Det blev visst personligt rekord igen…

Alltså det är så skoj när man blir bättre och bättre. Igår var det dags att testa min MTB efter att den varit inne på service och fått massa saker i drivlinan utbytt.

Testrundan fick bli på Hacksta MTB-bana som jag älskar att köra på. Där utsätts både cykeln och dess förare för alla dess utmaningar.

Första varvet kände jag att jag hade riktigt bra flyt, men jag tror jag tog ut mig lite väl mycket i början, vilket sinkade mig lite på de två delar där banan har sina största stigningar.

Jag kunde inte se hur de gått, eftersom jag inte hade min Garmindator (den har pajat). Jag körde istället med min Garmin träningsklocka, men med den kan man inte se hur varven gått så länge turen pågår.

Det finns fortfarande blåbär om ni inte visste det

På andra varvet kände jag att jag hade ännu bättre flyt, men i en kurva höll jag lite för hög fart och for rakt ut spenaten. Landade dock mjukt bland blåbärsrisen och klarade mig från både skrubbsår och skador. Phu…

Den lilla incidenten gjorde dock att jag slog av på tempot och slutförde rundan utan några fler problem.

Snart tar nog PR-festen slut, men…

Väl hemma visade det sig att jag fått till en 37 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan. Nya personliga varvrekordet är nu 13:22. Det gav mig en andraplats av dem som kört där i Team Utan Gränser och en 14:e plats i totalen på banan!

Känner mig superdupernöjd, då jag blev lite överraskad att jag hade så mycket pulver i benen 😀

Fånigt nöjd efter en sväng på Hacksta Trail

Tronskifte på Hacksta Trail och backintervaller i monsterbacken

Idag på förmiddagen fick jag agera depåstopp när mina cykelkompisar kom förbi och skulle köra MTB-banan i Hacksta här i Åkersberga. Jag hade så himla gärna velat cykla med dem där, men min MTB är ju kvar på cykelverkstaden.

När de var klara kom de förbi mig på en fika. Jag dukade fram kaffe och mina hemgjorda pistagebullar. Givetvis gratulerade jag också Alexander Carlsson som nu har den snabbaste tiden (12:54) på Hacksta Trail i Team Utan Gränser. Han knep tronen från Robert Otterstål och jag är nu tredje snabbast i klubben med lite mer än 1 min till Alexanders tid.

Jag vete fanken om jag är kapabel att slå Alexanders tid just nu? Han är 15 år yngre än mig och han verkar ha en bra träningskurva uppåt just nu. Men inte ska jag ge upp för detta. Jag bor ju nära banan och när MTBn är tillbaka, ska det tränas där 😅

Backintervaller i monsterbacken

När jag inte kunde cykla MTB idag, beslutade jag mig för att köra lite backintervaller i Hakungebacken. Det är en riktig monsterbacke. Min snabbaste tid där satte jag för ett par år sedan i sällskap med några kompisar efter en runda. Jag vet att vid det tillfället tog jag backen på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Normalt brukar jag ställa mig upp på cykeln en bit upp i backen, men då satt jag ned under stora delar av den brantaste biten. Och jag tror det kan ha varit ett vinnande koncept då.

Jag haft svårt att hitta samma kraft som jag lyckades klämma ut ur mina ben då. Men idag var jag nära, då jag nästan nuddade mitt personliga rekord från 2016. Min bästa tid är 3:13 uppför Hakungebackens 1,4 km långa segment. Och idag var jag bara 3 sekunder från rekordet.

Förutom att jag ska träna på Hacksta Trail, ska jag försöka nöta lite backintervaller någon gång i veckan i Hackungebacken, för jisses vad pulshöjande den backen är. Man vänder nästan ut och in på lungorna när man närmar sig segmentets slut och toppen av backen.

En dödstrött kille efter dagens backintervaller

Senaste dagarnas värme gör en slö

Igår var det en toppnotering av temperaturen hittills i år. Mäktiga 32 grader hade jag här hemma i Åkersberga. Det gav en känsla av att man befann sig lååångt mycket mer söder ut nere i Europa och idag fick vi få liknande siffror, men kanske någon grad lägre. Tidningarna öser på med rubriker som skräckvärmen, supervärmen och andra stora skrämselord, vilket jag tycker är lite fånigt. Att vi i Sverige har 30 grader varmt på sommaren är ju inget konstigt under kortare perioder då och då. Detta utan att på något sätt förringa att vi måste ändra på vårt leverne för att bromsa upp klimatförändringarna.

