En cykelpendlares betraktelser

Igår så pendlade jag till jobbet med cykel igen för andra gången denna vecka. Nu hade det gått några dagar sedan snöfallet mellan söndag/måndag. Det som slog mig är hur uselt plogat det är på många ställen fortfarande. På de flesta smågator, dvs inne i villaområden var det lika moddigt fortfarande och helt hopplöst att cykla eller för den del kanske gå hyfsat säkert.

På min cykelresa genom de olika kommuner jag passerar på väg till jobbet så börjar vi i Österåkers kommun. De flesta gång/cykelvägar var ”plogade” men varför plogar man inte ordentligt? Man har lämnat en eller ett par cm snö, som gjort flertalet cykelbanor till månlandskap, där det känns som tänderna ska hoppa ut. Det kanske inte märks när man går, men på cykel blir det som att cykla på en tvättbräda.

Jag fattar fortfarande inte vad Österåker väntar på? Börja sopsalta nu!

Nya grusvägen för cyklister och gångtrafikanter mellan Täljö – Rydbo var den bästa upplevelsen, då den var riktigt fint skottad och lättkörd.

Så här vackert var det mellan Täljö och Rydbo igår

I Täby hade man nu äntligen vaknat och sopsaltat de centrala delarna och det var nu rätt lättcyklat, men det var en hel del läbbiga isskorpor på sina ställen att passa sig för.

Danderyds kommun briljerar som vanligt med exemplariskt fint underhållna och sopsaltade cykel/gångvägar. Men ibland så måste man åka på villagator för att ta sig mellan olika cykelstråk och då är det lika värdelöst skottat som i flera andra kommuner.

Sist kommer jag till Solna som också vaknat ur dvalan och sopsaltat, där flöt cyklingen också på som en dans för en gångs skull.

Tack till alla sopsaltare ❤️ som gör det möjligt att välja cykeln även på vintern. Det märks ordentligt på den totala tidsåtgången som min pendelsträcka tar, när man jämför måndagens nästan helt oskottade tur med gårdagens. Lite mer än en kvart snabbare med skottat och hälften så jobbigt.

Premiär för snöpendling

Idag var det då dags att göra premiär för årets första vinterpendling och det till vårt nya kontor i Arenastaden. Under natten hade det snöat rätt bra och även om det inte var några otroliga mängder, så valde jag ändå att ta cykeln.

Resan mot jobbet börjar som bekant i Österåker och ingenstans syntes det till några plogbilar. Det läskigaste var att cykla på villagatorna där bilarna packat snön och när man kommer med en cykel med smala däck, så gör cykeln helt oväntade glidningar i sidled med både fram och bakhjul.

När jag närmade mig Täby tänkte jag att att snart blir det välplogade och sopsaltade vägar… Men tji fick jag. Inte en plogbil i syne där heller.

Vid gränsen till Danderyd så var det verkligen en gräns mellan skitjobbig cykling och riktigt angenäm på deras sopsaltade cykelbanor. I Djursholm kunde jag susa förbi den stillastående kö av SUVar som alla köade för att sakta ta sig ut mot E18.

I Solna kommer nästa gränsdragning där snöröjarna också tagit semester, eller helt missat att det snöat. Nu blev det tungcyklat igen ändra fram till nya kontoret.

På vägen hem tänkte jag att nu ska det väl iallafall vara plogat, men det var nästan ingen skillnad mot i morse?

Min hemkommun Österåker, där hade man bara snöröjt halva sträckan av nya cykelbanan mellan Rydbo och Täljö och på den oplogade delen var det nu nästan 10 cm nysnö. Mysigt, men med lite plusgrader och sedan minusgrader på det kommer göra den delen ocykelbar om den inte snöröjs snart.

Övriga cykelbanor var annars helt okej plogade, så där får de ett plus i kanten även om de inte sopsaltar här. Det gick ju att cykla iallafall.

Jag vet inte hur många dagar jag kommer orka men detta, så nu tänker jag aktivera mitt SL Accesskort, för jag kommer inte palla att utsätta min kropp och tålamod för detta varje dag.

Näst sista etappen och pendelplanering

Morgonen började med att jag vaknade sådär härligt utsövd redan strax före kl 8. Det snöade en del igår och samtidigt var rätt kallt, så ögonen möttes av ett vackert vinterlandskap utanför fönstret.

Tour de Zwift – etapp 8

Klockan 10:00 idag så hade jag anmält mig till den näst sista etappen i Tour de Zwift och idag var det dags att besöka London igen. 2,5 varv på banan London Loop with Box Hill finish. Nästan 40 km och 577 höjdmeter väckte jag kroppen med denna lördagsförmiddag.

