Om att vara instängd vintertid

Posted on av Magnus

Många cyklister stänger in sig av egen fri vilja tillsammans med sin cykeltrainer eller motionscykel under vintermånaderna. Jag tycker inte om att sitta inne och cykla framför tv:n eller var man nu placerat sin trainer någonstans. Jag älskar att vara ute i friska luften och cykla, även vintertid.

Så här fick man ta sig förbi vid Ullna Golfklubb förut

För mig som tycker om att pendelcykla till mitt arbete någon/några dagar i veckan är det dock frustrerande att bo i Åkersberga när snön börjar lägga sig. Väg 276 som Trafikverket äger och förvaltar kan man cykla på, men under 2015 har de gjort ”förbättringar” av den så att bilarna lättare ska kunna ta sig av och på den vid t ex vid Stava Backe. Detta har resulterat en helt obefintlig vägren vid platsen och att man som cyklist tvingas ut i körbanan där bilarna blåser förbi en i 90 km/h. Jättebra gjort!!! En annan avgörande faktor är att man snöröjer bara vägbanorna och lägger all snö på vägrenen, där man annars ska kunna cykla. Sedan har vi den bit av Roslagsvägen som löper utmed Ullna Golfklubb som markägaren tagit bort. Därför går väg 276 bort vintertid.

Undet snömånaderna blir jag då tvungen att ställa pendelcykeln och i mitt fall blir det alltid bilen som ersätter cykeln. Detta gör jag tillsammans med mängder av andra norrortsbor, så att vi tillsammans kan sitta en och en i våra bilar på E18 och titta på varandras bakdelar i snigelkön.
Hade det funnits en cykelväg som man sopsaltade eller vinterunderhöll från Åkersberga till Täby, hade jag som gillar att cykla, valt bort bilen säkert hälften av veckans resor till förmån för cykeln. Planerna på cykelväg finns givetvis hos Österåkers Kommun, men under låååång tid har man fastnat i diskussioner och förhandlingar med markägare. Speciellt med en som äger stora delar av all obebyggd mark här. Den tänkta cykelvägen ska löpa från Åkersberga utmed Roslagsbanan och vidare bort förbi Arninge till Täby. Idag finns det en grusväg från Åkersberga till Rydbo som jag tror ska utgöra grunden för denna cykelbana, men där markägaren har ställt ut stora betonghinder på minst ett ställe som gör att man måste klättra över dem med cykeln på ryggen för att komma förbi. Vägen vinterunderhålls inte heller eftersom det inte är en officiell väg, så med ett tjockt lager snö går även den vägen bort.
Vad har jag kvar då? Jag skulle kunna välja småvägarna via Vallentuna som vintertid inte är direkt optimala att cykla på, då de saknar vägren, gatlyktor och att jag får ytterligare 1,5 mil till jobbet till mina nuvarande 3,5 mil. Därför känner jag mig som pendelcyklist instängd i kommunen under vintermånaderna.
Jag skulle önska av hela mitt hjärta att kommunen satte fart och visade musklerna i planeringen och bygget av cykelbanan. Tänk den dagen då vi kan stoltsera med ett miljövänligt alternativ till bilen och bussen och som gynnar folkhälsan.

Snön faller och jag vill cykla

Posted on av Magnus

Nu börjar jag bli lite trött på min hosta som inte är så jobbig, men som ändå finns där. Jag och hostan firar väl en vecka tillsammans nu och det är frustrerande när man vill ut och cykla i snön. Imorgon tänkte jag nog ge mig på ett försök till lite lugn cykling, bara för att få komma ut och röra på mig lite.
Jag har också haft lite funderingar kring cykelförvaring, då vi snart blir en till i cykelfamiljen. Efter lite surfande på nätet hittade jag en otroligt enkel sak som kommer bli perfekt för nya cykeln. Den heter Clug Bike holder och är en specialdesignad liten bygel som finns i tre utföranden. En för racer, en för hybrider och en för MTB.
Det fiffiga är att man rullar upp cykeln på bakhjulet och sedan monterar man bygeln på väggen i höjd med där framhjulet träffar väggen. Bygeln håller sedan cykeln i framdäcket och voilà, så har man man ett cykelställ som sparar utrymme. Se bilderna från Clug, nedan:

Foton: Clug

Skidpremiär denna vecka?

Posted on av Magnus

Efter utmaningen Festive 500, så fick jag en liten förkylning och någon lättare hosta. Det förvånar mig inte jättemycket, då jag gissar att kroppen är mer mottaglig för sånt när man tränar varje dag i en veckas tid. Man blir ju mer motståndskraftig mot sjukdomar om man tränar, men precis efter hårda pass så är tydligen kroppen extra känslig och man ska undvika att utsätta sig för onödig smittorisk.
Nåja. Jag är ju inte sjuk och nu är det bara lite hosta kvar, så jag ska nog överleva. Idag snöar det och är -11 grader ute, så jag tänkte ta mig en långpromenad i det kyliga snövädret. Men framåt onsdag, tänkte jag kanske göra årets första skidpremiär. Tydligen ska spåren vara hyfsat bra nere på Arninge Golfklubb, där Täby IS underhåller spåren och preppar dem med konstsnö om nu detta skulle behövas.
Förra året åkte jag KortVasan, men i år har jag inte anmält mig till något skidlopp. Vi får väl se om man gör någon sista minuten anmälan till något, för det är ju rätt skoj att åka skidor när man väl står där med planken under fötterna.
Hittade en sajt, som letar rätt på ens mest lajkade bilder på Instagram under 2015 och nedan kan ni se mina. Konstigt nog är det väldigt mycket cykelbilder, men även en gruppbild på mig och mina kollegor när vi skulle köra KortVasan, samt en bild på de pumpor jag gjorde till Halloween.

