Svira på ett par däck går väl fort, eller…

Sedan strax före jul har mina nya fälgar till cykeln legat i sin bubbelplast i garderoben, men nu grävde jag fram dem. Även om vädret idag inte lockar till landsvägscykling, så tänkte jag idag montera på mina nya däck till fälgarna som kom i veckan. Jag kom över ett par Continental GP 4000S II till ett superbra pris, eftersom ersättaren GP 5000 nu nått handeln. Förra modellen är fortfarande ett par jättebra däck, så jag slog till.

Jag har aldrig haft några större problem att sätta på ett par däck, men idag slet jag som ett djur med att försöka få på däcket på fälgen. Jag var så jädra arg så jag skrek och vara nära på ett kasta ut allt genom fönstret. Framdäcket tog säkert en kvart att få på, men bakdäcket gav jag upp med efter 20 minuter.

Tog med mig fälg, däck och slang och begav mig till Cykelkraft i Täby som fortfarande hade öppet. Sträckte fram mitt misslyckade försök till en i personalen och bekände mig besegrad.

2 minuter senare satt däcket på plats och det utan att han använde några verktyg. Jag stod på mig att få betala något för den snabba hjälpen och en hundralapp senare åkte en nöjd kille hem med sitt hjul 🤓

Gamla insomnade bloggar

Idag vaknade jag som vanligt rätt tidigt av det glada plinget mobilen när min morgonpigga kompis Robert T började zwifta strax efter klockan 7 nu på morgonen. Jag har flera av mina Zwiftkompisar inlagda som favoriter i Zwift och då får man en pushnotis när de startar zwifta. Det går säkert att stänga av detta, men det peppar mig tycker jag.

Vid frukostbordet lite senare försvann jag in iPadens värld och började surfa runt på gamla insomnade bloggar som en gång i tiden var ställen som jag ofta besökte för att få inspiration till mitt då nyvunna intresse för cykling. Flera av dem har sitt sista inlägg för många år sedan. Det finns säkert många orsaker till varför de valt att sluta skriva. Deras ord finns ju dock kvar så länge inte väljer att plocka bort sina bloggar, vilket jag inte hoppas de gör.

Själv firar min blogg 7 år i år. Helt otroligt att jag hållit på så länge utan att egentligen tröttna. För mig har bloggen blivit en del av mig och sakta men säkert så hittar fler och till den. Man är ju inte den största cykel/träningsbloggaren i Sverige, men under dessa år har ändå min lilla cykelblogg haft mer än 300 000 visningar 😮

Underbart målande beskrivning

Nog om min blogg. Ett helt underbart blogginlägg på en numera insomnad blogg som beskriver känslan när man skulle köpa sina första tajta cykelkläder tycker jag du ska läsa här. Och jag kan skriva under på vartenda ord han skriver hur även jag kände 2012 när jag tog klivet i lycrans tajta värld.

16 mil på cykel idag

Benen skriker, fötterna ömmar, svetten är slut, men jag gjorde det! Jag hade inte tänkt cykla hela Vasacyklingen idag egentligen. Strax innan 10 mil tänkte jag hoppa av. Ungefär samtidigt chattade jag med en cykelkompis som också Vasaloppscyklade på en trainer, fast inte i Zwift. Skit kilometrarna skrev Alexander och vi får väl se svarade jag.

När jag passerade 10 mil, så hade jag klämt en gudomligt god Snickers och klunkat en massa sportdryck. Plötsligt kändes det inte som jag var trött och så ekade Alexanders ord i huvudet: Skit i kilometrarna!

Jag sket i kilometrarna och fortsatte trampa. Och när jag hade ca 2 mil kvar innan jag avverkat loppets 160 km, så brann det i benen och vattnet i alla flaskor var slut. Stannade då och hoppade av för att fylla på en flaska. Det lilla stoppet fick benen att återhämta sig lite och jag klarade sedan av sista biten i mål.

All heder åt alla skidåkare som kämpar i snön, men jag är personligen extra stolt över mig och min cykling i Zwift idag!

Nu ska jag äta mat och proppa i mig dammsugare till kaffet efteråt ✌🏼

Strax innan 10 mil så kändes så här mysigt

Köptips

Om du är ute efter en cykel, så är Celeste, min racercykel till salu.

Vasaloppscykling

Imorgon går ju Vasaloppet av stapeln och vi som inte är där eller för den tycker skidor är skoj. Vi kan istället köra Vasaloppscykling i Zwift.

Vi startar samtidigt som Vasaloppet klockan 08:00 och det är inget race. Tanken är att man ska kunna kolla på Vasaloppet samtidigt och sträckan är satt till 16 mil för att man ska kunna trampa från att Vasaloppet startar till att förste man går i mål. Jag kommer inte kolla på det, för det är ju riktigt tråkig TV tills det är dags för målgång.

