Premiär för snöpendling

Idag var det då dags att göra premiär för årets första vinterpendling och det till vårt nya kontor i Arenastaden. Under natten hade det snöat rätt bra och även om det inte var några otroliga mängder, så valde jag ändå att ta cykeln.

Resan mot jobbet börjar som bekant i Österåker och ingenstans syntes det till några plogbilar. Det läskigaste var att cykla på villagatorna där bilarna packat snön och när man kommer med en cykel med smala däck, så gör cykeln helt oväntade glidningar i sidled med både fram och bakhjul.

När jag närmade mig Täby tänkte jag att att snart blir det välplogade och sopsaltade vägar… Men tji fick jag. Inte en plogbil i syne där heller.

Vid gränsen till Danderyd så var det verkligen en gräns mellan skitjobbig cykling och riktigt angenäm på deras sopsaltade cykelbanor. I Djursholm kunde jag susa förbi den stillastående kö av SUVar som alla köade för att sakta ta sig ut mot E18.

I Solna kommer nästa gränsdragning där snöröjarna också tagit semester, eller helt missat att det snöat. Nu blev det tungcyklat igen ändra fram till nya kontoret.

På vägen hem tänkte jag att nu ska det väl iallafall vara plogat, men det var nästan ingen skillnad mot i morse?

Min hemkommun Österåker, där hade man bara snöröjt halva sträckan av nya cykelbanan mellan Rydbo och Täljö och på den oplogade delen var det nu nästan 10 cm nysnö. Mysigt, men med lite plusgrader och sedan minusgrader på det kommer göra den delen ocykelbar om den inte snöröjs snart.

Övriga cykelbanor var annars helt okej plogade, så där får de ett plus i kanten även om de inte sopsaltar här. Det gick ju att cykla iallafall.

Jag vet inte hur många dagar jag kommer orka men detta, så nu tänker jag aktivera mitt SL Accesskort, för jag kommer inte palla att utsätta min kropp och tålamod för detta varje dag.

Näst sista etappen och pendelplanering

Morgonen började med att jag vaknade sådär härligt utsövd redan strax före kl 8. Det snöade en del igår och samtidigt var rätt kallt, så ögonen möttes av ett vackert vinterlandskap utanför fönstret.

Tour de Zwift – etapp 8

Klockan 10:00 idag så hade jag anmält mig till den näst sista etappen i Tour de Zwift och idag var det dags att besöka London igen. 2,5 varv på banan London Loop with Box Hill finish. Nästan 40 km och 577 höjdmeter väckte jag kroppen med denna lördagsförmiddag.

Idag tycker jag det var skitjobbigt av någon anledning. Vet inte om det berodde på att man skulle uppför Box Hill 3 gånger innan man var i mål eller om jag bara kanske hade en dålig dag.

Pendelförberedelser

På måndag är det då dags att göra entré på ICAs nya kontor i Arenastaden och jag som inte direkt varit en flitig vinterpendelcyklist, tänkte rivstarta flytten till nya kontoret med att cykla till jobbet. Enligt väderapparna så kan jag vänta mig någon eller några minusgrader och snöfall. Snöandet verkar idag pågå hela dagen, så det kan ju bli lite spännande.

Jag är ju värdelös på att meka cykel och vågar sällan röra några saker eller skruva på något med rädsla för att mina justeringar ska förstöra mer än hjälpa. Men jag är ganska duktig på att hålla mina cyklar hyfsat rena och jag ser till att de får olja när de behöver det.

Pendelcykeln är väl den som får minst kärlek. Så idag har jag sett över pendelhojen genom att titta lite på den och när jag ändå tittade på den, rengjorde jag kedjan lite och oljade in den. Jag har också sett till att den starka cykellampan är laddad, så jag ser något på cykelvägen mellan Täljö och Rydbo som känns som Österåkers mörkaste pendelcykelstråk.

Jag passade också på att köpa mig ett par nya vintercykelbyxor när jag ändå var iväg och handlade lite idag. Det blev ett par från Diadora och en liknande modell av dem jag redan har och som jag gillat, men som har några år på nacken nu.

Nu ska jag bara övertyga mig själv att det är kul att vinterpendla 2×30 km bra mycket oftare än vad jag tidigare gjort. Just nu känner jag mig mest som ett gnälligt barn som inte vill klä på sig och gå ut 🤓

Från ett ställe till ett annat

Idag kl 14:30 lämnade jag det kontor i Solna Business Park som som jag åkt till i lite mer än sju år nu. Jag ska inte sluta, men ICA flyttar sitt huvudkontor med alla sina olika bolag till ett nytt kontor på måndag. Idag var sista dagen i gamla lokalerna.

