Kaboom! Målgång för ett av årets träningsmål

Pågår – Träningsmål nr 1 ⚖️

Jag har två mål med min träning för 2018. Det första som jag flitigt bloggat om under hösten är min lilla viktresa och målet att komma ned på en vikt strax under 70 kg med hjälp av LCHF och cykling. Där är jag inte riktigt i mål ännu. Jag kör inte riktigt lika strikt med kosten längre, därför går det lite saktare nu. Men det går åt rätt håll. Jag tror nog att jag kanske i november kan nå målet att vågen stannar under 70 kg.

När viktmålet är nått börjar det svåraste av allt – att hålla vikten! Dessutom går vi in i julperioden snart som är fylld av socker och läcker mat.

Målgång – träningsmål nr 2 🚴🏼‍♂️

Det andra målet jag har med min träning är att jag ska cykla minst 500 mil i år. Normalt sätt brukar jag inte nå mitt mål för hur långt jag ska ha cyklat förrän i december. Skillnaden i år är att jag har haft tillgång till Zwift så att jag kunnat avverka ett gäng digitala mil också. Men för mig spelar det ingen roll om det är riktiga mil ute på vägen eller i Zwifts digitala cykelvärld, som oftast är sjukt mycket jobbigare.

I veckan körde jag igenom målsnöret och bräckte alltså mitt mål på 500 mil redan oktober. Så här har min träning fördelats mellan cykling ute i verkliga livet och den digitala träningen i Zwift på de 511 mil som jag hittills cyklat ihop.

  • 348 mil ute i verkliga livet
  • 163 mil inne med Zwift

Framgångar ska firas 🎉

Firade med att beställa en ny cykeltröja i rosa som jag aldrig någonsin kunnat tänka mig förut. Jag har inga fördomar om färgen rosa, men det har verkligen inte varit en färg jag kunna tänka mig att bära, men i kombo med svart så blir det ett instegsförsök för att se om jag gillar det.

Uppdatering: På eftermiddagen idag plingade det i mobilen att tröjan kommit till utlämningsstället och det på mindre än två dagar ✌🏼 Och mina tvivel om färgen rosa är som bortflugen. Känner mig superfin!

3804D27E-3FC0-4669-9402-0AA302B4A9BB
Foto VOID Cycling

2054B7D0-2E96-414D-9DA0-F4A224ACE504

Äntligen en nolla!

Jag läste häromdagen ett inlägg där Sara Penton skrev om den vikthets som hon som ung proffscyklist fått erfara. Det finns nog rätt många sporter där det finns en rätt osund inställning vikten och hur vi ska se ut för att prestera på topp i sporten vi utövar. Precis som inom modevärlden där de smala modellerna påverkar oss hur vi tror att alla ska se ut, finns det samma sak i sportvärlden. Inom t.ex. cykelsporten handlar det kanske inte om utseende, utan mer om prestera watt per kg. Att väga så lite som möjligt, men ändå ha starka uthålliga ben är något som många cyklister gärna eftersträvar och det är väl då som man lätt kan hamna i en osund spiral.

Jag som vuxen påverkas också av det vi överöses iform av olika ideal, men jag tänker framförallt på alla unga människor som inte ännu kanske kan sålla mellan vad som är sunt och osunt för att uppnå det ”perfekta utseendet” eller göra lite bättre tider i den sport man utövar. De påverkas nog mer än vad vi tror av oss vuxna.

Min viktresa är ingen vikthets

Med detta sagt så glider jag över på min egen vikt och den lilla viktresa jag genomför just nu. Man kan tro när man läsar alla mina inlägg om viktminskning att det är ett tecken på att jag drabbats av en vikthets. Jag kan lugna er alla med att det behöver ni inte vara oroliga för.

Jag har aldrig varit en särskilt vältränad kille och har varit rätt bekväm med det, tills den där dagen då vågen nästan visade nästan 90 kg kring år 2010. Det var ingen sund vikt för en som är 171 cm lång. Sedan i somras så lade jag i sista växeln på denna viktresa efter ha stått still i några år. Målet med viktresan är att hitta en bestående vikt på strax under 70 kg. Det är en sund vikt tycker jag för mig och min längd.

Målet är i sikte

Äntligen byttes ettan mot en nolla på vågen, då Herr Våg idag stannade på 70,5 kg. Nu är målet nära och ni ska veta att min självkänsla har den senaste tiden vuxit och jag kan nu gilla att se ett foto på mig i helfigur, vilket inte alltid varit fallet. Jag tycker plötsligt om det jag ser spegeln och det är en stor seger 🙂

Jag hoppas bara därför att den som läser om min viktresa ska känna sig inspirerad och inte hetsad att även små förändringar kan göra stora förändringar i ens självkänsla.

