Slabbväder = Zwiftrace

Regnet strilar ned och smälter snabbt den rätt stora mängd snö som kom förra helgen. Och vad passar bättre än att anmäla sig till ett förmiddagsrace i Zwift uppför Alpe du Zwift 🏔 Jag anmälde mig i C-klassen och klockan 10:30 drog det igång.

Swoosh vad alla trampade på… Jag hade nästan svårt att hänga med redan från början, men tillslut kom jag ikapp en grupp som jag hängde med hela vägen till stigningen uppför berget börjar. Sedan är det omöjligt hänga på en snabb klunga. Det är lite kul med dessa cykelnissar som dånar om en i början på stigningen och som man halvvägs upp enkelt trampar om när de bonkat och ligger och trycker 1,2 watt/kg… då brukar jag vinka med min Zwiftgubbe när jag cyklar om 👋🏼

Jag tyckte det gick ganska bra ändå, även om jag körde upp på långt mycket långsammare än min snabbaste tid. Jag kände att jag låg väldigt nära mitt max idag. Svetten flödade från mig i snabbare takt än vad jag hann dricka. Och med det sagt blev det inget resultat att skryta om. Enligt totalen i Companion-appen så hamnade jag på plats 43 av 50 i klass C 🤦🏼‍♂️ Det gör som vanligt inget, för jag är god förlorare som ändå kan se positivt på den grymma träningen, med över 1 000 höjdmeter som jag fått i benen idag.

Veckan då Kung Bore släppte loss

Kung Bore har gått bananas med mängden snö som han tycker vi ska ha här i Stockholm. När man börjar mäta snödjupet i decimeter istället för centimeter så tycker faktiskt även jag som gillar vintern att det räcker nu.

Allt började natten mellan söndag och måndag och vi fick ett par cm snö som gjorde det nog så jobbigt att premiärpendla med cykeln på i stort sett oplogade vägar både till och hem från nya kontoret. Efter ett par dagar med fjuttigt snöande så brakade det loss under fredagen. Under lördagen fick vi en paus under dagen tills att det inatt, då det kom en ny rejäl portion snö. Nu tror jag att jag att det ligger minst 2-3 decimeter snö utanför köksfönstret.

Det går knappt att se eller känna igen Mr Cyclist, vars armar kollapsade för ett tag sedan. Han ligger nu över ramen med rumpan upp i vädret 😄
Man fick en rejäl workout av att skotta idag 😅

Snöoväder = perfekt Zwiftväder

Nog för att jag gillar att cykla ute när det är snöigt och inte för kallt, men det finns gränser även för mig. Dessutom tycker jag det är obehagligt med bilar som inte kanske har kontroll i det väglag som nu råder. Som tur är så har jag ju Zwifts virtuella cykelvärld att träna i.

Igår körde jag den rätt krävande New York-banan, Everything Bagel. Det är en böljande bana på ca 34 km, där man få ihop strax över 500 höjdmeter på ett varv. Jag körde inget race, utan jag bara trampade på egen hand. Ungefär efter halva varvet så gick jag över till Level 20 och presenterna från Zwift haglade på skärmen: Toppriset var att den grymma cykeln Trek Madone blev min och till detta så fylldes cykelgarderoben på med några nya outfits.

Spelar du ett spel som heter Zwift?

Nej, det gör jag inte. Zwift har gamifierat inomhuscyklingen på så sätt att cykeltrainern där min racercykel sitter fast i är uppkopplad via bluetooth till en dator eller surfplatta. Zwift styr sedan motståndet på cykeltrainern och på så sätt simuleras uppför och nedförsbackar på ett realistiskt sätt, samtidigt som du ser din avatar cykla på skärmen.

Avataren kan man anpassa efter sitt eget utseende och givetvis sätta på den olika cykelkläder. Du kan också välja olika cyklar och tillbehör och ju högre Level du når upp till genom att cykla, desto mer saker får du att välja till din avatar.

Det kan tyckas vara ett spel, men det är det inte. Det är bara ett superkul och svettigt sätt att träna cykling inomhus, där Zwift gamifierat upplevelsen så att det blivit kul att cykelträna inomhus.

En olycka kommer sällan ensam

Jag ska med en gång säga att jag har inte skadat mig eller cyklat om omkull. Men häromdagen så skulle jag cykla ned i garaget på jobbet och tänkte att jag kör efter den bil som precis var på väg in genom porten som öppnat sig. Cyklister behöver annars stanna och ta fram kortet blippa det på en dosa och slå en kod för att en dörr ska öppna sig. Människan är ju lat av naturen, så man tar ju alltid det enkla för det enkla.

