Rekordpendling

Idag hade jag lite bråttom hem, för jag skulle möta upp min kompis Robert T hemma hos mig. Han skulle hjälpa mig att bygga klart mitt trädäck som vi började med häromdagen.

Som vanligt så kom jag iväg lite försent och då tänkte jag att idag kanske det är dagen då jag försöka mig på att cykla mina ca 2,9 mil på under en timme med el-cykeln.

Jag försökte ligga på en hastighet strax ovanför då el-motorn slutar att hjälpa till och det är inte en dans på rosor att göra det med en cykel som väger nästan 24 kg. Men jag lyckades hålla ett rullsnitt på 30,4 km/h. Det är en bra bit över vad jag normalt brukar prestera.

Pulsen talade sitt tydliga språk att jag fick jobba för min rekordtid på jobbpendlingen idag som blev 56 min.

Väl hemma hade Robert fått vänta en liten stund på att jag skulle dyka upp, men efter att jag hämtat andan och fixat en snabb fika till oss, så satte vi igång. Robert sågade och jag gick loss med skruvdragaren och nu ikväll blev trädäcket klart.

Jag är grymt nöjd över hur fint det blev och jag så tacksam över Roberts hjälp.

Hur fort går den där då?

Lite förargad över att jag tappat bort eller blivit av med min cykeldator på jobbet idag, så trampade jag hemåt. Uppdatering 20 juni – Någon vänlig själ hade lagt min cykeldator ovanpå ett skåp på kontoret, så nu är den tillbaka 🥰

Jag älskar verkligen att pendelcykla med min el-cykel och jag njuter av den härliga känslan. Kan inte komma ihåg när jag såg fram emot att sätta mig på cykeln en tidig morgon eller sen eftermiddag och cykla så mycket som nu.

I höjd med Mörby station kommer jag ikapp en gråhårig man på en racer som såg rätt vältränad ut, utan att jag detaljstuderande honom. Han fick lite problem att klicka i sina skor vid en cykelpassage och jag trampade om honom då. Kort därefter hör jag hur han ligger och draftar bakom mig. Jag trampar på som jag brukar, men kanske tog i lite extra mycket bara för att han låg bakom mig. Höll väl en fart på kanske 30-35 km/h under en rätt bra stund och hela tiden hör hans cykel och växlingar bakom mig.

I en nedförsbacke strax innan Roslags Näsby kommer han upp bredvid mig och först säger han något som jag inte hör och sedan får jag en fråga: Hur snabbt går den där då? Så fort som mina ben orkar trampa den, svarar jag.

Han mumlar något. Mellan raderna hör jag en antydan att han tror att cykeln är trimmad. Sedan säger han något i stil med: Jag brukar inte ha några problem att ta folk på sådana där cyklar…. Jag är tyst i några sekunder innan jag häver ur mig att jag tävlar i cykling, så nog finns det kraft i dessa ben. Jaha… hör jag och sedan blir det tyst.

Kort därefter svänger jag av cykelbanan och hör då mitt i svängen ett hejdå… Jag hann aldrig säga hejdå tillbaka tyvärr.

Okej jag ljög väl lite grann. Det var nämligen flera år sedan som jag körde mitt senaste cykellopp i tävlingsklass, vilket jag faktiskt gjort om ni inte visste det. Men min el-cykel är varken trimmad eller drivs fram med hjälp av motorn i farter snabbare än ca 25 km/h.

Jag är en rätt seg cyklist som kan trampa rätt hårt, så länge det är ett jämnt tempo.

Detta är inte första gången detta händer. Vad är det med män som inte kan ta att de blir omcyklade av en el-cyklist. För det första så cyklar vi inte på samma villkor. Jag har en motor till hjälp och det har inte du.

