1 283 procents ökning av bloggbesök igår

Det bevisar att inlägget cykelvägen som blev en grusväg i Österåkers kommun väckte mångas intresse. Inlägget delades (inte av mig) i ett debattforum på Facebook som handlar om Österåkers Kommun, där det blev en hel del kommentarer.

Tänk om Österåkers kommun förstod att det finns många där ute som gärna skulle välja cykeln som transportmedel. Grusvägen mellan Täljö och Rydbo underlättar, men fortfarande tycker många det är läskigt när det inte finns en riktig asfalterad och belyst cykelbana hela vägen ned till Täby.

Jag kanske borde bli politiker?

Vi kan inte bara se utbyggnad av vägar som en lösning på den ökande biltrafiken. Klart att många väljer bilen när det som nu är läskigt att använda cykeln till och från kommunen. Vi behöver ordentliga cykelbanor till och från Österåkers kommun för att fler ska börja använda cykeln.

Hoppas några i sittande befattning i Österåker förstår detta och börjar ta cykeln på allvar. Vi vill inte läsa fler cykelplaner, vi vill se en cykelbana till Täby nu.

Höstshopping

I helgen har jag annars gjort lite höstfint utanför huset och packat in alla utemöbler i förrådet, vilket känns skönt. Bytte också ut sommarens ledsna blommor mot lite höstiga ljung och någon annan grön sak som ska hålla sig hyfsat även under vintern.

Jag har också varit och köpt lite kläder idag och dök då på denna fina t-shirt. Allt med en cykel på e fint 😄

Cykelbanan som blev en grusväg

Österåkers kommun lovade för ett par år sedan glatt att vi cyklister äntligen skulle få en cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Den innebär att man lättare kan ta sig på cykel ned till Täby. Detta efter år av förhandlingar med markägarna och gissningsvis speciellt en särskild som äger typ all obebyggd mark i kommunen.

Först trodde vi att cykelvägen skulle asfalteras, för det är väl en självklarhet om man bygger cykelvägar? Nope, tydligen inte. Där hade markägaren ställt kravet att den inte fick asfalteras. Kommunen lovade ändå att vi skulle få en väg som skulle vara så nära asfalt som möjligt.

Efter att cykelvägen stod klar och underlaget satt sig, så blev det rätt okej faktiskt. Sedan kom vintern och man underhöll den under hela vintern som utlovat också. Det gjorde man med någon specialplog och klassiskt grus som östes ut.

Våren kom och nu var den fina cykelvägen täckt med ett djupt lager grus. Nu kommer väl de och sopar vägen, men nej det gjorde man inte. Vi var flera som felanmälde detta till kommunen. De skickade ut PEAB som är underhållare och de svarade att de inte vågade sopa vägen med risk att förstöra den 😳 Utan förvarning öste man ut ännu mer bindningsmedel istället på det grova vintergruset. De fick till följd att under en tid förstördes flertalet cyklar av det kladdiga gruset som fastnade överallt.

Nu har en sommar passerat och inget mer har hänt, förutom att mopedister hittar in på grusvägen. Mopeder är förbjuda att köra där. Från ena hållet vet inte mopedisterna detta, då förbudsskyltarna är sedan länge nedriva av någon. Egentligen har jag inget emot att moppar kör där, men när de åker och gör donuts och river upp djupa sår i vägen så blir man bara ledsen.

För flera veckor sedan felanmäldes det att en skogsmaskin med larvband förstört en stor del av vägen. Inget händer… Men nu i veckan kom äntligen vägunderhållarna och skulle fixa vägen. De luckrade upp vägen och plattade till spåren från maskinen och det som mopparna förstört. Man har dock inte kört med någon vält, så nu är vägen inget annat än tungcyklad grusväg.

Jag är verkligen tacksam att denna väg finns, men det skär i mitt cykelhjärta att vi cyklister i Österåker aldrig kan få något vettigt alternativ HELA vägen ned till Täby. Nuvarande grusväg får vi dela med områdets lokala ridhus, så ni kan ju tänka er hur en grusväg ser ut när man även rider på den, även om de flesta som rider håller sig på ena sidan av vägen. På riktiga cykelbanor är det förbjudet att rida, men vi fick ju ingen riktig cykelbana…

Hästbajs är en något man får kryssa mellan på vissa delar
Skulle du köra med en cykel med smala däck här?
MTB är det bästa alternativet för dagens underlag

347 kg koldioxid har jag besparat miljön

Idag när det klimatstrejkats runt om i världen och demonstrerats för att få till en förändring, så vi kan lämna vidare vår jord till framtida generationer. Det fick mig att börja fundera lite på vad jag själv gjort för att minska på min klimatpåverkan. Jag själv har inte strejkat, men jag är imponerad av det stora engagemang som Greta Thunberg skapat runt om i världen.

Men på temat miljö kan jag meddela att jag tog ett beslut att inte längre ta bilen till jobbet i början på juni i år. Detta pga de dyra p-avgifterna vid arbetsplatsen där jag jobbar. Jag köpte mig då en elcykel för att orka pendelcykla varje dag.

230 mil på elcykeln sedan i juni

Sedan i juni har det blivit 230 mils pendelcyklande och när jag gjorde en beräkning idag, innebär det att jag besparat miljön ca 347 kg koldioxidutsläpp från min bil. Det är wow tycker jag!

