Cykelbana Täljö – Rydbo blir nu verklighet

Idag meddelade Michaela Fletcher att kommunen skrivit avtal med berörda markägare om att få till en gång/cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Detta är enormt stort för oss som pendelcyklar, eftersom man nu slipper cykla på väg 276 bland alla bilar som dånar om en i 100 blås.

Detta är ett enormt framsteg efter år av förhandlingar och vi är flera kommuninvånare som också kämpat med att försöka få svar från allt från kommun till Trafikverket på när vi i Österåkers kommun ska kunna ta oss på ett säkert sätt ned till Täby. Det är ju som sagt önskvärt att denna gång/cykelväg i framtiden även ska fortsätta hela vägen in i Täby, men detta är ett stort första steg och som gör att jag faktiskt kommer kunna cykla året runt till jobbet 😍

Nu vet jag vart jag kommer sätta mitt kryss i kommunvalet. Stort tack till Michaela Fletcher, kommunstyrelsens ordförande och dina medarbetare som arbetat fram avtalet med markägarna.

Sedan vill jag även ge en stor eloge till alla andra personer som själva eller i mindre grupper kämpar för att det ska bli lättare att använda cykeln som transportmedel i och till och från Österåkers kommun.

Österåkers kommun kan du läsa mer om nyheten.

Tror minsann jag ska fira lite ikväll!

43D066B1-EE1D-4C83-8D6F-5695D2D8DA0B

Så gick det att endagsfasta

Nu är min första dag med endagsfasta över och här är lite reflektioner om hur jag känt mig under dagen. Jag har också varit på öppet hus i kommunen, för att ställa lite frågor om cykling.

Endagsfastan

Igår kväll åt jag som vanligt kring 18.30 och efter det så skulle jag inte äta på 24 timmar. Efter middagen tog jag en kaffe, men utan mjölk som jag brukar ha i mitt kaffe och inga kakor. Efter att jag gick och la mig somnade jag rätt fort och sov rätt gott, men under natten så vaknade jag till med en torr känsla i munnen efter ha drömt en helknäpp dröm om semlor 😬

Jag är en frukostmänniska och när jag vaknade vid 06.15 kurrade det rejält i magen. Kändes lite skumt att bara ta en kopp svart kaffe och ett glas vatten till frukost. Förmiddagen tickade annars på och kurrandet avtog sakta, för att komma igång igen vid lunch. Då började jag också känna mig lite skakis. Det upphörde dock efter en stund och på eftermiddagen kände jag mig nästan oförskämt pigg och inte ett dugg hungrig.

Jag satt ganska nära vårt fikabord idag och den enda dippen jag upplevde idag var när försäkringsbolagets VD satte sig för att fika och plockade fram en SEMLA 😲 som han åt plågsamt sakta. Flyttade på mig tills han var klar och sedan gick resten av dagen kanon. Inte någon stund kände jag mig trött eller hängig och det måste ju bero på att man inte tillfört kroppen något som gör att den måste gasa och bromsa insulinet. När jag körde hem kände jag piggare än någonsin och humöret var på topp.

Åkte inte ens direkt hem för att laga middag. Stannade till på vårt bibliotek i Åkersberga, där kommunstyrelsens ordförande höll öppet hus.

Öppet hus med kommunstyrelsens ordförande Michaela Flectcher

Ikväll kunde man komma förbi och ställa frågor till henne om kommunen, vilket är ett otroligt bra initiativ. Det var en liten men frågvis skara där och jag passade på att ställa lite frågor om cykling i och till/från kommunen. Tipsade även om sopsaltning av cykel- och gångvägar. Detta var något som hon inte var så insatt i och som jag upplevde att hon tyckte lät väldigt intressant.

Vi blev till och med Facebookvänner, så nu har man kommunstyrelsens ordförande i Österåker som Facebookvän. Eftersom jag skriver och delar med mig mycket av mina upplevelser på cykeln i Åkersberga med omnejd på min blogg, tycker jag det känns riktigt bra att hon kanske, kanske läser det man skriver ibland.

Efter tö kommer pendelcykling

Det här med att det är så svårt att välja cykeln istället för bilen om man ska till jobbet, börjar gå mig på nerverna. Österåkers kommun växer så det knakar och det är kul. Men med fler människor i kommunen, kommer det fler som ska trängas på vägarna och dela på de kommunala färdmedlen till och från kommunen.

