Intensiv pendelcykelvecka

Denna vår har mitt pendelcyklande haltat lite, men denna vecka har jag cyklat fram och tillbaka till jobbet 4 av 5 dagar. Det har resulterat i nästan 23 mil pendelcykling totalt.

Det är så härligt när vi som bor i Österåker nu kan ta oss ut och in i kommunen via den nya cykel/gångvägen. Jag syftar då på den väg byggdes förra året utmed Roslagsbanan mellan Täljö och Rydbo.

Jag är i grunden en lycklig cyklist, men blir så ledsen när vi cyklister inte fått det som vi blivit lovade. Det är långt kvar innan cykeln kan bli ett transportmedel för alla. Ett litet steg är taget i rätt riktning med denna vägsnutt, men det finns många luckor som gör att färden på cykel ut och in i kommunen inte går så smidigt som den skulle kunna göra.

Dåligt underhåll av nya cykel/gångvägen

Vi är snart inne i juni och fortfarande är inget gjort för att sopa bort allt grus efter all sandning i vinter. Dessutom är jag så besviken på att kommunen och markägaren tillåter hästar på denna väg. Det har gjort att den är som ett månlandskap på stora delar av den körbara ytan. Stallet som ligger i närheten av denna väg har lovat att de ska hålla sig på kanten, men det struntar vissa ryttare i och rider över hela vägen, vilket gör det otroligt obekvämt att cykla.

På vissa ställen är det också mycket löst grus att man måste skotta bort det för att komma ned till den hårt packade yta som vi några gånger fick uppleva förra året.

Två gånger har jag nu hört av mig till kommunen för att påminna om att de gick ut och lovade oss en väg som skulle vara så nära en asfalterad som möjligt. Men det kommer den aldrig bli pga hästarna, vars hovar gör djupa hål i vägbanan. I mitten på denna vecka skulle entreprenören som sköter om vägen kolla vad som behövs göras enligt den jag kontaktade på kommunen, men inget har gjorts ännu.

Detta är inte så nära asfalt man kan komma 👇🏼

När blir cykeln ett pendelalternativ i Österåker för alla?

Det känns så tråkigt att kommunen inte prioriterar cykelmöjligheterna ut och in i kommunen. Cykeln skulle verkligen kunna bli ett pendelalternativ för många fler om man bara någon gång vågade satsa på den infrastruktur som krävs för att det ska bli smidigt att cykla.

En dröm jag och många andra cyklister har, är en asfalterad dubbelriktad cykelbana utmed Roslagsbanan ända ned till Täby och helst ända in till stan. Då krävs det att kommunerna samarbetar över kommungränserna.

Snart blir det elektrisk MTB-pendling

Ni som följer mig, såg kanske att jag i veckan beställt en el-cykel i MTB-utförande som ska bli min nya pendelcykelraket. Förmodligen kommer den dåligt underhållna cykelvägen kännas mindre jobbig då. Det förändrar inte min önskan om att man ska satsa på bra, säkra cykelvägar ♥️

Det blev visst en RockMachine Storm e60

Med elektrisk dopad kraft kommer jag snart susa fram till jobbet med stålmannens muskler till ben.

Efter att jag nu velat klart, så klickade jag idag på köpknappen hos Cykelkraft.se och det blev en Rock Machine Storm e60. Det är en el-cykel i MTB-utförande med motorn monterad i vevpartiet, som tydligen ska vara att föredra.

Märket kanske inte är det mest kända i Sverige, men Rock Machine är en amerikansk MTB-tillverkare med iallafall 25 år på nacken.

Den modell jag köpte är en 25 års jubileumsmodell som även levereras med stänkskärmar, lampor och pakethållare 😱

Efter ha granskat lite specifikationer på olika el-assisterade MTB-modeller innan jag köpte den, såg jag att denna hade rätt högt vridmoment. Motorn har 95 Nm och det är nästan dubbelt så mycket som de andra jag kollat på i liknande prisklass. Det måste ju betyda att den kommer kännas som en sportbil 🚲💨

Räckvidden är ju alltid beroende på temperatur, men anges till 70 km i genomsnitt och 100 km om man kör med lägsta hjälpassistans.

Foto: Cykelkraft.se

Första cykelloppet för i år

I morse hade jag lite funderingar på om jag verkligen skulle åka till Uppsala och köra loppet Shimano Landsväg 167 km. Jag hade tänkt köra i den grupp som skulle hålla en fart på strax under 30 km/h, men den gruppen krympte till typ inga deltagare några dagar innan start. Jag bytte då till den grupp som skulle hålla 31-33 km/h istället, med inställningen att jag får väl haka på så länge jag kan.