Idag tycker jag det var skitjobbigt av någon anledning. Vet inte om det berodde på att man skulle uppför Box Hill 3 gånger innan man var i mål eller om jag bara kanske hade en dålig dag.

Pendelförberedelser

På måndag är det då dags att göra entré på ICAs nya kontor i Arenastaden och jag som inte direkt varit en flitig vinterpendelcyklist, tänkte rivstarta flytten till nya kontoret med att cykla till jobbet. Enligt väderapparna så kan jag vänta mig någon eller några minusgrader och snöfall. Snöandet verkar idag pågå hela dagen, så det kan ju bli lite spännande.

Jag är ju värdelös på att meka cykel och vågar sällan röra några saker eller skruva på något med rädsla för att mina justeringar ska förstöra mer än hjälpa. Men jag är ganska duktig på att hålla mina cyklar hyfsat rena och jag ser till att de får olja när de behöver det.

Pendelcykeln är väl den som får minst kärlek. Så idag har jag sett över pendelhojen genom att titta lite på den och när jag ändå tittade på den, rengjorde jag kedjan lite och oljade in den. Jag har också sett till att den starka cykellampan är laddad, så jag ser något på cykelvägen mellan Täljö och Rydbo som känns som Österåkers mörkaste pendelcykelstråk.

Jag passade också på att köpa mig ett par nya vintercykelbyxor när jag ändå var iväg och handlade lite idag. Det blev ett par från Diadora och en liknande modell av dem jag redan har och som jag gillat, men som har några år på nacken nu.

Nu ska jag bara övertyga mig själv att det är kul att vinterpendla 2×30 km bra mycket oftare än vad jag tidigare gjort. Just nu känner jag mig mest som ett gnälligt barn som inte vill klä på sig och gå ut 🤓

En vecka kvar med gamla vanor

Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig och jag inser att det idag är en vecka kvar innan jag måste ändra mitt sätt att resa till jobbet pga att ICA flyttar till nya lokaler. Egentligen är detta supernajs och nya kontoret ligger dessutom lite närmare mitt hem.

Foto: Robert Otterstål

Att ändra en vana är inte lätt

När jag inte cyklar, vilket mest sker sommartid så väljer jag att köra bil till och från jobbet. Och enda anledningen är tidsvinsten som det medför för mig. Med bil tar resan 35-45 min och med buss tar den 1 tim och 15 min. Väljer jag cykeln tar det om man håller ett lagom tempo ca 1 tim och 20 min.

Som jag sagt tidigare kommer parkeringsavgifter på nya stället att skjuta i höjden. Att välja bilen kommer inte längre att vara ett alternativ lika ofta som jag använder den idag. Internt inom företaget har detta blivit en het potatis och många anställda är besvikna.

Jag personligen är verkligen delad i denna fråga, då jag är för att vi anställda ska välja ett annat sätt att ta oss till jobbet på än med bil. Speciellt eftersom rätt många som bor nära, ändå väljer bilen. Men pendlar man lite mer än 6 mil varje dag som jag gör, så kommer fritiden att påverkas rätt mycket med en mer än fördubblad restid.

Vad händer nu då?

Jag kommer nu försöka välja cykeln, men när minusgraderna blir tvåsiffriga så känns det varken hälsosamt eller särskilt kul att välja cykeln. Det blir nog också så att jag kommer köpa mig mitt livs första SL Accesskort, så jag kan åka buss också.

Det känns också nu mer lockande än på länge att skaffa mig en elcykel för att kapa restiden. De är dock ingen billig investering, så vi får väl se vad jag hittar på.

Hjulfix i soffan

Häromdagen kom min kassett som jag beställt till nya kolfiberhjulen, så i soffan till På Spåret på TV monterade jag kassetten på bakhjulet. Nu ska jag bara hitta ett par sjyssta racerdäck.

Jag har tidigare hållit mig till Continentals GP-serie, men när jag köpte nya racercykeln levererades den med Vittoria Rubino Pro som jag nu kört med en säsong utan problem, så vad fanken ska man nu välja för däck?

Avslutade jobbåret med pendelcykling

Idag var det sista jobbdagen för mig 2018. Eftersom jag sent om side bytt till vinterdäck på pendelcykeln så tänkte jag att det var dags att testa dem på sista jobbdagen innan jul.

Snön ligger fortfarande kvar och det vekar som vi faktiskt kanske får en vit jul i år. Det är inte mycket, men det är ändå ett vitt täcke som lyser upp mörkret som jag imorse gav mig ut i med cykeln.

