Misärcyklisten trampar på

Något spännande har hänt med mig senaste tiden. Jag som brukar sky regn har plötsligt inget alls emot när det öser ned medan jag sitter på cykeln.

Häromdagen när jag skulle cykla hem från jobbet, vräkte regnet ned och gjorde så under hela den timme som jag har på cykeln innan jag är hemma. Jag fann mig istället själv sjungades i regnet på sträckor där ingen hörde mig ☺️ Antingen börjar jag bli knäpp eller så blir man bara lycklig av cykla mycket.

Jag har längtat efter denna känsla då man skiter i vädret och bara cyklar. När man kommer till sitt mål tömmer man skorna på vatten, tar en varm dusch och vipps är man en ny människa.

Skorna hinner ju nätt och jämnt torka efter 6 mils plaskvåtspendling. Därför tror jag att jag ska införskaffa någon form av skotork. Vill inte ha en sådan där ful man sätter på väggen, utan tänker mig något mer enklare och mer portabelt som denna jag hittade på Jula för 119 kr.

Många kilometer blir det…

När jag gluttade i STRAVA hur mycket jag cyklat hittills i år, så kommer jag nästa vecka att passera 8 000 km. Personligen tycker jag det är helt galet mycket, då jag aldrig någonsin cyklat så mycket under ett år.

2,4 kg säkerhet på posten

TutTuT i mobilen sa det på eftermiddagen. Ett paket hade landat hos min lokala ICA-butik. Det var mina nya vinterdäck till min pansarkryssare till el-cykel som jag pendelcyklar med.

Det var mig ett par rejäla däck man köpt. De väger in på tunga 1,2 kg styck med sina 209 dubbar i varje däck. Det är inga vinterdäck i MTB-utförande jag köpt till min E-MTB. Jag har istället valt ett par mer klassiska pendelcykeldäck, men som har samma storlek som mina MTB-däck som jag kör med resten av året.

Nu blir det spännande och se om jag klarar mig fram och tillbaka på en laddning med dessa rackare monterade. Imorgon blir det alltså däckbyte på schemat här hemma.

Väderprognosen verkar dock mest visa regn och åter regn den närmaste tiden… Nåja, de behöver ju köras in lite.

Livet som cykelpendlare

Jag vet inte riktigt vad det är som driver mig att fortsätta kämpa på och cykelpendla när mörkret, regnet och kylan smugit sig på. Det är just nu halvmörkt när man åker hemifrån och nattsvart när man kommer hem på kvällen. Det känns som jag hamnat i något form av ekorrhjul som bara snurrar och snurrar…

Ser man till det trevliga med cykelpendlingen, så får jag ju lite mer än 2 timmars cykling varje dag. Det är ju finfint för hälsan. Men just nu känner jag att motivationen börjar tryta.

Österåkers kommun, där blir allt svart

En stor del av motivationen till att cykla sitter i hur enkelt det är att ta sig fram. På hemvägen från jobbet varje dag, möter jag den svarta väggen.

När man lämnar Täby, strax efter Arninge och passerar skylten som visar att nu äntrar du Österåkers kommun. Där tar cykelbanan tvärt slut vid kommungränsen och likaså gatlyktorna. Nu blir det landsvägscykling i mörkret upp mot Rydbo station. Där börjar grusvägen som leder dig mot de centrala delarna av Åkersberga. Om det var svart förut, blir det nu svartare än svart.

Har du ingen bra cykellampa är denna väg livsfarlig att cykla som du ser på bilden nedan 😎

Jag fortsätter drömma om den dag då man kan cykla på en belyst asfalterad cykelbana till Täby som inte är byggd med en berg och dalbana som förebild.

Cykelbanan som blev en grusväg

Österåkers kommun lovade för ett par år sedan glatt att vi cyklister äntligen skulle få en cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Den innebär att man lättare kan ta sig på cykel ned till Täby. Detta efter år av förhandlingar med markägarna och gissningsvis speciellt en särskild som äger typ all obebyggd mark i kommunen.

