Senaste dagarnas värme gör en slö

Igår var det en toppnotering av temperaturen hittills i år. Mäktiga 32 grader hade jag här hemma i Åkersberga. Det gav en känsla av att man befann sig lååångt mycket mer söder ut nere i Europa och idag fick vi få liknande siffror, men kanske någon grad lägre. Tidningarna öser på med rubriker som skräckvärmen, supervärmen och andra stora skrämselord, vilket jag tycker är lite fånigt. Att vi i Sverige har 30 grader varmt på sommaren är ju inget konstigt under kortare perioder då och då. Detta utan att på något sätt förringa att vi måste ändra på vårt leverne för att bromsa upp klimatförändringarna.

Hur som helst har värmen förslappat mig och gjort mig riktigt slö, trots att jag dricker vatten, äter glass och försöker undvika solen.

Dags att röra på slöfocken

Idag masade jag mig iväg och tog en sväng med MTBn på favoritbanan i Hacksta för att få svettas kopiösa mängder svett. Detta trots att min MTB inte är fixad efter allt växeltrassel på Engelbrektsturen. Idag fick jag bara 2 växeltrassel!

På måndag ska MTBn in till en lokal cykelverkstad och då ska det bytas stora och lilla klingan, kedja och kassett m.m. Det blir ingen konvertering till singelklinga har jag bestämt mig för efter diskussion med meken.

4 och ett halvt varv blev det, men något knas var det med min Garmindator som gjorde att några varv inte registrerades på banan 🥵 Bytte till att köra med Garminklockan då istället och då funkade det bättre. Det blev inget personligt rekord på hela segmentet, men på två delsegment satte jag PR i värmen ✌🏼

Imorgon står det landsvägscykling på schemat med ett litet gäng ur Team Utan Gränser. Det är en fikarunda till Wira Bruk och deras magiskt fina café som vi ska göra.

En stilla tur med vänner

Igår fick jag besök av ett par vänner, närmare bestämt Gerry och Malin. Vi skulle ses hemma hos mig och börja eftermiddagen med en cykeltur i Roslagen där jag bor. Efter detta hade Gerry insisterat på att han ville laga mat, så han hade med sig allt för en trerätters middag till oss. Himla spännande att bli bjuden på mat i sitt eget hem tycker jag.

Igår kom även mina nya fräsiga cykelstrumpor från FingersCrossed Design som jag beställt. De var verkligen supercoola tycker jag 😍

Cykelrundan som jag tog med dem på är en av mina favoritrundor och som är lagom lång för en sen eftermiddagstur innan middag. Vi cyklade i lugn takt upp förbi Roslagsstoppet och vidare upp över Kårsta. Sedan tog vi oss tillbaka med ett kort stopp vid Brottby Kyrkoruin innan vi cyklade på turens finaste del som är utmed Garnsviken mellan Brottby och ned till Stava.

Efter detta kopplade vi av en stund på altanen innan Gerry lagade mat till oss. Sedan åt vi gott och hade väldigt trevligt hela kvällen.

Engelbrektsturen – 7 mil med växeltrassel

Årets första och kanske enda MTB-lopp hade kunnat blivit en succé. Formen fanns där och jag var rätt taggad när startsnöret släpptes och vi fick cykla iväg.

Första biten ut ur Norberg är det trångt och det är inte någon större idé att försöka köra om andra. Här gäller det att bara hålla koll på den stora amöba av cyklister som snart ska in på den avsmalnande grusvägen så att man inte kör in i någon eller blir påkörd. Efter en stund, bildas de två led och då går det att ligga i omkörningsfilen och plocka platser.

När grusvägen sakta övergick i mera stigliknande terräng kom första stoppet. På en lite stökigare stig åker kedjan av i ett hopp. Det var bara att stanna och skita ner händerna för att få tillbaka den.

Efter detta hopar sig växelproblemen. Plötsligt kan jag inte växla upp från lilla till stora klingan och det gjorde att jag fick trampa som en hamster som springer i sitt hamsterhjul på raksträckorna. Det funkade dock rätt okej på de mer stökigare partierna som det finns det gott om på detta lopp.

Ungefär halvvägs in i loppet får jag äntligen upp kedjan på stora klingan igen och bestämmer mig att försöka låta bli att växla till lilla klingan, vilket inte visade sig att det skulle gå i några av de riktigt branta stökiga backarna som var kvar. Vid ett ställe på en lång nedförsbacke med rätt stenig terräng lossnar kedjan igen och nu går det så fort att jag inte upptäcker att det hänt. När jag sedan börjar trampa, så rasslar det bara till.

