Perfekt cykelväder

Jag försöker peppa mig själv genom att intala mig själv att det är härligt att cykla i regn och än så länge går det ganska bra. Visst… det är kolmörkt när man ger sig iväg och så regnar det typ varje dag. Men vad fanken det är ju bara vatten. Om man bara har en regnjacka ovanpå sin lite varmare cykeltröja och någon form av underställströja, så är det rätt gött ändå. Men tänk om det bara varit någon minusgrad, vad mycket snö det skulle blivit den senaste tiden?

Jag tror att elcykeln bidrar till att det inte känns jobbet när regnet piskar i ansiktet. Det enda är väl att det gör ont i ögonen av regnet om man kör utan glasögon, vilket jag gör om det regnar. Jag tycker att det är hopplöst att cykla i regn med brillor, för efter en stund ser man ju ingenting när man har vattendroppar över hela glasögonen. Kör man med stänkisar på cykeln, är ju risken mindre för att få upp stenar och annat skit i ögonen som annars glasögonen är bra att skydda ögonen ifrån.

Ser alltså fram emot en härligt våt cykeltur till jobbet nu… 🤓

Kom i ordentlig julstämning igår

Igår var jag på en julkonsert i vackra Gustav Vasa kyrka, där min kompis son som är med i Stockholms Gosskör skulle uppträda.

Det var väldigt länge sedan jag var på en julkonsert och jag som är lite av en känslomänniska fick vid några tillfällen fick jag hålla tillbaka tårarna i ögonen. Inte för att jag var ledsen, men för hur pampigt och vackert vissa sånger framfördes. Åkte hem från konserten med lite mer julkänsla, trots att regnet åter gjorde entré över Stockholm under tisdagkvällen.

Tack till familjen Hübner för att jag fick hänga med er igår kväll.

Satsar på 9 000 km

Normalt brukar jag logga ca 5000 km cykling per år om man räknar vanligt cyklande ute och på trainern med Zwift. Men i år när jag beslutade mig för att skaffa en elcykel så har ju tidigare skrivit att det blivit väldigt mycket mer pendlande med den till och från jobbet.

Planen i somras när jag köpte den, var att i oktober köper jag nog ett månadskort hos SL igen… nu är vi snart i mitten på december och jag har fortfarande inte köpt något månadskort. Senast var i maj. Jag har fyllt på min reskassa tre gånger under denna tid med 250 kr per gång. Fatta vad pengar man sparat på att inte åka bil eller buss 🤑

Jag kommer nog få räkna med lite reservdelskostnader på cyklen framöver, då slask och salt tär hårt på cykelns delar. Än så länge funkar allt kalas, bortsett från skrikande bromsar när det var som slabbigast. Det har dock lagt sig nu, när slasket är borta.

I år hade jag inget mål med mitt cyklade, men när vi nu är inne på årets sista veckor så tror jag målet blir att försöka nå 9 000 km innan årsskiftet. Egentligen vore det ännu ballare att nå 10 000 km, men det tror jag är lite väl optimistiskt för min räkning just nu.

Om jag kan, så kan du…

Jag skulle verkligen vilja få fler att våga ställa bilen, pausa SL-kortet och testa att använda cykeln som transportmedel, förutsatt att du givetvis har en cykel. Jag förstår att det kanske inte passar alla, men långt ifrån alla har 2×29 km till jobbet som jag har. De flesta kring Stockholm har betydligt närmare och många har också bättre förutsättningar att cykla än vad vi Åkersbergabor har…

Med en el-cykel blir inte pendlingen särskilt jobbig. Du får en snäll och effektiv lågintensiv träning. Det kommer få din våg att visa mindre, du kommer sova bättre och du kommer känna dig som Batman eller Batwomen, när du vant dig vid att lite regn inte är så farligt. Jag kan lätt cykla alla dagar i veckan och ändå köra ett träningspass på helgen.

Våga byta till pendelcykel 2020!

När vintern kom till stan

Sakta drog jag upp rullgardinen i sovrummet. Och där utanför hade Kung Bore börjat förvandla det mörka novemberlandskapet till något fluffigt, mjukt och vitt – första snön var nu äntligen här! Jag är barnsligt förtjust i snö för det blir så himla fint ute.

