Racerapport från Engelbrektsturen

Idag klockan 11 när vi stod och väntande på att startskottet skulle gå, så fullkomligt öppnade sig himlen och det började ösregna. Det hade ju regnat till och och från hela morgonen, men nu kändes som någon där uppe bara ville jäklas med oss. På ett par minuter var man genomblöt.

Hur gick racet då?

Jag startade i fålla 4 i gruppen Herrar Sport och mitt mål var att inte komma sist. Det kan tyckas låta som ett slött mål. Men tar man steget upp från motionsklass, så är det en skara väldigt målmedvetna cyklister man plötsligt har bredvid sig.

I år var det en helt ny bansträckning och mycket mer tekniska partier, vilket var sjukt skoj. Underlaget på stora delar av banan kunde liknas med en chokladpuddning. Här och där var det långa partier med gyttjebad och flera decimeterdjupt vatten.

Det här loppet var nog ett av det jobbigaste och roligaste MTB-lopp jag kört sedan 2012, då jag fick upp ögonen för MTB.

Cykeln fungerade klanderfritt under hela racet och jag är smått imponerad över hur alla rörliga delar kan fungera under det vidrigt geggiga förhållande som vi hade idag. Visst lät det då och då som en gruskross från kedjan och kassetten, men allt höll hela vägen in i mål.

Uppnådde jag mitt mål?

Jaaaa… 8 personer kom efter mig i mål i Herrar Sport, så jag kom inte sist. Jag själv gick i mål på 3.35.48. Jag är nöjd men hade varit kul om jag kunde hittat lite mer energi och styrka för att placera mig lite högre upp. Men nu har jag ju något att jobba på.

Min placering på Engelbrektsturen 2015 blev 413.