Nåja jag körde efter bilen utan att se att vid garageporten fanns även en bom som snabbt gick ned efter att bilen kört in och där befann givetvis jag mig. Bommen träffade hjälmen och fastnade mellan mig och min ryggsäck, vilket gjorde att bommen lossnade från sitt fäste… 😬

Usch vad pinsamt, tänkte jag och hoppade av cykeln. Där stod jag nu med en bom i händerna. Ställde den lite snyggt vid väggen och anmälde vad som hänt i jobbets reception och bad om ursäkt.

När jag kom ned i omklädningsrummet så upptäckte jag att mina glasögon som låg överst i ryggsäcken hade gått sönder av smällen från bommen. Jag har anmält detta till AFA försäkring, men förväntar mig inte att få något.

Idag så var jag och provade ut nya glasögonbågar, för jag måste ju ha ett par nya glasögon. Hittade efter ett tag ett par jag gillade. Nu blir det ett par glasögon som är aningen rundare än de jag haft tidigare. Specsavers hade en kul funktion på sin sajt där man kunde prova dem digitalt, så bilden ovan är från deras glasögonsimulator.

Kände mig rätt stilig i dem, men sedan är det ju ingen rolig kostnad att bara få sådär eftersom ett par glasögon inte är direkt gratis. Nästa vecka blir det synundersökning för att se om syns förändrats sedan jag köpte de gamla brillorna.

Dessa glasögon blev det

Nästa grej som hände inatt var att jag vaknade av ett brak när tunga blötsnö från taket gled ned i ett stort parti. Tänkte väl inte så mycket mer på det då, men när jag vaknade imorse hade snön tagit med sig utelampan på väggen och fullkomligt slitet loss den så den hängde i sina kablar och dinglade.

Varför händer sådana här oturssaker alltid direkt efter varandra?

En cykelpendlares betraktelser

Igår så pendlade jag till jobbet med cykel igen för andra gången denna vecka. Nu hade det gått några dagar sedan snöfallet mellan söndag/måndag. Det som slog mig är hur uselt plogat det är på många ställen fortfarande. På de flesta smågator, dvs inne i villaområden var det lika moddigt fortfarande och helt hopplöst att cykla eller för den del kanske gå hyfsat säkert.

På min cykelresa genom de olika kommuner jag passerar på väg till jobbet så börjar vi i Österåkers kommun. De flesta gång/cykelvägar var ”plogade” men varför plogar man inte ordentligt? Man har lämnat en eller ett par cm snö, som gjort flertalet cykelbanor till månlandskap, där det känns som tänderna ska hoppa ut. Det kanske inte märks när man går, men på cykel blir det som att cykla på en tvättbräda.

Jag fattar fortfarande inte vad Österåker väntar på? Börja sopsalta nu!

Nya grusvägen för cyklister och gångtrafikanter mellan Täljö – Rydbo var den bästa upplevelsen, då den var riktigt fint skottad och lättkörd.

Så här vackert var det mellan Täljö och Rydbo igår

I Täby hade man nu äntligen vaknat och sopsaltat de centrala delarna och det var nu rätt lättcyklat, men det var en hel del läbbiga isskorpor på sina ställen att passa sig för.

Danderyds kommun briljerar som vanligt med exemplariskt fint underhållna och sopsaltade cykel/gångvägar. Men ibland så måste man åka på villagator för att ta sig mellan olika cykelstråk och då är det lika värdelöst skottat som i flera andra kommuner.

Sist kommer jag till Solna som också vaknat ur dvalan och sopsaltat, där flöt cyklingen också på som en dans för en gångs skull.

Tack till alla sopsaltare ❤️ som gör det möjligt att välja cykeln även på vintern. Det märks ordentligt på den totala tidsåtgången som min pendelsträcka tar, när man jämför måndagens nästan helt oskottade tur med gårdagens. Lite mer än en kvart snabbare med skottat och hälften så jobbigt.

Tour de Zwift – check

Jag ska vara ärlig och säga att jag kände mig lite sliten från gårdagens snöpendling. En kvart innan start bestämde jag mig för att anmäla mig till sista och 9:e etappen i Tour de Zwift.

Det var bara att hoppa i cykelbyxorna, fylla vattenflaskan och börja trampa. Då inser jag att jag inte har någon puls… på skärmen alltså. För levde gjorde jag. Batteritorsk på pulsbandet och 1,5 min till start 😱

Försökte så smidigt man kan med cykelskorna på sig ta mig nedför trappan och till köket där jag har batterier och sedan tillbaka upp igen. Lyckades i farten uppför trappan byta batteriet och få mig pulsbandet igen. Superstressad kravlar jag mig upp på cykeln med 10 sek tillgodo innan start.

Idag var det banan Park Perimeter i New York och 4 varv skulle avverkas. En nyhet var att idag var aktuell placering tillbaka igen efter att Zwift tog bort den i början på touren. Vet inte varför den var tillbaka, men det märktes på kommentarerna under loppet att alla gillade det.