I morse var jag så nervös över att köra med snabbingarna och velade om jag ens ville starta. Äh det är ju mina cykelvänner och jag fortsatte förberedelserna och stack sedan iväg mot Uppsala.

Klockan 8:36 gick vår start och det var en hel del omdragningar av banan genom stan innan vi kom ut på de små härliga landsvägarna. Vi hade dock en motorcykel med blinkande lampor som låg framför oss och guidade oss. Det brukar grupperna ha i början, men i år följde samma motorcykel med oss under hela loppet. Det upplevde vi att det hade en lugnande inverkan på bilisterna som ibland stannade när vi mötte dem och tog det lugnt när vi blev omkörda.

Vi stannade i alla tre depåer och fyllde våra magar med godis, bullar, kaffe och annat gott. Detta cykellopp är nog det lopp med De smarrigaste depåerna 😋

Hur gick det då?

Jo, idag förvånade jag mig själv om vad man klarar av och tack vare att vi var en grupp som var hyfsat jämna med undantag för några starka som kanske fick hålla tillbaka och några andra som kanske fick kämpa lite mer.

Fram till tredje depån gick allt kanon och jag kände mig rätt stark faktiskt, men i sista depån började jag känna att det började göra lite ont ont i ryggen och i armarna för att jag börjat spänna mig på något konstig sätt. Men jag kämpade på och det var en härlig känsla när vi i samlad grupp korsade mållinjen uppe på borggården vid Uppsala Slott.

I år gjorde jag en rejäl förbättring av tiden jämfört med tidigare år och jag har aldrig någonsin hållit ett högre snitt på ett cykellopp som idag. Snittet stannade på strax under 33 km/h och jag var faktiskt inte helt slut när jag kom i mål. Pulsmässigt höll jag mig till 53 % i tempozonen idag och det kändes också okej.

Tack till alla ni 21 stycken i Team Utan Gränser som cyklade med mig idag och utan er hade jag aldrig cyklat nästan 17 mil med 33 km/h i snitt. Ni fick mig att känna mig som superman idag 🦸🏼‍♂️

Jag ska ju bara justera lite…

Ungefär så brukar det börja när jag ska försöka fixa lite med mina cyklar. Efter cykelrundan i lördags runt Stockholm upptäckte jag att mina bromsklossar bak stod lite snett. Min racer har klassiska fälgbromsar och på själva bromsanordningen finns ju ett antal skruvar att välja mellan.

Började skruva lite på en skruv och snart hade jag skruvat på alla skruvar och jag visste inte vad jag gjort 😬 Jag gjorde allt bara värre och så brukar det bli rätt ofta när jag ger mig på att meka.

Väckte paddan till liv och bokade en tid hos Cykelservice som ligger rätt nära mitt jobb och fick en tid på onsdag. Igår träffade jag min kompis Robert Otterstål på jobbet, då han hämtade lite saker han lämnat hos mig i helgen när vi cyklade Stockholm runt. Berättade om mitt lilla bromsbekymmer och snäll som han alltid är, tyckte Robert att jag skulle avboka min tid och ta med cykeln till jobbet.

Idag på lunchen träffade jag cykeldoktor Robert med sin verktygsväska i cykelgaraget på jobbet. Vi hängde upp cykeln på det mekställ som finns på en vägg i garaget och så satte Robban igång.

Skruv, skruv, pill, pill… och efter några minuter funkade bakbromsen som den skulle och nu var den dessutom korrekt inställd. Tack Robert 👌🏼

När fikat är målet

Igår var det dags för Team Utan Gränsers årliga runda runt Stockholm med fikastopp hemma hos mig halvvägs in på rundan. I år genomfördes rundan på självaste cykelns dag, den 11 maj. Detta är en runda som inte handlar om att ta sig runt på snabbast möjliga tid, utan det är ren propagandacykling för att njuta av denna vackra sport.

Precis som förra året hade vi sådan tur med vädret, med undantag för sista biten från Nacka in till målet där vi startade i Hammarby Sjöstad. Där möttes vi av ett skyfall som skapade floder på vägarna och när jag kom tillbaka till bilen kunde jag hälla vatten ur cykelskorna.