Helvete tänker jag väldigt högt 👿 Nu hade hela växelpaketet där bak vänt sig bak och fram såg det ut som. Detta händer precis vid ett tält där det står ett ”rockband” och skrålar jättehögt ur ett par högtalare som låter som de spruckit.

Vänder upp och ner på hojen. Står och sliter en stund till den gräsliga musiken tills jag äntligen får tillbaka växelgrunkan i rätt position igen. Som tur är verkar den inte gått sönder… Nu är mina händer kolsvarta av olja och jag försöker kleta av mig all skit i gräset innan jag hoppar på cykeln och kör vidare.

Nu kände jag att en rekordtiden var utom räckhåll, men jag fortsatte och plockade tillbaka en hel del placeringar av alla som körde om mig när jag stod och mekade. Nu börjar plötsligt växlingarna funka bättre efter det stora haveriet 🙄

Under resterande del av loppet håller växlarna och kedjan hyfsat bra och kedjan åker bara av en gång till. Då lyckats jag få tillbaka den på plats med cykelskon i farten. Kände mig som värsta proffset som lagar mina grejer i farten…

Hur gick det då till slut

Målet var att försöka slå tiden 3 tim och 16 min som jag gjorde 2017.

Jag hade nog kunnat komma in på en tid på runt 3 tim idag om inte cykeln strulat och varit så dum, men jag är rätt nöjd med min tid ändå som blev 3 tim och 22 min.

Nya tag nästa år… Nu ska cykeln lämnas in på service tror jag och så tänker jag se om jag ska konvertera den till singelklinga.

Tack för fina bilder från Cykelkanalen.se och deras fotograf Anders Jansson och Happyride.se bilder deras fotograf Hans Schönning.

En sista sväng innan helgens lopp

På söndag är det dags för ett återbesök till skogarna kring Norberg. Då ska jag köra Engelbrektsturen igen. Det är ett av mina favoritlopp på MTB, så det ska bli kul.

Som uppladdning inför detta har jag denna vecka fått till två pass på den lokala MTB-banan och båda gångerna satte jag personligt rekord på banan. Det känns som jag inte tappat så mycket av skogsmullecyklisten i mig, trots att jag knappt cyklat på MTB:n i år.

Idag lät jag MTB:n stå och tog mig istället en sväng med racern. Vädret var soligt och ca 25 grader, alltså toppenväder för en landsvägsrunda. När jag kom upp till Brottby, upptäckte jag att jag glömt min vattenflaska hemma. Då bestämde jag mig för en kortare runda, för att jag inte skulle ramla av cykeln pga uttorkning.

Strax efter Brottby börjar himlen fyllas med mörka moln och rätt snart kom de första dropparna. Dropparna gick snabbt över till ett rätt ihållande regn. Jag som annars avskyr att cykla i regn, njöt lite i hemlighet av det svalkande regnet ☺️

Framdäcket såg till att benen svalkades av allt vatten som det tog med sig från asfalten

När jag närmade mig Hakungebacken på väg tillbaka, upphörde regnet. Och hemma hade det inte kommit en droppe. Vi fick en skur lite senare med åska och allt när jag satt och drack lite bubbel med några grannar. Apropå Hakungebacken. Jag satte inget PR där idag, men jag gjorde min 3:e bästa tid och då har jag cyklat där rätt många gånger – 76 gånger närmare bestämt!

Jag fick ihop ca 43 km idag och det kändes lagom. Nu ska jag vila en dag, så att man är pigg i benen på söndag. I Norberg verkar det på söndag bli fint väder och ca 20 grader fram till lunch, då det väntas börja regna 😬 Mitt i loppet alltså, så vi får väl se om det blir en geggig upplevelse.

Efter regnet körde jag fladdrig klädstil för torka
Så fort jag torkat var klädstilen återställd

Personligt rekord IGEN på Hackstabanan

Tjosansvejsan vad det gick undan idag! Min teamkompis Robert Schmatz och hans son kom för att köra några varv på MTB-banan här i Åkersberga. Robert har varit här förut och kört, men inte hans son. Så för honom var det premiär.

Häromdagen var jag så nöjd att jag förbättrat mitt tidigare personliga rekord med 18 sekunder. Idag när jag hade sällskap på banan, vilket alltid sporrar en lite extra. Då drämde jag till med 28 sekunders förbättring av det personliga rekordet som jag satte häromdagen.

