I vintras så kollapsade gatans mest annorlunda juldekoration, Mr Cyclist som jag kallar honom. Eftersom han är cyklist, så har han naturtroget tunna armar som inte pallade för trycket av snön som byggdes på hans rygg. Så plötsligt en dag orkande han inte längre och bonkade. Hans tunna armar hade givit upp och vek sig. Resultatet blev att han hängde som död fisk på cykeln.

Jag tänkte faktiskt kassera honom i år, men så kom en av grannarna och frågade var han var. Så jag grävde fram resterna av honom och lappade ihop honom så gott jag kunde. Han har nu fått två bambupinnar i armarna, så han kanske klarar lite mer snö än vad han klarade förr. Men vi får väl se…

I eftermiddags tände jag upp honom igen och visst är det lite svårt att motstå hans söta nallebjörnögon?

Nu hoppas jag han ska glädja mina grannar när de knallar förbi mig, så som jag gläds. Han må vara lite oproportionerlig och ha lite udda former på sin kropp, vilket vi människor också kan ha.

Mr Cyclist var skitjobbig att göra och det tog längre tid än ni kan ana att få honom och se ut som han gör. Mina händer blödde av allt pillande med hönsnätet. Men det var det värt, för varje gång jag tittar ut eller kommer hem, så får han mig att dra på smilbanden 😀