Hur som helst har värmen förslappat mig och gjort mig riktigt slö, trots att jag dricker vatten, äter glass och försöker undvika solen.

Dags att röra på slöfocken

Idag masade jag mig iväg och tog en sväng med MTBn på favoritbanan i Hacksta för att få svettas kopiösa mängder svett. Detta trots att min MTB inte är fixad efter allt växeltrassel på Engelbrektsturen. Idag fick jag bara 2 växeltrassel!

På måndag ska MTBn in till en lokal cykelverkstad och då ska det bytas stora och lilla klingan, kedja och kassett m.m. Det blir ingen konvertering till singelklinga har jag bestämt mig för efter diskussion med meken.

4 och ett halvt varv blev det, men något knas var det med min Garmindator som gjorde att några varv inte registrerades på banan 🥵 Bytte till att köra med Garminklockan då istället och då funkade det bättre. Det blev inget personligt rekord på hela segmentet, men på två delsegment satte jag PR i värmen ✌🏼

Imorgon står det landsvägscykling på schemat med ett litet gäng ur Team Utan Gränser. Det är en fikarunda till Wira Bruk och deras magiskt fina café som vi ska göra.

Personligt rekord IGEN på Hackstabanan

Tjosansvejsan vad det gick undan idag! Min teamkompis Robert Schmatz och hans son kom för att köra några varv på MTB-banan här i Åkersberga. Robert har varit här förut och kört, men inte hans son. Så för honom var det premiär.

Häromdagen var jag så nöjd att jag förbättrat mitt tidigare personliga rekord med 18 sekunder. Idag när jag hade sällskap på banan, vilket alltid sporrar en lite extra. Då drämde jag till med 28 sekunders förbättring av det personliga rekordet som jag satte häromdagen.

Nu putsade jag till tiden från 14:31 till 13:59 😅

MTB-banan i Hacksta är en bana med mycket backar och några riktigt urhärliga utförsåkningar med velodromliknande sektioner. På de ställen där klättringarna är som störst så är det inte ovanligt att jag nästan når maxpulsen när jag är ute efter att försöka sätta en bra tid.

Idag gick det mesta rätt och kroppen kändes fin. Kände på mig när jag kört varv 2 av 4 att det andra varvet var ett rekordvarv, vilket det också var.

Att köra slut på sig i Hacksta är grymt bra för kondisen tror jag, då det blir lite som intervallträning. Måste fortsätta att köra mer där i kombo med vanlig landsvägscykling, så man inte tappar denna fina trendkurva som jag just nu upplever.

Robert Schmatz strax innan ”målgång”
Roberts son som jag tror cyklade snabbare än många andra som kört på banan
Våra cyklar som ligger och vilar efter rekordvarvet
Här jagar jag Robert uppför en av backarna

Personligt rekord på Hackstabanan

Whoaaaa… en sån skön känsla! Jag har inte satt ett däck på Hackstabanan i år, men som jag tidigare skrivit så har jag ju känt mig starkare som cyklist efter allt pendlande. Idag tänkte jag det var dags att väcka liv i MTB:n som jag knappt suttit på i år.

Förutsättningarna ute i skogen var perfekta efter gårdagens regn och MTB-banan såg ut att vara i gott skick och det verkade som man varit där och gjort lite reparationer nu när banan varit öppen i lite mer än ett år.

Jag började med ett varv i ett lagomtempo, som jag alltid gör. Detta gör jag för att jag inte ska drabbas av några obehagliga överraskningar som kan vara allt ifrån träd eller grenar som fallit på banan eller lösa stenar och hål som kan ha uppstått eller hamnat på banan. Idag såg allt bra ut efter ett varv.

Efter en kortare paus vid start/målet var det dags att attackera banan en andra gång. Även om jag nyss kört ett varv, kände jag mig pigg i kroppen och jag fördelade mina kraftinsatser på ett bra sätt för att inte köra slut mig för tidigt, som är rätt lätt på denna bana.

Några smärre misstag gjorde jag som sinkade mig lite och som gjorde att jag tappade lite tid, men trots detta satte jag ett personligt rekord idag. Jag förbättrade min tid från 14:50 till 14:31 🎉 Det blev alltså 19 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan.

