” löpare på startlinjen i Stockholm Halvmarathon. Jag har ingen aning om det ens kommer att gå att springa 21,098 km med så lite löpning i benen som jag har, men det blir en prövning som får bära eller brista 🙄

Jag kommer starta i grupp D som släpps lös kl 15:45 nästa lördag. Mitt första mål när jag anmälde mig var att springa på strax under 2 timmar, men nu är målet att ta mig i mål. Tiden känns oviktig när man inte löptränat så mycket. Kondisen finns nog där eftersom jag cyklar så mycket, men det kommer bli jobbigt någonstans efter en mil tror jag.

Jag ser ändå lite fram emot detta (även om bilden inte visar det) och kommer stolt bära min Team Utan Gränser Löpartröja. Förmodligen kommer jag komma sist tidsmässigt bland oss, men som vanligt gör det inget. Jag är van med det från cykelracen i Zwift 😄

FF99DF6A-DD85-45D2-83E3-3FE1524C81D3
Så här pigg och fräsch var jag efter mitt senaste milpass!

Finansloppet

Idag var vi ett gäng från mitt jobb på ICA Banken anmälda till Finansloppet som är ett 3,8 km långt lopp. Innan du skrattar åt distansen! Det gjorde iallafall jag lite innan jag sprungit det, så var det faktiskt ett rätt krävande lopp. Ungefär i mitten av loppet så är den en uppförsbacke som även sätter vana löpare på prov, samt några ordentliga nedförsbackar som man får vara riktigt försiktig i för att inte stå på öronen i.

Snabbaste löparen i ICA Bankens gäng var Robert Tylestedt som sprang imål på 18:38 och placerade sig på plats 201. Jag själv knatade på i ett tempo av ca 5:24 min/km och korsade mållinjen på 20:36 och hamnade på plats 349 av 711 startande.

Det var ett som sagt ett rätt jobbigt lopp även om det inte var så långt, men vi hade jätteskoj. Och efteråt bjöds vi dricka och wraps som vi intog sittandes i sensommarkvällen i gräset bakom Stockholm Stadion.

1B24DEF5-7ECA-434F-A51A-8B7EC837D1D3
Tjusig liten goodie bag från Gant och medalj fick man efter loppet
C669B141-9382-4C70-A03B-3EE58FE24ABF
Fler lopp borde ha rullande minibarer 😀
4E8C586E-4652-4AFA-AA0B-E9571F195169
Här är hela gänget från ICA Banken som sprang Finansloppet

– 3 kg att springa med

Whoaa… igår kom jag äntligen ut på en löprunda. Jag hade lite begränsat med tid på förmiddagen och det blev därför bara ca 7 km. Jag var orolig att att det skulle kännas hemskt eftersom det gått så lång tid mellan mina löppass. Och visst var det lite jobbigt och tungt i början, men efter en stund började jag faktiskt känna mig rätt pigg i kroppen. Men bilden nedan, visar att det var rätt kämpigt ändå.

Utan att på något sätt hävda att jag varit tjock, utan mer haft ett par livsnjutarkilon på kroppen så kände jag plötsligt något som bara en som gått ned i vikt kan känna. Jag är van att känna varje löpsteg i kroppen och med det jag menar jag att kroppen liksom studsat tillbaka i varje löpsteg ☺️ Men på löprundan igår så var det mindre av den känslan, vilket jag förmodligen kan tillskriva de ca 3 kg som jag tappat tack vare den senaste tidens ändrade kostvanor.

Jag har en liten bit kvar till mitt viktmål, men just nu känner jag mig väldigt lycklig med mig själv.

