Fikatur och bergshike

Vi har ju haft lite varannandagväder denna vecka och enligt prognosen skulle det vara fint väder fram till lunch, så några av oss tog en kort sväng upp till Istán för att ta en fika. Det var riktigt behaglig temperatur, trots att inte solen sken. När vi satt och fikade, dök det upp en svensk kille som var ute på en ensamtur som vi tjattrade lite med innan vi gav oss tillbaka hem igen.

Efter lunch tog jag och 2 x Robert en promenad eftersom regnet fortfarande lyste med sin frånvaro. Promenaden blev en bergshike i naturreservatet som ligger i anslutning till där vi bor. Här och där gick vi förbi hus och hotelldrömmar som plötsligt avstannat och sedan lämnats i glömska.

Vi kände oss som riktiga stadsbor när vi iförda platta sneakers klättrade runt bland blommande buskar och vilda olivträd. Det blev en riktigt trevlig och uppfriskande hike på ett par kilometer och på väg tillbaka blev vi lite blöta av det nu antågande regnet.

Vår 1 kilometer långa uppfart mot huset med 11 % lutning och 111 höjdmeter tar ut sin rätt på benen.

Långt där nere bor vi. Vårt hus är det som ligger strax under den mörkblå poolen

Stigfinnarkung

På dagens MTB-pass hade jag inställningen att nu var det dags att hitta lite nya stigar att cykla på och den som söker, den finner…

Jag körde på välbekanta stigar via Stava och Blå Leden, men istället för att cykla mot Rydbo som jag brukar, valde jag att styra mot Täby. I höjd med Ullnabacken vek jag av från Blå leden och körde på sköna traktorstigar utmed E18 för att vid Ullna Golfklubb istället cykla utmed Norrortsleden på små singeltracks.
Efter en stund dök jag på ett spår som förmodligen motorcrossåkare inte helt lagligt skapat. Det ledde in i skogen och nu fick jag mig dagens härligaste upplevelse. Det var torra och rätt uppkörda stigar som gick upp och ned inne i skogen och även om jag fick hoppa av ibland för att det blev lite väl tekniskt, så var det mesta körbart för mig. I Vallentuna fick jag slut på vatten och fick avbryta för att på vanliga vägar cykla hem igen. 

Var alldeles lycklig över att jag hittat dessa skönt utmanande stigar som jag garanterat inte cyklat för sista gången. Kände mig som en Stigfinnarkung.

Någon som behöver en dörr till en blå Volvo 240? 


Urk så jobbigt men å så nyttigt

Idag fick jag mig en sväng i skogen med min kompis Daniel. Det är så jädra nyttigt att cykla med honom, eftersom vi nästan alltid cyklar mer tekniskt än vad jag själv utsätter mig för när jag cyklar själv. Jag borde utsätta mig för mer för teknisk cykling i skogen, för jädrar vad hjärtat fick pumpa på. Nu är jag väl inte i toppform konditionsmässigt efter vinterns alla förkylningar. Det är bara att gneta på, så ska man nog flyga över stock och sten i sommar.

Förövrigt måste jag säga att ”Once you go Fulldämpat you will always ride Fulldämpat”. Det är säkert så att en MTB med bara framdämpning är snabbare på ett klassiskt MTB-lopp som inte brukar vara så tekniskt. Men så roligt som jag har med min nya cykel har jag inte haft på år. Den hjälper en att våga attackera terräng som jag tidigare tvekade inför förut.

Det blev lite mer än två mil skogscyklingskontot inklusive transport till och från Daniels hoods.

Rotfest och hala stenar

Egentligen finns det få saker som gör mig osäker på cykeln, men blöta rötter och stenar får mig nästan alltid att tänka på hur rädd jag är för att framdäcket ska försvinna under mig och att jag och cykeln ska gå i backen.

För den som inte cyklar så mycket, så sitter mycket av tekniken i huvudet. Tänker du att du är en fegis, så blir du en fegis. Då blir du den där som inte vågar något och håller oftast en alldeles för låg fart. Låg fart är nästa misstag man ofta gör i skogen när man blir osäker. Kör du för sakta, är risken större att du fastnar i skrevor eller inte kommer över rötter och stenar. 
Idag gav jag mig iväg med min kompis Daniel på de stundtals ganska stökiga stigarna i skogarna, där han bor här i Åkersberga. Förutom att försöka tänka positivt och inte tänka att det där klarar aldrig jag, försökte jag öva på att hålla en lagom jämn fart. Det får cykeln att lättare svälja ojämnheter. Jag försökte också fatta beslut vilken väg jag skulle välja genom ett stökigt parti INNAN jag cyklade in i det och trampa på med lagom styrka för behålla greppet. Ibland funkade det och ibland inte.

Varje gång man cyklar med någon som är tekniskt duktigare än sig själv, växer man lite mentalt som cyklist. Önskar att jag var lite mer som Daniel, som studsar fram helt orädd och kör på bakhjulet mellan stenar och genom kärr inne skogen. Jaja, jag kommer väl dit någon gång 🙂

Inne i skogen var det svårt att fota, men väl ute på stora platta stigen vågade jag mig på att gräva fram mobilen.

När lerfesten öppnar sig

Idag var tanken att jag skulle ta MTB:n för leta efter lite alternativa vägar att ta sig till och från Täby. Min idé var att se om det gick att cykla enligt webbsidan trafiken.nu och deras kartor över cykelstråk.

Cykelstråket skulle gå utmed Roslagsbanan och via Rydbo ned mot Arninge. Det är nog denna väg som Österåker tänker sig att delar av den efterlängtade cykelbanan till Täby ska gå. Visst fanns det en väg där, men den bestod idag mest av sprängsten och grus. Lite asfalt på de där och det kommer att bli kalas.

Ni som klagar på dåliga cykelvägar. Denna tar nog priset.
Väl nere i Täby såg jag en lerig stig som gick från cykelbanan in i skogen. Eftersom jag satt på min MTB, så var det väl bara börja skita ner sig. Måste hittat skogens lerigaste stig, men när man väl geggat ned sig är allt bara tokskoj. Man struntar till slut i hur djupa pölarna och de geggiga stigdelarna är, det är liksom bara att trampa på genom leran.
I höjd med Norrortsleden beslöt jag mig för att se om det gick att cykla i skogen utmed leden mot Åkersberga igen, och visst gick det. Jag skulle nog inte cykla med crossen där, men med MTB:n gick det bra. Det var till och med riktigt kul. Vid Rosenkälla blev det asfaltscykling igen och för att förlänga rundan lite tog jag en omväg hem via Angarn och Brottby.
Dagen runda blev 42 km och gick väl på ungefär hälften leriga skogsstigar och hälften tungtrampade asfaltsvägar i grym motvind.