Om du har tid läs gärna Sara Penntons inlägg som jag pratade om i början av mitt inlägg: Två storlekar mindre, men rädd för en banan – ett ganska viktigt inlägg

F7F93264-FD35-4BAB-9394-CFEBD1BB8B30

Hur går viktresan?

Jo tackar som frågar. 30 dagars utmaningen att äta mindre kolhydrater är slut sedan länge, men eftersom det gav resultat så fortsatte jag. Jag har inte varit lika hård mot mig varje dag och på helgerna har jag unnat mig en del vanlig mat med kolhydrater, smörgåsar och en och annan sötsak faktiskt. Detta utan att det påverkat vikten åt fel håll.

Jag har hållit upp ångan med cyklingen för att inte tappa fart med träningen. Det enda är att jag inte orkar ta i lika mycket under längre tid, utan intag av kolhydrater. Men så får det vara just nu.

Vikten är ju en sak att stirra sig blind på, men jag har varit lite dålig på att mäta omfånget på mage och bröst, men det gjorde jag idag. Den största skillnaden jag nu kunde se, var att bröstomfånget minskat med ca 7 cm sedan i början på augusti. Det kändes grymt bra, för det är detta område jag som kille tyckt varit mest besvärade.

Herr våg kunde idag också konstatera 71,5 kg, vilket är den lägsta noteringen hittills 🙂 Nu är det inte mycket kvar, men jag ska under 70 kilosstrecket, det har jag bestämt mig för.

5290231F-9214-4CF7-A8D2-2B0491D49102

Mitt nya middagsliv rullar på

Sitter här just nu och äter middag och ser snön vräka ned utanför. För en tid sedan skrev jag lite om att trivas i sin kropp och jag fick en del kommentarer på det på b.l.a. Facebook. Det mesta var positivt och åter igen vill jag understryka att jag inte bantar, utan jag vill mest försöka få bort de där sista svåra små extrakilona och sedan är jag nöjd.

Vad har jag förändrat då?

Till frukost äter jag som tidigare en tallrik fil med müsli, ett ägg och en kopp kaffe. Till lunch äter jag det som serveras i lunchrestaurangen på jobbet, men försöker ha grönsaker på halva tallriken.

Det som jag förändrat är att till middag har jag nu börjat att utesluta pasta, ris och potatis. Jag gör nu en matig sallad som består av diverse olika saker och grunden är att jag alltid har i en skivad avokado, skivad gurka, tomatklyftor, hackad rödlök och en skvätt vit balsamvinäger och olja. Sedan varierar jag den med allt möjligt som granatäppelkärnor, fetaost, majs m.m. för att den inte ska vara likadan varje dag.

Till min sallad äter jag som vanligt allt från kött, fisk eller kyckling m.m. och jag måste säga att jag saknar inte alls min tidigare stora middagstallrik med ris, pasta eller potatis på kvällen. På helgerna tillåter jag mig dock att äta det.

Målet är att med lite bättre mat på tallriken och träning på det, kanske få bort de där sista lyxkilona som inte andra kanske ser eller tycker att man har, men som finns där 🙂

Snön faller tungt där ute

Idag till min matiga sallad, blev det strimlad kyckling som jag lät koka i sås gjord på creme fraiche med smak av Karljohanssvamp.

Träningsveckan och ett litet mål

Denna vecka har det märkts med besked i trafiken att semestrarna är slut. Eftersom Österåkers viktigaste transportmedel, Roslagsbanan är avstängd till och med december så väljer många istället bilen. Kön bara för att ta sig ut på E18 har väl varit ca 1 km lång på morgonen och då har det varit extra mumsigt att glida förbi alla bilar och bussar på cykeln med ett stort leende på läpparna.

Egentligen avskyr jag att att cykla på väg 276 för att ta mig till/från Täby, men eftersom det aldrig händer något på cykelbanefronten här i kommunen, så är det mitt enda alternativ just nu.

Cykeln är ett pendelalternativ
– även i Österåkers kommun

Jag vägrar vika mig bara för att det aldrig händer något och jag önskar att fler Österåkersbor valde att cykla och till och från kommunen, trots avsaknaden av cykelbana. Detta för att visa kommunen att cykling är ett alternativ till pendla med bilen, bussen eller tåget. Jag förstår att alla inte kan eller har möjlighet att göra detta, men för mig som har 2×33 km, så kan det en vanlig morgon med bilen ta lite mer än 60 min till Solna från Åkersberga. Med cykel tar det mig bara ca 15 min längre tid att cykla ”samma” sträcka. På köpet får du en bättre hälsa och så blir du lycklig av att cykla 😀

I onsdags när jag valde att cykla till jobbet fick jag hejarop från några kids genom ett vädringsfönster på en av bussarna som först körde om mig innan kön började. Hejaropen kom när jag sedan körde om dem i kön. Sånt känns alltid lite peppande, så tack för det 🙂 I torsdags återupprepade jag pendelcyklandet och åtnjöt samma lyx att kunna glida fram som på en räkmacka förbi köerna.

