Cykelvasan för sjunde gången

Idag släppte min arbetsgivare ICA sina sponsorplatser till Cykelvasan 2018 och klart som korvspad, så hängde jag på låset för att anmäla mitt intresse att få köra. Pling sa det i inkorgen, när ett svar kom att jag fått en plats.

Krasch boom bang

Sedan var det bara att ställa sig i den digitala kön på Vasaloppets webbsida med alla andra som skulle anmäla sig idag. Försökte påbörja anmälan typ 10 gånger, men hela tiden blev det serverkrasch eller något annat fel. Men så bang – efter nästan 45 minuter gick den äntligen igenom och nu är jag en av deltagarna i Cykelvasan 90 i augusti 2018.

Sjunde Cykelvasan

Det var på Cykelvasan 2012 som allt började för mig. Det var mitt livs första cykellopp och jag ser lika mycket fram mot min sjunde Cykelvasa 2018 som jag gjorde den där dagen i augusti 2012.

Målet för 2018 får bli att försöka hamna på en tid under 3.30. Men mycket kan hända innan dess.

Tack ICA

Jag vill också skicka ett stort tack till ICA för att ni ger oss anställda inom koncernen möjlighet till sponsorplatser.

Bilden på Cykelvasans diplom är ju rätt söt i all sin konstighet. Ibland när jag vaknar, så kan jag känna mig så där ihoptryckt. Konstnären kallar den: Att vilja och våga.

Cykelvasan – Putsade bort 16 min 

I år har det verkligen hänt något med min kropp. Minuterna har börjat smälta bort på lopp som jag tidigare kört.

Jag skulle gissa att årets träning till försommarens stora landsvägslopp Vätternrundan har gett effekt på sommarens MTB-lopp. Jag putsade bort 24 minuter på min tidigare bästa tid på Engelbrektsturen och 16 minuter på förra årets tid på Cykelvasan.

Årets tid stannade på 3.41.22 och jag känner att jag verkligen gjorde allt rätt. Jag har lärt mig när jag ska låsa bakdämparen och när den ska var öppen. På Cykelvasan i år körde jag nog med låst dämpare bak 70-80 % av loppet och det verkar varit en vinnande teknik.

När man kör med fullgungcykel så är det lätt att bli bekväm och köra med dämparen aktiv. Tyvärr försvinner mycket effekt i tramptagen om man kör med dämparen aktiv. Det gäller alltså att offra lite bekvämlighet för att få en bättre tid.

Hursomhelst är jag sjukt nöjd över dagens resultat ✌🏼 Alla deltagarna från Team Utan Gränser verkar ha gjort bra resultat, men det vikigaste av allt är att alla tagit sig i mål för egen maskin och ingen har kraschat!

Innan vi åkte ned mot starten! Foto: Johan Hübner
Två glada prickar innan start. Foto: Jörgen Otterstål
IMG_3364
PlingPling i dalaskogen! Foto: HappyRide AJPJ

Två glada prickar som gått i mål! Foto: Jörgen Otterstål

Groupie med TUG Foto: Jessica Tegnér
Jessica helt slut efter klättringen upp till stugan efter Cykelvasan!

Cykelvasan – dags för start


Cykelloppsnerverna är där de ska, dvs de spelar ett spratt med känslorna i magen och så ser de till att utföra lite cirkuskonster med kissblåsan. Hur många gånger man än springer och pinkar, så är man kissnödig ändå.

Det är precis så här det ska vara på dagen då man ska cykla ett lopp. Av erfarenhet så vet man att all nervositet släpper direkt efter start och man glömmer bort att man var nervositetskissnödig i startfållan.

I vår stuga är vi 8 cyklister som startar allt från klockan 8.45 till att den sista sticker iväg vid strax före 11. Om ni vill följa mig vartefter jag passerar de olika tidskontrollena på min färd mot Mora, så har jag startnummer 3811.

Till min sida på Cykelvasans resultatservice

Medan du väntar på att jag ska cykla i mål kan du ju alltid passa på att swisha ett bidrag till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser.

img_2568
Det är inte alla cykelteam som har ett swishnummer på rumpan. Du kan bidra till vår insamling genom att swisha valfritt belopp till 123-338 01 77 😘

Cykelvasan – Snabbguide hur jag förbereder mig

Cykelvasan 90 är ett av Sveriges mest populära MTB-lopp sett till antal deltagare med sina 13 000 startanden. Det är en mäktig apparat att få iväg alla startande, så därför har man har fördelat ut deltagarna på nästan 60 startled. De första startar vid 07.30 på morgonen och de sista kring lunch. När de sista startat har eliten och många av de främre startleden gått i mål för flera timmar sedan.

Utrustning att ha koll på

Cykeln (MTB) – I god tid innan man ger sig iväg till Sälen ska man ha kontrollerat att  MTBn funkar som den ska. Se också till att den är utrustad med bra däck. Gamla och slitna däck = större risk för punka. Vid dåligt väder kan slitna däck göra att du lättare tappar fäste och det vill man inte råka ut för.

