Intensiv pendelcykelvecka

Denna vår har mitt pendelcyklande haltat lite, men denna vecka har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet 4 av 5 dagar. Det har resulterat i nästan 23 mil pendelcykling totalt.

Det är så härligt när vi som bor i Österåker nu kan ta oss ut och in i kommunen via den nya cykel/gångvägen. Jag syftar då på den väg byggdes förra året utmed Roslagsbanan mellan Täljö och Rydbo.

Jag är i grunden en lycklig cyklist, men blir så ledsen när vi cyklister inte fått det som vi blivit lovade. Det är långt kvar innan cykeln kan bli ett transportmedel för alla. Ett litet steg är taget i rätt riktning med denna vägsnutt, men det finns många luckor som gör att färden på cykel ut och in i kommunen inte går så smidigt som den skulle kunna göra.

Dåligt underhåll av nya cykel/gångvägen

Vi är snart inne i juni och fortfarande är inget gjort för att sopa bort allt grus efter all sandning i vinter. Dessutom är jag så besviken på att kommunen och markägaren tillåter hästar på denna väg. Det har gjort att den är som ett månlandskap på stora delar av den körbara ytan. Stallet som ligger i närheten av denna väg har lovat att de ska hålla sig på kanten, men det struntar vissa ryttare i och rider över hela vägen, vilket gör det otroligt obekvämt att cykla.

På vissa ställen är det också mycket löst grus att man måste skotta bort det för att komma ned till den hårt packade yta som vi några gånger fick uppleva förra året.

Två gånger har jag nu hört av mig till kommunen för att påminna om att de gick ut och lovade oss en väg som skulle vara så nära en asfalterad som möjligt. Men det kommer den aldrig bli pga hästarna, vars hovar gör djupa hål i vägbanan. I mitten på denna vecka skulle entreprenören som sköter om vägen kolla vad som behövs göras enligt den jag kontaktade på kommunen, men inget har gjorts ännu.

Detta är inte så nära asfalt man kan komma 👇🏼

När blir cykeln ett pendelalternativ i Österåker för alla?

Det känns så tråkigt att kommunen inte prioriterar cykelmöjligheterna ut och in i kommunen. Cykeln skulle verkligen kunna bli ett pendelalternativ för många fler om man bara någon gång vågade satsa på den infrastruktur som krävs för att det ska bli smidigt att cykla.

En dröm jag och många andra cyklister har, är en asfalterad dubbelriktad cykelbana utmed Roslagsbanan ända ned till Täby och helst ända in till stan. Då krävs det att kommunerna samarbetar över kommungränserna.

Snart blir det elektrisk MTB-pendling

Ni som följer mig, såg kanske att jag i veckan beställt en el-cykel i MTB-utförande som ska bli min nya pendelcykelraket. Förmodligen kommer den dåligt underhållna cykelvägen kännas mindre jobbig då. Det förändrar inte min önskan om att man ska satsa på bra, säkra cykelvägar ♥️

Det blev visst en RockMachine Storm e60

Med elektrisk dopad kraft kommer jag snart susa fram till jobbet med stålmannens muskler till ben.

Efter att jag nu velat klart, så klickade jag idag på köpknappen hos Cykelkraft.se och det blev en Rock Machine Storm e60. Det är en el-cykel i MTB-utförande med motorn monterad i vevpartiet, som tydligen ska vara att föredra.

Märket kanske inte är det mest kända i Sverige, men Rock Machine är en amerikansk MTB-tillverkare med iallafall 25 år på nacken.

Den modell jag köpte är en 25 års jubileumsmodell som även levereras med stänkskärmar, lampor och pakethållare 😱

Efter ha granskat lite specifikationer på olika el-assisterade MTB-modeller innan jag köpte den, såg jag att denna hade rätt högt vridmoment. Motorn har 95 Nm och det är nästan dubbelt så mycket som de andra jag kollat på i liknande prisklass. Det måste ju betyda att den kommer kännas som en sportbil 🚲💨

Räckvidden är ju alltid beroende på temperatur, men anges till 70 km i genomsnitt och 100 km om man kör med lägsta hjälpassistans.