Under natten hade det växlat från 5 plusgrader och regn till någon minus och blötsnön föll som enkronor från himlen. Tycker alltid det är lika spännande att cykla när första snön kommer och nu var det ju snöpremiär för elcykeln också.

I Österåker och Täby hade man inte börjat snöröja eller halkbekämpa något på morgonen, så det blev resans slabbigaste kommuner. På grevens grusväg mellan Täljö och Rydbo var det magiskt fint med alla snötyngda träd, så där passade jag på att ta en snöselfie.

Väl nere i Danderyd, briljerar dem som vanligt med perfekta cykelbanor som var sopsaltade, rena och fina som är en fröjd att glida fram på. Och ungefär i samma veva börjar cykeln att fjanta sig och inte hålla de växlar som jag väljer… tillslut hittar jag en hyfsat lagom tung växel som funkar utan att jag behöver trampa som duracellkanin. Jag börjar oroa mig för växlarna, då jag ska cykla hem de 29 kilometrarna också.

När jag kommer till jobbet och ska parkera cykeln i cykelgaraget ser jag orsaken till växelstrulet. Hela bakväxeln och kassetten hade blivit en isklump. Det var bara att ställa in cykeln i tvättboxen på jobbet och spola ren den från is och snö.

När det var dags att cykla hem, hade temperaturen fallit rejält och i alla kommuner utom Täby var det inga problem med att det fryst på. Där var det en hel del cykelbanor som var direkt livsfarliga att cykla på om man inte har dubbdäck, vilket jag som tur har.

Kors i taket så var Österåkers kommun bäst att cykla i. Men jag blev lite orolig för grevens grusväg som iofs inte var några problem att cykla på, men där syntes inga spår av någon form av snöröjare. Den blöta grusvägen hade nog självunderhållit sig genom att snön på de flesta ställen smält undan självmant. Hoppas inte kommunen glömmer bort denna väg vinter 🥺

Misärcyklisten trampar på

Något spännande har hänt med mig senaste tiden. Jag som brukar sky regn har plötsligt inget alls emot när det öser ned medan jag sitter på cykeln.

Häromdagen när jag skulle cykla hem från jobbet, vräkte regnet ned och gjorde så under hela den timme som jag har på cykeln innan jag är hemma. Jag fann mig istället själv sjungades i regnet på sträckor där ingen hörde mig ☺️ Antingen börjar jag bli knäpp eller så blir man bara lycklig av cykla mycket.

Jag har längtat efter denna känsla då man skiter i vädret och bara cyklar. När man kommer till sitt mål tömmer man skorna på vatten, tar en varm dusch och vipps är man en ny människa.

Skorna hinner ju nätt och jämnt torka efter 6 mils plaskvåtspendling. Därför tror jag att jag ska införskaffa någon form av skotork. Vill inte ha en sådan där ful man sätter på väggen, utan tänker mig något mer enklare och mer portabelt som denna jag hittade på Jula för 119 kr.

Många kilometer blir det…

När jag gluttade i STRAVA hur mycket jag cyklat hittills i år, så kommer jag nästa vecka att passera 8 000 km. Personligen tycker jag det är helt galet mycket, då jag aldrig någonsin cyklat så mycket under ett år.

2,4 kg säkerhet på posten

TutTuT i mobilen sa det på eftermiddagen. Ett paket hade landat hos min lokala ICA-butik. Det var mina nya vinterdäck till min pansarkryssare till el-cykel som jag pendelcyklar med.

Det var mig ett par rejäla däck man köpt. De väger in på tunga 1,2 kg styck med sina 209 dubbar i varje däck. Det är inga vinterdäck i MTB-utförande jag köpt till min E-MTB. Jag har istället valt ett par mer klassiska pendelcykeldäck, men som har samma storlek som mina MTB-däck som jag kör med resten av året.

Nu blir det spännande och se om jag klarar mig fram och tillbaka på en laddning med dessa rackare monterade. Imorgon blir det alltså däckbyte på schemat här hemma.

Väderprognosen verkar dock mest visa regn och åter regn den närmaste tiden… Nåja, de behöver ju köras in lite.

