Igår gick den sjunde deltävlingen i SWE Cup och detta på en rätt skön bana faktiskt. Racet startade med en uppförsbacke följt av en rejäl nedförsåkning för att sedan plana ut och avslutas uppför in i mål.

Det pratas lite här och där att man vill ha mer backar och längre race i SWE Cup. Jag tycker personligen att det varit rätt jobbiga banor i år, även om det inte varit några monsterbackar ännu. Jag tycker denna raceserie som det nu återstår 3 deltävlingar i, varit ett utmärkt sätt att utmana mig själv och sätta sprätt på benen lite extra varje måndagkväll.

Jag har under dessa 7 veckor som SWE Cup pågått kämpat med att först komma på helt okej placeringar i klass C till att vara på gränsen att tro att jag snart kanske inte skulle platsa i C.

Trots att jag inte är någon större tävlingsmänniska, har resultaten i SWE Cup ändå påverkat mig och fått mig att förändra min träning.

Eftersom jag inte pga pandemin cykelpendlar i samma utsträckning, har jag lagt till rodd i min träning och jag tycker mig börja märka resultat av det. Jag känner mig starkare i kroppen och det är ju ett gott tecken.

Igår innan start kände jag att jag inte var jättepepp, men när racet väl startade vaknade benen och orken till liv. I tidigare race har jag inte orkat hålla mig kvar i klungorna och tappat dem mot slutet. Men igår lyckades jag hålla ihop med den klunga jag klängt mig fast vid nästan från start och det kändes härligt.

Slutade på plats 51 av 92 i den officiella resultatlistan på ZwiftPower. Inte mycket att skryta över kanske, men jag är stolt över att vara mellanmjölk.