Jag gjorde inga större försök att jaga placeringar men bland de som listades på Zwiftpower.com så hamnade jag på plats 722 av 944 i A-klassen. Inte särskilt bra egentligen, men det spelar ingen roll för den träning som Tour de Zwift givit mig i januari har varit grym. Nästan 550 km har jag cyklat i januari och det är nog mer än tre gånger vad jag gjort förr om åren, innan jag upptäckte Zwift.

Om några dagar så uppdateras då Zwiftgarderoben, när de snygga Tour de Zwift cykelkläderna blir valbara.

Foto: Zwift.com

Premiär för snöpendling

Idag var det då dags att göra premiär för årets första vinterpendling och det till vårt nya kontor i Arenastaden. Under natten hade det snöat rätt bra och även om det inte var några otroliga mängder, så valde jag ändå att ta cykeln.

Resan mot jobbet börjar som bekant i Österåker och ingenstans syntes det till några plogbilar. Det läskigaste var att cykla på villagatorna där bilarna packat snön och när man kommer med en cykel med smala däck, så gör cykeln helt oväntade glidningar i sidled med både fram och bakhjul.

När jag närmade mig Täby tänkte jag att att snart blir det välplogade och sopsaltade vägar… Men tji fick jag. Inte en plogbil i syne där heller.

Vid gränsen till Danderyd så var det verkligen en gräns mellan skitjobbig cykling och riktigt angenäm på deras sopsaltade cykelbanor. I Djursholm kunde jag susa förbi den stillastående kö av SUVar som alla köade för att sakta ta sig ut mot E18.

I Solna kommer nästa gränsdragning där snöröjarna också tagit semester, eller helt missat att det snöat. Nu blev det tungcyklat igen ändra fram till nya kontoret.

På vägen hem tänkte jag att nu ska det väl iallafall vara plogat, men det var nästan ingen skillnad mot i morse?

Min hemkommun Österåker, där hade man bara snöröjt halva sträckan av nya cykelbanan mellan Rydbo och Täljö och på den oplogade delen var det nu nästan 10 cm nysnö. Mysigt, men med lite plusgrader och sedan minusgrader på det kommer göra den delen ocykelbar om den inte snöröjs snart.

Övriga cykelbanor var annars helt okej plogade, så där får de ett plus i kanten även om de inte sopsaltar här. Det gick ju att cykla iallafall.

Jag vet inte hur många dagar jag kommer orka men detta, så nu tänker jag aktivera mitt SL Accesskort, för jag kommer inte palla att utsätta min kropp och tålamod för detta varje dag.

Näst sista etappen och pendelplanering

Morgonen började med att jag vaknade sådär härligt utsövd redan strax före kl 8. Det snöade en del igår och samtidigt var rätt kallt, så ögonen möttes av ett vackert vinterlandskap utanför fönstret.

Tour de Zwift – etapp 8

Klockan 10:00 idag så hade jag anmält mig till den näst sista etappen i Tour de Zwift och idag var det dags att besöka London igen. 2,5 varv på banan London Loop with Box Hill finish. Nästan 40 km och 577 höjdmeter väckte jag kroppen med denna lördagsförmiddag.

Idag tycker jag det var skitjobbigt av någon anledning. Vet inte om det berodde på att man skulle uppför Box Hill 3 gånger innan man var i mål eller om jag bara kanske hade en dålig dag.

Pendelförberedelser

På måndag är det då dags att göra entré på ICAs nya kontor i Arenastaden och jag som inte direkt varit en flitig vinterpendelcyklist, tänkte rivstarta flytten till nya kontoret med att cykla till jobbet. Enligt väderapparna så kan jag vänta mig någon eller några minusgrader och snöfall. Snöandet verkar idag pågå hela dagen, så det kan ju bli lite spännande.

Jag är ju värdelös på att meka cykel och vågar sällan röra några saker eller skruva på något med rädsla för att mina justeringar ska förstöra mer än hjälpa. Men jag är ganska duktig på att hålla mina cyklar hyfsat rena och jag ser till att de får olja när de behöver det.

Pendelcykeln är väl den som får minst kärlek. Så idag har jag sett över pendelhojen genom att titta lite på den och när jag ändå tittade på den, rengjorde jag kedjan lite och oljade in den. Jag har också sett till att den starka cykellampan är laddad, så jag ser något på cykelvägen mellan Täljö och Rydbo som känns som Österåkers mörkaste pendelcykelstråk.

Jag passade också på att köpa mig ett par nya vintercykelbyxor när jag ändå var iväg och handlade lite idag. Det blev ett par från Diadora och en liknande modell av dem jag redan har och som jag gillat, men som har några år på nacken nu.

Nu ska jag bara övertyga mig själv att det är kul att vinterpendla 2×30 km bra mycket oftare än vad jag tidigare gjort. Just nu känner jag mig mest som ett gnälligt barn som inte vill klä på sig och gå ut 🤓