Det ska blir spännande med nya lokaler, även om det innebär ändrade resvanor för mig och att friheten med att åka bil till jobbet, inte längre kommer vara ett alternativ pga det kommer bli för dyrt att parkera där varje dag.

Lite konstigt kändes att köra ut från parkeringen och veta att den ICA Maxi där jag i sju års tid handlat min mat i, inte längre kommer vara den affär där man bara kan glida ner till efter jobbet. Det är nog det jag kommer sakna mest med gamla kontoret. Nu blir det nya vanor, med en kombo att åka buss och cykla ännu mer till/från jobbet.

Låter det bra så kostar det

Jag håller också på och velar om skaffa mig ett par riktigt bra hörlurar som är trådlösa och har sådan där aktiv brusreducering. Tänker mig att de kan vara lite härligt med sjysst ljud när åker buss eller slippa bli störd av ljud och prat på nya kontoret som har sådan där fri sittning i hela huset. Vi på ICA Banken har dock en speciell avlyst del i nya huset som bara vi har tillgång till, men om vi inte arbetar med några känsliga uppgifter så får vi sitta vart vi vill i huset. Då kan det vara skönt att avskärma sig tänker jag.

Just nu är det hörlurarna Bose QuiteComfort 35 som står på köpsugslistan för de var verkligen sköna när jag provade en kollegas. De är dock rätt saftigt prissatta med ett pris på ca 3 300 kr 😬

Foto: Bose

Balsam för själen

När vi ändå är inne på ämnet ljud, så var jag och pappa idag på Konserthuset i Stockholm för att lyssna på en Weinerklassisk konsert med symfonier från Mozart, Bach och Haydn. Detta är klassisk musik som jag verkligen älskar och det lugn och den sköna känsla som denna typ av musik skänker en är magisk. Man borde gå och lyssna på sådant här oftare för jag blir lycklig ända in själen. Detta var en julklapp från mig till pappa och jag tror han gillade det lika mycket som mig.

Ett varv fick räcka idag

Mitt mål med Tour de Zwift har varit att köra den långa etappen varje gång, men jag fastnade med en jobbgrej och missade starten kl 19:00. Då bestämde jag mig att ändå köra, men då fick det bli den korta etappen (B). Jag gillar nämligen inte att träna för sent in på kvällen. Brukar då få lite svårt att sova när man är fylld med adrenalin.

Idag var det dags för Innsbruckbanan och långa etappen (A) var två varv och vi som körde (B) körde ett varv. Det är en bana med en rätt kraftig stigning på nästan 500 höjdmeter, så det är inte lättcyklad bana. Jag kämpade verkligen stundtals och kände nästan att snart får jag se gulaschsoppan som jag åt till middag igen 🤢 Men den stannade där den hör hemma.

När man kommit upp på toppen av stigningen är det en lång utförsåkning och idag vann jag en utmärkelse för att jag kom upp i över 100 km/h nedför backen. Det e fort, riktigt fort…

Jag slutade på plats 292 och 643 i (B) av de som listas på Zwiftpower.com. Att komma lite ovanför mitten i den listningen är okej tycker jag.

Monsteretappen

Igår öppnade möjligheten att köra 6:e etappen i Tour de Zwift och denna gång bjöds på alpklättring och över 1 220 höjdmeter. Jag hade inte möjlighet att köra igår, då jag och Team Utan Gränser körde ett två timmars intervallpass på Studio L’Echelon då.

Men idag på eftermiddagen, fann jag tid att delta i denna monsteretapp. Jag har ju kört banan Alpe du Zwift många gånger, så jag visste vad som väntade mig. Klockan 17 satt jag då där på cykeln redo att bestiga berget än en gång.

Vi blev ca 1 600 som startade och jag försökte hålla mig lite i skinnet fram tills att klättringen startade. Det är det lätt att ryckas med när starkare cyklister trampar på fort med risk att ens energi och ork tar slut. Jag tycker jag höll ett jämt och bra tempo uppför hela alptoppen och jag hamnade på plats 450 av 757 listade i A-klassen.

Medan man cyklar tycker jag det är superskoj att följa vad folk skriver och chatten som tenderar att gå från lite glatt alldagliga meddelanden till lite mer plågade ju längre in i passet man kommer. Men det är några riktigt skojiga ibland som får en att skratta gott.