Den eviga frågan när det gäller däck, brukar vara vilket däckstryck ska man köra med. Det är väldigt individuellt och beror på vilken typ av MTB du kör på, om du kör slanglöst eller med slang, hur mycket du väger och hur tekniskt svårt är loppet. Jag som kör heldämpad MTB och har däck med slang, brukar köra med ett tryck på ca 2,1 bar. Hittills har jag inte fått någon genomslagspunka, vilket annars kan bli resultatet om man har för lågt däckstryck om du t.ex. kör över en större sten eller rot lite oförsiktigt.

img_3141

Vad har jag på mig – Om det är uppehåll och minst 10 grader har jag på mig en underställsväst i nät på överkroppen som är bra på att frakta bort svett. Ovanpå det har jag en vanlig kortärmad cykeltröja. Vid behov har jag armvärmare. De är lätta att lägga i fickan när man fått upp ångan.

På underkroppen har jag på mig ett par korta cykelbyxor med bra padding eftersom du sitter ganska mycket på MTB:n i detta lopp.

För den oerfarne cyklisten kan man inte nog påminna att man absolut inte ska ha några underkläder på sig i ett par cykelbyxor med padding. De är gjorda för att ha direktkontakt med dina nedre regioner. Har du underbyxor på dig och ett par cykelbyxor över dessa, så är risken stor att du får skavsår och det är inte kul att behöva stå och cykla när man 5 mil kvar till mål.

På fötterna har jag cykelstrumpor och fötterna stoppar jag sedan i ett par cykelskor. Om det är blött och regnigt, kan det vara skönt att dra på damasker över skorna. De håller fötterna torra en längre stund vid grisväder.

Är du frusen av dig så börja loppet med benvärmare, men jag fryser sällan om benen så jag brukar ha på mig dem till start, men packa ned dem i ryggan och skicka dem med ombyteskläderna i lastbilen till Mora när det är dags för start.

På händerna har jag ett par cykelhandskar, oftast med korta fingrar.

IMG_3341

Vad har jag i cykelfickorna – Däckavtagningsverktyg, multifunktionverktyg, gaspatron 25g, munstycke till gaspatron, handpump och en extra slang.

IMG_3340

När det gäller energi, så finns det så många depåer att man egentligen klarar sig utan energi utöver flaskan/flaskorna med vatten och eller sportdryck, men jag vågar inte chansa. Rätt som det är slår krampen till eller orken bara tar slut. Därför har jag med mig 5 GEL, 2 bars och ett litet rör med GT-tabletter. Är det riktigt varmt har jag en Camelbak vätskeryggsäck.

Nu är jag redo för start

Cykelvasan 2017 består 51,5 km skogsväg, 37 km grus och 5,5 km asfalt. Startar man hyfsat långt fram jag gör i år, så brukar jag försöka hålla en jämn men rätt bra fart uppför den första långa backen. Startar du långt bak och är i god form är detta ett ställe du kan plocka många placeringar, då många tar det lugnt här eller går ut för hårt och kroknar.

Resten av loppet är det bara att hålla ånga uppe efter bästa förmåga och tänk på att hålla till höger, så att snabbare cyklister kan köra om dig säkert på vänster sida. Det är också viktigt att kasta en blick bakåt om du tänker byta led för att göra en omkörning. Det är alltför ofta många som bara vind för våg kastar sig ut eller in framför en annan cyklist, vilket kan leda till att man kör ihop eller att du gör att någon annan tappar kontrollen och kraschar.

Cykla med respekt och ha skoj i spåret – det tänker iallafall jag göra 😃

img_2811

Plötsligt händer det

Efter att jag haft en negativ trend gällande tiderna på de cykellopp jag cyklat de senaste två åren, så verkar det ha vänt i år. Vätternrundan som jag cyklade tidigare i somras gjorde jag 6 timmar bättre än förra gången, men då hade jag en riktigt usel tid den första gången 😬

Idag var det då dags att ställa sig i startfållan på Engelbrektsturen. Det var tredje gången som jag ställde upp i detta makalöst fina MTB-lopp. Jag ställde upp i motionsklass och startade i led 6 av 8, vilket är ganska långt bak.

Det är en viss känsla som uppstår i startfållorna, hos kanske främst motionsklassen strax innan start. Här blandas allt från tjocka, smala, vana och ovana åkare. Vissa står med nervös blick och är oroliga för om de kommer hinna klicka ur pedalerna om det blir något tvärt stopp och några andra tar lite lätt på det hela, skrattar och pratar med sina cykelkompisar. Sist men inte minst finns de där som står med fokuserad blick och väntar på att startskottet ska gå. Idag var jag en av de sistnämnda.

Jag hade fått en plats ganska långt fram i ledet och försökte hålla den så gott jag kunde när starten gått. Marken var snustorr och detta innebar att det dammade rejält. Vi som startade i de sista leden cyklade genom en tät dimma av damm och rätt snabbt började ansikte, armar och ben täckas av en grå hinna av smuts och man kände hur det knastrade mellan tänderna.

