MTB-premiär 2022

Senast den såg skog och mark var i höstas och sedan dess har min MTB hängt på väggen och längtat efter att komma ut igen. Jag lät ju singelkonvertera den förra sensommaren och hann inte direkt köra med den så mycket efter det.

Men idag var dags. Lite ny frisk luft i däcken och i dämparna, så bar det iväg mot Hacksta Trail som är den lokala MTB-banan som jag älskar!

Trots att min MTB är den äldsta cykeln som jag har, känns den spänstig och som pånyttfödd efter uppgraderingen. Florence som hon heter är nog min absoluta favorit bland mina cyklar ❤️

Det blev tre lugna varv på Hacksta Trail. Jag ska vara ärlig att jag har lite svårt att köra den banan lugnt, då jag kört den så många gånger. När jag kollade Strava, har jag kört banan 90 gånger. Men jag har alltid som regel att första varvet ska gå lugnt för att kolla att banan är som den ska, för man vet aldrig om det fallit något träd eller om banan är skadad någonstans sedan man körde sist.

Idag försökte jag dock hålla mig lugn alla tre varven, men lite adrenalin fick jag känna när jag plötsligt började höra en åkare bakom mig. Trampade på som bara den en stund och sedan syntes personen inte till 😅

Hoppas på potatisbäbisar

Idag har jag också hunnit med att sätta potatis som jag aldrig planterat förut. Har en pallkrage där jag planterade vitlök och gräslök i höstas som nu verkar växa och frodas, så jag fyllde ut den tomma ytan med lite potatisar av den tidiga sorten Swift. Har jag tur kan kan jag skörda mina potatisbäbisar om ca 8-10 veckor.

Planterade även de som inte fick plats i pallkragen i en kruka, som jag hoppas ska bli färdig lite fortare. Det är så himla mysigt att odla egna grönsaker och mat. Har även ett gäng tomatplantor som jag driver upp inne tills de blir varmt nog att plantera ut dem.

Uppgraderingskänsla

Igår drog jag till Hackstabanan i Åkersberga med MTB:n, för att testa hur den kändes efter den genomgått en större uppgradering i veckan. Jag har ju länge funderat på att singelkonvertera min MTB, Florence. Men nu när det är gjort är jag mer än nöjd med resultatet och Florence blev så mycket mysigare att cykla på!

Skogen är magisk att cykla i så här års, när den fullkomligt exploderar av vackra höstfärger. Hackstabanan var torr och fin, så man kunde verkligen ta i och testa växlingarna.

Den spontana känslan efter testet är att när man cyklar fort över ruffa underlag med sten och andra ojämnheter är det numera tyst från drivpaketet. På denna och andra MTB:s jag haft, har man ofta kunnat höra hur kedjan då och då slagit i ramen på stökig terräng. Det är nu borta.

I stressade situationer där man snabbt behöver växla till en lättare växel, så går det betydligt mjukare och smidigare nu tycker jag. Nu behöver man ju bara tänka på om att man vill har en lättare en tyngre växel och inte bry sig om att också välja den lilla eller stora klingan fram.

Om jag ska fundera ut något som är negativt med singelkonvertingen, så är det väl att man kanske saknar någon eller några tyngre växlar när man cyklar på en platt vanlig väg. Men det gör mig ingenting, för det finns ju andra cyklar som är bättre lämpade att cykla fort på vanlig väg än en MTB.

På skogens stigar och skakiga grusvägar tror jag denna uppgradering är det bästa som hänt min MTB sedan den var ny.

Glad och lite svettig cyklist efter tre varv på Hacksta Trail

1 000 milagränsen sprängd

Min elektriska trotjänare till pendelcykel passerade i veckan 1 000 mil. Elcykeln har verkligen förändrat mitt sätt att resa, framför allt till och från jobbet. Den har i fint, torrt väder, samt i ur och skur tagit mig fram och tillbaka till jobbet och den har knappt krånglat något under alla dessa mil. Den har också fått mig att cykla fler dagar i veckan, än vad jag tidigare tyckte var okej med min vanliga cykel.

Det mest underbara med elcyklar är hur de gör allt jobbigt lättare. Det betyder inte att man inte får någon träning. Även om jag inte tar i för kung och fosterland när jag pendelcyklar, tar jag ändå i så att jag blir lite svettig när jag kommer fram till jobbet eller hem igen.