Jag mår dessutom bättre än någonsin och har på köpet blivit några kilon lättare. Imorse var jag dessutom bara 300 gram från att nå mitt viktmål på strax under 70 kg.

Imorgon ska jag cykla på riktigt

Normalt glider jag fram som på en räkmacka till jobbet på min elcykel, men imorgon ska jag vara en sådan där vanlig cyklist.

Varför då kanske du undrar. Jo, jag ska låta en arbetskamrat testa min cyclocross. Hon pendlar på en damcykel idag och vill ha något snabbare. Och då kanske min hoj skulle vara ett alternativ, men hon är dock lite längre än mig, så vi får väl se om den passar.

I och med att jag nu beställt en gravelbike, är det dags för min cyclocross att hitta ett nytt hem. Och det vore super att få sälja den till arbetskamrat, eftersom man då slipper annonsera ut cykeln.

Sist jag pendlande på en icke el-assisterad cykel var i maj, så imorgon är det snigelfart 🐌 uppför alla backar.

The Rift öppnade och stängde anmälan idag

Idag öppnade den officiella anmälan till gravelloppet The Rift på island som jag och några kompisar fick äran att anmäla oss till i förväg. De 500 platserna tog slut rekordsnabbt och de hann knappt annonsera ut att anmälan öppnat innan meddelandet kom att loppet var slutsålt.

Jag har nog aldrig någonsin sett fram emot ett lopp så mycket som jag gör inför detta. Det ska bli så coolt att grusvägscykla och se Islands mäktiga landskap. Det pirrar redan i magen, fast det är först nästa sommar.

Ett race till förrätt

Viken härlig dag vi haft idag, nästan sommarfeelings då temperaturen touchade 20 gradersstrecket. Då kanske man skulle givit sig ut på en runda ute i det fria, men jag hade annat på agendan idag som gjorde att jag istället anmälde mig till ett Zwiftrace innan middag idag.

Jag anmälde mig i klass C i något race som hette VZT Tofu Tornado. Det verkade vara något form av veganrace, så jag var racets köttätare bland veganerna.

För en gångs skulle lyckades jag hålla mig till klungan under minst halva racet, sedan var jag och ett gäng tvungna och släppa. Jag tog i som bara den idag, även om inte min genomsnittliga watt skriker detta. Kände att jag låg på en väldigt hög i puls, så jag slog av när jag var en bit från mål.

Vi var sedan tre personer som låg i en miniklunga sista biten in mot mål och vid målspurten blev jag tvåa av oss tre som kört tillsammans sista biten.

Jag slutade på plats 8 av 11 i klass C, vilket inte är något att skryta med. Men det var kul och skitjobbigt 😅

Regncykling

Helgen har passerat och det är måndag igen. Självklart startar vi veckan med ett smatter mot fönsterblecket. Jättemysigt tycker jag eftersom jag bestämt mig att trotsa min ovilja att cykla i regn. Idag blir det regncykling till jobbet.

Så här klär jag mig för regncykling

Det är ju fortfarande hyfsad temperatur ute och jag hatar att ha för mycket kläder på mig när jag cyklar.

Idag blir det korta cykelbyxor eftersom jag sällan fryser om benen. På överkroppen blir det en underställsväst som jag alltid har närmast kroppen och sedan en tunnare långärmad cykeltröja. Ovanpå detta tar jag min cykelregnjacka. Håller man sig torr på överkroppen, fryser man mindre. Ett par tunnare långfingrade handskar blir det också och sist men inte minst drar jag kanske på mig ett par skoskydd.

PlingPling på er… med hopp om bättre väder i eftermiddag.

Jakten har börjat

Det är en evighet kvar till grusvägsloppet The Rift går av stapeln på Island nästa sommar. Men igår bokade jag resan för mig och min cykel som jag inte har ännu.

När det gäller boende, så blev jag varse att de flesta hotellen på Island är tokdyra! Därför är vi ett gäng som kommer bo tillsammans i ett stort rum på Midgard Base Camp som ska ligga i närheten av starten, vilket var ett prisvärt alternativ. Man får väl förbereda sig med bra öronproppar 🤭

Letandet efter en gravel bike är igång

Min dröm om en Lauf True Grit började grusas i början på veckan, när jag insåg att det pris som Lauf har på sin webbsida inte riktigt är slutpriset. Det tillkommer både isländsk moms och förmodligen även importtull eftersom cykeln skickas direkt från Asien till kund. En redan dyr cykel blev plötsligt alldeles för dyr 🙁

Inte hängde jag läpp för det, när jag istället snöade in mig på Canyons skönt udda gravel bike med det långa namnet Grail CF SLX 8.0 CL.

Det är cykeln som ser ut som ett stridsplan med sitt dubbelstyre, där den övre delens mittsektion ska dämpa vibrationer vid färd på dåligt underlag. Det går ju aldrig att jämföra med Lauf och deras stötdämpande gaffel, men jag tycker den ser rätt fräck ut faktiskt.

Foton: Canyon

Men även denna dröm har tillfälligt grusats, då årets modeller i min storlek och den färg jag vill ha slutsålda. Det är bara att invänta 2020 års modeller som enligt min chat med Canyon ska trilla in på hemsidan nu under hösten.

Jag har även spanat in flera andra tillverkare, som Specialized, Open och några till. Men har jag snöat in på något så har jag svårt att släppa det 🙂

Jakten fortsätter alltså… 🚴🏼‍♂️