Tre solskenscyklister på Fornstigen

Solen stekte på bra i tisdags då jag, Jonathan och Johan gav oss iväg ut på Fornsitigen. Denna gång tänkte vi försöka hålla oss på själva leden och inte köra fel stup i kvarten som vi gjorde vid första försöket för en tid sedan.
Fornstigen är en led som startar på Lovön strax efter Drottningholms slott om man kommer från stan. Från parkeringen är det bara ett par hundra meter innan man på är på leden och äventyret börjar. Eftersom vi haft en tid av varmt och torrt väder hade de hala rötterna och stenarna som tidigare satt skräck i mig, torkat upp och var betydligt lättare att tackla.
För en glad amatör som mig är Fornstigen en led som bjuder på allt från tekniskt cyklande där man får har tungan rätt i mun, till härliga platta stigar där man trycka på ordentligt. Det finns också gott om upp- och nedförsbackar av diverse svårighetsgrad. För mig skulle jag säga att leden är cyklingsbar till 95 procent och det är bra, med tanke på att den är ca 18 km lång.
Jag hade otroligt skoj på MTB:n i tisdags och Fornstigen kvalar därför in bland mina toppfavoriter på skojiga MTB-leder i Stockholm. 
Vi var ju inte direkt snabba MTB-cyklister om man tittar på hur jag och Jonathan, som använder STRAVA placerade oss på de segment som finns utmed leden. Vad gör det, när känslan efteråt bara är bubblande lycka.

Snygg som en bläckfisk

Tyckte det var dags att uppgradera cykelskogarderoben. När jag för en tid sedan köpte min pendelcykel hos Bianchi Café & Cycles, hade de en kampanj där man fick en rabattcheck på 10 % av värdet på cykeln att nyttja vid nästa köp.

Idag stod jag då och dreglade lite över ett par läckra Bianchi Milano Octopus. Det är ett par grymt läckra och lätta cykelskor för landsväg med kolfibersula. Eftersom jag tack vare cykelköpet hade 700 kr i rabatt, blev inte valet särkilt svårt.

Kände mig väldigt snygg i mina nya bläckfiskskor.

Snygg skolåda
Mmmm… kolfibersula
Bianchifågel

Tunga beslut är aldrig lätta att ta

En bild i svart-vitt kändes rätt idag

Idag har jag fattat ett tråkigt, men för mig själv vettigt beslut. Det är att jag kommer stå över att cykla Vätternrundan med Fredrikshof SUB9-grupp i Nacka/Värmdö.

Bakgrunden till detta är att jag bonkade och gick in i väggen två gånger på förra helgens certifieringsrunda. Kände mig konstig i flera dagar efteråt och insåg väl att jag kanske inte är en SUB9-cyklist iallafall. 
Jag vill inte starta med gruppen och eventuellt vara tvungen att bryta för att jag inte hänger med och sedan få åka buss till målgången. Att fortsätta cykla på egen hand i egen takt är inte ett alternativ, då vår snabbgrupp startar så sent som kl 13 på lördagen. Detta gör att det är svårt att cykla rundan själv och hinna innan de drar snöret på de stationer som man måste passerat inom en viss tid.
Jag hade sett fram emot att Vätternrundan 2014, men med facit i hand borde jag kanske valt en SUB10 eller SUB11-grupp. Jag kommer fortsätta att cykla med stor glädje, för jag älskar verkligen att cykla och nu får man ställa om siktet på Cykelvasan senare i sommar istället. Kanske klämmer jag in något landsvägslopp i sommar också.

En kamel på ryggen i sommar

Förra veckan slog jag till och köpte mig en Camelbak Hydrobak. För dig som inte vet så är det ett litet behändigt vattensystem i en ryggsäck. Vattenbehållaren rymmer 1,5 liter och den är perfekt att ha med sig på skumpiga skogsrundor med MTB:n, där flaskor lätt brukar hoppa ur flaskhållaren. 
Jag kan även tänka mig att bryta mot alla stilregler och använda den när jag kör långa distanspass med racern. Min cykels ram är så tajt att jag bara får med mig en stor flaska och en liten flaska och då är ju en Camelbak ett utmärkt komplement.
Igår sprang jag dessutom Blodomloppet ute på Djurgården i Stockholm och lyckades springa de 10 kilometrarna på 57.58 minuter. Kanske inte är så värst imponerande, men så var detta mitt tredje löppass i år, så jag är väldigt nöjd. Idag har jag då som ett brev på posten fått lite träningsvärk och en aningen stela ben.

Notera de väldigt sexigt pösiga mysbyxorna