Första riktiga gravelturen

Normalt förknippar man cykling på grusväg med MTB, men en ny cykeltyp har de senaste åren börjat bli mer poppis och det är gravelbiken. Det är cykel som ser ut som racercykel vid första anblicken, men den har lite annan geometri och framförallt har den rejäla däck som ska tåla cykling på grusväg. Fler gravelbikes har även dämpning inbyggt i gaffeln, styret eller i sadelstolpen för att göra det bekvämare för cyklisten.

Idag blev det min första riktiga gravelrunda med ett trevligt gäng cyklister. Vår tur startade i Bålsta och skulle ta oss kors och tvärs på grusvägar för att sedan ta slut vid Barkarby.

Jag tog bilen till Barkarby och sedan åkte jag och cykeln pendeltåget till Bålsta. Strax efter kl 10 rullade vi iväg och Gerry som stakat ut turen åt oss hade kollat upp allt ifrån var militären skulle hålla övning till att vi skulle få så mycket medvind som möjligt. Gerry är en mästare på att skapa fina grusvägsrundor.

Första biten var riktigt stenig och ruffig. Efter ca 2 mil mitt på en raksträcka utan särskilt dålig väg, kommer det där som man hatar som cyklist. Bakdäcket började sjunka ihop och punkan var ett faktum. Bara att vända upp och ned på hojen och börja byta slang medan halva gruppen tittade på efter att de anslutit strax efter att jag stannat. Fick lite assistans att kränga på däcken eftersom jag har så svaga nypor tydligen, samt lite pumphjälp.

Efter slangbytet var jag lite nervös att få punka igen, eftersom man inte vet om man kanske fått in någon liten sten eller något annat som man inte kunde se eller känna i däcket vid slangbytet. Men allt gick bra efter bytet och jag slapp fler punkor.

Med Laufs smarta dämpade gaffel som min Lauf True Grit har, så är det en fröjd att fara fram på grusvägarna. Den sväljer de flesta ojämnheter med bravur och gör cyklingen väldigt behaglig. Det gör att man kan njuta av alla omgivningar och uppleva hur fint det är att grusvägscykla. Det finaste är att man får cykla på nästan helt bilfria vägar och så kommer man väldigt nära naturen.

Vi pausade och åt lunch på Kungsängens golfklubb, sedan fortsatte några ytterligare ett par mil. Jag och några andra styrde istället mot Kungsängens station för att ta pendeln tillbaka, då det såg ut som det skulle bli dåligt väder. Men det dåliga vädret höll sig undan.

Det blev ca 6 mil och ett par timmar trevligt cyklande med lite härligt glada människor.

Blåsigt värre på årets premiärtur

Idag cyklade jag min första runda ute för året, med en av mina vanliga cyklar. Jag har ju cyklat otaliga gånger med min elcykel ute som tar mig fram och tillbaka till jobbet. Men idag var det då första nöjesrundan för året, men så mycket nöje vet jag inte om det det blev. Det var ju hyfsad temperatur, men det blåste något så vansinnigt och det kändes som jag hade motvind hela tiden. Det förtog njutningen.

Idag valde jag att cykla på min grusvägscykel som jag satte på nya däck häromdagen. Jag kan ju inte skryta med att jag körde så mycket grusväg idag. Det blev kanske 1 mil skönt potthålsrik grusväg av de nästan 6 mil som jag cyklade idag. Nåja, det är bättre än inget. Jag passade på att njuta av hur skönt min Laufgaffel svalde det mesta av ojämnheterna och gjorde grusvägen rätt behaglig.

En sak som jag har lite svårt att vänja mig med är styret på min gravel som är lite speciellt. Jag gillar ju att sitta med händerna ovanpå styret placerade ovanpå bocken så att man kan bromsa lätt. Men eftersom styret på min Lauf är lite vinklat inåt så blir den en lite annan upprätt position, jämfört med min vanliga racer. Jag tycker det känns lite konstigt faktiskt.

Fördelen med detta styre är dock att jag som aldrig brukar sitta med händerna nere i bocken, tycker plötsligt det funkar okej på denna. Jag har ju inte cyklat så många gånger med min grusvägscykel ännu, så det kanske är en vanesak?

Det blev ett bra träningspass iallafall och så 59 kr till TUGs insamling till förmån för Läkare Utan Gränser i min utmaning 1kr/km.