Foto: Cykelkraft.se

Cykling som mindfulness

De flesta vet ju att motion gör en gott, om man vill gå ned i vikt, hålla vikten och på så sätt även leva längre. Jag märker att när jag haft perioder av lite cykling i mitt liv så blir jag mer stressad och kanske lite ojämn i mitt annars hyfsat glada humör.

Nu har jag haft en sådan period på grund av att min pendelcykel varit borta på service superlänge. Jag har märkt att jag varit allt detta som jag nämnde ovan under den tid cykeln varit borta. Men nu har jag fått tillbaka den och även om det ibland kan ta emot att välja cykeln en kall dag, så är cykeln mitt bästa botemedel mot det mesta.

Den tid vi nu går till mötes är enligt mig den bästa när träd, buskar och blommor börjar slå ut. Jag som slipper cykla genom ett stressat Stockholm på trånga cykelbanor njuter verkligen av min stund på cykeln.

Jag har ungefär 3 mil på mig att i min ensamhet på cykeln fundera igenom dagen, jobbet och andra saker. Och på vägen hem så är det en bra reflektion av dagen som gått. Eftersom jag avstår från att cykla med musik öronen pga att jag tycker det är lika viktigt att höra saker och ting i trafiken, som att se. Det gör att jag inte har något annat val än att låta tankarna flöda.

Är man arg över något, finns många backar och bilfria sträckor på min väg till och från jobbet att trampa på som bara den, för att få ur sig lite negativ energi 👹

För mig blir pendelcyklingen en stunds mindfulness varje gång jag väljer cykeln. Igår när jag cyklade hem efter en dag med mycket i huvudet, så var det som jag trampade bort allt jobbigt och jag kom hem glad och helgpepp 😀

Vad gör du för att skaka av dig stress och annat jobbigt?

Pendelcykla till och från Österåker

Cyklistbloggen är en blogg som jag och många andra följer och idag såg jag att man efterlyste kommentarer hur det är att cykla till och från Österåkers kommun. Jag kände att det är svårt att svara på detta på Twitter, så bloggare som man är kommer här mina reflektioner hur det är att cykla från en yttre kranskommun.

I deras blogginlägg lyfte de lite inlägg som de skrivit förra året om att vi skulle få en grusad väg så cyklister skulle slippa att behöva cykla på den vägren som går utmed väg 276, där bilarna dånar om en i 90 km/h. De hänvisade också till lite lokala artiklar om den nya vägen i samband med detta. Sedan sensommaren har det varit rätt tyst i media, trots att det är långt ifrån bra att cykla hela vägen in till Stockholm. Därför undrade nu Cyklistbloggen om hur är det att cykla från bl.a. Österåker.

Hur har nya cykelvägen påverkat oss i Österåker?

Lagom till sommaren 2018 började den nya vägen mellan Täljö och Rydbo bli klar. Vi cyklister blev såklart väldigt glada att denna lilla sträcka nu stod klar som skulle göra en del av vår cykelpendling betydligt säkrare jämfört mot tidigare alternativ.

Det fanns också några mindre roliga saker när allt stod klart. Österåkers kommun som skulle anlägga vägen, tilläts inte att asfaltera den för markägaren. Istället blev det en hårt packad grusväg som kräver mycket underhåll för att hållas i god kondition. I början var vägen väldigt ojämn i sin kvalitet innan underlaget satt sig. Inte blev det bättre av att man tillåter hästar att rida på den och värst är det från Täljö station fram till betonghindret och den cykelsluss man gjort för att inte motorcyklar, fyrhjulingar ska ta sig in på vägen. Där kan det ibland vara som en tvättbräda i gruset av alla hästhovar.

Jag har fortfarande svårt att förstå varför man inte fått asfaltera den? Det skulle göra känslan så mycket härligare för oss cyklister. Ännu fler skulle välja cykeln om det var asfalt eftersom cyklister med smalare racerdäck undviker vägen pga risken att få punka på det finkorniga gruset. Det grusade underlaget gör också att det dammar rätt mycket. Det finns ingen belysning utmed sträckan, så under den mörka årstiden är det svart som natten och inget för mörkrädda att cykla på.

