Det bästa med cyklingen är fikat

Det finns inte många sporter där det fikas efteråt eller mitt under ett träningspass. Men inom cykelsporten är det populärt och det är kanske därför jag fastnat för denna trevliga sport.

Medan ett antal teamkompisar i Team Utan Gränser givit sig iväg från starten i årets Cykelvasa för att möta regn kladdiga stigar, var vi ett gäng i Stockholm som körde en lugn runda i södra roslagen.

Vi fick ett härligt lagom varmt väder under turen och inget regn. Idag var målet bara att cykla och ha trevligt tillsammans. Enda sprättillfället var i slutet på rundan och segmentet uppför Hakungebacken, där vi körde fri fart och återsamling vid Österåkers kyrka.

Vid Wira bruk fikade vi och njöt av alla godsaker som de har. Det är verkligen i mysigt ställe att stanna på och fika och njuta av historiens vingslag.

Idag var det 80:e försöket för mig på segmentet Hakungebacken Uppför. Det blev inget PR på det 1,4 km långa segmentet, men det blev det på delsegmentet Hakungebacken, endast backen. Det är den brantaste delen av backen som är 340 m lång och har en snittlutning på ca 10 %. Där blev det ett PR idag (1:04). En anledning var nog att jag fick jaga efter Nils Rönström. Det blev bara ett par sekunders förbättring, men det är ändå en förbättring 😀

Sammanfattningsvis var det en trevlig dag i sadeln med ett skönt cykelgäng.

Foto av mig på fikasällskapet
Foto av Nils Rönström från andra sidan fikabordet
Foto av Nils Rönström
Foto av Nils Rönström

Tronskifte på Hacksta Trail och backintervaller i monsterbacken

Idag på förmiddagen fick jag agera depåstopp när mina cykelkompisar kom förbi och skulle köra MTB-banan i Hacksta här i Åkersberga. Jag hade så himla gärna velat cykla med dem där, men min MTB är ju kvar på cykelverkstaden.

När de var klara kom de förbi mig på en fika. Jag dukade fram kaffe och mina hemgjorda pistagebullar. Givetvis gratulerade jag också Alexander Carlsson som nu har den snabbaste tiden (12:54) på Hacksta Trail i Team Utan Gränser. Han knep tronen från Robert Otterstål och jag är nu tredje snabbast i klubben med lite mer än 1 min till Alexanders tid.

Jag vete fanken om jag är kapabel att slå Alexanders tid just nu? Han är 15 år yngre än mig och han verkar ha en bra träningskurva uppåt just nu. Men inte ska jag ge upp för detta. Jag bor ju nära banan och när MTBn är tillbaka, ska det tränas där 😅

Backintervaller i monsterbacken

När jag inte kunde cykla MTB idag, beslutade jag mig för att köra lite backintervaller i Hakungebacken. Det är en riktig monsterbacke. Min snabbaste tid där satte jag för ett par år sedan i sällskap med några kompisar efter en runda. Jag vet att vid det tillfället tog jag backen på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Normalt brukar jag ställa mig upp på cykeln en bit upp i backen, men då satt jag ned under stora delar av den brantaste biten. Och jag tror det kan ha varit ett vinnande koncept då.

Jag haft svårt att hitta samma kraft som jag lyckades klämma ut ur mina ben då. Men idag var jag nära, då jag nästan nuddade mitt personliga rekord från 2016. Min bästa tid är 3:13 uppför Hakungebackens 1,4 km långa segment. Och idag var jag bara 3 sekunder från rekordet.

Förutom att jag ska träna på Hacksta Trail, ska jag försöka nöta lite backintervaller någon gång i veckan i Hackungebacken, för jisses vad pulshöjande den backen är. Man vänder nästan ut och in på lungorna när man närmar sig segmentets slut och toppen av backen.

En dödstrött kille efter dagens backintervaller

Cykelolja – kedjans glidarkompis

Det finns så många cykelkedjor och drivkomponeneter som misshandlas varje dag av sina ägare. När man pendelcyklar ser man varje dag cyklister med rasslande kedjor som inte ser ut att ha sett en droppe olja på väldigt lång tid. Det finns inget som sliter och förminskar livslängden på en cykels drivlina, som en smutsig och dåligt oljad kedja inkl de komponenterna som kedjan sätter i rörelse.

Jag är verkligen ingen expert på detta område, men vet ändå så mycket att du inte ska smörja din kedja med vilken olja som helst.

I många hushåll finns det både symaskinsolja, 5-56 och WD-40, men det är inga bra produkter att utsätta din cykel för.

