Inte snabbast, men snyggast!

Det var ett tag sedan som jag cyklade MTB nu och idag tyckte jag det var dags för en runda. Min MTB var i förra veckan inne på en liten översyn, där det byttes allt från styrlager till vevlager m.m. Senaste rundorna jag kört med den har jag känt att det knakat och knirrat lite här och där. Nu när jag fått tillbaka den var allt tyst och den kändes härlig att cykla på.

Jag försökte få med någon från TUG på en MTB-tur, men jag var kanske lite sent ute med min inbjudan. Inte hängde jag läpp för det och stack iväg själv till Hackstabanan.

Idag gavs det inga tillfällen till PR-försök, då det var en del andra cyklister på banan. Man måste visa respekt och inte bara dundra på. Och det är viktigare än alla PR-försök i världen. Det blev hursomhelst tre varv och jag kände mig riktigt stark faktiskt, så det bådar ju gott!

Bästa tiden idag blev 13:35. Mitt PR på banan är 13:21 och med tanke på att jag fick sakta ned några gånger och att jag inte kände mig särskilt slutkörd efter varje varv, så finns det nog lite mer att hämta.

Även om jag inte var snabbast, så var jag snyggast på banan idag 😄

Kanontid i sikte, men…

Långhelg och fint väder är ju en oslagbar kombo och idag skulle den årliga rundan Stockholm runt med TUG ägt rum som vi för en tid sedan ställde in av förklarliga skäl.

Tänk vilken fantastisk cykelrunda det hade blivit vädermässigt och det hade varit så kul att ha nästan 40 cyklister på fika hemma hos mig. Den som väntar på något gott får dock hålla sig ett par månader. Vi har nu flyttat denna runda till efter sommaren istället, så nu håller jag tummarna för att den går att genomföra i slutet på augusti istället och att vi får kalasväder då också. Jag som älskar att baka och fixa till detta event tycker det var lite ledsamt att det inte blev av som tänkt.

Istället stod jag kl 10:00 utanför den lokala växtförsäljningen och efter en stunds rundsläpnade på en tom vagn, fyllde jag den med tre säckar jord, två fräcka Pärlrönnar och två nävor. Dessa har nu hittat ned i mina två stora krukor på terrassen, där jag tidigare hade prydnadsgräs som inte längre var så snygga.

När detta var gjort åt jag lite lunch och sedan bar det iväg till MTB-banan i Hacksta för att vända ut och in på lungorna. Första varvet hade jag sånt grymt bra flow och jag tror banne mig att det hade kunnat bli en tid på under 13 min på varv 1 om det inte varit för andra cyklister på banan som man måste visa respekt för.

Varv 1 stannade på 13:58 och varv 2 på 14:07. Det är bra tider för att vara mig ändå, så jag är nöjd med tiderna.

Väl hemma igen fortsatte jag trädgårdsfixandet och strax innan middag kunde jag äntligen pusta ut med ett glas vitt i kvällssolen. En härlig dag helt enkelt!

Väckt liv i Florence

Förra helgen tyckte jag att Florence hängt länge nog i badrummet. Jag tror att hon har hängt på samma plats sedan sensommaren förra året. Anledningen till detta är att jag verkligen inte känt att vi har haft några gnistor mellan varandra under lång tid.

Men förra helgen hände något och vi tog oss ut på en gemensam försiktig tur, för att se var vi hade varandra. Innan vi gav oss ut var hon givetvis tvungen att pumpa upp sig lite för hon skulle orka med detta.

Med ny fräsch vårluft i däcken bar det iväg till den lokala MTB-banan för att se hur den klarat vintern. Efter ett lugnt varv kund vi konstatera att de fallit en hel del träd som kommunen röjt bort efter vintern. Tyvärr var det ett träd som fortfarande låg rakt över banan, vilket jag felanmälde i kommunens app. Detta fixade kommunen snabbt och efter två dagar skulle det vara fritt fram igen.

Efter den lilla korta intensiva turen förra helgen kände jag att det kanske ändå finns lite glöd kvar mellan Florence och mig. Igår behövde jag komma ut en sväng efter lunchen. Vem stod då där i badrummet och plingade på ringklockan, om inte Florence. Det blev en sväng till på MTB-banan.