Blev sjukt svettig av dagens utmaning dock 😅

Nytt gummi för bättre glid

Jag och el-cykeln firar nu en vecka ihop och känslan att cykla till jobbet är lekande lätt. Ett litet problem är dock att cykeln levererades med riktigt feta MTB-däck. Så feta att de stundtals tar i stänkskärmarna där bak. Jag vill ha stänkskärmar på, så de vill jag inte montera bort. Dessutom sitter det en del fiffiga saker som t.ex. inbyggd baklampa i den bakre.

Jag har nu valt att offra lite av komforten som de feta MTB-däcken ger och istället sätta på lite extra breda vanliga cykeldäck. Var först lite orolig att det skulle se knäppt ut, men det blev rätt okej faktiskt.

Däcken jag valde att köpa var Schwalbe Range Cruiser 622-40 som kanske inte var det däck som hade det högsta punkteringsskyddet, men de ser hyfsat rejäla ut ändå. Tiden får väl avgöra hur kvaliteten är.

Det finns kanske en chans att man kan öka på el-cykelns räckvidd med dessa däck som garanterat kommer ge bättre glid än ett knubbigt MTB-däck. Igår körde jag med de gamla MTB-däcken strax över 80 km och när jag kom hem på kvällen hade jag ca 25 % kvar av batteriet, så jag är verkligen supernöjd hur långt man kan cykla.

Intensiv pendelcykelvecka

Denna vår har mitt pendelcyklande haltat lite, men denna vecka har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet 4 av 5 dagar. Det har resulterat i nästan 23 mil pendelcykling totalt.

Det är så härligt när vi som bor i Österåker nu kan ta oss ut och in i kommunen via den nya cykel/gångvägen. Jag syftar då på den väg byggdes förra året utmed Roslagsbanan mellan Täljö och Rydbo.

Jag är i grunden en lycklig cyklist, men blir så ledsen när vi cyklister inte fått det som vi blivit lovade. Det är långt kvar innan cykeln kan bli ett transportmedel för alla. Ett litet steg är taget i rätt riktning med denna vägsnutt, men det finns många luckor som gör att färden på cykel ut och in i kommunen inte går så smidigt som den skulle kunna göra.

Dåligt underhåll av nya cykel/gångvägen

Vi är snart inne i juni och fortfarande är inget gjort för att sopa bort allt grus efter all sandning i vinter. Dessutom är jag så besviken på att kommunen och markägaren tillåter hästar på denna väg. Det har gjort att den är som ett månlandskap på stora delar av den körbara ytan. Stallet som ligger i närheten av denna väg har lovat att de ska hålla sig på kanten, men det struntar vissa ryttare i och rider över hela vägen, vilket gör det otroligt obekvämt att cykla.

På vissa ställen är det också mycket löst grus att man måste skotta bort det för att komma ned till den hårt packade yta som vi några gånger fick uppleva förra året.

Två gånger har jag nu hört av mig till kommunen för att påminna om att de gick ut och lovade oss en väg som skulle vara så nära en asfalterad som möjligt. Men det kommer den aldrig bli pga hästarna, vars hovar gör djupa hål i vägbanan. I mitten på denna vecka skulle entreprenören som sköter om vägen kolla vad som behövs göras enligt den jag kontaktade på kommunen, men inget har gjorts ännu.

Detta är inte så nära asfalt man kan komma 👇🏼

När blir cykeln ett pendelalternativ i Österåker för alla?

Det känns så tråkigt att kommunen inte prioriterar cykelmöjligheterna ut och in i kommunen. Cykeln skulle verkligen kunna bli ett pendelalternativ för många fler om man bara någon gång vågade satsa på den infrastruktur som krävs för att det ska bli smidigt att cykla.

En dröm jag och många andra cyklister har, är en asfalterad dubbelriktad cykelbana utmed Roslagsbanan ända ned till Täby och helst ända in till stan. Då krävs det att kommunerna samarbetar över kommungränserna.