Det kändes verkligen i benen idag att jag hade ett rätt hårt intervallpass i benen. Och jag hade lite kramp i fötterna och benen när jag klev av cykeln idag. Nu är det några dagars vila innan etapp 7. Då bär det av till Innsbruckbanan och ett ganska långt lopp på nästan 50 km. Även där ska det klättras ca 1 000 höjdmeter. Känns som dagens monsteretapp kan bli monsteretapp delux när etapp 7 öppnar den 23 januari.

Andra intervallpasset på Studio L’Echelon

Idag samlade vi oss i Team Utan Gränser för ett andra cykelintervallpass på Studio L’Echelon på Östermalm i Stockholm. Det var rätt många deltagare idag som även var med förra veckan, men vi hade också ett tillskott av flera nya och lite kompisar till medlemmar. Totalt blev vi över 30 personer, vilket var kul!

Detta utsattes vi för

2 timmars svettfest blev det idag och upplägget på dagens intervallpass var lite annorlunda jämfört med förra veckan, vilket var bra. Passet började som tidigare med en uppvärmning och sedan startade intervallerna med en ”pyramidliknandet” del som innebar att man för varje steg ökade på hur många procent av sin FTP man skulle hålla för att sedan trappa ned igen efter att man nått 100% av den.

Nästa del var utformad så att man under 6 block skulle hålla en viss procent av FTP:n för att sedan avsluta varje block med 30 sekunder ”fri fart och kraft”.

Sista intervallmomenten var uppdelade i två block och byggde på att man skulle hålla rätt bra snurr på fötterna, ca 80 i kadens i 15 sekunder och detta varvades med 15 sekunder och full kraft med minst 110 i kadens. Detta moment var det mest påfrestande och jobbigaste tycker jag.

Teknikstrul

Jag hade personligen lite strul med tekniska idag och under flera gånger slutade pulsprylen som man har på armen att skicka signaler till cykeln och skärmen framför oss på väggen. När jag egentligen kanske låg på en puls på 175 så visade den 55. Eftersom detta är ett lite nytt sätt att spinna och visa data för de som deltar, så är det väl lite barnsjukdomar med det tekniska gissar jag. Det var var jätteskoj ändå!

Efter cykling får man fika

När jag åkte hem så stannade jag och köpte med mig årets första semla som jag tyckte jag var värd idag.

Imorgon stundar Tour de Zwift och monsteretappen uppför Alpe du Zwift…

Efter cykling får man fika, så är det liksom bara!


En vecka kvar med gamla vanor

Nu börjar verkligheten krypa ikapp mig och jag inser att det idag är en vecka kvar innan jag måste ändra mitt sätt att resa till jobbet pga att ICA flyttar till nya lokaler. Egentligen är detta supernajs och nya kontoret ligger dessutom lite närmare mitt hem.

Foto: Robert Otterstål

Att ändra en vana är inte lätt

När jag inte cyklar, vilket mest sker sommartid så väljer jag att köra bil till och från jobbet. Och enda anledningen är tidsvinsten som det medför för mig. Med bil tar resan 35-45 min och med buss tar den 1 tim och 15 min. Väljer jag cykeln tar det om man håller ett lagom tempo ca 1 tim och 20 min.

Som jag sagt tidigare kommer parkeringsavgifter på nya stället att skjuta i höjden. Att välja bilen kommer inte längre att vara ett alternativ lika ofta som jag använder den idag. Internt inom företaget har detta blivit en het potatis och många anställda är besvikna.

Jag personligen är verkligen delad i denna fråga, då jag är för att vi anställda ska välja ett annat sätt att ta oss till jobbet på än med bil. Speciellt eftersom rätt många som bor nära, ändå väljer bilen. Men pendlar man lite mer än 6 mil varje dag som jag gör, så kommer fritiden att påverkas rätt mycket med en mer än fördubblad restid.

Vad händer nu då?

Jag kommer nu försöka välja cykeln, men när minusgraderna blir tvåsiffriga så känns det varken hälsosamt eller särskilt kul att välja cykeln. Det blir nog också så att jag kommer köpa mig mitt livs första SL Accesskort, så jag kan åka buss också.

Det känns också nu mer lockande än på länge att skaffa mig en elcykel för att kapa restiden. De är dock ingen billig investering, så vi får väl se vad jag hittar på.

Hjulfix i soffan

Häromdagen kom min kassett som jag beställt till nya kolfiberhjulen, så i soffan till På Spåret på TV monterade jag kassetten på bakhjulet. Nu ska jag bara hitta ett par sjyssta racerdäck.

Jag har tidigare hållit mig till Continentals GP-serie, men när jag köpte nya racercykeln levererades den med Vittoria Rubino Pro som jag nu kört med en säsong utan problem, så vad fanken ska man nu välja för däck?