Det här med att det är så svårt att välja cykeln istället för bilen om man ska till jobbet, börjar gå mig på nerverna. Österåkers kommun växer så det knakar och det är kul. Men med fler människor i kommunen, kommer det fler som ska trängas på vägarna och dela på de kommunala färdmedlen till och från kommunen.
Redan idag växer morgonköerna och är som värst där stora vägar slutar med en rondell. Rondeller verkar Trafikverket tycka ska var lösningen på allt, men i verkliga livet är de trafikproppar. På mindre vägar tror jag de underlättar, men vid tex Rosenkälla, första rondellen in i Åkersberga och för att inte tala om den idiotiska rondellen på Norrortsleden vid Arningeleden, gör köerna kilometerlånga.
När man sitter i dessa köer och försöker behålla lugnet när bilister tränger sig och uppför sig aggressivt för att ta sig fram lite snabbare än alla oss andra. Det är då jag bli avundsjuk på er som kan välja cykeln året runt till jobbet.
Bor man i Åkersberga, skulle de flesta säga att man inte kan välja cykeln över huvudtaget till jobbet om man inte jobbar inom kommunen, oavsett årstid. Det stämmer nog för de flesta som inte kan tänka sig att cykla en mil på sprängstensgrusväg via Rydbo och sedan på småvägar ned mot Täby eller tvinga sig att cykla på väg 276 och via Ullna Golfklubb och bära cykeln över deras stenhinder.
Ska vi minska på köerna och förbättra miljön, måste vi invånare få alternativa sätt att ta oss fram. Det gäller både förbättrad kollektivtrafik och att cykelvägar prioriteras.
Med detta sagt tänkte jag nästa vecka prova att pendelcykla för första gången i år, då jag tror att snön kan ha töat bort tillräcklig så att det är cyklingsbart på sprängstensgrusvägen nu.
Österåkers kommun – Ge oss en riktig cykelväg nu! 😫

Bild från i somras och en del av sprängstensgrusvägen där det är en hyfsat fin grusväg