Innan pandemin pendelcyklade jag med den i stort sett varje dag och det är en perfekt lågintensiv träning som ändå håller igång kroppen på ett hälsosamt sätt.

Jag skulle idag säga att jag mer titulerar mig som pendelcyklist, än MTB-cyklist, landsvägscyklist eller gravelcyklist. Jag tycker tyvärr charmen med landsvägscykling gått förlorad av dumma bilister som uppför sig illa på vägen för att visa att de ogillar cyklister.

MTB gillar jag forfarande, men kör mest korta intensiva turer på min lokala MTB-bana, Hacksta Trail.

Idag var jag förövrigt där och det är en sådan härlig bana. Jag tröttnar aldrig på den! Man gör den dessutom så jobbig man själv vill. Ibland är jag själv förundrad hur jobbigt 3,4 km kan vara.

PS Jag cyklar alltid med hjälm, men i pausen då bilderna togs åkte den av och ligger utanför bild.

Kul att notera – Sedan jag började mäta mina cykelrundor med appen Strava, kan jag konstatera att jag cyklat över 6 000 mil… 😮

Inte snabbast, men snyggast!

Det var ett tag sedan som jag cyklade MTB nu och idag tyckte jag det var dags för en runda. Min MTB var i förra veckan inne på en liten översyn, där det byttes allt från styrlager till vevlager m.m. Senaste rundorna jag kört med den har jag känt att det knakat och knirrat lite här och där. Nu när jag fått tillbaka den var allt tyst och den kändes härlig att cykla på.

Jag försökte få med någon från TUG på en MTB-tur, men jag var kanske lite sent ute med min inbjudan. Inte hängde jag läpp för det och stack iväg själv till Hackstabanan.

Idag gavs det inga tillfällen till PR-försök, då det var en del andra cyklister på banan. Man måste visa respekt och inte bara dundra på. Och det är viktigare än alla PR-försök i världen. Det blev hursomhelst tre varv och jag kände mig riktigt stark faktiskt, så det bådar ju gott!

Bästa tiden idag blev 13:35. Mitt PR på banan är 13:21 och med tanke på att jag fick sakta ned några gånger och att jag inte kände mig särskilt slutkörd efter varje varv, så finns det nog lite mer att hämta.

Även om jag inte var snabbast, så var jag snyggast på banan idag 😄

Kanontid i sikte, men…

Långhelg och fint väder är ju en oslagbar kombo och idag skulle den årliga rundan Stockholm runt med TUG ägt rum som vi för en tid sedan ställde in av förklarliga skäl.

Tänk vilken fantastisk cykelrunda det hade blivit vädermässigt och det hade varit så kul att ha nästan 40 cyklister på fika hemma hos mig. Den som väntar på något gott får dock hålla sig ett par månader. Vi har nu flyttat denna runda till efter sommaren istället, så nu håller jag tummarna för att den går att genomföra i slutet på augusti istället och att vi får kalasväder då också. Jag som älskar att baka och fixa till detta event tycker det var lite ledsamt att det inte blev av som tänkt.

Istället stod jag kl 10:00 utanför den lokala växtförsäljningen och efter en stunds rundsläpnade på en tom vagn, fyllde jag den med tre säckar jord, två fräcka Pärlrönnar och två nävor. Dessa har nu hittat ned i mina två stora krukor på terrassen, där jag tidigare hade prydnadsgräs som inte längre var så snygga.

När detta var gjort åt jag lite lunch och sedan bar det iväg till MTB-banan i Hacksta för att vända ut och in på lungorna. Första varvet hade jag sånt grymt bra flow och jag tror banne mig att det hade kunnat bli en tid på under 13 min på varv 1 om det inte varit för andra cyklister på banan som man måste visa respekt för.

Varv 1 stannade på 13:58 och varv 2 på 14:07. Det är bra tider för att vara mig ändå, så jag är nöjd med tiderna.

Väl hemma igen fortsatte jag trädgårdsfixandet och strax innan middag kunde jag äntligen pusta ut med ett glas vitt i kvällssolen. En härlig dag helt enkelt!