Livet som cykelpendlare

Jag vet inte riktigt vad det är som driver mig att fortsätta kämpa på och cykelpendla när mörkret, regnet och kylan smugit sig på. Det är just nu halvmörkt när man åker hemifrån och nattsvart när man kommer hem på kvällen. Det känns som jag hamnat i något form av ekorrhjul som bara snurrar och snurrar…

Ser man till det trevliga med cykelpendlingen, så får jag ju lite mer än 2 timmars cykling varje dag. Det är ju finfint för hälsan. Men just nu känner jag att motivationen börjar tryta.

Österåkers kommun, där blir allt svart

En stor del av motivationen till att cykla sitter i hur enkelt det är att ta sig fram. På hemvägen från jobbet varje dag, möter jag den svarta väggen.

När man lämnar Täby, strax efter Arninge och passerar skylten som visar att nu äntrar du Österåkers kommun. Där tar cykelbanan tvärt slut vid kommungränsen och likaså gatlyktorna. Nu blir det landsvägscykling i mörkret upp mot Rydbo station. Där börjar grusvägen som leder dig mot de centrala delarna av Åkersberga. Om det var svart förut, blir det nu svartare än svart.

Har du ingen bra cykellampa är denna väg livsfarlig att cykla som du ser på bilden nedan 😎

Jag fortsätter drömma om den dag då man kan cykla på en belyst asfalterad cykelbana till Täby som inte är byggd med en berg och dalbana som förebild.

Cykelbanan som blev en grusväg

Österåkers kommun lovade för ett par år sedan glatt att vi cyklister äntligen skulle få en cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Den innebär att man lättare kan ta sig på cykel ned till Täby. Detta efter år av förhandlingar med markägarna och gissningsvis speciellt en särskild som äger typ all obebyggd mark i kommunen.

Först trodde vi att cykelvägen skulle asfalteras, för det är väl en självklarhet om man bygger cykelvägar? Nope, tydligen inte. Där hade markägaren ställt kravet att den inte fick asfalteras. Kommunen lovade ändå att vi skulle få en väg som skulle vara så nära asfalt som möjligt.

Efter att cykelvägen stod klar och underlaget satt sig, så blev det rätt okej faktiskt. Sedan kom vintern och man underhöll den under hela vintern som utlovat också. Det gjorde man med någon specialplog och klassiskt grus som östes ut.

Våren kom och nu var den fina cykelvägen täckt med ett djupt lager grus. Nu kommer väl de och sopar vägen, men nej det gjorde man inte. Vi var flera som felanmälde detta till kommunen. De skickade ut PEAB som är underhållare och de svarade att de inte vågade sopa vägen med risk att förstöra den 😳 Utan förvarning öste man ut ännu mer bindningsmedel istället på det grova vintergruset. De fick till följd att under en tid förstördes flertalet cyklar av det kladdiga gruset som fastnade överallt.

Nu har en sommar passerat och inget mer har hänt, förutom att mopedister hittar in på grusvägen. Mopeder är förbjuda att köra där. Från ena hållet vet inte mopedisterna detta, då förbudsskyltarna är sedan länge nedriva av någon. Egentligen har jag inget emot att moppar kör där, men när de åker och gör donuts och river upp djupa sår i vägen så blir man bara ledsen.

För flera veckor sedan felanmäldes det att en skogsmaskin med larvband förstört en stor del av vägen. Inget händer… Men nu i veckan kom äntligen vägunderhållarna och skulle fixa vägen. De luckrade upp vägen och plattade till spåren från maskinen och det som mopparna förstört. Man har dock inte kört med någon vält, så nu är vägen inget annat än tungcyklad grusväg.

Jag är verkligen tacksam att denna väg finns, men det skär i mitt cykelhjärta att vi cyklister i Österåker aldrig kan få något vettigt alternativ HELA vägen ned till Täby. Nuvarande grusväg får vi dela med områdets lokala ridhus, så ni kan ju tänka er hur en grusväg ser ut när man även rider på den, även om de flesta som rider håller sig på ena sidan av vägen. På riktiga cykelbanor är det förbjudet att rida, men vi fick ju ingen riktig cykelbana…

Hästbajs är en något man får kryssa mellan på vissa delar
Skulle du köra med en cykel med smala däck här?
MTB är det bästa alternativet för dagens underlag