Symaskinsolja är väl en okej olja, men den är alldeles för lättflytande för att funka på en cykelkedja. Eftersom en cykelkedja utsätts för mycket friktion, försvinner symaskinsoljan fort och tappar därför sin effekt snabbt.

De två sistnämnda finns det gladeligen folk som sprayar på i ett överflöd på sina cyklars kedjor och kassetter. 5-56 och WD-40 är multifunktionsprodukter som framför allt är till för att lösa rost för att t.ex. få loss skruvar och bultar som rostat fast. Som smörjmedel har de ingenting att göra på en cykelkedja.

Vilken cykelolja ska man välja?

I cykelbutikrna finns det en uppsjö märken att välja på. Du hittar cykeloljor som kostar runt trettio kronor till sådana som kostar ett par hundra kronor.

Jag personligen använder mig av två varianter, beroende på säsong. På sommaren smörjer jag kedjan med en så kallad Dry lube. Och på vintern med en Wet lube, alternativt en vaxbaserad variant.

En Dry Lube är en cykelolja som precis som namnet antyder anpassad för torra förhållanden. Den har en stor fördel att den inte dra till sig damm och smuts på samma sätt som en tjockare olja. Kör du mycket i regn, kan du behöva smörja oftare eftersom den lätt försvinner från kedjan av vatten.

Wet lube är en tjockare olja som står emot vatten bättre och funkar bättre på vintern när det är slabbigt väder. Är det riktigt kallt, tycker jag att en vaxbaserad variant funkar bättre.

Miljövänligare cykelolja

Min nuvarande Dry lube har precis tagit slut. Nu tänkte jag prova en ny variant och har därför spanat in ett miljövänligare alternativ.

Muc-Off Ceramic Dry Lube tänkte jag prova denna gång och det är en av de dyrare cykeloljorna på marknaden. Det fina med den är att den innehåller ingen petroleum, som inte är särskilt bra att det kommer ut i naturen, när du t.ex. tvättar din cykel. Eftersom man använder så lite varje gång är det värt det extra priset kan jag tycka, speciellt om man kan dra sitt lilla strå till stacken för miljön.

Återkommer med vad jag tycker, efter att jag köpt den och den fått jobba lite.

Dags att ladda batteriet

Första delen av min semester börjar lida mot sitt slut. Vädermässigt skulle jag säga att att jag haft det toppen med allt i från hemsk tropisk värmechock till mer lagom svensk sommar. Regnet har jag inte sett till så mycket, men första jobbveckan ser ut att bjuda på rejält med regn.

Min el-cykel har jag inte rört sedan sista jobbpendlingen, men idag har jag utfört lite cykelvård på den och laddat upp batteriet. Jag ser faktiskt fram emot lite pendelcykling, om det nu inte vore för allt regn som väntas nästa vecka. Jag försöker arbeta bort att bara vara en solskenscyklist.

Cykla oavsett väder?

Frågan är om jag ska försöka lova mig själv att pendelcykla varje dag nästa vecka, oavsett väder? Det jag har störst problem med är att ge mig ut regnet på morgonen. Men nu när det inte är så kallt, ska ju inte detta vara något problem egentligen. Och vi har torkrum för våra kläder på jobbet. Det enda som kommer att vara blött när jag ska cykla hem är skorna som inte brukar hinna torka under dagen, men det kan jag stå ut med.

På måndag ska det bli fint väder, så då finns inga ursäkter. Men vi får väl se om jag håller löftet senare i veckan när himlen öppnar sig 🌧

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

Min MTB har varit borta på reparation sedan i måndags och nu längtar jag efter den.

Det var något form av drev som man beställt till utbytet av min drivlina som var fel. Ett nytt var beställt i veckan, men det hann inte komma innan helgen, så nu blir den inte klar förrän nästa vecka. Det betyder at jag tyvärr inte cykla med mina kompisar som ska köra MTB-banan här i Åkersberga nu i helgen 😢

Uhhh… vad svalt det blev

I morse hängde jag på min kompis Robert T på en cykeltur från Åkersberga till Djurö, där han lämnat sin bil igår efter att han kört hem en båt.

Vi har ju varit bortskämda med tropisk värme den senaste tiden, men på ett par dagar har temperaturen i stort sett halverats. Imorse när jag skulle cykla hemifrån för att möta upp Robert var det knappt 15 grader och därför blev det både armvärmare och handskar med långa fingrar.

Jag och Robert bor rätt nära varandra, men vi cyklar inte så ofta tillsammans. Vi körde inte på något sätt full fart idag, men jag tycker vi höll ett skönt lagomfort tempo med tanke på hur blåsigt det var idag.