Igår lördag, så hoppade jag lite spontant ned i mina löpardojjor och drog ut på första joggingturen sedan i vintras. Det blev 5,6 km i långsamma tempot 6:15/km. Så idag kom träningsverken som ett brev på posten. Jag ska verkligen försöka få in lite vana att springa lite varje vecka, för jag tycker det känns bra för flåset.

Kräftpremiär

Igår blev det kräftpremiär för mig, då jag hade mamma och lillebror här på middag. Vi körde färska Turkiska jumbokräftor och svenska havskräftor, som båda var riktigt smarriga. Till detta hade vi klassiska tillbehör som Västerbottenpaj, bröd, ost och öl till detta.

Och nu till höstens lilla mål

Jag ska ge mig fanken på att nå min målvikt på strax under 70 kg nu. Nu har jag tjafsat om detta tillräckligt och ska jag bevisa för mig att det går. Det handlar på ynka 5 kg, men jag vill inte svälta mig eller sluta äta för att nå dit. Den ska nås genom träning! Så det så!

75 kg and counting…

Här siktas morgonens första köstopp för bilarna på väg 276 som jag lätt kan glida förbi.
Även på vägen hem är det härligt att cykla förbi de långsamma bilisterna på Bergshamraleden.
😳 Dödskänslan efter första löppasset på läääänge.

Så gick det att endagsfasta

Nu är min första dag med endagsfasta över och här är lite reflektioner om hur jag känt mig under dagen. Jag har också varit på öppet hus i kommunen, för att ställa lite frågor om cykling.

Endagsfastan

Igår kväll åt jag som vanligt kring 18.30 och efter det så skulle jag inte äta på 24 timmar. Efter middagen tog jag en kaffe, men utan mjölk som jag brukar ha i mitt kaffe och inga kakor. Efter att jag gick och la mig somnade jag rätt fort och sov rätt gott, men under natten så vaknade jag till med en torr känsla i munnen efter ha drömt en helknäpp dröm om semlor 😬

Jag är en frukostmänniska och när jag vaknade vid 06.15 kurrade det rejält i magen. Kändes lite skumt att bara ta en kopp svart kaffe och ett glas vatten till frukost. Förmiddagen tickade annars på och kurrandet avtog sakta, för att komma igång igen vid lunch. Då började jag också känna mig lite skakis. Det upphörde dock efter en stund och på eftermiddagen kände jag mig nästan oförskämt pigg och inte ett dugg hungrig.

Jag satt ganska nära vårt fikabord idag och den enda dippen jag upplevde idag var när försäkringsbolagets VD satte sig för att fika och plockade fram en SEMLA 😲 som han åt plågsamt sakta. Flyttade på mig tills han var klar och sedan gick resten av dagen kanon. Inte någon stund kände jag mig trött eller hängig och det måste ju bero på att man inte tillfört kroppen något som gör att den måste gasa och bromsa insulinet. När jag körde hem kände jag piggare än någonsin och humöret var på topp.

Åkte inte ens direkt hem för att laga middag. Stannade till på vårt bibliotek i Åkersberga, där kommunstyrelsens ordförande höll öppet hus.

Öppet hus med kommunstyrelsens ordförande Michaela Flectcher

Ikväll kunde man komma förbi och ställa frågor till henne om kommunen, vilket är ett otroligt bra initiativ. Det var en liten men frågvis skara där och jag passade på att ställa lite frågor om cykling i och till/från kommunen. Tipsade även om sopsaltning av cykel- och gångvägar. Detta var något som hon inte var så insatt i och som jag upplevde att hon tyckte lät väldigt intressant.

Vi blev till och med Facebookvänner, så nu har man kommunstyrelsens ordförande i Österåker som Facebookvän. Eftersom jag skriver och delar med mig mycket av mina upplevelser på cykeln i Åkersberga med omnejd på min blogg, tycker jag det känns riktigt bra att hon kanske, kanske läser det man skriver ibland.

Nästa måltid – 24 timmar

Jag berättade i helgen att jag ska testa detta med endagsfasta. Idag bestämde jag mig för att imorgon blir den bästa dagen denna vecka att köra en 24 timmars fasta. Ikväll har jag då ätit en smarrig portion pasta och en avokado, så imorgon vid samma tid är nästa gång min mage får se mat. 😲

Det ska bli spännande att se hur detta går och hur man kommer känna under dagen imorgon. Jag återkommer med en rapport imorgon.