Rörbäcksnäs – Ett cykelparadis

Förra veckan avslutade jag med ett gäng barndomsvänner i Rörbäcksnäs, då vi hade vår näst intill årliga fisketur där. Någon fiskelycka hade vi inte, men det är det viktiga. Att fortfarande efter alla dessa år, hålla kontakten med sina barndomsvänner är något som jag värderar högre.

Senaste åren har ju MTB-cyklingen växt sig allt starkare i Sverige och i Rörbäcksnäs finns det helt magiska stigar av olika svårighetsgrad att cykla på. Precis utanför min kompis stuga går det just en sådan episk stig som det dagligen kommer en strid ström av cyklister på.
Jag lobbade lite för att vi alla skulle åka upp till stugan i vår och näst intill alla tror jag var sugna på att hänga med på en cykelweekend. Jag som är den enda som cyklar MTB kontinuerligt som träningsform, tar därmed på mig anordnarhjälmen och hoppas få ihop något som passar alla oss i början av nästa år.
När jag kom hem i söndags, stack jag ut på en kort runda med racern för att bli av med några av helgens alla kalorier. Det blev bara 2,7 mil, men det är ju bättre än inget.

Över 81 km pendelcykling idag

Idag tog jag beslutet att på vägen hem från jobbet ta en omväg via Södermalm och Olja&Oliv Delikatesser som jag beställt korvarnas Rolls Royce hos. Korven i fråga heter Chipolatas och introducerades för mig genom familjen Otterstål som hittat denna smarrighet i Frankrike.

Omvägen innebar att hemresan blev över 47 km och rätt mycket cyklande i Stockholm City, som jag normalt inte brukar cykla så ofta i. Måste säga att jag kunde färdas ståndsmässigt förbi alla köer i cykelfilerna inne i stan. Idag fick jag ihop över 81 km pendelcykling om man även räknar in morgonens resa till jobbet.
Det enda som gör mig besviken är att så många cyklister inte respekterar trafikreglerna. Jag förstår inte hur man kan tycka det är helt okej att glatt cykla mot rött och rakt ut i en korsning bara för att du sitter på en cykel. Det är inte konstigt att cyklister får dåligt rykte.

http://www.strava.com/activities/189350433/embed/c164363769db35d2c96ec630a2d91294d4b1f199

Pendelcykling på allvar

Efter två dagar med helt absurda köer både till och från jobbet är det nu dags att ta pendelcyklandet på allvar. Till och med på trafikinformationen på radion verkar man vara förbluffade över vad alla bilköer kommer ifrån, för det har inte varit några olyckor att rapportera om.

På morgonen kan jag välja mellan två köer att hamna i. Antingen på den totalt underdimensionerade Norrortsleden eller så kan välja E18 och det alltid rådande kaoset vid Bergshamraleden där köerna startar långt innan Danderyds sjukhus oftast.

Norrortsleden som Trafikverket och kommunerna den går igenom valt att bygga är en utmärkt motortrafikled, men av någon anledning har man i Täby valt att göra Löttingetunneln enkelfilig i vardera riktning. Längre fram på leden kommer man till Törnskogstunneln som är dubbelfilig i vardera riktning, där det aldrig är köer. Tänk er när halva Österåker och stora delar av trafiken från Norrtälje som vill till E4:an ska gå från två körfält till ett innan Löttingetunneln = Lååååååånga köer varje dag. Det är likadant åt andra hållet på eftermiddagen. Vem som helst hade väl kunna fatta detta när man ritade denna väg?

När man ändå byggde Norrortsleden passade man förmodligen helt omedvetet på att ta bort möjligheten för cyklister att ta sig från Österåker till Täby på ett smidigt sätt via den gamla vägen som går utmed Ullna Golfklubb. Den gamla vägen har man nu skrapat bort ca 1 km av. Det går fortfarande att ta sig fram genom sanden och gruset med rätt typ av cykel, men hur länge det är möjligt kan man ju bara undra.

Varför motarbetas alltid möjligheterna till att kunna välja cykeln som färdmedel, det skulle både kommunerna och bilisterna tjäna på.

Det ska finnas ett förslag sedan en lång tid tillbaka att höra en cykelbana utmed Roslagsbanan mellan Österåker och Täby, men på grund av dispyter om mark lär det ta lång tid innan den blir klar.

Så nu har jag klagat av mig lite. Från och med imorgon tar jag nya tag och väljer cykeln. Det tänker jag försöka göra alla dagar jag inte måste ha bilen. Tuta inte på mig när jag cyklar på vägrenen som några bilister gör ibland. Jag cyklar ju bara för att du ska få det lättare att ta dig till jobbet, fast mest för att jag själv hatar att sitta i bilkö!

Perfekta pendelcykelpartnern

Jag har inte skrivit så mycket om vad jag tycker om min nya pendelcykel pga av att Cykelvasan kommit emellan sedan jag köpte den.

I början på augusti köpte jag en Bianchi Zurigo som är en cyclocross och en modell som funnits ett bra tag i deras sortiment. Största nyheten på 2014 års modell är att den har försetts med skivbromsar som många cyclocrosser numera har.
Jag har nu avverkat ca 30 mil på den och kan väl inte säga annat än att jag älskar den. Det känns som den perfekta pendlarhojen. Jag har ca 3,4 mil enkel resa till mitt arbetade om jag väljer cykeln, så det blir nästan 7 mils cyklande på en dag. När jag förut cyklade till jobbet på en gammal MTB tog det ca 1 tim och 40 min till jobbet – nu är den tiden kapad till ca 1 tim och 20 min utan att jag ens tar i. Någon gång vore det kul att se hur snabbt jag skulle kunna pressa tiden, utan att för den delen vara en Ninjacyklist bland andra morgonpendlare.
Funderar du på en ny pendlarcykel, tveka inte. Välj en cyclocross!