Punkapendling och tack till dig som stannade

Imorse var det dags att köra veckans första pendelcykling och allt började finfint. Den friska morgonluften kändes uppiggande, för det var riktigt segt att komma upp ur sängen i morse.

Som vanligt cyklar jag utmed väg 276 för att ta mig mot Täby och vidare in till stan. Bilkön var lång ned mot Rosenkälla och jag kunde glatt susa förbi alla bilar. Precis när jag börjar närma mig rondellen i Rosenkälla, känner jag det där man inte vill känna som cyklist. Och det är att man börjar sakta känna bakhjulets fälg mot asfalten. Sedan kommer den där vobbelkänslan.

Rullade in i rondellen och ut till höger på den vägen som går mot Angarn. Där gick jag en liten bit med cykeln, så jag kunde kolla vad som hänt på säkert avstånd från alla morgonstressade bilister. Hittade en stor sylvass sten i däcket som gått rakt in genom både däck och slang.

När jag står där med hjulet avtaget och försöker kravla av däcket, ser jag plötsligt en svart bil som stannar framför mig och ut kliver en kvinna som frågar om jag behöver hjälp 😇 Eftersom jag hade det som behövdes för att byta slang, sa jag att jag inte behövde någon hjälp. Jag blev så paff och alldeles varm i själen över att någon stannade och frågade att jag glömde tacka henne för omtanken.

Under dagen idag skrev jag ett litet kort inlägg om detta i ett lokalt Facebookforum i hopp om att den för mig okända kvinnan i den svarta bilen kanske också var medlem i den gruppen. Jag tackade för omtanken och att det hon gjorde värmde gott. Ingen har givit sig till känna ännu, men över 300 personer har gillat och reagerat med ❤️ på det hon gjorde.

Jag brukar inte skriva i forum, men kände att det var dags att sprida lite glädje, trots den lite jobbiga händelsen med punkan. Detta eftersom så många forum idag handlar hur illa behandlad man blivit eller att man är arg på något.

En glasbit mindre där ute

I förrgår berättade jag att jag fick dubbelpunka på väg hem från jobbet. När jag bytte slang i ljuset från en ensam gatlykta, kände jag inget som kunde vara orsaken till punkan. Men något måste ju suttit i däcket eftersom jag punkade igen efter ett par kilometer.

Nu när jag suttit på badrumsgolvet med utmärkt belysning, så hittade jag en rejäl glasbit som inte gått så långt in i däcket, men tillräckligt för att sticka hål på slangen. Nu är det iallafall en glasbit mindre där ute på cykelbanorna.

Tvättade sedan av däcket och bytte slang igen och brottades en stund med däck och fälg innan jag fick allt på plats igen.

Två punkor på rad

Idag körde jag årets första pendelcykling och den första biten till jobbet var en fruktansvärd upplevelse, då flera partier på den 8 km långa grusväg jag måste cykla på var täckt av svallis. Detta gjorde att jag fick gå med cykeln i skogskanten bland grenar och stenar för att ta mig fram.

På vägen hem fick jag punka i höjd med Arninge, precis vid sista gatlyktan. Hittade ingen orsak till punkan och satte i en ny slang som höll ett par kilometer, så när jag nådde Rydbo var det dags igen. Ringde då min kompis Robert T. som är den som bor närmast Rydbo och bad lite snällt om skjuts hem. Inom 10 min kom Robbans cykelambulans till undsättning och jag och crossen kunde komma hem. Ibland är det lite extra bra med snälla kompisar.

Tur i oturen

I mitt sinne är jag en tuff pendelcyklist som inte skyr dåligt väder, men i verkligheten är jag nog rätt duktig på att hitta på ursäkter till att inte pendelcykla när det regnar eller är allmänt uselt väder.

Nu har vi i Stockholm haft en tid av strålande väder, så det har bara varit att lyfta kinden från kudden lite extra tidigt, åla på sig cykelkläderna och trampa iväg. Imorse kändes det sådär grymt härligt att cykla, då jag susade fram i den ljumma morgonen genom doften av blommande syren här och där. På vägen hem var det minst lika härligt.
Eftersom jag glömt min vattenflaska hemma idag, drack jag extra mycket innan jag åkte från jobbet. Därför fick det bli en kisspaus vid varggropen i Täby. Sedan hade jag tur i oturen, då jag svängde upp i sista backen där jag bor, då plötsligt hela cykeln började åla sig. Första reaktionen var att ramen gått av, för det kändes så. Tills jag rätt snabbt insåg att jag fått bakhjulspunka. Luften räckte precis hem innan den pyst ut helt.
Kisspaus vid varggropen i Täby

När luften går ur

Jag älskar att välja cykeln istället för bilen och önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra det oftare. Jag drömmer om den dag då man som boende i Österåkers kommun kan välja cykeln oavsett årstid och där man inte behöver cykla med livet som insats bara för att jag väljer bort bilen.

Det tråkiga idag är att det känns som cyklisterna motarbetas från olika håll. När Trafikverket nyligen skulle göra lite förändringar på väg 276 för att det skulle bli lättare att svänga av och köra ut vid Stava Backe/Sjöbergsvägen, så löste man det enkelt genom att ta bort vägrenen och införa ett avfartsfält och ett accelerationsfält. Det blev kanonbra för bilarna. Detta gör man precis i Stavabackens slut, där man som cyklist har allra högst fart på väg mot Åkersberga. Plötsligt befinner man sig i ena körfältet för bilarna som cyklist. Helt otroligt att Trafikverket inte har koll på att cyklister även använder denna väg. 
Jag har talat med kommunen, som sa att förändringen på 276 var nödvändig, men att det inte får ske på bekostnad av cyklisternas säkerhet. De skulle försöka kontakta Trafikverket, men jag har inte fått något svar ännu om vad resultatet av detta blev. Jag har också försökt få ett svar direkt av Trafikverket på deras FB, men det går rätt trögt att få några svar av dem.
Den nya MTB-pendligsväg som löper utmed Roslagsbanan som jag fått tips om är ju så himla härlig. Men… Så fort snön faller kommer den dock bli ocyklingsbar, eftersom en ej klar cykelbana inte kommer vinterunderhållas. Idag när jag valde denna väg hade markägaren justerat på ett par betonghinder, så att det knappt går att ta sig förbi dem gående. Förra veckan kunde man cykla förbi dem på ena kanten. Jag förstår om man vill sätta upp hinder för att hindra motorfordon, men vilken skada gör vi som bara vill cykla på grusvägen? Vi förstör inget, vi låter inte och vi skräpar inte ned. Vad kommer denna hets mot att hindra cyklister från att kunna ta oss från Österåker till grannkommunen Täby. Vi blir mer och mer inlåsta…
För övrigt gick luften verkligen ur i morse, då jag råkade köra på en stor glasskärva i mörket som rev upp ett stort hål. Lyckades byta slang och täta däcket så jag kunde ta mig vidare mot jobbet. Det är andra gången på kort tid jag fick punka på en av mina cyklar. Idag slog det mig att 99 % av alla mina punkteringar har skett inom Österåkers kommun där jag bor och då pendelcyklar jag genom 4 kommuner på väg till mitt jobb. Otur eller dåligt underhåll av de vägar vi cyklister har att välja på, det vet jag inte.