Jag virade in mig så gott jag kunde för att hålla värmen. Ända fram till att jag satte mig på sadeln så ville jag ångra mig och ta bilen, men ibland måste man bara strunta i huvudet och göra det man bestämt sig för. Det visade sig dock vara rätt trevligt att pendelcykla till jobbet idag.

Cykelbanorna i Åkersberga var välplogade, men vansinnigt isiga eftersom man inte sopsaltar här. Men den nya cykelvägen mellan Täljö och Rydbo var en riktigt trevlig upplevelse, om en mörk. Den hårt packade och nu frusna grusvägen var snabbcyklad och isfri.

När jag en stund senare kom till kommungränsen mellan Österåker och Täby går det en skarp linje där Täbys sopsaltade cykelbana börjar. Det är helt magiskt att cykla på dessa och det gör vinterpendlingen till ett nöje.

På vägen hem var det otroligt stillsamt att pendelcykla genom mörkret. Jag njöt lite extra när jag susade förbi alla i köerna med julklappstörstande shoppare till Täby Centrum och Arninge Centrum som jag passerar på vägen hem.

Väl hemma värmde jag min kylslagna men ändå pigga kropp med ett glas glögg och nu känner jag hur julfriden sakta börjar infinna sig.

Pendelcykling The Åkersberga Way

Dags att ta sig en funderare

Snart ska ICA-koncernen där jag arbetar, flytta in i nya lokaler i Arenastaden. Det ska på många sätt blir härligt och inspirerande. Och utan att jag varit där så verkar de nya lokalerna vara superfräscha och smart utformade för att vi som jobbar där ska trivas kalas.

Vad är det jag ska fundera på?

Jo, idag fick vi reda på vad det kommer kosta att välja bilen till jobbet. Och med det menar jag vad det kommer kosta att ha bilen parkerad på jobbet. Det kommer kosta 18 kr/tim om man får plats på den egna parkeringen som kommer ha ett begränsat antal platser. Räknar man att man jobbar 7,5 timmar och 20 dagar i månaden så blir det 2700 kr/mån. Det finns lite andra mer ”prisvärda” alternativ som kostar ca 1500 kr/mån, men då får man gå strax under 1 km till kontoret. Detta väldigt mycket mer än vad vi betalar vid nuvarande kontoret.

Egentligen är detta superbra nyheter för miljön, då jag tror det kommer få anställda att välja bort bilen, eftersom plånboken ofta styr våra val. Men det trista för mig som bor bort rätt långt från jobbet är att min restid kommer fördubblas om jag väljer bussen istället för bilen. Väljer jag att cykla istället så kommer det ta lika lång tid som att välja bussen.

Nya kontoret kommer ha ett finfint cykelgarage, så nu blir det på allvar som jag måste fundera om jag kanske ska investera i en elcykel eller uppgradera min befintliga pendelhoj så den är redo att användas ännu mer än vad den görs idag vintertid.

Laddar batteriet och elmopedcykeldrömmer

Senaste tiden har jag funderat lite på detta med transport fram och tillbaka till jobbet. Jag och min kollega Carl, som också är med i samma cykelklubb som mig brukar rätt ofta bubbla om det mesta kring vårt gemensamma cykelintresse.

Idag så kom vi in på ämnet cykelpendling och Carl visade mig en elcykel som han var sugen på. Den hette Rawbike och vid första ögonkastet var det en cykel jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig eftersom jag har en bra bit till och från jobbet. Men när jag efteråt läste vidare, så insåg jag att det var en elcykel som var av mopedklass II. Det innebär man faktiskt inte behöver trampa den och man köra cykeln som en moped. Den får därmed framföras i 25 km/h och den får köras på cykelbanor, vilket är en fördel tycker jag. Den har trampor som gör att man kan förlänga räckvidden från ca 5 mil till 7 mil genom att hjälpa till och trampa.

Foto: Rawbike

I mina drömmar blev jag genast ägare till en sådan här cool skapelse, men jag avvaktar nog för se om elcykelpremien kommer tillbaka eller inte, den dag vi får reda på hur Sverige ska styras.

Manuell pendelcykling

Tillsvidare får jag trampa för egen maskin och imorgon tänkte jag pendelcykla eftersom vädret är riktigt skönt för årstiden. Ikväll har jag laddat batteriet till min starka lampa, så jag slipper cykla i totalt mörker på de ställen som det saknas gatlampor på utmed min väg till och från jobbet. Jag har även plockat fram lite extra reflexband så jag verkligen syns på vägen hem i mörkret.