Läskigt pyssel och shopping till nya cykeln

När jag var och handla häromdagen köpte jag 2 pumpor och det blev två enorma saker. Som vanligt gör jag alltid en till mig själv och en till mina vänners delikatessbutik/restaurang på Södermalm i Stockholm.

Det är superskoj att göra detta tycker jag och jag älskar att försöka hitta på nya saker varje år. I år blev en läskig clown till mina vänners butik och en dödskalle omgiven av eldsflammor till mig själv.

Halloween pumpkins

Jag har också varit iväg en sväng till Cykelkraft i Täby för att införskaffa mig ett par pedaler till Katla, min nya gravel bike som är en Lauf True Grit.

Jag har tidigare inte brytt mig så mycket pedaler, men denna gång köpte jag inte de billigaste, utan valet föll på ett par Shimano XT pedaler som är en modell som är lite mittemellan i Shimanos SPD-pedalserie. Det man oftast får betala extra för är att ju dyrare de är, desto lättare är de, samt att de oftast har en lite större tryckyta för skon för att man ska få ned så bra kraft som möjligt i pedalen. Dessa väger in på 343 gram.

Imorgon har vi städdag i föreningen, men hoppas hinna ut på en liten cykeltur med nya cykeln ändå, nu när jag skaffat mig ett par pedaler.

The white lady is in the house

I förmiddags rullade jag av Silja Symphony med min nya gravel bike som jag varit över i Helsingfors för att hämta. Själva hämtningen av cykeln gick mycket smidigt. Jag fick kanonfin service av cykelbutiken Larunpyörä. De hjälpte mig att montera på mina trampor Som jag hade med mig, samt ställa in cykeln så den skulle passa mig. Sedan var det bara att hoppa upp på cykeln och trampa tillbaka mot centrala delarna av Helsingfors och Olympiaterminalen där TallinkSilja båtarna avgår från.

Resan hem var rätt gungig, då det blåste på rätt bra. När jag skulle gå ned till hytten för att lägga mig, kändes det som man tog ett och annat luftsteg. Som tur är blir jag sällan sjösjuk, så jag klarade mig fint.

Efter en stadig frukost på båten, packade jag ihop mina saker och gick till bildäck när detta öppnade för att se om cykeln klarat stormen. Och visst hade den gjort det. Jag hade lyckats låsa fast den i väggen på ett sätt så att cykeln stod stadigt och min medhavda bubbelplast hade gjort att den klarat sig från repor eller andra skavanker.

Efter att jag rullat av båten styrde jag mot jobbet och jag tog vägen via Lill-Janskogen som numera är en bilfri väg. Magiskt fint och mysigt att cykla där med alla fina höstfärger.

Jag tror att detta kommer bli en riktigt favoritcykel och jag fullkomligt älskar den, fast jag knappt cyklat på den. Den vita färgen är magiskt fin och kan liknas lite med nygjord mjukglass, vilket kanske inte bilderna jag tog nu ikväll visar.

Älskar de små enkla detaljerna på cykeln som Laufs sägning ”Just ride” som står tryckt lite här och där och piece de resistance är väl ölöppnaren som sitter där framväxeln skulle suttit om man haft en sådan 👌🏼

Resan mot Island startar med en resa till Finland

Idag ska jag äntligen bege mig iväg för att hämta hem min gravelbike, en Lauf True Grit som jag köpt genom den finländska cykelbutiken Larunpyörä. Det är den enda återförsäljaren för Lauf i norra Europa om man bortser från Island, där den kommer ifrån.

Själva köpet av denna cykel har varit en resa i sig. Bara det att navigera sig runt på en finsk sajt och försöka hitta info om både butiken, cykeln och köpvillkor m.m. var inte helt lätt. Det slutade med att jag hittade en mailadress till butiken för försäljningsfrågor.

Efter lite mailande med en supertrevlig kille från butiken, beslutade jag mig för att slå till. Kruxet var bara att jag som bor i Sverige inte kunde köpa den i deras webbutik. De levererar nämligen inte utomlands. Helsingfors ligger ju inte så långt bort, tänkte jag och frågade om det kanske gick att lägga en order via e-post och sedan åka till Finland för att hämta den? Visst gick det bra fick jag till svar och så gjorde vi upp om betalningen.