Snart blir det elektrisk MTB-pendling

Ni som följer mig, såg kanske att jag i veckan beställt en el-cykel i MTB-utförande som ska bli min nya pendelcykelraket. Förmodligen kommer den dåligt underhållna cykelvägen kännas mindre jobbig då. Det förändrar inte min önskan om att man ska satsa på bra, säkra cykelvägar ♥️

Det blev visst en RockMachine Storm e60

Med elektrisk dopad kraft kommer jag snart susa fram till jobbet med stålmannens muskler till ben.

Efter att jag nu velat klart, så klickade jag idag på köpknappen hos Cykelkraft.se och det blev en Rock Machine Storm e60. Det är en el-cykel i MTB-utförande med motorn monterad i vevpartiet, som tydligen ska vara att föredra.

Märket kanske inte är det mest kända i Sverige, men Rock Machine är en amerikansk MTB-tillverkare med iallafall 25 år på nacken.

Den modell jag köpte är en 25 års jubileumsmodell som även levereras med stänkskärmar, lampor och pakethållare 😱

Efter ha granskat lite specifikationer på olika el-assisterade MTB-modeller innan jag köpte den, såg jag att denna hade rätt högt vridmoment. Motorn har 95 Nm och det är nästan dubbelt så mycket som de andra jag kollat på i liknande prisklass. Det måste ju betyda att den kommer kännas som en sportbil 🚲💨

Räckvidden är ju alltid beroende på temperatur, men anges till 70 km i genomsnitt och 100 km om man kör med lägsta hjälpassistans.

Foto: Cykelkraft.se

Cykling som mindfulness

De flesta vet ju att motion gör en gott, om man vill gå ned i vikt, hålla vikten och på så sätt även leva längre. Jag märker att när jag haft perioder av lite cykling i mitt liv så blir jag mer stressad och kanske lite ojämn i mitt annars hyfsat glada humör.

Nu har jag haft en sådan period på grund av att min pendelcykel varit borta på service superlänge. Jag har märkt att jag varit allt detta som jag nämnde ovan under den tid cykeln varit borta. Men nu har jag fått tillbaka den och även om det ibland kan ta emot att välja cykeln en kall dag, så är cykeln mitt bästa botemedel mot det mesta.

Den tid vi nu går till mötes är enligt mig den bästa när träd, buskar och blommor börjar slå ut. Jag som slipper cykla genom ett stressat Stockholm på trånga cykelbanor njuter verkligen av min stund på cykeln.

Jag har ungefär 3 mil på mig att i min ensamhet på cykeln fundera igenom dagen, jobbet och andra saker. Och på vägen hem så är det en bra reflektion av dagen som gått. Eftersom jag avstår från att cykla med musik öronen pga att jag tycker det är lika viktigt att höra saker och ting i trafiken, som att se. Det gör att jag inte har något annat val än att låta tankarna flöda.

Är man arg över något, finns många backar och bilfria sträckor på min väg till och från jobbet att trampa på som bara den, för att få ur sig lite negativ energi 👹

För mig blir pendelcyklingen en stunds mindfulness varje gång jag väljer cykeln. Igår när jag cyklade hem efter en dag med mycket i huvudet, så var det som jag trampade bort allt jobbigt och jag kom hem glad och helgpepp 😀

Vad gör du för att skaka av dig stress och annat jobbigt?

Pendelcykla till och från Österåker

Cyklistbloggen är en blogg som jag och många andra följer och idag såg jag att man efterlyste kommentarer hur det är att cykla till och från Österåkers kommun. Jag kände att det är svårt att svara på detta på Twitter, så bloggare som man är kommer här mina reflektioner hur det är att cykla från en yttre kranskommun.

I deras blogginlägg lyfte de lite inlägg som de skrivit förra året om att vi skulle få en grusad väg så cyklister skulle slippa att behöva cykla på den vägren som går utmed väg 276, där bilarna dånar om en i 90 km/h. De hänvisade också till lite lokala artiklar om den nya vägen i samband med detta. Sedan sensommaren har det varit rätt tyst i media, trots att det är långt ifrån bra att cykla hela vägen in till Stockholm. Därför undrade nu Cyklistbloggen om hur är det att cykla från bl.a. Österåker.