När man passerat cykelsluss nummer två vid Rydbo station, väntar ett par kilometer cyklande på en mindre väg utan vägren ned till Arninge i Täby kommun. Vid kommungränsen till Täby kan man köra på en cykelbana som på vintern även är sopsaltad. När man är på väg mot Österåker och kommer från Täby, så är det som man färdas från nutid till dåtid när man passerar skylten som visar att man är i Österåkers kommun. Där slutar cykelbanan tvärt och belysningen upphör. Nästa gatlampa i Österåker är först när man börjar närma sig de mer centrala delarna av Åkersberga.

Väl nere i Arninge cyklar jag ned mot Arninge centrum och sedan på en cykelbana som löper utmed E18 via Hägernäs för vidare färd in genom Täby. Sedan håller jag mig på små lokalgator och cykelbanor utmed Roslagsbanan på min resa mot Solna där jag arbetar.

Tacksamma för det vi fått – men mycket kan göras bättre

Hursomhelst är den lilla vägsträckan en skänk från ovan för oss som vill kunna cykla till och från kommunen året runt som den öppnat upp för, men detta är ju bara några kilometer av en sträcka på ca 3 mil som det är för boende i Österåkers kommun att cykla in till Stockholm.

Något som skulle spara tid och få flera att välja cykeln är om man tex kunde ha cykelbana som löper utmed Roslagsbanan från Åkersberga och ned till Täby. Om man dessutom kunde göra så att cykelbanan inte var backig som en berg och dalbana och i samma nivå som rälsen så blir det inte lika jobbigt att cykla.

Samarbete över kommungränserna

Mycket har blivit bättre för oss cyklister i Österåker. Det finns dock mycket att göra för att det ska funka ännu bättre att använda cykeln fullt ut för alla typer av cyklister och oavsett ålder. Men förra årets korta grusade cykelväg var ett stort steg i rätt riktning,

Nu vore det fint om Österåkers kommun och Täby Kommun kunde samarbeta för att får ihop en väl fungerande cykelinfrastruktur så inte cykelvägar bara slutar tvärt här och där.

Bild från bygget av cykelvägen mellan Täljö och Rydbo 2018. Underlaget var inte 100 % klart när denna bild togs.

En cykelpendlares betraktelser

Igår så pendlade jag till jobbet med cykel igen för andra gången denna vecka. Nu hade det gått några dagar sedan snöfallet mellan söndag/måndag. Det som slog mig är hur uselt plogat det är på många ställen fortfarande. På de flesta smågator, dvs inne i villaområden var det lika moddigt fortfarande och helt hopplöst att cykla eller för den del kanske gå hyfsat säkert.

På min cykelresa genom de olika kommuner jag passerar på väg till jobbet så börjar vi i Österåkers kommun. De flesta gång/cykelvägar var ”plogade” men varför plogar man inte ordentligt? Man har lämnat en eller ett par cm snö, som gjort flertalet cykelbanor till månlandskap, där det känns som tänderna ska hoppa ut. Det kanske inte märks när man går, men på cykel blir det som att cykla på en tvättbräda.

Jag fattar fortfarande inte vad Österåker väntar på? Börja sopsalta nu!

Nya grusvägen för cyklister och gångtrafikanter mellan Täljö – Rydbo var den bästa upplevelsen, då den var riktigt fint skottad och lättkörd.

Så här vackert var det mellan Täljö och Rydbo igår

I Täby hade man nu äntligen vaknat och sopsaltat de centrala delarna och det var nu rätt lättcyklat, men det var en hel del läbbiga isskorpor på sina ställen att passa sig för.

Danderyds kommun briljerar som vanligt med exemplariskt fint underhållna och sopsaltade cykel/gångvägar. Men ibland så måste man åka på villagator för att ta sig mellan olika cykelstråk och då är det lika värdelöst skottat som i flera andra kommuner.

Sist kommer jag till Solna som också vaknat ur dvalan och sopsaltat, där flöt cyklingen också på som en dans för en gångs skull.

Tack till alla sopsaltare ❤️ som gör det möjligt att välja cykeln även på vintern. Det märks ordentligt på den totala tidsåtgången som min pendelsträcka tar, när man jämför måndagens nästan helt oskottade tur med gårdagens. Lite mer än en kvart snabbare med skottat och hälften så jobbigt.

