Resfeber

Känns som det var så länge sedan som man var ute och reste att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Jag ska ärligt säga att jag är en person som egentligen inte gillar att resa och se hela världen som många andra vill. Jag trivs rätt bra här hemma i Sverige eller på bilburet avstånd från Sverige.

När jag väl får för mig att att resa, så är det en rätt stor sak för mig. Och när man ska resa med cykel är det ännu mer att tänka på och oroa sig för.

Nu ska jag då till Island, där jag aldrig varit och delta i ett lopp på 20 mil över ödemark, berg och dalar. Vi ska korsa fyra floder och dessutom ta oss genom ett fortfarande snötäckt område, samt cykla i närheten av den aktiva vulkanen Hekla. Loppet är alltså extremt på många sätt och vis.

Från början var detta något som jag anmälde till för att flera vänner som jag känner skulle cykla detta. Det var väl därför jag vågade anmäla mig, för att det är lättare att göra sådant här äventyr med kompisar.

Nu när det bara är dagar kvar, har flera av de jag känner hoppat av olika anledningar. Det är allt från från att man inte känt sig tillräckligt tränad, skador och så har vi SAS-strejken som nu ser ut att lösa sig. Men för de som skulle åkt tidigare för att uppleva Reykjavik innan loppet, så är deras närvaro körd.

Nu håller jag bara tummarna för att resterade gäng kommer med och framför allt att min kompis Carl blir frisk, så han kan åka. Jag kommer givetvis att åka hur som helst, så länge jag själv håller mig frisk.

Packa cykelväska är en sport i sig

Idag har jag packat min gravelbike i cykelväskan och jag har försökt att skydda de mest utsatta delarna av cykeln med hjälp någon typ av rörisolering som jag hittade på Biltema.

Sedan ska jag försöka packa alla typer av cykelkläder, då vädret på Island, kan vara väldigt oberäkneligt.

Hur detta går får vi se, men jag har inställningen att ta det lite som det går. Jag har inga tidsmål, förutom att jag gärna vill kunna ta mig runt om jag kan och inte några tekniska saker hindrar mig. Jag kommer försöka njuta och kanske även stanna och ta ngt foto här och där.

Håll tummarna för mig nu…

Island – här kommer jag

Oj vilken lång resa detta har varit, både emotionellt och tidsmässigt innan man förhoppningsvis snart är på plats på Island. Där ska jag med med både kända och okända cykla det 20 mil långa gravelloppet, The Rift.

Planeringen startade hösten 2019 och en cykel för ändamålet införskaffades samma år. Den gamla cyclocrossen såldes och en isländsk gravelbike av märket Lauf True Grit införskaffades. Det blev en resa till Finland för att kunna köpa den, mer om det äventyret kan du läsa om här och lite mer här efter att jag hämtat cykeln.

Resan till Island bokades också och nu satt man bara och väntade på sommaren 2020, då detta skulle bli verklighet. Men… i slutet på februari 2020 slår Corona till med full kraft och världen stannar av och allt ställs in. Vi sköt då på vårt deltagande till 2021, men lagom till sommaren, får vi ställa in allt igen. Man var tvungen att ha minst 2 vaccinsprutor för att komma in på Island. Hade man inte det, var man tvungen att sitta i karantän i rätt många dagar innan man släpptes in. Jag hade bara hunnit få en vid tidpunkten, så det var bara att skjuta på deltagandet och flygbiljetten ett år till.

Men nu 😀 Äntligen så kommer vi komma iväg på detta och jag har ju aldrig gjort något längre graveläventyr och det är ju en massa saker man ska tänka på. Jag har iallafall varit och servat min gravelbike nu, så den känns tipptopp!

Man kan inte ha för mycket cykelprylar

När man är lite newbie på detta längre gravrundor, så är det mycket tankar på vad man ska ha med sig under loppet. Jag kör ju däck med slang, så ett par extra slangar ska jag försöka packa med mig och lite verktyg givetvis, samt lite energi att smaska på när orken tar slut. Funderar på att skaffa en sådan där styrväska, där man kan ha lite extra prylar.

Har tittat både på en billig och en dyr. Det står mellan en från Red Cycling och en från Rapha.

Sommar på Island… fniss 🤭

Den isländska sommaren bjuder inte på några kvicksilverhöjande fakta. Nu i juli är det ungefär 10-14 grader på dagen och regn är mer förkommande än sol.

Detta gör ju att man bör ha cykelkläder för ändamålet. Tur att man är en van året-runt-pendlare som älskar omfamna dåligt väder för att det är lättare att stå ut med det då. Kommer packa cykelkläder för alla vädervarianter.

Motionslopp – det var ju inte igår

För min egen del har jag inte deltagit i något cykellopp sedan pandemin tog ett järngrepp om oss, men idag blev det lite av en nypremiär.

Idag gick motionsloppet Siljan Runt och Orsasjön Runt. Det är ett lopp som jag deltagit i 3 gånger gånger tidigare. 2 gånger på plats och så gjorde jag deras hemmaversion 2020 under pandemin. Första gången var det strålande sol 25 grader, andra gången ösregn och och nära noll grader.

