Stark ledning av mig
 |
| Vad sakta det går, cykla fortare… |
 |
| Nähe, jag får ta ledningen då |
Idag kom bilderna upp från fotograferna från Happy MTB. Som ni ser, så leder jag loppet 🙂
Personligt rekord på Cykelvasan
På vägen upp mot Dalarna i fredags var peppen på topp. På lördagen var det dock inte ett gäng peppade killar som åt frukost och gjorde sig redo, när regnet smattrade mot fönstret och temperaturen låg på ynkliga +7 grader. Min starttid var kl 8.50, då hade regnet upphört och hoppet om ett regnfritt lopp växte sig starkare. Det visade sig att vädret skulle vara en riktig höjdare för att ett långlopp som Cykelvasan.
När startskottet gått har man en riktigt låååång seg uppförsbacke på strax under en mil som kan ta kål på en om man trycker på för hårt. Jag måste nog säga att jag inte fruktar långa backar, så länge man ställer in sig på att hålla ett jämt tempo. Jag hittade en skön växel och fick upp en bra fart i backen.
Loppet var riktigt jobbigt, men otroligt kul. Stundtals var det en riktigt lerfest och det var ett under att vevparti och bakväxeln ens fungerade med all lera som samlades där. Det som var jobbigt, var att jag ibland fick lite ont i nedre delen av ryggen. Men genom att ställa mig upp och sträcka på ryggen i långa nedförsbackar löste sig de problemet.
Jag valde samma energiupplägg som jag hade under Engelbrektsturen, dvs inga sportbars, utan bara energi iform av GEL-påsar, sportdryck i flaskan och vatten i min 1,5 liters Camelback-ryggsäck.
Gick i mål på 3.35.44 och förbättrade därmed tiden med ca 24 minuter jämfört med förra årets Cykelvasa. Jag placerade mig på plats 1 775, vilket är en för bättring med 1 100 platser jämfört med förra året. Jag kan inte annat än vara toknöjd med årets Cykelvasa. Mina kompisar tog sig också alla i mål utan missöden och när vi på kvällen alla samlats i stugan, blev det en skön bastu följt av en härlig middag.
Här kan du se mina mellantider och min sluttid:
Cykelvasan 2014 – Dags för start
Nu kanske du sitter och myser med morgonkaffet och smaskar i dig en ostsmörgås? Själv har jag varit uppe en stund och kl 08.50 startar jag min 95 km långa färd från Sälen till Mora.
Det är som jag tidigare sagt tredje året i rad som jag cyklar detta populära långlopp. Jag kommer ihåg 2012 när jag stod i något av de sista leden och väntade nervöst på få starta. I år har jag lyckats avancera upp till startled 12 av 57, vilket jag är ganska stolt över. Då ska man veta att de fem första leden är avsedda för tävlingsklasserna.
Vill du se mina mellantider som registreras vid Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg Hillrace, Hökberg, Eldris och min måltid, kan du göra det här på Vasaloppets webbsida
Heja mig idag!
Superpeppad inför Cykelvasan
På lördag är det dags för tredje året i rad att cykla Cykelvasan 95 km. Första året tog jag mig runt på en gammal trotjänare till MTB som man idag knappt vågar kalla för MTB. Jag lyckades dock genomföra loppet på 4.38.46, med endast några lättare kedjehopp under loppet.
Förra sommaren köpte jag mig en ordentlig MTB och valet föll på en Bianchi JAB 29.2. Vilken enorm skillnad det var att cykla med den. Det visade sig på klockan också, då jag 2013 körde jag i mål på 3.59.53. Nu ska jag inte ge all cred till cykeln. Jag hade tränat en hel del mer inför förra årets Cykelvasa.
Hur kommer det gå i år då?
I år har jag ingen ny MTB, men jag har nog ännu mer träning i bagaget med mig och i slutet på juli körde jag Engelbrektsturen som kändes riktigt bra. Min tid på Engelbrektsturen 80 km gjorde också att jag seedade upp mig några startled, till led 12 i årets Cykelvasa. Jag tror knappast på en 39 minuters förbättring även i år, men hoppas på en tid mellan 3.30 och 3.45.
Idag känner jag mig lite spänd, men superpeppad. Tillsammans med det cykelgäng som jag åker upp med tror jag vi kommer få en riktigt kanonhelg oavsett väder eller vilka tider vi alla cyklar i mål på.
Jag har startnummer 4061 och klockan 8.50 på lördag startar jag i fäders spår, fast på cykel. Heja mig!
Om olyckan skulle vara framme igen
Jag blev i våras, troligen efter ca 20 min hittad på vägen då jag råkat ut för en cykelolycka med min landsvägscykel. Den gången hade jag tur att de som hittade mig, lyckades försiktigt få mig till medvetande igen och sedan få mig med ambulans till sjukhus. Väl på sjukhuset kunde jag efter att jag blivit ihopsydd m.m. själv ringa en anhörig för att berätta vad som hänt. Nu hoppas jag inte det händer igen. Men skulle olyckan vara framme och jag inte kan ringa någon, då kan det ju ta en bra stund innan sjukhuspersonal kan kontakta någon i min närhet.
Oftast är det att föredra att man alltid cyklar med någon när man tränar, men det är inte alltid så att man får ihop det så det är möjligt. Därför är det nog så att många cyklister och även löpare tränar själva.
Efter ett tips från en MTB-grupp på Facebook där jag är med, hade en kille lagt upp en bild på ett armband som hans sambo gjort med texten ICE följt av ett mobilnummer. För dig som inte vet står ICE för In Case of Emergency och är en internationell standard.
Många cyklister brukar ha ett ICE-nummer i hjälmen, men att även ha det som ett armband var ju fräckt tyckte jag och satte mig framför datorn. Jag hittade en sajt som hette Rundis.se. De hade både bokstav- och sifferpärlor, samt massor av färger och former på pärlorna.
Igår kom leveransen och vid frukostbordet idag konstruerade jag mitt ICE-armband med ett mobilnummer till en av mina anhöriga. Visst blev det allt lite coolt?