Resan startar idag

Idag tar jag då morgonflyget ✈️ över till Helsingfors. Jag kommer spendera dagen i Helsingfors och käka lunch inne i stan för att senare på eftermiddagen ta mig till cykelbutiken och hämta cykeln.

Jag reser med lätt packning och med mig i min ryggsäck har jag bl.a. ett par pedaler, cykellås och min cykelhjälm, samt lite kläder och annat man behöver för en kortare trip. Från butiken planerar jag att cykla till TallinkSilja terminalen. Jag har sedan bokat en båtresa 🚢 tillbaka till Stockholm för mig och cykeln.

Nya familjemedlemmens namn

Jag gillar att namnge min cyklar och givetvis har min nya isländska Lauf fått ett namn. Den har jag nu döpt till Katla, som är ett isländskt tjejnamn och även namnet på en aktiv vulkan. Vi svenskar känner nog mer igen namnet från Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta, där den eldsprutande draken hette Katla.

Vilket äventyr detta blir för att jag just ville ha denna cykel 🤓 Men nu är jag så taggad inför nästa års stora utmaning som är det 20 mil långa gravelloppet The Rift på Island.

Foto från Larunpyoras Instagram med min cykel

Svenskt försök att infiltrera danskt race

Idag försökte jag locka med mig lite cykelkumpaner från TUG för att visa danskarna vad skåpet ska stå i Zwifts digitala cykelvärld i loppet Danish Bike Riders Saturday Race. Jag kanske inte är den farligaste cyklisten, så om det bara blev jag behövde inte danskarna oroa sig.

Jag fick faktiskt med mig min kompis Robert O som är en stark rackare, men han gjorde misstaget att anmäla sig i min klass som är en eller två klasser under den han tillhör. Att ens försöka haka på duracellkaninen Robert var ju inte något jag ens försökte överväga.

Han krossade motståndet och tog hem förstaplatsen i C. Men han blev diskad, pga av att han egentligen tillhör en starkare klass än den han rejsade i idag.

Jag själv kände mig som regalskeppet Svärdet i hennes sista sjöslag som det deltog i innan danskarna sänkte henne utanför Öland 1676. Jag var omringad av danskar 😅

Danskar, överallt danskar 🇩🇰 vs 🇸🇪

Avslutningen på dagens race var uppför legendariska Alpe du Zwift, så även om loppet inte var så långt, så avlutar man med en klättring på över 1100 höjdmeder. Det kändes rejält i benen även om jag inte är något wattmonster.

Jag blev faktiskt lite överraskad att jag hamnade i mittsektionen på resultatlistan på ZwiftPower.com. Det blev en 24 plats av 36 listade i C. Inget att skryta om, men det skiljde ändå 17 min mellen mig och siste man i C 😃

Livet som cykelpendlare

Jag vet inte riktigt vad det är som driver mig att fortsätta kämpa på och cykelpendla när mörkret, regnet och kylan smugit sig på. Det är just nu halvmörkt när man åker hemifrån och nattsvart när man kommer hem på kvällen. Det känns som jag hamnat i något form av ekorrhjul som bara snurrar och snurrar…

Ser man till det trevliga med cykelpendlingen, så får jag ju lite mer än 2 timmars cykling varje dag. Det är ju finfint för hälsan. Men just nu känner jag att motivationen börjar tryta.

Österåkers kommun, där blir allt svart

En stor del av motivationen till att cykla sitter i hur enkelt det är att ta sig fram. På hemvägen från jobbet varje dag, möter jag den svarta väggen.

När man lämnar Täby, strax efter Arninge och passerar skylten som visar att nu äntrar du Österåkers kommun. Där tar cykelbanan tvärt slut vid kommungränsen och likaså gatlyktorna. Nu blir det landsvägscykling i mörkret upp mot Rydbo station. Där börjar grusvägen som leder dig mot de centrala delarna av Åkersberga. Om det var svart förut, blir det nu svartare än svart.

Har du ingen bra cykellampa är denna väg livsfarlig att cykla som du ser på bilden nedan 😎

Jag fortsätter drömma om den dag då man kan cykla på en belyst asfalterad cykelbana till Täby som inte är byggd med en berg och dalbana som förebild.

