Imorse var det dags att köra veckans första pendelcykling och allt började finfint. Den friska morgonluften kändes uppiggande, för det var riktigt segt att komma upp ur sängen i morse.

Som vanligt cyklar jag utmed väg 276 för att ta mig mot Täby och vidare in till stan. Bilkön var lång ned mot Rosenkälla och jag kunde glatt susa förbi alla bilar. Precis när jag börjar närma mig rondellen i Rosenkälla, känner jag det där man inte vill känna som cyklist. Och det är att man börjar sakta känna bakhjulets fälg mot asfalten. Sedan kommer den där vobbelkänslan.

Rullade in i rondellen och ut till höger på den vägen som går mot Angarn. Där gick jag en liten bit med cykeln, så jag kunde kolla vad som hänt på säkert avstånd från alla morgonstressade bilister. Hittade en stor sylvass sten i däcket som gått rakt in genom både däck och slang.

När jag står där med hjulet avtaget och försöker kravla av däcket, ser jag plötsligt en svart bil som stannar framför mig och ut kliver en kvinna som frågar om jag behöver hjälp 😇 Eftersom jag hade det som behövdes för att byta slang, sa jag att jag inte behövde någon hjälp. Jag blev så paff och alldeles varm i själen över att någon stannade och frågade att jag glömde tacka henne för omtanken.

Under dagen idag skrev jag ett litet kort inlägg om detta i ett lokalt Facebookforum i hopp om att den för mig okända kvinnan i den svarta bilen kanske också var medlem i den gruppen. Jag tackade för omtanken och att det hon gjorde värmde gott. Ingen har givit sig till känna ännu, men över 300 personer har gillat och reagerat med ❤️ på det hon gjorde.

Jag brukar inte skriva i forum, men kände att det var dags att sprida lite glädje, trots den lite jobbiga händelsen med punkan. Detta eftersom så många forum idag handlar hur illa behandlad man blivit eller att man är arg på något.