Redan idag växer morgonköerna och är som värst där stora vägar slutar med en rondell. Rondeller verkar Trafikverket tycka ska var lösningen på allt, men i verkliga livet är de trafikproppar. På mindre vägar tror jag de underlättar, men vid tex Rosenkälla, första rondellen in i Åkersberga och för att inte tala om den idiotiska rondellen på Norrortsleden vid Arningeleden, gör köerna kilometerlånga.

När man sitter i dessa köer och försöker behålla lugnet när bilister tränger sig och uppför sig aggressivt för att ta sig fram lite snabbare än alla oss andra. Det är då jag bli avundsjuk på er som kan välja cykeln året runt till jobbet.

Bor man i Åkersberga, skulle de flesta säga att man inte kan välja cykeln över huvudtaget till jobbet om man inte jobbar inom kommunen, oavsett årstid. Det stämmer nog för de flesta som inte kan tänka sig att cykla en mil på sprängstensgrusväg via Rydbo och sedan på småvägar ned mot Täby eller tvinga sig att cykla på väg 276 och via Ullna Golfklubb och bära cykeln över deras stenhinder.

Ska vi minska på köerna och förbättra miljön, måste vi invånare få alternativa sätt att ta oss fram. Det gäller både förbättrad kollektivtrafik och att cykelvägar prioriteras.

Med detta sagt tänkte jag nästa vecka prova att pendelcykla för första gången i år, då jag tror att snön kan ha töat bort tillräcklig så att det är cyklingsbart på sprängstensgrusvägen nu.

Österåkers kommun – Ge oss en riktig cykelväg nu! 😫

img_0946
Bild från i somras och en del av sprängstensgrusvägen där det är en hyfsat fin grusväg

Orättvist att jag snart inte kan pendelcykla

För de flesta kommunerna som ligger i närheten av Stockholm är det möjligt att cykla året runt till och från kommunen, men för oss i Österåkers kommun är detta ett problem året runt. Det går via grusvägar eller den stora huvudvägen, väg 276 att ta sig på ett mer eller mindre riskfyllt sätt till Täby för vidare färd in mot Stockholm.
Men nu när snön fallit tungt under ett par dagar börjar även jag motviligt se slutet på denna pendelcykelsäsong. Igår tog hemresan som normalt går på ca 1 tim och 35 min nästan 2 tim genom snön. På den ej upplysta grusvägen som jag väljer att cykla och som egentligen inte är en väg, kan cykelns fram eller bakhjul plötsligt byta spår under snön på dolda frysta partier. Är man inte på allertten så kan man lätt köra omkull.
Det är egentligen ganska skoj att cykla i snön, men inte när man pendelcyklar med packning och bara vill komma fram så smidigt som möjligt. Då avundas man de boende i tex Danderyds kommun, där i stort sett alla huvudcykelstråk är sopsaltade, vilket innebär att det är som att cykla på sommarväg.
Eftersom kommunen inte vill stöta sig med de lokala markägarna som äger stora delar all mark här i kommunen, lär en cykelväg till Täby vara långt begraven under snön ☃️
Snälla Österåker, riv upp gamla beslut som hindrar er från att ta i med hårdhandskarna och se till att cykeln blir ett pendelalternativ till bilen, bussen och tåget. 
En pendelcyklists vardag i Österåkers kommun
En pendelcyklists avundsjuka om hur en cykelbana kan se ut vintertid
Gatlyktor är alltid trevligt, men på grusvägen i skogen är din cykellampa din bästa vän

Om att vara instängd vintertid

Många cyklister stänger in sig av egen fri vilja tillsammans med sin cykeltrainer eller motionscykel under vintermånaderna. Jag tycker inte om att sitta inne och cykla framför tv:n eller var man nu placerat sin trainer någonstans. Jag älskar att vara ute i friska luften och cykla, även vintertid.

Så här fick man ta sig förbi vid Ullna Golfklubb förut

För mig som tycker om att pendelcykla till mitt arbete någon/några dagar i veckan är det dock frustrerande att bo i Åkersberga när snön börjar lägga sig. Väg 276 som Trafikverket äger och förvaltar kan man cykla på, men under 2015 har de gjort ”förbättringar” av den så att bilarna lättare ska kunna ta sig av och på den vid t ex vid Stava Backe. Detta har resulterat en helt obefintlig vägren vid platsen och att man som cyklist tvingas ut i körbanan där bilarna blåser förbi en i 90 km/h. Jättebra gjort!!! En annan avgörande faktor är att man snöröjer bara vägbanorna och lägger all snö på vägrenen, där man annars ska kunna cykla. Sedan har vi den bit av Roslagsvägen som löper utmed Ullna Golfklubb som markägaren tagit bort. Därför går väg 276 bort vintertid.