Först trodde vi att cykelvägen skulle asfalteras, för det är väl en självklarhet om man bygger cykelvägar? Nope, tydligen inte. Där hade markägaren ställt kravet att den inte fick asfalteras. Kommunen lovade ändå att vi skulle få en väg som skulle vara så nära asfalt som möjligt.

Efter att cykelvägen stod klar och underlaget satt sig, så blev det rätt okej faktiskt. Sedan kom vintern och man underhöll den under hela vintern som utlovat också. Det gjorde man med någon specialplog och klassiskt grus som östes ut.

Våren kom och nu var den fina cykelvägen täckt med ett djupt lager grus. Nu kommer väl de och sopar vägen, men nej det gjorde man inte. Vi var flera som felanmälde detta till kommunen. De skickade ut PEAB som är underhållare och de svarade att de inte vågade sopa vägen med risk att förstöra den 😳 Utan förvarning öste man ut ännu mer bindningsmedel istället på det grova vintergruset. De fick till följd att under en tid förstördes flertalet cyklar av det kladdiga gruset som fastnade överallt.

Nu har en sommar passerat och inget mer har hänt, förutom att mopedister hittar in på grusvägen. Mopeder är förbjuda att köra där. Från ena hållet vet inte mopedisterna detta, då förbudsskyltarna är sedan länge nedriva av någon. Egentligen har jag inget emot att moppar kör där, men när de åker och gör donuts och river upp djupa sår i vägen så blir man bara ledsen.

För flera veckor sedan felanmäldes det att en skogsmaskin med larvband förstört en stor del av vägen. Inget händer… Men nu i veckan kom äntligen vägunderhållarna och skulle fixa vägen. De luckrade upp vägen och plattade till spåren från maskinen och det som mopparna förstört. Man har dock inte kört med någon vält, så nu är vägen inget annat än tungcyklad grusväg.

Jag är verkligen tacksam att denna väg finns, men det skär i mitt cykelhjärta att vi cyklister i Österåker aldrig kan få något vettigt alternativ HELA vägen ned till Täby. Nuvarande grusväg får vi dela med områdets lokala ridhus, så ni kan ju tänka er hur en grusväg ser ut när man även rider på den, även om de flesta som rider håller sig på ena sidan av vägen. På riktiga cykelbanor är det förbjudet att rida, men vi fick ju ingen riktig cykelbana…

Hästbajs är en något man får kryssa mellan på vissa delar
Skulle du köra med en cykel med smala däck här?
MTB är det bästa alternativet för dagens underlag

Rekordpendling

Idag hade jag lite bråttom hem, för jag skulle möta upp min kompis Robert T hemma hos mig. Han skulle hjälpa mig att bygga klart mitt trädäck som vi började med häromdagen.

Som vanligt så kom jag iväg lite försent och då tänkte jag att idag kanske det är dagen då jag försöka mig på att cykla mina ca 2,9 mil på under en timme med el-cykeln.

Jag försökte ligga på en hastighet strax ovanför då el-motorn slutar att hjälpa till och det är inte en dans på rosor att göra det med en cykel som väger nästan 24 kg. Men jag lyckades hålla ett rullsnitt på 30,4 km/h. Det är en bra bit över vad jag normalt brukar prestera.

Pulsen talade sitt tydliga språk att jag fick jobba för min rekordtid på jobbpendlingen idag som blev 56 min.

Väl hemma hade Robert fått vänta en liten stund på att jag skulle dyka upp, men efter att jag hämtat andan och fixat en snabb fika till oss, så satte vi igång. Robert sågade och jag gick loss med skruvdragaren och nu ikväll blev trädäcket klart.

Jag är grymt nöjd över hur fint det blev och jag så tacksam över Roberts hjälp.