Premiär för snöpendling

Idag var det då dags att göra premiär för årets första vinterpendling och det till vårt nya kontor i Arenastaden. Under natten hade det snöat rätt bra och även om det inte var några otroliga mängder, så valde jag ändå att ta cykeln.

Resan mot jobbet börjar som bekant i Österåker och ingenstans syntes det till några plogbilar. Det läskigaste var att cykla på villagatorna där bilarna packat snön och när man kommer med en cykel med smala däck, så gör cykeln helt oväntade glidningar i sidled med både fram och bakhjul.

När jag närmade mig Täby tänkte jag att att snart blir det välplogade och sopsaltade vägar… Men tji fick jag. Inte en plogbil i syne där heller.

Vid gränsen till Danderyd så var det verkligen en gräns mellan skitjobbig cykling och riktigt angenäm på deras sopsaltade cykelbanor. I Djursholm kunde jag susa förbi den stillastående kö av SUVar som alla köade för att sakta ta sig ut mot E18.

I Solna kommer nästa gränsdragning där snöröjarna också tagit semester, eller helt missat att det snöat. Nu blev det tungcyklat igen ändra fram till nya kontoret.

På vägen hem tänkte jag att nu ska det väl iallafall vara plogat, men det var nästan ingen skillnad mot i morse?

Min hemkommun Österåker, där hade man bara snöröjt halva sträckan av nya cykelbanan mellan Rydbo och Täljö och på den oplogade delen var det nu nästan 10 cm nysnö. Mysigt, men med lite plusgrader och sedan minusgrader på det kommer göra den delen ocykelbar om den inte snöröjs snart.

Övriga cykelbanor var annars helt okej plogade, så där får de ett plus i kanten även om de inte sopsaltar här. Det gick ju att cykla iallafall.

Jag vet inte hur många dagar jag kommer orka men detta, så nu tänker jag aktivera mitt SL Accesskort, för jag kommer inte palla att utsätta min kropp och tålamod för detta varje dag.

Näst sista etappen och pendelplanering

Morgonen började med att jag vaknade sådär härligt utsövd redan strax före kl 8. Det snöade en del igår och samtidigt var rätt kallt, så ögonen möttes av ett vackert vinterlandskap utanför fönstret.

Tour de Zwift – etapp 8

Klockan 10:00 idag så hade jag anmält mig till den näst sista etappen i Tour de Zwift och idag var det dags att besöka London igen. 2,5 varv på banan London Loop with Box Hill finish. Nästan 40 km och 577 höjdmeter väckte jag kroppen med denna lördagsförmiddag.

Idag tycker jag det var skitjobbigt av någon anledning. Vet inte om det berodde på att man skulle uppför Box Hill 3 gånger innan man var i mål eller om jag bara kanske hade en dålig dag.

Pendelförberedelser

På måndag är det då dags att göra entré på ICAs nya kontor i Arenastaden och jag som inte direkt varit en flitig vinterpendelcyklist, tänkte rivstarta flytten till nya kontoret med att cykla till jobbet. Enligt väderapparna så kan jag vänta mig någon eller några minusgrader och snöfall. Snöandet verkar idag pågå hela dagen, så det kan ju bli lite spännande.

Jag är ju värdelös på att meka cykel och vågar sällan röra några saker eller skruva på något med rädsla för att mina justeringar ska förstöra mer än hjälpa. Men jag är ganska duktig på att hålla mina cyklar hyfsat rena och jag ser till att de får olja när de behöver det.

Pendelcykeln är väl den som får minst kärlek. Så idag har jag sett över pendelhojen genom att titta lite på den och när jag ändå tittade på den, rengjorde jag kedjan lite och oljade in den. Jag har också sett till att den starka cykellampan är laddad, så jag ser något på cykelvägen mellan Täljö och Rydbo som känns som Österåkers mörkaste pendelcykelstråk.

Jag passade också på att köpa mig ett par nya vintercykelbyxor när jag ändå var iväg och handlade lite idag. Det blev ett par från Diadora och en liknande modell av dem jag redan har och som jag gillat, men som har några år på nacken nu.

Nu ska jag bara övertyga mig själv att det är kul att vinterpendla 2×30 km bra mycket oftare än vad jag tidigare gjort. Just nu känner jag mig mest som ett gnälligt barn som inte vill klä på sig och gå ut 🤓