Söndagsmorgonrace

Eftersom jag cyklar fram och tillbaka till jobbet de flesta dagar i veckan, ser jag faktiskt fram emot ett inomhuspass med Zwift på helgen. Zwift är det bästa som hänt cyklingen sedan hjulet uppfanns.

Jag tycker det är skitskoj att köra race i Zwift, fast jag sällan är med och slåss om några nämnvärda placeringar. Det är mycket roligare att köra ett race där alla har samma mål, än planlöst cyklande på någon bana. Idag kl 9:20 körde jag ett race som jag kört förut och det var Team Italy Specialissimas platta 40,5 km långa race som gick på banan Greater London Flat.

Som vanligt ställde jag upp klass C och idag var det faktiskt ett gäng svenskar med i detta morgonrace. Ganska snabbt for ett stort gäng med cyklister från blandade klasser iväg framför mig. Orkade dock inte riktigt hänga på dem och det slutade med att vi blev en lite mindre klunga som höll ihop första halvan, innan även den klungan sprack.

Jag försökte hålla en jämn fart och inte göra några ryck som en i vår numera 2 personer starka klunga prövade att göra. Han föll dock tillbaka till mig hela tiden. På slutet kom ytterligare en kille ikapp oss och plötsligt var vi 3 svenskar. När det var ca 400m kvar blev det spurt in i mål och jag fick de sista metrarna vika mig för den kille som kommit ikapp oss och han tog hem spurten.

Digital fuskare i loppet?

Efter racet såg jag på Zwiftpower.com att den som ”vann” av oss tre inte tydligen var reggad på Zwiftpower, så han syntes inte i resultatet. Det gjorde dock den andra killen som legat bredvid mig en längre tid under racet. Utan att ha några belägg för det, tror jag det var en som inte cyklade med rent blod i påsen.

Killen var 71 år gammal, 175 cm lång och hade 2018 på en månad droppat från 78 kg till 50 kg och sedan gått upp 10 kg för någon månad senare åter igen gått ned till 50 kg.

Detta fusk med vikten var mer vanligt förut, då man inte kunde se historiken på vilka ändringar man gjorde på sin profil, men nu går det. Han kanske har gjort någon mirakeldiet, men att 71 årig man på 50 kg drar jämt med en 43 åring med hyfsad okej fysik låter lite konstigt. Jag skulle inte tro att det gömmer sig en underviktig pensionär bakom profilen, utan någon helt annan.

Nåja, det blev ett jättejobbigt race och ett grymt träningspass på lite mer än 1 timme, så jag är nöjd med min prestation.

1 283 procents ökning av bloggbesök igår

Det bevisar att inlägget cykelvägen som blev en grusväg i Österåkers kommun väckte mångas intresse. Inlägget delades (inte av mig) i ett debattforum på Facebook som handlar om Österåkers Kommun, där det blev en hel del kommentarer.

Tänk om Österåkers kommun förstod att det finns många där ute som gärna skulle välja cykeln som transportmedel. Grusvägen mellan Täljö och Rydbo underlättar, men fortfarande tycker många det är läskigt när det inte finns en riktig asfalterad och belyst cykelbana hela vägen ned till Täby.

Jag kanske borde bli politiker?

Vi kan inte bara se utbyggnad av vägar som en lösning på den ökande biltrafiken. Klart att många väljer bilen när det som nu är läskigt att använda cykeln till och från kommunen. Vi behöver ordentliga cykelbanor till och från Österåkers kommun för att fler ska börja använda cykeln.

Hoppas några i sittande befattning i Österåker förstår detta och börjar ta cykeln på allvar. Vi vill inte läsa fler cykelplaner, vi vill se en cykelbana till Täby nu.

Höstshopping

I helgen har jag annars gjort lite höstfint utanför huset och packat in alla utemöbler i förrådet, vilket känns skönt. Bytte också ut sommarens ledsna blommor mot lite höstiga ljung och någon annan grön sak som ska hålla sig hyfsat även under vintern.

Jag har också varit och köpt lite kläder idag och dök då på denna fina t-shirt. Allt med en cykel på e fint 😄