Man lär sig för varje vurpa

Idag på morgonen stack jag och Simon ut på ett MTB-pass i Ursvik. Simon ville se hur stigarna såg ut där. Denna gång var de tekniskt svårare stigarna som vi var ute efter.

Efter en kort stund träffade vi på en amerikan som precis gjort ett varv av Nick-rundan, men som ville köra mer. Han höll täten före oss och jag höll mig i längst bak. Det var en härlig syn att se hur han hanterade sin MTB som var helt odämpad och som tydligen var ganska populär i USA.
På ett av de enklaste partierna gjorde jag en praktvurpa i gruset som egentligen inte gjorde så jätteont, men småstenar är hårda. Fick mig lite skrapmärken och mindre svullnad på högra armen, samt ett litet skrapsår på vänstra handen. Tror faktiskt jag börjar bli duktigt på att vurpa som ett proffs…
Efter en stund vid ytterligare ett stopp pratade vi lite med Gordon, som vår duktige amerikan hette. Han såg då att jag och även Simon hade för hårt pumpade däck för skogskörning. När vi släppt ut en del av trycket blev det en hel annan upplevelse att tackla stenar och rötter.
Dagens pass var ett tekniskt svårt pass, speciellt för en nybörjarcyklist i skogen som mig. Det var dock riktigt kul, trots att jag gjorde mig lite illa. Jag var i detta område tidigare i veckan och snurrade runt lite planlöst, tills jag stötte på Ole som visade mig lite snabba härliga stigar. De som han visade känns egentligen som sådana vägar som jag borde köra mer på. Imorgon ska jag träffa Ole igen för att köra ett kvällspass med honom.
Cykelvakt medan Simon fixar lite välbehövlig vätska

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.