Idag visade åter vädret från sin bästa sida, även om det var lite svalt i början. Jag och mina kompisar Jörgen och Jessica valde att cykla Orsasjön Runt, bara njuta av att cykla och utan några tidsmål. Denna distans är ”bara” 7 mil, men vilka mysiga mil vid fick.

Siljan Runt loppet har nog det finaste priset av alla cykellopp. För varje år får man en Dalahäst. Man kan fritt välja på massor av färgglada Dalahästar. I mitt stall med Dalahästar finns nu en svart, mörkblå, gul och så nu en ärtgrön som jag tror är min favorit än så länge.

Siljan runt 2022 - årets dalahäst

Den som väntar, väntar alltid för länge

Sommaren ger sig mer och mer till känna och även som en höst och vintermänniska, så uppskattar jag att man inte behöver lager på lager med kläder nu. Lite härligt är det ändå att lufta sina vita spiror i vårluften.

Min elcykel dog ju för lite mer än en månad sedan och att hitta någon som kunde titta på den var ju inte det lättaste. Cykeln har rullat klanderfritt i flera år, med bara lite vanlig cykelservice. Men nu visar det sig att man kanske skulle valt en cykel med mer känt motormärke än vad min har? Det krävs nämligen specialverktyg för att ta sig in i elcyklars elmotorer. Och nu hittade jag en butik som skulle ha dessa, men de var ändå tvungna att beställa ett ytterligare verktyg.

Nu har elcykeln varit bort i över en månad och jag vet fortfarande inte kommer den gå att laga… så lite har man väl börjat surfa runt och se vad det finns för elcyklar nu. Efter pandemin kan man dock konstatera att elcyklar är en bristvara och de som finns kostar massor!

Jag ändå tvingat mig att cykla med min vanliga cykel mesta delen av mina resor till kontoret och det är ju riktigt bra träning som jag behöver. Men jag längtar efter min elcykel. Men den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.

Cykelbil med futuristiska former

I mina drömmar om en ny elcykel, dök denna läckra cykelbil upp som jag blivit helt kär i. Den finns inte på marknaden ännu, men den heter PodBike och den ser ut som något som skulle kunna komma direkt ur den tecknade serien The Jetsons.

Den är ju hur läcker som som helst och denna cykelbil verkar ju bli av, vilket man inte kanske kan säga om den svenska varianten som inte ens var i närheten till så futuristisk design som denna. Glastaket går tydligen att ta av om man vill köra nedcabbat också 😄

Cykelbilen klassas alltså som en vanlig elcykel som får gå 25 km/h och den har en räckvidd på 50-80 km per batteri (man kan ha flera batterier). Den har också ett bagageutrymme på 160 liter bakom sätet, vilket känns lite lyxigt att ha. Cykelbilen är 2,3 m lång och bredden är 84 cm, så den är ju hyfsat smidig.

Jag är kär, men den kostar 6 300 Euro plus skatt och frakt. Phiu… men visst lockar det att förboka en?

MTB-premiär 2022

Senast den såg skog och mark var i höstas och sedan dess har min MTB hängt på väggen och längtat efter att komma ut igen. Jag lät ju singelkonvertera den förra sensommaren och hann inte direkt köra med den så mycket efter det.

Men idag var dags. Lite ny frisk luft i däcken och i dämparna, så bar det iväg mot Hacksta Trail som är den lokala MTB-banan som jag älskar!

Trots att min MTB är den äldsta cykeln som jag har, känns den spänstig och som pånyttfödd efter uppgraderingen. Florence som hon heter är nog min absoluta favorit bland mina cyklar ❤️

Det blev tre lugna varv på Hacksta Trail. Jag ska vara ärlig att jag har lite svårt att köra den banan lugnt, då jag kört den så många gånger. När jag kollade Strava, har jag kört banan 90 gånger. Men jag har alltid som regel att första varvet ska gå lugnt för att kolla att banan är som den ska, för man vet aldrig om det fallit något träd eller om banan är skadad någonstans sedan man körde sist.

Idag försökte jag dock hålla mig lugn alla tre varven, men lite adrenalin fick jag känna när jag plötsligt började höra en åkare bakom mig. Trampade på som bara den en stund och sedan syntes personen inte till 😅

Hoppas på potatisbäbisar

Idag har jag också hunnit med att sätta potatis som jag aldrig planterat förut. Har en pallkrage där jag planterade vitlök och gräslök i höstas som nu verkar växa och frodas, så jag fyllde ut den tomma ytan med lite potatisar av den tidiga sorten Swift. Har jag tur kan kan jag skörda mina potatisbäbisar om ca 8-10 veckor.

Planterade även de som inte fick plats i pallkragen i en kruka, som jag hoppas ska bli färdig lite fortare. Det är så himla mysigt att odla egna grönsaker och mat. Har även ett gäng tomatplantor som jag driver upp inne tills de blir varmt nog att plantera ut dem.