Förra året så körde jag detta och då höll jag ut jag ut i 10 mil, sedan hoppade jag av. Jag får väl se hur långt jag hänger på imorgon?

Ikväll kom det en klass 1 varning för snöfall, så inomhuscykling är nog da thing imorgon! 🌧

Electric disco ride

Nu har jag velat klart och målet är nu siktet inställt på att skaffa mig en el-cykel och det som jag vill ha är en MTB med elassistans som ska ta mig fram och tillbaka till jobbet.

En modell jag spanat in är en Focus Whistler² 6.9 EQP som är en pendlar-MTB med inbyggt batteri i ramen, motor i bakhjulet och det följer till och med snygga slimmade stänkskärmar. Detta är ingen hoj jag kommer flyga runt i skogen med, utan det skulle isåfall bli ett pendlaralternativ till bussen och bilen som jag tror jag skulle gilla.

Räckvidden är 60-120 km på en laddning. Och jag tror jag kommer välja den i rött, för att jag har alltid velat ha en röd cykel 🙂 även om jag älskar Bianchis celestefärg.

Jag har inte beställt denna pendelraket 🚀 ännu, men vi får väl se snart.

Avslutar med några rader från låten Electric med Leila K:

Out of control
When I turn my power on
I will go electric
Electric
Electric…

Idag tävlade eliten i Zwift och jag var med

Dagens race blev mitt 58:e Zwiftrace och trots att jag aldrig är med fajtas bland de starka killarna eller tjejerna, så gillar jag att delta i Zwiftrace. Det är mycket roligare än att bara cykla planlöst på någon slumpvald bana.

Idag kl 10:00 gick startskottet för Swedish National Championship i Zwift. Jag visste redan från början att jag inte skulle ha någon som helst chans. 279 stycken svenskar drog iväg i två startgrupper. En för herrar och en för damer.

Det märktes redan från start att det var cremé dela cremé som deltog, då tempot gick i en rasande fart direkt från början. Jag såg en stor grupp med wattstarka ben sakta försvinna i horisonten framför mig, men jag hamnade i en liten grupp med jämnstarka.

Ungefär halvvägs in i loppet så upptäckte jag att min kompis och cykelklubbkompis Robert Schmatz närmande sig. Efter en stund susade han förbi och ungefär samtidigt så hade vår grupp spruckit upp.

Mot slutet ser jag plötsligt en annan kompis, Robert Trouin i en klunga som jag mötte och när när Robert T senare gick i mål, hade jag över 7 km kvar. Det var lite psykiskt stressande, men jag trampade på.

Efter målgång visade det sig att jag kom plats 186 av 194 män som deltog och listades på Zwiftpower.com ✌🏼 Även om jag inte är mycket att hänga i julgranen tävlingsmässigt, så var dagens 59 km långa race kul och skitjobbigt!

Det blev inte som jag tänkt mig

Imorse fick jag för mig att jag skulle cykla bort till Ullnatippen för att spana in den MTB-bana som byggts där i slutet på förra året. Jag plockade fram MTB:n som stått på samma ställe sedan Cykelvasan förra året, vilket jag skäms lite för. Den borde använts mer förra året, med tanke på den långa sommaren.

Däcken och dämparna på cykeln pumpades upp och en icke uppumpad cyklist hoppade i cykelkläderna och så bar det iväg. Jag tog den väg jag brukar cykla när jag cyklar till jobbet och inser när jag cyklade idag att om jag ev. skulle skaffa mig en el-cykel, så skulle en MTB el-cykel vara grymt och pendla med. Man sitter rätt bekvämt och de feta däcken gör att risken för punka mindre.

Väl framme vid Ullnatippen så hittade jag banan snabbt, men blev lite fundersam över snön och isen som fortfarande låg kvar. Jag bestämde ändå för att testa den och köra lugnt, dels för att MTB Täby var där och rensande banan efter vinterns stormar.

Ger mig iväg uppför första backen och efter 100 meter rasslar det till om cykeln ⚠️ Slutar genast trampa och ser en pinne som fastnat i bakväxeln och fått den att vända på sig på något sätt. Faaan… 🤬 tänker man när man är 1,5 mil hemifrån.

Lite ledsen och besviken går jag med min cykel ned mot vägen igen och vid en bil står en kille från MTB Täby som ska upp och röja kring banan och frågar vad som hänt. Tillsammans vänder vi upp och ner på cykeln och efter lite pillande får han tillbaka bakväxeln i sitt normalläge. Min besvikelse förbyttes i en lättnad och glädje att cykeln inte pajat. Jag tackar så jättemycket för hjälpen och han hoppar upp på sin MTB med en motorsåg i ena handen och försvinner in i skogen.

Jag väljer att inte köra banan idag för att de är där och städar och så blev jag ängslig efter det som hände. Jag fortsätter cykla asfalt och cykeln verkar inte tagit någon skada av det som hänt och får väl ändå ihop lite mer än 37 km utomhuscykling idag.