Hur har nya cykelvägen påverkat oss i Österåker?

Lagom till sommaren 2018 började den nya vägen mellan Täljö och Rydbo bli klar. Vi cyklister blev såklart väldigt glada att denna lilla sträcka nu stod klar som skulle göra en del av vår cykelpendling betydligt säkrare jämfört mot tidigare alternativ.

Det fanns också några mindre roliga saker när allt stod klart. Österåkers kommun som skulle anlägga vägen, tilläts inte att asfaltera den för markägaren. Istället blev det en hårt packad grusväg som kräver mycket underhåll för att hållas i god kondition. I början var vägen väldigt ojämn i sin kvalitet innan underlaget satt sig. Inte blev det bättre av att man tillåter hästar att rida på den och värst är det från Täljö station fram till betonghindret och den cykelsluss man gjort för att inte motorcyklar, fyrhjulingar ska ta sig in på vägen. Där kan det ibland vara som en tvättbräda i gruset av alla hästhovar.

Jag har fortfarande svårt att förstå varför man inte fått asfaltera den? Det skulle göra känslan så mycket härligare för oss cyklister. Ännu fler skulle välja cykeln om det var asfalt eftersom cyklister med smalare racerdäck undviker vägen pga risken att få punka på det finkorniga gruset. Det grusade underlaget gör också att det dammar rätt mycket. Det finns ingen belysning utmed sträckan, så under den mörka årstiden är det svart som natten och inget för mörkrädda att cykla på.

När man passerat cykelsluss nummer två vid Rydbo station, väntar ett par kilometer cyklande på en mindre väg utan vägren ned till Arninge i Täby kommun. Vid kommungränsen till Täby kan man köra på en cykelbana som på vintern även är sopsaltad. När man är på väg mot Österåker och kommer från Täby, så är det som man färdas från nutid till dåtid när man passerar skylten som visar att man är i Österåkers kommun. Där slutar cykelbanan tvärt och belysningen upphör. Nästa gatlampa i Österåker är först när man börjar närma sig de mer centrala delarna av Åkersberga.

Väl nere i Arninge cyklar jag ned mot Arninge centrum och sedan på en cykelbana som löper utmed E18 via Hägernäs för vidare färd in genom Täby. Sedan håller jag mig på små lokalgator och cykelbanor utmed Roslagsbanan på min resa mot Solna där jag arbetar.

Tacksamma för det vi fått – men mycket kan göras bättre

Hursomhelst är den lilla vägsträckan en skänk från ovan för oss som vill kunna cykla till och från kommunen året runt som den öppnat upp för, men detta är ju bara några kilometer av en sträcka på ca 3 mil som det är för boende i Österåkers kommun att cykla in till Stockholm.

Något som skulle spara tid och få flera att välja cykeln är om man tex kunde ha cykelbana som löper utmed Roslagsbanan från Åkersberga och ned till Täby. Om man dessutom kunde göra så att cykelbanan inte var backig som en berg och dalbana och i samma nivå som rälsen så blir det inte lika jobbigt att cykla.

Samarbete över kommungränserna

Mycket har blivit bättre för oss cyklister i Österåker. Det finns dock mycket att göra för att det ska funka ännu bättre att använda cykeln fullt ut för alla typer av cyklister och oavsett ålder. Men förra årets korta grusade cykelväg var ett stort steg i rätt riktning,

Nu vore det fint om Österåkers kommun och Täby Kommun kunde samarbeta för att får ihop en väl fungerande cykelinfrastruktur så inte cykelvägar bara slutar tvärt här och där.

Bild från bygget av cykelvägen mellan Täljö och Rydbo 2018. Underlaget var inte 100 % klart när denna bild togs.