Idag vaknade jag tidigt av ett riktigt ösregn mot taket följt av en åska som höll mig vaken i sängen. Då i morgontröttheten anmälde jag mig till höstens första Zwift cykelrace, som verkar vara en bergstävling. WBR Road to the Sky Climbing heter race och startar kl 10:10. Vi får väl se hur det går, men jag brukar ju ha en vana att komma bland de sista i min klass 😂

Uppdatering efter racet

Jag anmälde mig i klass C, men av någon skum anledning hamnade jag i A bland alla duracellkaniner. Jätteskoj när man korsar mållinjen en timme efter den snabbaste i A 🤡. Nåja, det blev en pokaljakt utan dess like uppför Alpe Du Zwift, där racet gick. Detta eftersom det var min andra gång uppför hela berget och det gick visst lite fortare. Men trots att jag slet som ett djur, blev jag i totalen näst sist av dem som tog sig i mål, men då ska jag ändå säga att mer än hälften av de startande verkat ha brutit.

491A11CF-9C3E-438B-B303-AF5AC034DD06

Tillbaka till vardagen

Varje semester har någon gång sitt slut och nu är den slut för mig, med sommaren forsätter ju trots det. Varje morgon denna semester har jag kunnat skörda en handfull mängd med jättesmultron från mina plantor på terrassen och smultron är ju rika på c-vitamin, samt helt galet smarrigt att ha i filmjölken.

4230F619-DFD0-4AEA-A725-F1E65AECC95A

Igår tog jag mig i kragen och sprang en runda direkt efter att himlen klarnat upp efter morgonens välbehövliga skyfall. Det skulle visa sig bli det svettigaste jag gjort i mitt liv. Det var säkert 99 % luftfuktighet och så hade solen börjat skina på det. Det gjorde att man blev sjöblöt rätt fort. När jag kom in på stigarna i skogen så var jag tvungen att ta av mig i bar överkropp, vilket jag ogärna brukar göra. Detta för att löpartröjan klibbade fast på kroppen likt ett ålskinn.

Jag fick i hop en mil och tempo på strax över 6 min/km, vilket jag är rätt nöjd med i djungelhettan. Efteråt insåg jag att jag kanske måste investera i ett par nya löparskor, då stortårna börjar titta fram genom skornas överdel 😅 Ska försöka hitta ett par ersättare omgående, så man hinner springa in dem till halvmarathon i september.

30 dagars utmaningen

Nu har jag också startat mitt 30 dagars test, där jag ska äta minimalt med kolhydrater. Grönsakskontot kommer nog växa den närmaste tiden och jag har fått mycket tips på saker att äta av en kompis.

Min startvikt var 74,5 kg och idag är det andra dagen på detta 30 dagars test och vikten imorse var 73,8 kg. Jag brukar pendla lite vikt när jag väger mig, men vi får väl se om detta är en nedåtgående trend som håller i sig. Om så är fallet, så är planen att sluta vid 65-67 kg och försöka hålla det 🙂

70C12F4C-3042-41BE-B9A5-4CCAEA426E47
Middagarna saknar ju inte färg iallafall. Och jag har än så länge inte saknat varken potatis, pasta eller ris.

Svett är bara fett som gråter

Jag ska börja med och säga att löpning är kanske en av de lättaste träningsformerna som man kan ägna sig åt. Det jag menar med det är att det är lätt att bara dra på sig träningskläderna, skorna, öppna dörren och ge sig ut. Vipps så är man igång.

Cykling är också rätt lätt att träna, men det är lite mer meck innan man kommer iväg och så är det hyfsat väderberoende.

Jag tycker dock det är skitjobbigt med löpning när varje löpsteg känns och då menar jag inte att jag har ont någonstans, för det har jag inte. Utan när man kanske väger lite för mycket så att kroppen studsar tillbaka i varje steg 😆 Jag vet att löpning kombinerat med cykling och bra mat kan vara en bra metod att bli av med det, men det är där min motivation tryter.

Det är så orättvist att vissa verkar kunna äta och smaska i sig vad som helst och det händer ingenting med dem, medan andra bara behöver titta på en bulle så går man upp i vikt.

Nåja, nu måste jag lägga in en växel till och kämpa på med den tråkiga löpningen. Jag hoppar inte av mitt mål att åter springa Sthlm Halvmarathon i september efter några års frånvaro från löpningen.

Svett är bara fett som gråter som Paolo Roberto brukar säga…

65BD2E99-ECFC-4459-B47C-2534E248F8CF