Fantastisk cykelrunda blev fantastiskt blöt

Efter att jag igår fått hjälp av två otroligt snälla Cykelmekaniker på XXL att få mina nya cykelskor att klicka i som de ska, så stack jag ute på en cykelrunda med Celeste idag.

Vädret såg lovande ut med sol till halvklart, men det skulle jag snart slippa. Innan regnet kom, njöt jag till fullo av att jag kände mig pigg i benen och att jag inte kände något obehag i mitt knä.
När jag svängt av vid sjön Largen började det stänka lite och några minuter senare öppnade sig himlen och det kändes som att cykla genom en biltvätt. I början lider man alltid, men efter en stund så är det bara att acceptera att man är genomblöt och det kluckar i cykelskorna.
Även om jag fick en ordentligt blöt avslutning, måste jag säga att detta var min skönaste cykelrunda på länge och det var riktigt härligt att cykla racer igen. Totalt blev det 59,1 km med ett snitt på ca 29 km/h.
Så här kände jag innan regnet kom
Så här frusen och stel kände jag vid hemkomst – dyngsur

Tillbaka på sadeln igen

Igår hade jag tänkt köra en testrunda med cykeln för att se hur det känns i knät efter skogsvurpan förra helgen, men lite andra saker dök upp som gjorde att rundan uteblev. Idag på första officiella semesterdagen fick jag dock till en. Tanken var att ge mig ut med racern, dels för att det så länge sedan och att jag även ville testa mina nya cykelskor.

Tji fick jag. Hur jag en försökte skruva och pilla, så fick jag inte till så att cykelskorna klickade i ordentligt. Lyckades få till vänstra hyfsat, men den högra vägrade. Får se om jag få till det i veckan. 
Av med de nya skorna och på med mina MTB-skor istället, så fick det bli en landsvägsrunda med MTB:n istället. Eftersom jag inte visste hur jag skulle känna mig i knät, valde jag rundan kring Garnsviken som är ca 2 mil. Den har en väldigt varierande terräng iform av platta partier, många uppför och nedförsbackar.
I början kunde jag känna lite knäppningar i brosket kring knät, men ingen smärta. Halvägs kändes det riktigt bra och även vid belastning i uppförsbackar kändes det bra. Den korta, men ändå härliga rundan gav stort hopp om att knät kommer att återställas. 
Avslutade med att grilla korv på altanen och mysa i solen som stundtals faktiskt visar sig.

Undrar om knät vill cykla lite imorgon?

Om vädret tillåter och allt känns lika i bra i knät som det gjort idag, tror jag att jag ska ta mig en runda med cykeln imorgon.

Svullnaden kring knät som jag ådrog mig för en vecka sedan, då jag gick omkull med MTB:n har i stort sett gått ned. Nu är det det bara lite ytliga känningar och stelhet kvar, samt lite broskknäppningar ibland. Därför tror jag att jag vågar prova att cykla en sväng imorgon.
Idag har jag förövrigt roat mig med att gräva en rabatt i trädgården och monterat i ihop en pallkrage, som nu är början till min radhusörtträdgård.

Långloppssugen

Idag var jag hos läkaren och visade upp mitt knä som jag drämde i backen i lördags. Detta är andra gången jag hälsar på hos läkaren i år.

Haltade lite lätt in på rummet och satte mig i stolen
– Jaha, nu ska vi se. Jag ser att du var här för ett par månader sedan och då tog vi bort stygnen efter att du cyklat omkull, säger läkaren. Vad har du råkat ut för nu? Jag har cyklat omkull igen, sa jag med ett leende. Fick ett lite stelt, men ändå ett leende tillbaka.

Jag berättade jag att nu var det knät som fått ta smällen och då var det var bara att åla sig upp på britsen och så började läkaren dra, klämma och känna. Efter en stund konstaterades att knät förmodligen klarat sig av fallet och att det som var svullet, framför allt var ligamentet framför knäskålen.

Den lycka man inombords känner när en läkare ger ett positivt besked är underbar. Jag skulle hålla mig ifrån mina cyklar i minst en vecka sa läkaren.

Ikväll när jag kom hem från jobbet hade tidningen Bicycling kommit i brevlådan. En kaffe, kaka och den tidningen är vardagsmys. I detta nummer var det stort fokus på Tour De France som startar snart, och torts detta racercykelfokus fick jag en enorm lust att anmäla mig till ett MTB-lopp innan Cykelvasan. På jobbet har jag och min kollega Jonathan bubblat lite om att kanske köra Engelbrektsturen som är ett 80 km långt lopp som går i trakterna kring Norberg. Det loppet går i slutet på juli och jag hoppas läkningen av mitt knä går bra, för då anmäler iallafall jag mig.

Stigletandet slutade med platt fall

Igår eftermiddag skulle jag leta rätt på SWE Cup Hacksta XC banan som ligger en kort bit från där jag bor. Jag vet var området ligger och hade sett banan på STRAVA, men väl på plats var det otroligt svårt att se vilka stigar man skulle köra. I området blandas cykelstigar med löparstigar och märkningen var rätt dålig om jag ens följde rätt?

Trött på att köra fel vände jag tillbaka mot mer kända terränger och tänkte att jag avslutar passet på Anstaltsbanan istället. Jag hann väl en ca 1 km på min favoritbana, då en rot och ett hastigt stopp gjorde att jag gick i backen och givetvis tog jag emot mig med ena knät. Tur i oturen så var stigen mjuk.

Idag har jag ett svullet knä och ett litet skrapsår. Det ser kanske inte så illa ut, men det blir nog ett besök till husläkaren på måndag, eftersom det gör ont vid belastning och när jag böjer benet. Detta för att se om jag eventuellt behöver röntga knät.