Eftersom banan nu var rensad kunde man trycka på lite extra och även om jag känner mig lite ringrostig, satte jag min tredje bästa tid på banan. Det bådar ju gott 🙂

Det blev visst personligt rekord igen…

Alltså det är så skoj när man blir bättre och bättre. Igår var det dags att testa min MTB efter att den varit inne på service och fått massa saker i drivlinan utbytt.

Testrundan fick bli på Hacksta MTB-bana som jag älskar att köra på. Där utsätts både cykeln och dess förare för alla dess utmaningar.

Första varvet kände jag att jag hade riktigt bra flyt, men jag tror jag tog ut mig lite väl mycket i början, vilket sinkade mig lite på de två delar där banan har sina största stigningar.

Jag kunde inte se hur de gått, eftersom jag inte hade min Garmindator (den har pajat). Jag körde istället med min Garmin träningsklocka, men med den kan man inte se hur varven gått så länge turen pågår.

Det finns fortfarande blåbär om ni inte visste det

På andra varvet kände jag att jag hade ännu bättre flyt, men i en kurva höll jag lite för hög fart och for rakt ut spenaten. Landade dock mjukt bland blåbärsrisen och klarade mig från både skrubbsår och skador. Phu…

Den lilla incidenten gjorde dock att jag slog av på tempot och slutförde rundan utan några fler problem.

Snart tar nog PR-festen slut, men…

Väl hemma visade det sig att jag fått till en 37 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan. Nya personliga varvrekordet är nu 13:22. Det gav mig en andraplats av dem som kört där i Team Utan Gränser och en 14:e plats i totalen på banan!

Känner mig superdupernöjd, då jag blev lite överraskad att jag hade så mycket pulver i benen 😀

Fånigt nöjd efter en sväng på Hacksta Trail

Tronskifte på Hacksta Trail och backintervaller i monsterbacken

Idag på förmiddagen fick jag agera depåstopp när mina cykelkompisar kom förbi och skulle köra MTB-banan i Hacksta här i Åkersberga. Jag hade så himla gärna velat cykla med dem där, men min MTB är ju kvar på cykelverkstaden.

När de var klara kom de förbi mig på en fika. Jag dukade fram kaffe och mina hemgjorda pistagebullar. Givetvis gratulerade jag också Alexander Carlsson som nu har den snabbaste tiden (12:54) på Hacksta Trail i Team Utan Gränser. Han knep tronen från Robert Otterstål och jag är nu tredje snabbast i klubben med lite mer än 1 min till Alexanders tid.

Jag vete fanken om jag är kapabel att slå Alexanders tid just nu? Han är 15 år yngre än mig och han verkar ha en bra träningskurva uppåt just nu. Men inte ska jag ge upp för detta. Jag bor ju nära banan och när MTBn är tillbaka, ska det tränas där 😅

Backintervaller i monsterbacken

När jag inte kunde cykla MTB idag, beslutade jag mig för att köra lite backintervaller i Hakungebacken. Det är en riktig monsterbacke. Min snabbaste tid där satte jag för ett par år sedan i sällskap med några kompisar efter en runda. Jag vet att vid det tillfället tog jag backen på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Normalt brukar jag ställa mig upp på cykeln en bit upp i backen, men då satt jag ned under stora delar av den brantaste biten. Och jag tror det kan ha varit ett vinnande koncept då.

Jag haft svårt att hitta samma kraft som jag lyckades klämma ut ur mina ben då. Men idag var jag nära, då jag nästan nuddade mitt personliga rekord från 2016. Min bästa tid är 3:13 uppför Hakungebackens 1,4 km långa segment. Och idag var jag bara 3 sekunder från rekordet.

Förutom att jag ska träna på Hacksta Trail, ska jag försöka nöta lite backintervaller någon gång i veckan i Hackungebacken, för jisses vad pulshöjande den backen är. Man vänder nästan ut och in på lungorna när man närmar sig segmentets slut och toppen av backen.

En dödstrött kille efter dagens backintervaller