Ska man eller ska man inte

Sitter här med en vörtsmörgås och en kopp kaffe och strirrar trött ut genom fönstret på den frusna trädgården. Plötsligt fick jag en fundering på om jag skulle plocka upp löpträningen igen nu i vinter?

Jag ska vara ärlig och säg att jag inte löptränat på kanske två år, utan allt fokus har legat på cyklingen. Känns som jag borde plocka upp det igen för att få lite variation i träningen. Ska nog kanske ta mig i kragen och testa att springa en runda i helgen. 
Idag är annars dagen fylld med aktiviteter som bygga ihop och testa min lyxkonstgran, julmarknad och lussebullsbak.

Psst… Glöm inte att titta in här imorgon

Då det är dags för min andra adventsdikt som du ska läsa till adventsfrukosten eller fikat 🎅🏼

Riddaren av roddarrummet

Idag har jag invigt min nya träningskompis – en roddmaskin! Jag har alltid gillat dessa maskiner på gymet och nu har jag en alldeles egen. Känns nästan lite lyxigt att när som helst kunna köra ett pass och bli ordentligt svettig.

Idag började med ett pass på ca 20 min med ganska lätt motstånd. Betyget på att detta är en bra träningsmaskin syntes i form av en blöt träningsmatta som jag la under maskinen innan jag körde igång.
Jag tror vi kommer utveckla en hatkärlek till varandra 😅

La sensazione speciale

Det är en speciell känsla att äga en Bianchi tycker jag. Få cykelmärken har en sådan lång historia som dessa cyklar. Märket grundades av Edoardo Bianchi, år 1885. Det finns många historier om hur Bianchis klassiska färg celeste kom till, som än idag är den färg som man förknippar med märket.

Enligt sägnen valde Edoardo färgen på en cykel till den dåvarande italienska drottningen för matcha hennes ögon. En annan sägen är att man kom över ett stort parti med färg från den italienska militären under första världskriget. Man tonade sedan ned den lite för att få fram den ikoniska färgen som lever kvar på flera av Bianchis modeller även idag. Oavsett vilken sägen som är sann blir jag lika lycklig när jag tittar och cyklar på mina cyklar. 
Efter denna lilla historielektion, har jag i fredags fått till ett backintervallpass, då jag körde 15 gånger upp och ner för Hackstabacken och ett skönt landsvägspass idag på ca 48 km.

Ett inspirationsinlägg om lyckan av att cykla

Vad som är kul träning är väldigt individuellt, men ganska många är vi som hade svårt att hitta just den där träningsformen som just du går igång på. Att vi alla behöver röra på oss vet nog de flesta innerst inne och jag vet sedan barnsben hur svårt det var hitta den där träningsformen som just jag tyckte var kul.

När jag var liten, var jag nog helt ointresserad av allt som hette träning. Jag försökte följa min pappas fotspår att spela badminton och det var väl den enda sporten jag minns att jag faktiskt tyckte var lite kul, trots att jag kom sist i alla klubbmästerskap. Drömmen om att få en sådan där liten medalj monterad på en glasbit slog aldrig igenom. Jag är ingen tävlingsmänniska, så jag led inte värst mycket av detta. Det som var kul var ju att åka till träningen med bästa kompisen och slå dessa fjäderbollar fram och tillbaka, skratta och ha kul med honom.
När intresset för badminton sakta tynade bort, skulle det ta ända tills äldre tonåren och gymnasiet innan en kompis släpade med mig till ett gym och ett spinningpass. Jag kommer ihåg hur jädra kul detta var och plötsligt hittade jag något som var kul igen. Konstigt nog så kopplade jag aldrig ihop spinningträningen med att det kanske skulle vara kul att träna på en riktig cykel ute i det fria. Det skulle ta ytterligare 18 år innan jag 2012 föll pladask för hur fantastiskt kul det är att cykla. Tänk om jag som ung upptäckt tjusningen och lyckan med att cykla, då hade man kanske kunnat bli riktigt bra.
Cykla gör väl de flesta, men att träna med cykeln som redskap är inte lika många som gör. Det fantastiska med cyklingen är möjligheten till att kunna variera träningen, vilket innebär att du förmodligen kommer vilja ha fler än en cykel så småningom för att kunna variera dig.
Landsvägscykling
När jag vill ut och röra mig en längre stund är det landsvägscykeln (räsern) eller cyclocrossen som jag väljer. Personligen tycker jag det är lika trevligt att sticka iväg själv på ett pass och beta av 4-8 mil under ett par timmar, som att cykla i grupp. 
Bästa träningsvädret är: Torrt och sol till halvklart
MTB 
Vill jag träna styrka, teknik och utsätta mig för spänning väljer jag ett pass på min MTB (Moutainbike) Då kan det handla om ett kortare, men teknikintensivt pass på tex Anstaltsbanan som är en 3 km lång bana som innehåller allt från stigcykling, bäckar, gyttja, stenar och rötter. Annars är ju ett längre pass på ett par timmar med stigcykling i skogen på varierat underlag det jag gillar mest.
Bästa träningsvädret är: Om det är soligt och torrt kommer du kunna cykla snabbt i skog och mark. Är det blött och lerigt eller snö blir det mer än utmaning med hala rötter och stenar. Personligen spelar inte vädret någon roll när man cyklar MTB tycker jag.
Cyclocross
Om du vill utsätta dig för högintensiv cykling är det cyclocross du ska satsa på. Det är cykelform som sakta växer i Sverige och som är jättestor i Europa och framförallt i Belgien där den har sitt ursprung. Cyclocross går ut på att man cyklar på en varvbana där underlaget är mjukt gräs och gärna mycket lera. Det finns ofta också hinder och trappor ut med på banan som du ska hoppa över eller lyfta din cykel över. Jag provade på att cykla detta hösten 2015 och skulle nog säga att detta är den del inom cykelsporten som är den absolut mest krävande.
Bästa träningsvädret är: Sol till halvklart, men som riktigt cyclocrossåkare ska man älska regn och rusk, så om det inte regnar på träningsdagen ska det gärna ha regnat innan så det blir riktigt geggigt.
Sammanfattning
Det blev ett långt inlägg, men det kanske kan ge någon hopp om att det är aldrig försent att börja träna. Jag hoppas också det kan inspirera till att fler testar på det här med cykling. Man behöver inte börjar med någon jättedyr cykel. Börja i liten skala och fastnar du för det kan du växla upp och köpa dig en dyrare cykel. Det viktiga är att vi har skoj tillsammans när vi är ute och cyklar oavsett vad du sitter på för cykel.