Engelbrektsturen är ett grymt härligt lopp som börjar med ganska platt cykling på grus och traktorstigar. Där är det ganska lätt att köra om, så ska du plocka placeringar har du chansen att köra om många på dessa dubbelfiliga motorgrusvägar. Sedan börjar de första singeltracksen och det är där de ovana cyklisterna börjar få lite jobbigt eftersom det nu blir lite stökigare terräng. Det gäller att hålla lite avstånd om man kör i motionsklassen, för när det blir stökigare terräng, kan någon bara få för sig att utan förvaring stanna och hoppa av. De flesta kastar sig genast åt sidan, men det är bra om man inte ligger precis i kant med framförvarandes bakdäck, för då kan det ske en olycka.

Det kommer sedan några rejäla klättringar som inte är så långa, men branta. Lutar man sig inte framåt och försöker lägga tyngden så långt fram på cykeln som man kan, så stegrar cykeln. Här gäller det att hitta rätt växel, ligga kvar på den och sedan trampa med jämna lugna tramptag. Då kommer du upp utan att behöva stanna och leda upp cykeln.

Sedan blir det mera platta snabbåkta motorgrusvägar. Det enda man får se upp med här är att när det går fort på löst grus, så kan man lätt få sladd med framförallt framdäcket i en kurva och det är inte kul.

Efter att man fått trampa av sig en stund, blir det ett nytt och riktigt härligt parti med smala stigar, som är lätt tekniska med allt från stenar och rötter som du måste zickzacka mellan. Det är riktigt skoj cykling och det går upp och ned som en berg-och-dalbana.

Loppet avslutas med ganska platt cykling och i år kände jag mig som Stålmannen när vi gick in mot upploppet och på sista biten genom Norberg. Jag gav mig fanken på att ingen skulle köra om mig på asfalten genom Norberg, vilket jag lyckades med också!

Jag gick i mål på 3:16:07 och det kanske inte är något att hänga i julgranen om man jämför mot proffsen, men så är jag inget proffs utan en glad amatör som förbättrade sin tid med ca 24 minuter mot förra gången jag cyklade Engelbrektsturen. Plötsligt händer det alltså och jag bröt trenden och cyklade ett lopp fortare än förra gången 🙂

Jag och Robert Schmatz satt en stund i mål och pratade lite innan vi begav oss mot cykeltvättarna för att tvätta av cyklarna och oss själva. Det vi pratade om var att fler måste upptäcka lopp som Engelbrektsturen och andra lopp i långloppscupen. De är makalöst skojiga att cykla jämfört med tex Cykelvasan, som egentligen bara är 95 km grusvägscykling. Dessutom kostar de hälften så mycket att delta i, men servicen och arrangemanget är i klass med Cykelvasan.

Nästa år vill se fler i Team Utan Gränser i långloppscupen. Man behöver inte köra hela cupen, utan man väljer vilka lopp man vill delta i.

img_3154-1
Jag och Florence som ligger i delar bakom mig på väg till Norberg

img_3161
Det här var man ju värd när man kom hem igen 🍾🥂

Loppisdags

Söndagen den den 23 juli är det dags sätta snurr på pedalerna och avverka Engelbrektsturen, 70 km. Detta är ett av mina favoritlopp på MTB, då det har en bra blandning av olika terränger. Det är ett lättåkt lopp, men med inslag av lite mer tekniska partier, vilket ger det en lite extra krydda tycker jag. Vi ser ut att få toppenväder imorgon med sol och omkring 20 grader, så det är rätt liten risk att grisvädret 2015 återupprepas, då jag cyklade för MTB Täby.

img_8510-1

Idag körde jag en liten testrunda för att se att de nya däcken som jag monterat, satt som de skulle. Det blev en kortare bevattningsrunda på ca 23 km med två stopp för att se till att växterna i mina vänners trädgårdar överlever medan de är borta.

Vi blir två stycken från Team Utan Gränser som startar imorgon. Det är Robert Schmatz som kör i tävlingsklassen, herrar sport och så blir det jag som kör motionsklassen.

Heja oss imorgon!

Liveresultat från Engelbrektsturen

Här kan du följa oss under loppet

Räser Ralph in da woods

Efter drygt 2 år med orginaldäcken som min MTB levererades med var det nu dags att skaffa nya sulor till den. Cykeln levererades med Kenda Honey Badger som trots sitt fåniga namn varit helt okej. De har inte punkat någon gång, men så utsätter jag inte min MTB för de värsta underlagen heller. Jag cyklar ju mestadels cross country, med inslag av lite stök och bök.

Jag hade tänkt köpa Continental RaceKing som jag tidigare alltid köpt när det vankats nya däck till MTB:n, men nu vågade jag beställa något nytt och oprövat för min del. Cykelkraft hade kampanj på rätt många av Schwalbes däck, så det blev istället ett par med ett annat kul namn: 

Schwalbe Racing Ralph ska vara ett par bra allrounddäck som jag tror passar mig och den typ av cykling jag kör. Vi får väl se om de hinner fram till söndag, då det är dags för Engelbrektsturen 70 km som går av stapeln uppe i skogarna kring Norberg.