I fredags efter jobbet åkte jag hem till Jörgen och Jessica och åt en grymt god lasagne och hade en väldigt trevlig kväll. Eftersom vi skulle upp i ottan tackade jag även ja till att sova över hos dem. I lördags kl 05.30 ringde klockan och det var dags att gå upp och ge oss av mot vår andra certifieringsrunda med Fredrikshof SUB9 grupp. Regnet strilade och temperaturen var inte behaglig när vi styrde mot Läggesta station i Mariefred, där vi skulle möta upp alla för en runda på ca 20 mil i Sörmland.
Allt började väl fint och jag kände mig helt okej, men något tog stopp i benen när vi närmade oss Köping. Jag försökte då lägga mig bakom gruppen för se om jag kunde återfå lite kraft. Ganska snabbt insåg jag att jag inte klarade av att hålla tempot och jag var tvungen att släpp gruppen. Sakta men säkert såg jag hur gruppen försvann.
Jag visste att vi skulle pausa på Torshälla Golfklubb, men hur jag skulle ta mig dit hade jag ingen aning om. Jag kom då på att att använda den GPS funktion som finns i iPhonen för att hitta till golfklubben. Eftersom GPS:en var inställd på att jag var en bil, så hamnade jag på vägar som jag kanske inte borde cyklat på. Plötsligt dök det upp en liten skylt med en golfspelare på. Fel golfklubb skulle det ganska snart visa sig. Besviken, förvirrad och redo att ge upp tänkte jag då att jag tar mig in till Torshälla och så tar jag en taxi till Läggesta, men så plötsligt dyker rätt golfklubb upp. Där satt 2 cykelkamrater och åt som också hade lämnat gruppen. Det visade sig att stora gruppen inte dykt upp på raststället, men en stund senare dök hela gänget upp, väldigt försenade pga av en ihopkörning och att de kört vilse.
Efter att vi ätit hängde jag på gruppen igen och denna gång hängde jag på ganska länge, men när vi närmade oss Strängnäs, var det dags igen. Denna gång kunde jag dock hänga på så att jag såg dem hela tiden, tills vi passerat Strängnäs. Sedan var dags att låta GPS:en guida mig till Läggesta. När jag kom fram hade nästan hela gruppen kommit dit, men flera kom faktiskt efter mig, för de kört fel igen.
 |
| Cykeln tvättad, men den såg ut som sadelväskan innan |
Det som var mest jobbigt igår, var de ryckiga hastighetsvariationerna. Ibland körde vi över 40 km/h och ibland 25 km/h på partier där vi ska hålla 35 km/h. Det var likadant i backar, där man ska slå av på tempot, då trampades ibland på utav bara den. Jag känner tyvärr att jag inte har kraft att köra så ryckigt. Nu har det gått ett dygn och jag känner mig osäker på om jag är en SUB9-cyklist? Om mindre än 2 veckor är det dags för Vätternrundan, så frågan är om jag ska köra eller hoppa av.
På min sida på STRAVA kan du se min 20 mil långa besvikelse.
Skitig som en gris kom jag hem och kastade mig in i duschen, för att sedan ge mig iväg till min kompis Roberts 40-årsfest. Det blev en fantastisk avslutning på en dag som präglats av besvikelser, men som slutade med ett hejdundrande 70-tals party.
