Skräcken inombords jag idag kände när jag tänkte misstog mig för att att stigarna skulle vara fina i skogen nu. Jag har nog aldrig cyklat Anstaltsbanan så sakta och med en sådan rädsla i kroppen som idag. I själva skogen var det snö och isfritt, men på stigarna där folk gått och cyklat var det en hård hinna av glansis kvar. Det blev bara ett varv.
Styrde sedan via små grusvägar mot Domarudden. I början var det jättehärlig cykling och vilken skillnad det var att sitta på en heldämpad cykel. Det var nästan så man letade efter så dåliga delar av grusvägen som möjligt. När vägen sedan övergick i en häststig blev det så isigt att det studtals inte gick att cykla på stigen.
Det blir ingen mer skogscykling utan dubbdäck. Apropå det, så kanske man skulle skaffa sig ett par dubbisar till nya MTB:n. Någon som har tips på ett par bra?
Magnus Cykelblogg 