2018 blev året då jag öppnade dörren till den virtuella cyklingens värld och började träna med Zwift. Detta tack vare att en arbetskamrat som sålde sin oanvända Tacx Neo till mig.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle fastna för att cykla inomhus. Den dödstråkiga inomhuscyklingen blev plötsligt ett rent nöje och något man längtade efter. Jag tror att just den cykeltrainer jag köpte har en stor del i att det blivit så roligt, eftersom den är så grym.
Om vi tar oss tillbaka till i januari, så började jag mina första Zwiftpass då och de blev fler och fler ju mer jag kom in i själva zwiftgrejen. Detta gjorde att när vårens första utomhuscykling blev av i april nere i Spanien, var jag i rätt god form på en gång.
Det blev totalt 6 307 km cykling under 2018, varav 2 550 km var virtuell Zwiftcykling.
Årets cykellopp
Det blev inte så många i år, men jag började året med Shimano Landsväg (gamla Skandisloppet) i maj och premiärkörde Siljan Runt i början på juni i strålande sol, vilket tydligen är rätt ovanligt.
Under den heta torra sommaren blev det inga cykellopp, utan först på sensommaren blev det traditionsenligt Cykelvasan.
Årets chock
Av någon underlig anledning fick jag och mina två kompisar Jörgen och Jessica för oss att vi skulle springa Stockholm Halvmarathon. Vi anmälde oss i god tid, så någon brist på tid att löpträna fanns inte. Men ändå sköt jag löpträningen framför mig hela tiden och försökte väl under den heta sommaren få till några löppass. Plötsligt var tiden inne i september och jag stod där i startfållan med alldeles för lite löpträning i benen.
Alla mål om att ta mig in på någon bra tid var som bortblåsta. Nu gällde det att bara ta sig runt och i mål.
Jag gjorde det och efter att jag blivit peppad av en glatt skrikande Robert Otterstål i sista backen upp förbi slottet, stapplade jag i mål på hyfsat respektabla 2:10:27. För mig blev det årets chock att jag klarade av detta med så lite löpträning. Det var kul att ha gjort det igen efter så långt uppehåll. Cykling är fortfarande så mycket roligare än löpning, så efter detta har jag inte sprungit en meter 🙄
Årets förändringstest
På sensommaren vill jag testa och se hur en förändrad kost skulle påverka min vikt. Jag ska på en gång säga att jag tidigare inte åt direkt ohälsosamt. Kanske lite för mycket pasta, ris, potatis, bröd och toppade fikat med lite för många småkakor.
Jag startade med LCHF som jag tänkte äta under en begränsad period. Målet var att gå ner ca 5 kg och komma under 70 kg. Det kan man tycka är en liten viktnedgång, men det är de sista kilona som är svårast att bli av med tycker jag. För ett par år sedan gick jag ned över 10 kg med hjälp av att jag bara började träna, men sedan har jag stått still på 75 kg.
Testet gick bra och sakta men säkert försvann gram efter gram av mig. Lite förvånad är jag dock av att allt man fått lära sig om kost och vikt genom åren vänds lite upp och ner när en rätt fettrik kost får en att tappat vikt. Jag har aldrig varit någon fan av dieter, men LCHF känns inte som en diet. Man får ju äta så mycket gott, vilket gjorde att chipssug och sockersug liksom bara försvann.
Hur gick det då? Jo det gick rätt bra, även om jag inte nått min målvikt på strax under 70 kg. Men allt handlar inte om vad det står på vågen. Idag väger jag ca 71 kg, men är 8 cm mindre i omkrets runt bröstet och 6 cm mindre runt midjan än vad jag var i somras.
Målet är fortsatt inställt på att få se en siffra under 70 kg, men jag kör inte lika strikt nu längre. Nu äter jag kolhydrater på helgerna, men försöker äta LCHF i veckorna.
Vad händer under 2019
Jag har inga större utmaningar planerade, mer än att jag är anmäld till några cykellopp och planen är väl att få till lite fler MTB-lopp nästa år. Förutom Cyckelvasan som jag hoppas knipa en sponsorplats på jobbet till, blir det kanske Lida Loop och Engelbrektsturen. De körde jag för några år sedan och det är riktigt trevliga lopp.
Den stora förändringen jag kommer att göra 2019 är att öka mängden pendelcykling dramatiskt. I slutet på januari kommer ICA med alla sina underbolag att flytta in i nya fina lokaler i Arenastaden i Solna. Detta gör att jag måste förändra mitt sätt att flytta rumpan på till och från jobbet, eftersom pakeringskostnaden kommer skjuta i höjden, jämfört med idag.
Egentligen är jag positiv till att det kommer bli dyrare att välja bilen, eftersom rätt många som bor nära kör bil varje dag. Men det svider lite för oss som bor en bit bort. Min restid till jobbet kommer nästan fördubblas mot bilen om jag väljer kommunala färdmedel eller cykeln. Men miljön blir väl lite glad iallafall 😘
Gott nytt år på er!
Magnus Cykelblogg 