Årliga brevet till Österåkers kommun

Jag vägrar ge upp tanken på att man ska kunna cykla säkert och kanske till och med året runt till jobbet i Solna.

Vi måste nog vara en av få närliggande kommuner till Stockholm där man fortfarande efter åratal av diskussioner fortfarande inte kan erbjuda invånarna att på ett säkert sätt kunna färdas på cykel till och från kommunen.

Saker som man gör bra är att man fixar och donar med de befintliga cykelbanorna och så har man snart äntligen knutit ihop Svinninge med Åkersberga med en cykel/gångbana.

Det mest frustrerande är dock att pga markägarproblem, så kommer man aldrig någon vart med att knyta ihop våra cykelbanor med grannkommunerna.

Därför har jag idag skickat min årliga fråga till trafikenheten i kommunen om hur arbetet med cykelbanorna till och från Täby går. Hoppas på ett svar att man inte längre sticker huvudet i sanden, utan inser att cykeln är ett färdmedel att räkna med i framtiden och att man satt ned foten i dialogen med markägarna.

 

Uppdatera cyclocrossen

Jag har under sensommaren haft lite funderingar kring min cyclocross som jag mest använder som pendlarcykel. Eftersom jag nöter ca 14-20 mil i veckan på både grus- och asfaltsvägar, börjar det efter snart 1 000 mil bli dags att antingen byta ut enstaka slitdelar eller göra något mer drastiskt. 

Jag tycker om min cyclocross och jag har aldrig varit så nöjd med en pendelcykel som den. Den har funkat klockrent, bortsett från att jag aldrig blivit eller kommer bli kompis med SRAMs sätt att sköta växlingarna. Jag tycker Shimanos växelsätt passar mig och mina händer mycket bättre.
Planen är nu att ge crossen en ansiktslyftning i form av att konvertera om den från SRAM Apex till Shimanos 105 växelgrupp. Det kommer kosta lite, men det är grymt mycket billigare än att köpa en ny cykel. Gör man denna konvertering, kommer man automatiskt byta ut alla de delar som nu är i behov av utbyte. Köper man en helt nytt gruppset kommer man ju få med allt som behövs och så kommer man ha en fram och en bakbroms till övers som inte kommer behövas. De kan man ju alltid sälja. Vem vet, det kanske kommer kännas som helt ny cykel?

Riddaren av roddarrummet

Idag har jag invigt min nya träningskompis – en roddmaskin! Jag har alltid gillat dessa maskiner på gymet och nu har jag en alldeles egen. Känns nästan lite lyxigt att när som helst kunna köra ett pass och bli ordentligt svettig.

Idag började med ett pass på ca 20 min med ganska lätt motstånd. Betyget på att detta är en bra träningsmaskin syntes i form av en blöt träningsmatta som jag la under maskinen innan jag körde igång.
Jag tror vi kommer utveckla en hatkärlek till varandra 😅

En kurs i stärkt självförtroende

Idag har jag varit på MTB-kurs med Team Snabbare vid Hellasgården utanför Stockholm. Visste inte riktigt vad som väntade mig utöver det man läst om på deras webbsida. Vi var fyra deltagare och en instruktör vid namn Micke Hanell.

Vi började med en genomgång av våra cyklar och lite praktiska tips. Sedan hade Micke gjort en bana med lite olika stationer på en fotbollsplan. Där skulle vi öva på att stegra med cykeln på bakhjulet utan att rycka i styret och bara använda benkraften för lyfta framhjulen över ett par mindre hinder. Sedan var det en spång som var byggd som ett hopp, där vi skulle öva på att landa med båda hjulen samtidigt i marken efter dropet. Efter den var det en klassisk spång, där vi skulle hålla oss på just spången med båda hjulen. Det svåraste för mig kom efter detta och det var att mellan två koner, stanna och försöka stå still med cykeln utan att sätta i fötterna i marken. Det hela avslutades med klassisk slalomkörning, där vi skulle klara banan utan att svänga med styret. Vi skulle istället försöka gira mellan konerna genom att luta cykeln till höger och vänster.
Sedan blev en sväng i skogen på stigarna kring Hellasgården. Där fick öva på en del av det vi tränat på nere på fotbollsplanen. Det blev bland annat att cykla på en smalare bergskam som avslutades med ett mindre drop där vi skulle försöka att få cykeln att landa på båda hjulen efter dropet. Sedan blev diverse övningar hur man ska läsa av terrängen och välja bästa vägen där det är lite stökigt.
Vi avslutade med att vi skulle ta oss upp och ner för en ganska brant berghäll. Detta var lärorikt tycker jag som alltid varit lite feg för sådant. Tricket var att se till att ha tillräckligt med fart innan hällen och helt sonika sluta trampa uppför själva hällen. Genom att förflytta sig framåt ståendes och låta ens vikt bli en hävstång, så kom man upp utan några problem. Ingen mer slirande för att man trampar alldeles för hårt uppför en hal bergshäll nästa gång.
Jag kommer garanterat gå på en uppföljningskurs inom kort, för detta var en boost för mitt självförtroende. Stort tack till Micke Hanell och Team Snabbare för en givande förmiddag.

Imorgon väntar cykelkurs

Morgondagens aktivitet blir att jag äntligen ska få nyttja min present som jag fick av min kollegor i 40-årspresent. Efter många bokningar avbokningar pga ditten och datten blir det äntligen av imorgon.

Kursen är en MTB-teknikkurs och vädret ser ut att bli blött, så det blir till att se fram emot hala rötter och sliriga bergshällar. Det är väl just sådant som man behöver öva på, så jag ska väl vara glad och nöjd över det.
Idag har jag även kommit överens med en kompis att köpa deras rätt lite använda roddmaskin. Är man cyklist, så är det ju mycket benen som som får jobba och överkroppen måste ju också få sitt. Därför tänkte jag att en roddmaskin skulle vara ett bra komplement. När jag hade gymkort förut, var just roddmaskinen något jag gillade väldigt mycket. Jag hoppas den kommer gå varm här hemma i vinter.
Jag har inte cyklat en meter MTB sedan Cykelvasan, så det är väl också dags att klippa bort startnumret nu.