Nu putsade jag till tiden från 14:31 till 13:59 😅

MTB-banan i Hacksta är en bana med mycket backar och några riktigt urhärliga utförsåkningar med velodromliknande sektioner. På de ställen där klättringarna är som störst så är det inte ovanligt att jag nästan når maxpulsen när jag är ute efter att försöka sätta en bra tid.

Idag gick det mesta rätt och kroppen kändes fin. Kände på mig när jag kört varv 2 av 4 att det andra varvet var ett rekordvarv, vilket det också var.

Att köra slut på sig i Hacksta är grymt bra för kondisen tror jag, då det blir lite som intervallträning. Måste fortsätta att köra mer där i kombo med vanlig landsvägscykling, så man inte tappar denna fina trendkurva som jag just nu upplever.

Robert Schmatz strax innan ”målgång”
Roberts son som jag tror cyklade snabbare än många andra som kört på banan
Våra cyklar som ligger och vilar efter rekordvarvet
Här jagar jag Robert uppför en av backarna

Personligt rekord på Hackstabanan

Whoaaaa… en sån skön känsla! Jag har inte satt ett däck på Hackstabanan i år, men som jag tidigare skrivit så har jag ju känt mig starkare som cyklist efter allt pendlande. Idag tänkte jag det var dags att väcka liv i MTB:n som jag knappt suttit på i år.

Förutsättningarna ute i skogen var perfekta efter gårdagens regn och MTB-banan såg ut att vara i gott skick och det verkade som man varit där och gjort lite reparationer nu när banan varit öppen i lite mer än ett år.

Jag började med ett varv i ett lagomtempo, som jag alltid gör. Detta gör jag för att jag inte ska drabbas av några obehagliga överraskningar som kan vara allt ifrån träd eller grenar som fallit på banan eller lösa stenar och hål som kan ha uppstått eller hamnat på banan. Idag såg allt bra ut efter ett varv.

Efter en kortare paus vid start/målet var det dags att attackera banan en andra gång. Även om jag nyss kört ett varv, kände jag mig pigg i kroppen och jag fördelade mina kraftinsatser på ett bra sätt för att inte köra slut mig för tidigt, som är rätt lätt på denna bana.

Några smärre misstag gjorde jag som sinkade mig lite och som gjorde att jag tappade lite tid, men trots detta satte jag ett personligt rekord idag. Jag förbättrade min tid från 14:50 till 14:31 🎉 Det blev alltså 19 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan.

Nu klättrade jag ett par placeringar och ligger idag på en andraplats 🥈 på topplistan på Strava i Team Utan Gränser.

De tre första bilderna nedan visar mig innan start, efter varv ett och efter varv två 😅

Klös i benen

Igår bestämde jag mig för att ta en cykeltur ut till mina kompisar Nadja och Mathias som har landställe ute på Ljusterö och det visade sig att deras tvillingar även fyllde 5 år igår. Därför började jag lördagen med att jag åkte och köpte två presenter till dem. Det blev två små radiostyrda bilar, som jag slog in och monterade på min cykelväska.

Jag hade siktet inställt på att hinna med en viss färja och givetvis kom jag iväg lite sent, så det blev till att trampa på hårt för att hinna. Jag kände att jag hade ordentligt med klös i benen. Jag lyckades hålla ett rullsnitt på nästan 31 km/h under de två milen som det är upp till färjeläget. Detta gjorde att jag istället fick vänta 10 min på färjan 😀 Från färjeläget på Ljusterö och till mina vänner är det lite mer än en mil och då hade jag inte lika bråttom, så då kunde jag slå av lite på tempot.

Efter en härlig eftermiddag och kväll som avslutades med grillade hamburgare, bar det av hemåt igen. Eftersom det började bli kväll, var det rätt lite bilar ute på Ljusterö. Därför kunde jag ha hela vägbanan för mig själv i stort sett hela vägen till färjan. Och då är det klart att man passade på att ta i lite extra. Jag hade ju en 🍔 i varje ben. Resultatet blev att jag lyckades snitta 33,1 km/h under de 12,8 km som det är till färjan. Och med risk för att bli tjatig: Nog är det lite kul att känna sig stark!

Väl på fastlandet, tog jag det lite lugnare och njöt av den härliga sommarkvällen. På ängarna intill vägen dansade älvorna i dimmorna som börjat svepa in – riktigt läckert och magiskt.