Klockan 09:00 startade vi i tre grupper som tog sig igenom ett Stockholm som sakta höll på att vakna. Jag höll mig i sista gruppen som skulle hålla ett lagomtempo på 27-28 km/h. Att föra en cykelgrupp på cykelbanor varvat med vägar av olika slag är inte jättelätt och det blir lite ryckigt, men jag tycker det funkade fint. De flesta bilister var också snälla och gjorde inte massa dumma saker mot oss cyklister, men visst fanns det omkörningar som var av den sämre sorten.

Väl uppe i Åkersberga så var det då dags för rundans pièce de résistance som jag efter cykelturen igår fått bekräftelse på att det var. Det var fikat hos mig 😀 Jag hade på morgonkvisten när de flesta sov förberett nästan 30 st bocadillos som är en baguette fylld med smör, serranoskinka, manchego och tomat. Efter detta hade jag bullat upp med ett kakbord som jag under veckan bakat till. Det bjöds på 6 olika sorters kakor, lingonmuffins, syltkakor, vaniljhorn, sega chokladsnittar, kokoskakor, chokladsockerkaka.

Foto: Tom-Erik Urø

Vi fyllde framsidan av min tomt med cyklar och cykelskor och sedan fylldes terrassen på baksidan i strålande sol med sockersugna cyklister. Många kanske tycker det världens grej att ta hem så här många personer, men jag blir glad ända in i själen av att göra andra och mig själv glada.

Efter fikat bar det iväg på cyklarna igen mot Vaxholm via Bogesund för att via Rindö ta oss till Värmdö. Normalt så brukar man behöva trampa på ordentligt över Rindö för att hinna till färjan. Lite snopna blev vi när vi kom fram till färja nummer två, när det var en kvart kvar till avgång och vi hade inte missat någon avgång. Det innebar mer pratpaus med cykelkompisarna.

Väl på Värmdö valde vi att köra i två grupper och Snabbgruppen for iväg före oss i Lagomgruppen. När vi närmade oss de mer tätbebyggda delarna av Värmdö körde vi i grupp lagom mest på cykelbanor och plötsligt så ser vi uppe på vägen från cykelbanan där vi befann oss, snabbgruppen som drabbats av ett punkastopp. De var ju rätt många, så vi fortsatte vår färd mot slutmålet.

I slutet var jag tvungen lämna gruppen och gasa på ordentligt, för min parkeringstid för bilen hade gått ut och jag hade inte betalt den med mobilen, där man brukar kunna förlänga parkeringstiden. Det var då som himlen helt oväntat bara öppnade sig i ett skyfall som fyllde gatorna med floder av vatten. På några minuter var man genomvåt.

Trots det lite blöta slutet, var detta en fantastik dag tycker jag. Tack till alla i TUG som deltog och gjorde den minnesvärd i år igen.

Passerar man Bogesunds slott måste jag alltid ta en slottsselfie även om man sitter på cykeln och susar förbi i 30 km/h, därav lite ansträngt ansiktsuttryck.

Cykling som mindfulness

De flesta vet ju att motion gör en gott, om man vill gå ned i vikt, hålla vikten och på så sätt även leva längre. Jag märker att när jag haft perioder av lite cykling i mitt liv så blir jag mer stressad och kanske lite ojämn i mitt annars hyfsat glada humör.

Nu har jag haft en sådan period på grund av att min pendelcykel varit borta på service superlänge. Jag har märkt att jag varit allt detta som jag nämnde ovan under den tid cykeln varit borta. Men nu har jag fått tillbaka den och även om det ibland kan ta emot att välja cykeln en kall dag, så är cykeln mitt bästa botemedel mot det mesta.

Den tid vi nu går till mötes är enligt mig den bästa när träd, buskar och blommor börjar slå ut. Jag som slipper cykla genom ett stressat Stockholm på trånga cykelbanor njuter verkligen av min stund på cykeln.

Jag har ungefär 3 mil på mig att i min ensamhet på cykeln fundera igenom dagen, jobbet och andra saker. Och på vägen hem så är det en bra reflektion av dagen som gått. Eftersom jag avstår från att cykla med musik öronen pga att jag tycker det är lika viktigt att höra saker och ting i trafiken, som att se. Det gör att jag inte har något annat val än att låta tankarna flöda.

Är man arg över något, finns många backar och bilfria sträckor på min väg till och från jobbet att trampa på som bara den, för att få ur sig lite negativ energi 👹

För mig blir pendelcyklingen en stunds mindfulness varje gång jag väljer cykeln. Igår när jag cyklade hem efter en dag med mycket i huvudet, så var det som jag trampade bort allt jobbigt och jag kom hem glad och helgpepp 😀

Vad gör du för att skaka av dig stress och annat jobbigt?