Dagen då siffran 3 blir 4 närmar sig


Än så länge har jag nog inte drabbats av någon livskris och jag hoppas den håller sig borta ett tag till. Hursomhelst är snart dagen här då jag fyller 40 år. När man smakar på den siffran känns siffran lite gammal och trött, men det gör inte jag. Jag känner mig fortfarande ung i sinnet och det tror jag många i min närhet i min ålder också gör. Det här med att man måste vara på ett speciellt sätt när man är en viss ålder, det finns liksom inte längre.

Hur känner jag mig som blivande 40 åring i kroppen då?
Jag är så glad för att jag tog mig i kragen den där våren för ett par år sedan och bestämde för att gå från degig soffpotatis till sportig soffpotatis. Allt började med löpning och från att jag knappt orkade springa 1,2 km, sprang jag mitt första halvmaraton 100 dagar senare. Intresset för löpning falnade i takt med att jag upptäckte tjusningen med cykling under 2012. Sedan jag började min träningsresa har jag gått ned från storlek 34 till 29 i byxstolek och magen har väl blivit lite mindre flabbig. De 15 kg som har försvunnit har jag lyckats att hålla borta med hjälp av cyklingen.

Så länge man håller sig på cykeln och inte ramlar och skadar sig är nog cykling det mest skonsamma du kan hålla på med tycker jag. Löpning är också bra, men det kändes som det slet mer på kroppen, så innan jag drabbats av skador är jag glad att mitt cykelintresse växte sig starkare än löparintresset. På frågan hur man känner sig i kroppen som 40 åring är nog svaret – Yngre än vad jag kände mig som nybliven 20 åring. Om du läser detta och är en av dem som jag var som inte orkade ta tag i det där med träning. Tänk om för din egen skull, bara din egen skull.
Alla kan förändra sig, men låt det ta tid för det finns inga hållbara snabbfix. Hittar du bara den där träningsformen som du plötsligt går igång på, kanske det blir för dig som det blev för mig? Plötsligt fick man handla nya brallor rätt ofta för att de gamla blivit för stora. Allting handlar dock inte om viktnedgång som så många fokuserar på. Sedan jag börjat röra på mig sover jag bättre och blir därmed piggare och kan hantera stress bättre.

Behöver man avstå från något?
Eftersom jag älskar mat och dryck, har cyklingen gjort att jag inte behövt avstå från att kunna äta och dricka gott. Sedan vill jag säga att alkohol och träning hör absolut inte ihop och det finns idag massor med alkoholfria alternativ. Så länge du inte använder alkohol för att slappna av, dricka det när du är ledsen och arg eller vet med dig att du har svårt att hantera det. Då tycker jag att man kan unna sig det ibland. Man är ju inte mer än människa.

Länge leve livet!

Batterierna laddade

Kylan verkar slagit ett järngrepp runt oss nu, men idag är det behagliga -13 grader. Vid frukosten idag funderade om jag kanske skulle ut och cykla lite. Men efter att jag varit ute en sväng i förrådet, så får vi se om det kanske var en lite väl ambitiös tanke. Gahhh… Vad kallt det var.

Jag har inte cyklat en meter eller tränat ett smack sedan dagen före nyårsafton, då jag gick i mål på Festive 500. Jag har haft en långdragen hosta som inte velat ge med sig. Det har flera gånger kännts att nu är det bra, men så nääää… Nu börjar den äntligen ge med sig, så efter att en kompis varit här för att hjälpa mig att montera upp en cykelhållare är tanken att jag tänker ta mig en lugnare tur i det krispiga vintervädret eller om jag fegar ur, så blir en trainersession i vardagsrummet istället.
Igår laddade jag hursomhelst både mina egna batterier genom att premiäräta årets första Semla. Sedan har jag sett till att mina batteridrivna värmesulor är fulladdade om jag skulle få för mig att vara knäpp nog att cykla ute.

Snön faller och jag vill cykla

Nu börjar jag bli lite trött på min hosta som inte är så jobbig, men som ändå finns där. Jag och hostan firar väl en vecka tillsammans nu och det är frustrerande när man vill ut och cykla i snön. Imorgon tänkte jag nog ge mig på ett försök till lite lugn cykling, bara för att få komma ut och röra på mig lite.
Jag har också haft lite funderingar kring cykelförvaring, då vi snart blir en till i cykelfamiljen. Efter lite surfande på nätet hittade jag en otroligt enkel sak som kommer bli perfekt för nya cykeln. Den heter Clug Bike holder och är en specialdesignad liten bygel som finns i tre utföranden. En för racer, en för hybrider och en för MTB.
Det fiffiga är att man rullar upp cykeln på bakhjulet och sedan monterar man bygeln på väggen i höjd med där framhjulet träffar väggen. Bygeln håller sedan cykeln i framdäcket och voilà, så har man man ett cykelställ som sparar utrymme. Se bilderna från Clug, nedan:

Foton: Clug