Undet snömånaderna blir jag då tvungen att ställa pendelcykeln och i mitt fall blir det alltid bilen som ersätter cykeln. Detta gör jag tillsammans med mängder av andra norrortsbor, så att vi tillsammans kan sitta en och en i våra bilar på E18 och titta på varandras bakdelar i snigelkön.
Hade det funnits en cykelväg som man sopsaltade eller vinterunderhöll från Åkersberga till Täby, hade jag som gillar att cykla, valt bort bilen säkert hälften av veckans resor till förmån för cykeln. Planerna på cykelväg finns givetvis hos Österåkers Kommun, men under låååång tid har man fastnat i diskussioner och förhandlingar med markägare. Speciellt med en som äger stora delar av all obebyggd mark här. Den tänkta cykelvägen ska löpa från Åkersberga utmed Roslagsbanan och vidare bort förbi Arninge till Täby. Idag finns det en grusväg från Åkersberga till Rydbo som jag tror ska utgöra grunden för denna cykelbana, men där markägaren har ställt ut stora betonghinder på minst ett ställe som gör att man måste klättra över dem med cykeln på ryggen för att komma förbi. Vägen vinterunderhålls inte heller eftersom det inte är en officiell väg, så med ett tjockt lager snö går även den vägen bort.
Vad har jag kvar då? Jag skulle kunna välja småvägarna via Vallentuna som vintertid inte är direkt optimala att cykla på, då de saknar vägren, gatlyktor och att jag får ytterligare 1,5 mil till jobbet till mina nuvarande 3,5 mil. Därför känner jag mig som pendelcyklist instängd i kommunen under vintermånaderna.
Jag skulle önska av hela mitt hjärta att kommunen satte fart och visade musklerna i planeringen och bygget av cykelbanan. Tänk den dagen då vi kan stoltsera med ett miljövänligt alternativ till bilen och bussen och som gynnar folkhälsan.

När luften går ur

Jag älskar att välja cykeln istället för bilen och önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra det oftare. Jag drömmer om den dag då man som boende i Österåkers kommun kan välja cykeln oavsett årstid och där man inte behöver cykla med livet som insats bara för att jag väljer bort bilen.

Det tråkiga idag är att det känns som cyklisterna motarbetas från olika håll. När Trafikverket nyligen skulle göra lite förändringar på väg 276 för att det skulle bli lättare att svänga av och köra ut vid Stava Backe/Sjöbergsvägen, så löste man det enkelt genom att ta bort vägrenen och införa ett avfartsfält och ett accelerationsfält. Det blev kanonbra för bilarna. Detta gör man precis i Stavabackens slut, där man som cyklist har allra högst fart på väg mot Åkersberga. Plötsligt befinner man sig i ena körfältet för bilarna som cyklist. Helt otroligt att Trafikverket inte har koll på att cyklister även använder denna väg. 
Jag har talat med kommunen, som sa att förändringen på 276 var nödvändig, men att det inte får ske på bekostnad av cyklisternas säkerhet. De skulle försöka kontakta Trafikverket, men jag har inte fått något svar ännu om vad resultatet av detta blev. Jag har också försökt få ett svar direkt av Trafikverket på deras FB, men det går rätt trögt att få några svar av dem.
Den nya MTB-pendligsväg som löper utmed Roslagsbanan som jag fått tips om är ju så himla härlig. Men… Så fort snön faller kommer den dock bli ocyklingsbar, eftersom en ej klar cykelbana inte kommer vinterunderhållas. Idag när jag valde denna väg hade markägaren justerat på ett par betonghinder, så att det knappt går att ta sig förbi dem gående. Förra veckan kunde man cykla förbi dem på ena kanten. Jag förstår om man vill sätta upp hinder för att hindra motorfordon, men vilken skada gör vi som bara vill cykla på grusvägen? Vi förstör inget, vi låter inte och vi skräpar inte ned. Vad kommer denna hets mot att hindra cyklister från att kunna ta oss från Österåker till grannkommunen Täby. Vi blir mer och mer inlåsta…
För övrigt gick luften verkligen ur i morse, då jag råkade köra på en stor glasskärva i mörket som rev upp ett stort hål. Lyckades byta slang och täta däcket så jag kunde ta mig vidare mot jobbet. Det är andra gången på kort tid jag fick punka på en av mina cyklar. Idag slog det mig att 99 % av alla mina punkteringar har skett inom Österåkers kommun där jag bor och då pendelcyklar jag genom 4 kommuner på väg till mitt jobb. Otur eller dåligt underhåll av de vägar vi cyklister har att välja på, det vet jag inte.