På vägen ut till Djurö blev vi spontaninbjudna på kaffe hos Robert S på Värmdö som är en cykelkompis till oss. Strax innan vi var där stannade vi till och handlade med oss lite fikabröd. En påse Gifflar fick precis plats i en mina backfickor på cykeltröjan.

Totalt blev ca 84 km idag för min del och jag tycker det var riktigt kul att cykla idag. Robert är en sådan jämnstark cyklist och gör inga uttröttande ryck, även om han är kapabel till detta. Det gör att honom till en sådan bra träningskompis, så tack för grymt skön cykeltur idag 🙂

Selfiefoto av Robert

Ett hett cykelgäng

Vissa skulle säkert säga att vi var knäppa som gav oss ut på en landsvägsrunda idag? Detta när termometern redan vid start var nästan 30 grader och fortsatte uppåt längs med rundan.

Rundan som jag planerat för mina cykelkompisar var ca 70 km lång och målet med rundan var att pausa halvvägs vid Wira Bruk och det fina caféet där.

Jag förberedde mig ordentligt med tanke på värmen och smorde in ben, armar och ansikte med solskyddsfaktor. Jag försåg cykeln med dubbla vattenflaskor och så var jag redo att stekas ett par timmar under solen på cykeln. Vi blev fem stycken glada prickar från Team Utan Gränser.

Detta var inte tänkt att bli någon snabbrunda, utan idag var målet att cykla i mystempo. Och vad är ett mystempo? För mig är det en genomsnittlig fart på ca 25-28 km/h. Vår lilla grupp höll rätt bra ihop och ingen lämnades i sticket om man hamnade lite på efterkälken, vilket kan hända alla ibland.

Till Wira Bruk tog vi vägen upp via Sättra och utmed Långsjön som är en vacker väg, men där beläggningen på vägen har en del att önska stundtals. Vid Wira Bruk hittade vi en plats nere i äppelträdgården, där vi kopplade av under skuggan av ett parasoll och njöt av fikat.

Känslan av pyspunka

På vägen tillbaka tog vi vägen via Rumsättra istället, som är en jättefin slingrande väg. Jag hade dock på känn att den biten skulle bli lite av en upplevelse, då den fick ny beläggning förra året.

När det är ca 30 grader, blir vägbanan mjuk. Känslan är lite som när man fått pyspunka och man känner att luften börjat gå ur däcket. Det är otroligt trögcyklat. Om man går av cykeln, så sjunker cykelskorna ned i vägbanan en bit. Men bra träning är det 😄

I höjd med Brottby, avvek en ur klungan som skulle ta vägen hem via Vallentuna. Resten av oss fortsatte utmed Garnsviken hem till mig. Där bjöd jag på glass till den som ville ha, för att kyla ned sig lite efter den heta rundan.

Senaste dagarnas värme gör en slö

Igår var det en toppnotering av temperaturen hittills i år. Mäktiga 32 grader hade jag här hemma i Åkersberga. Det gav en känsla av att man befann sig lååångt mycket mer söder ut nere i Europa och idag fick vi få liknande siffror, men kanske någon grad lägre. Tidningarna öser på med rubriker som skräckvärmen, supervärmen och andra stora skrämselord, vilket jag tycker är lite fånigt. Att vi i Sverige har 30 grader varmt på sommaren är ju inget konstigt under kortare perioder då och då. Detta utan att på något sätt förringa att vi måste ändra på vårt leverne för att bromsa upp klimatförändringarna.

Hur som helst har värmen förslappat mig och gjort mig riktigt slö, trots att jag dricker vatten, äter glass och försöker undvika solen.

Dags att röra på slöfocken

Idag masade jag mig iväg och tog en sväng med MTBn på favoritbanan i Hacksta för att få svettas kopiösa mängder svett. Detta trots att min MTB inte är fixad efter allt växeltrassel på Engelbrektsturen. Idag fick jag bara 2 växeltrassel!

På måndag ska MTBn in till en lokal cykelverkstad och då ska det bytas stora och lilla klingan, kedja och kassett m.m. Det blir ingen konvertering till singelklinga har jag bestämt mig för efter diskussion med meken.

4 och ett halvt varv blev det, men något knas var det med min Garmindator som gjorde att några varv inte registrerades på banan 🥵 Bytte till att köra med Garminklockan då istället och då funkade det bättre. Det blev inget personligt rekord på hela segmentet, men på två delsegment satte jag PR i värmen ✌🏼

Imorgon står det landsvägscykling på schemat med ett litet gäng ur Team Utan Gränser. Det är en fikarunda till Wira Bruk och deras magiskt fina café som vi ska göra.