Hur fort går den där då?

Lite förargad över att jag tappat bort eller blivit av med min cykeldator på jobbet idag, så trampade jag hemåt. Uppdatering 20 juni – Någon vänlig själ hade lagt min cykeldator ovanpå ett skåp på kontoret, så nu är den tillbaka 🥰

Jag älskar verkligen att pendelcykla med min el-cykel och jag njuter av den härliga känslan. Kan inte komma ihåg när jag såg fram emot att sätta mig på cykeln en tidig morgon eller sen eftermiddag och cykla så mycket som nu.

I höjd med Mörby station kommer jag ikapp en gråhårig man på en racer som såg rätt vältränad ut, utan att jag detaljstuderande honom. Han fick lite problem att klicka i sina skor vid en cykelpassage och jag trampade om honom då. Kort därefter hör jag hur han ligger och draftar bakom mig. Jag trampar på som jag brukar, men kanske tog i lite extra mycket bara för att han låg bakom mig. Höll väl en fart på kanske 30-35 km/h under en rätt bra stund och hela tiden hör hans cykel och växlingar bakom mig.

I en nedförsbacke strax innan Roslags Näsby kommer han upp bredvid mig och först säger han något som jag inte hör och sedan får jag en fråga: Hur snabbt går den där då? Så fort som mina ben orkar trampa den, svarar jag.

Han mumlar något. Mellan raderna hör jag en antydan att han tror att cykeln är trimmad. Sedan säger han något i stil med: Jag brukar inte ha några problem att ta folk på sådana där cyklar…. Jag är tyst i några sekunder innan jag häver ur mig att jag tävlar i cykling, så nog finns det kraft i dessa ben. Jaha… hör jag och sedan blir det tyst.

Kort därefter svänger jag av cykelbanan och hör då mitt i svängen ett hejdå… Jag hann aldrig säga hejdå tillbaka tyvärr.

Okej jag ljög väl lite grann. Det var nämligen flera år sedan som jag körde mitt senaste cykellopp i tävlingsklass, vilket jag faktiskt gjort om ni inte visste det. Men min el-cykel är varken trimmad eller drivs fram med hjälp av motorn i farter snabbare än ca 25 km/h.

Jag är en rätt seg cyklist som kan trampa rätt hårt, så länge det är ett jämnt tempo.

Detta är inte första gången detta händer. Vad är det med män som inte kan ta att de blir omcyklade av en el-cyklist. För det första så cyklar vi inte på samma villkor. Jag har en motor till hjälp och det har inte du.

Blev sjukt svettig av dagens utmaning dock 😅

Nytt gummi för bättre glid

Jag och el-cykeln firar nu en vecka ihop och känslan att cykla till jobbet är lekande lätt. Ett litet problem är dock att cykeln levererades med riktigt feta MTB-däck. Så feta att de stundtals tar i stänkskärmarna där bak. Jag vill ha stänkskärmar på, så de vill jag inte montera bort. Dessutom sitter det en del fiffiga saker som t.ex. inbyggd baklampa i den bakre.

Jag har nu valt att offra lite av komforten som de feta MTB-däcken ger och istället sätta på lite extra breda vanliga cykeldäck. Var först lite orolig att det skulle se knäppt ut, men det blev rätt okej faktiskt.

Däcken jag valde att köpa var Schwalbe Range Cruiser 622-40 som kanske inte var det däck som hade det högsta punkteringsskyddet, men de ser hyfsat rejäla ut ändå. Tiden får väl avgöra hur kvaliteten är.

Det finns kanske en chans att man kan öka på el-cykelns räckvidd med dessa däck som garanterat kommer ge bättre glid än ett knubbigt MTB-däck. Igår körde jag med de gamla MTB-däcken strax över 80 km och när jag kom hem på kvällen hade jag ca 25 % kvar av batteriet, så jag är verkligen supernöjd hur långt man kan cykla.