Min elektriska trotjänare till pendelcykel passerade i veckan 1 000 mil. Elcykeln har verkligen förändrat mitt sätt att resa, framför allt till och från jobbet. Den har i fint, torrt väder, samt i ur och skur tagit mig fram och tillbaka till jobbet och den har knappt krånglat något under alla dessa mil. Den har också fått mig att cykla fler dagar i veckan, än vad jag tidigare tyckte var okej med min vanliga cykel.

Det mest underbara med elcyklar är hur de gör allt jobbigt lättare. Det betyder inte att man inte får någon träning. Även om jag inte tar i för kung och fosterland när jag pendelcyklar, tar jag ändå i så att jag blir lite svettig när jag kommer fram till jobbet eller hem igen.

Innan pandemin pendelcyklade jag med den i stort sett varje dag och det är en perfekt lågintensiv träning som ändå håller igång kroppen på ett hälsosamt sätt.

Jag skulle idag säga att jag mer titulerar mig som pendelcyklist, än MTB-cyklist, landsvägscyklist eller gravelcyklist. Jag tycker tyvärr charmen med landsvägscykling gått förlorad av dumma bilister som uppför sig illa på vägen för att visa att de ogillar cyklister.

MTB gillar jag forfarande, men kör mest korta intensiva turer på min lokala MTB-bana, Hacksta Trail.

Idag var jag förövrigt där och det är en sådan härlig bana. Jag tröttnar aldrig på den! Man gör den dessutom så jobbig man själv vill. Ibland är jag själv förundrad hur jobbigt 3,4 km kan vara.

PS Jag cyklar alltid med hjälm, men i pausen då bilderna togs åkte den av och ligger utanför bild.

Kul att notera – Sedan jag började mäta mina cykelrundor med appen Strava, kan jag konstatera att jag cyklat över 6 000 mil… 😮

• 

•