Träningsåret som gått

Posted on av Magnus

Då var det ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar. Tittar jag tillbaka på träningsåret 2015, så var det året som jag beslutade mig för att satsa mer på MTB-lopp.
Det blev väl inte så väldigt många lopp, men året inleddes för min del med Lida Loop som jag aldrig cyklat förut. Det loppet var riktigt kul eftersom det var en härlig blandning av både lätt och lite mer svårcyklad terräng. Sedan följde Engelbrektsturen och Cykelvasan som är lopp som jag cyklat tidigare. Engelbrekturen var nog det lopp som överraskade mig mest positivt. Till 2015 hade de förkortat banan med en mil, men gjort det lite mer tekniskt. Jag tycker det var årets bästa lopp, trots ösregn och lera som gjorde att man såg ut som chokladgubbe när man gick i mål. Cykelvasan blev en besvikelse tidsmässigt, utan att jag riktigt fattade varför det blev så mycket sämre tid än 2014.
Hösten 2015 provade jag även på att köra cyclocross. Jag körde inga tävlingar, men jag var med på ett par av Kompiscrossens träningstävlingar, som några entusiaster ordnar på olika ställen kring Stockholm. Superkul att använda cyclocrossen till det som den är byggd för. Den som inte inte provat detta ska veta att att det är sjukt jobbigt att köra dessa banor som oftast består av gräs, lera, sand, hinder och jobbiga backar. I höst hoppas jag kunna cykla mer riktig cyclocross, kanske till och med ställa upp i någon tävling.
Jag körde bara ett enda landsvägslopp och det var Velothon Stockholm som är lite längre än Halvvättern. Loppet fick ta emot kritik i press pga dålig info till folk som bodde utmed banan m.m. om t ex avspärrningar. För oss som cyklade var det dock en enda lång njutning. Att få möjlighet att cykla ett riktigt cykellopp i delar av Stockholms innerstad och på avlysta vägar utanför stan var en helt fantastisk känsla.
Det jag är mest stolt över under 2015 är att jag på sju dagar klarade av utmaningen Rapha Festive 500. Utmaningen går ut på att man ska cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton. Från Sverige deltog 252 cyklister, där 103 gick i mål och jag var en av dem.

Cykelåret 2015 i siffror

180 cykelrundor
288 timmar och 26 minuter spenderade jag på mina cyklar
6 301 km cyklade jag
59 496 höjdmeter cyklade jag

Vad händer 2016 

I år tänker jag fortsätta att min satsning på att bli en bättre MTB-cyklist och med min nya fulldämpade MTB, hoppas jag på att jag ska utvecklas och bli tekniskt duktigare i knepig terräng.
Jag vid målgången på den blöta och geggiga Engelbrektsturen

Obligatoriska målgångsuppställningen efter Velothon Stockholm

Jag var en av 103 stycken från Sverige som klarade av Rapha Festive 500

Dag 7 av Rapha Festive 500 och jag är i mål

Posted on av Magnus


Whoaaaa… Jag är i mål på Festive 500! Efter dagens runda på lite mer än 80 km, gick jag i mål och det med en dag tillgodo. Jag är så otroligt stolt över mig själv just nu.

De flesta tycker säkert att man är lite knäpp när tar sig an en utmaning där man ska cykla 500 km på åtta dagar. Ska jag vara ärlig, kändes det rätt motigt för några dagar sedan. Men om ni där ute visste vad några ord eller en peppande kommentar kan göra för ens självförtroende. Detta var precis det jag fick uppleva. Dagen efter kände jag mig som stålmannen igen.

Min taktik

Planen var från början att få till en kortare runda på julafton och sedan försöka cykla ett jämt antal mil varje dag fördelat på resterande 7 dagar. Denna taktik ändrade jag rätt snabbt, då de första dagarna hade strålande väder och torra vägar. Jag fick i början till några längre pass än vad jag tänkt mig, innan snön och kylan svepte in Stockholm i en vit skrud. Jag fortsatte att hålla ångan uppe och lyckades få till längre pass än vad jag behövde varje dag. Detta gjorde att jag idag på sjunde dagen in i utmaningen kunde gå i mål.

Mitt tips till den som vill köra detta nästa år, är att försöka få till ett par långpass i början. Kroppen blir sliten och trött för varje dag som går eftersom den inte får någon vilodag. Personligen tyckte jag det var värst i mitten av utmaningen, mest på grund av den stränga kylan.

Bästa upplevelsen

När jag kom hem och insåg att jag klarat av att cykla 500 km på 7 dagar.

Konstigaste upplevelsen

När jag blev omsprungen av en häst som rymt från ett stall.

Jobbigaste upplevelsen

Kylan och blåsten. Att sitta på en cykel i snålblåst och -10 grader är galet kallt. Man fryser ända in i själen.

Lite statistik från veckan som gått

21 timmar och 28 minuter på cykeln
15 618 brända kalorier
4 790 höjdmeter

Av de 71 352 som deltar är 249 från Sverige. 62 av 249 hade ikväll vid klockan 19.30 klarat av att cykla de 500 kilometrarna. Jag är en av dem 🙂