Pendelcykla till och från Österåker

Cyklistbloggen är en blogg som jag och många andra följer och idag såg jag att man efterlyste kommentarer hur det är att cykla till och från Österåkers kommun. Jag kände att det är svårt att svara på detta på Twitter, så bloggare som man är kommer här mina reflektioner hur det är att cykla från en yttre kranskommun.

I deras blogginlägg lyfte de lite inlägg som de skrivit förra året om att vi skulle få en grusad väg så cyklister skulle slippa att behöva cykla på den vägren som går utmed väg 276, där bilarna dånar om en i 90 km/h. De hänvisade också till lite lokala artiklar om den nya vägen i samband med detta. Sedan sensommaren har det varit rätt tyst i media, trots att det är långt ifrån bra att cykla hela vägen in till Stockholm. Därför undrade nu Cyklistbloggen om hur är det att cykla från bl.a. Österåker.

Hur har nya cykelvägen påverkat oss i Österåker?

Lagom till sommaren 2018 började den nya vägen mellan Täljö och Rydbo bli klar. Vi cyklister blev såklart väldigt glada att denna lilla sträcka nu stod klar som skulle göra en del av vår cykelpendling betydligt säkrare jämfört mot tidigare alternativ.

Det fanns också några mindre roliga saker när allt stod klart. Österåkers kommun som skulle anlägga vägen, tilläts inte att asfaltera den för markägaren. Istället blev det en hårt packad grusväg som kräver mycket underhåll för att hållas i god kondition. I början var vägen väldigt ojämn i sin kvalitet innan underlaget satt sig. Inte blev det bättre av att man tillåter hästar att rida på den och värst är det från Täljö station fram till betonghindret och den cykelsluss man gjort för att inte motorcyklar, fyrhjulingar ska ta sig in på vägen. Där kan det ibland vara som en tvättbräda i gruset av alla hästhovar.

Jag har fortfarande svårt att förstå varför man inte fått asfaltera den? Det skulle göra känslan så mycket härligare för oss cyklister. Ännu fler skulle välja cykeln om det var asfalt eftersom cyklister med smalare racerdäck undviker vägen pga risken att få punka på det finkorniga gruset. Det grusade underlaget gör också att det dammar rätt mycket. Det finns ingen belysning utmed sträckan, så under den mörka årstiden är det svart som natten och inget för mörkrädda att cykla på.

När man passerat cykelsluss nummer två vid Rydbo station, väntar ett par kilometer cyklande på en mindre väg utan vägren ned till Arninge i Täby kommun. Vid kommungränsen till Täby kan man köra på en cykelbana som på vintern även är sopsaltad. När man är på väg mot Österåker och kommer från Täby, så är det som man färdas från nutid till dåtid när man passerar skylten som visar att man är i Österåkers kommun. Där slutar cykelbanan tvärt och belysningen upphör. Nästa gatlampa i Österåker är först när man börjar närma sig de mer centrala delarna av Åkersberga.

Väl nere i Arninge cyklar jag ned mot Arninge centrum och sedan på en cykelbana som löper utmed E18 via Hägernäs för vidare färd in genom Täby. Sedan håller jag mig på små lokalgator och cykelbanor utmed Roslagsbanan på min resa mot Solna där jag arbetar.

Tacksamma för det vi fått – men mycket kan göras bättre

Hursomhelst är den lilla vägsträckan en skänk från ovan för oss som vill kunna cykla till och från kommunen året runt som den öppnat upp för, men detta är ju bara några kilometer av en sträcka på ca 3 mil som det är för boende i Österåkers kommun att cykla in till Stockholm.

Något som skulle spara tid och få flera att välja cykeln är om man tex kunde ha cykelbana som löper utmed Roslagsbanan från Åkersberga och ned till Täby. Om man dessutom kunde göra så att cykelbanan inte var backig som en berg och dalbana och i samma nivå som rälsen så blir det inte lika jobbigt att cykla.

Samarbete över kommungränserna

Mycket har blivit bättre för oss cyklister i Österåker. Det finns dock mycket att göra för att det ska funka ännu bättre att använda cykeln fullt ut för alla typer av cyklister och oavsett ålder. Men förra årets korta grusade cykelväg var ett stort steg i rätt riktning,

Nu vore det fint om Österåkers kommun och Täby Kommun kunde samarbeta för att får ihop en väl fungerande cykelinfrastruktur så inte cykelvägar bara slutar tvärt här och där.

Bild från bygget av cykelvägen mellan Täljö och Rydbo 2018. Underlaget var inte 100 % klart när denna bild togs.