Nu klättrade jag ett par placeringar och ligger idag på en andraplats 🥈 på topplistan på Strava i Team Utan Gränser.

De tre första bilderna nedan visar mig innan start, efter varv ett och efter varv två 😅

Film från Hacksta XC

Det tog ju en evighet att ladda upp klippet, så därför blev det ingen film i racerapporten igår.

Nu är den klar, så följ med på ett av tre varv på Hacksta XC. Ett av årets mest krävande MTB-lopp enligt mig, men riktigt kul bana.
.embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width: 100%; } .embed-container iframe, .embed-container object, .embed-container embed { position: absolute; top: 0; left: 0; width: 100%; height: 100%; }

Racerapport Hacksta XC

Här kommer en alldeles vanlig MTB-cyklists racerapport, som startade i de bakre leden i klassen Herrar Sport.

Hacksta XC hade idag förmånen att gästas av ett par riktigt bra elitcyklister, som t.ex. Calle Friberg, Mikael Flockhart och Jesper Andersson m.fl. På damsidan hade vi MTB Täbys Maria Sedemark som nyligen tog VM-guld i damernas H50-klass.
Solen strålade och det var väldigt varmt när vi stod där i fållan och väntade på startskottet. Jag som var anmäld i Herrar Sport stod i näst sista led med fyra till i min klass. Pang! Startskottet ljud och i stort dammoln var nu tävlingen igåg. Rätt snabbt inser jag att alla i min klass och de framför mig var otroligt starka jämfört med mig. Det är klart att det inte är så peppande när man inser det, men jag försökte hålla humöret på topp och trampa på i den takt jag orkade.

Banan är sjukt jobbig med många kraftiga stigningar och knixiga partier, men också väldigt inderhållande att cykla. På ett parti som är när man ska ut ur skogen och ut på fälten innan start/mål så var det en bergsficka, där det satt många MTB Täby Fans och peppade en att försöka cykla nedför den och inte gå. Jag fegade ur på varv ett då det var som mest folk, men på varv två och tre gick det galant. Tack för peppen alla ni som var där. Det var också kul att ha min egen lilla fanclub hejandes vid botten av Hackstabacken. Sådant förgyller mer än vad ni tror, även för en långsam cyklist som mig. 
Under varv tre öppnade sig himlen och det började ösregna, vilket gjorde bergshällar och rötter snabbt hala. Sista varvet gick otroligt långsamt för jag var helt slut i kroppen. Det hela blev ju inte bättre av att jag innan start fyllt på flaskan med den sportdryck som erbjöds. Den var extremt koncentrerad, så den var inte särskilt smarrig. Rent utsagt jätteäcklig. Men jag ska inte klaga, för den var gratis och på varv tre fick jag en ny flaska med bara vatten av en av ungdomarna i MTB Täby. Tack för det 🙂
På upploppet innan start/mål fanns en liten träbro som nu blivit blöt av allt regn. Där det stod en funktionär och ropade: Se upp, bron är hal! Vad sa du… Krasch!!!!! Däcken försvann under mig och jag flyger av cykeln under broräcket. Otroligt nog klarade jag mig rätt bra. Fick bara lite skrapsår på benen, men det gick sämre för cykeln. Bromshandtaget till bakbromsen vek sig och var nu oanvändbart och styret blev lite snett. Men skam den som ger sig, upp på sadeln och iväg igen. Det var ju bara upploppet kvar nu, så bromsen behövde jag inte. 
Körde i mål efter tre varv på plågsamma 1:11:20. Kunde konstatera att av de fem startande i min klass var det en som bröt och jag kom på fjärde plats. De andra i min klass cyklade banan på 52-55 minuter. Nu ska man inte jämföra sig med eliten, men jämför jag mig mot vinnaren Calle Friberg, så inser man hur jäkla bra han är. Han körde fem varv på 1:05:15 och var en överlägsen vinnare i elitklassen.
Tack MTB Täby för en sjukt bra bana som verkligen tog musten ur en, på ett skönt sätt!
Film från första varvet av Hacksta XC
Kommer i ett eget inlägg så fort den är klar, då den tar god tid på sig att laddas upp…

Lyckades även knäppa en bild i depån på dagens vinnare, Calle Friberg