När man kommer på sig själv att längta

Visst gillar jag att cykla, men jag kan väl inte säga att jag direkt gått runt och längtat efter att sätta mig på cykeln. Men sedan jag köpte en el-cykel, så kan jag komma på mig själv att gå runt och smålängta till att jag ska cykla till eller från jobbet.

Vet inte varför, men det är en så härlig känsla att cykla utan att alla backarna tröttar ut en och jag njuter verkligen av min stund på cykeln.

Jag är fortfarande en solskenscyklist ☀️ och som igår när det regnade så valde jag att åka buss. Men faktum är att sedan jag köpte el-cykeln för ca 1 månad sedan, har jag cyklat nästan varje dag till och från jobbet och bara åkt buss 2 dagar.

Då kör vi mot målet igen

Detta har också blivit en nystart att nå mitt viktmål på att väga strax under 70 kg, som jag satte upp för ca ett år sedan. Resan dit har stått lite stilla sedan i vintras, men senaste månaden har jag gått ned ca 1 kg och det har peppat mig att försöka återuppta resan mot målet 😀

Cykelkläder – inget att gömma sig i

Året är 2012 och jag vinner en startplats till Cykelvasan i en tävling på jobbet. Jag som inte ens ägde en cykel då. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att den där dagen i augusti markerade starten på något som skulle prägla mitt liv för en lång tid framöver.

Det fanns inte mycket i min garderob som man kunde koppla till cykling. Vad har egentligen cyklister på sig, tänkte jag? Ett snabbt bildsök på Google visade bild efter bild med cyklister iförda tajta åtsittande kläder 😱 Aldrig i livet att jag tar på mig något sånt! Men ju mer jag surfade runt, desto mer sugen blev jag att åtminstone åka och prova lite cykelkläder.

En biltur gjordes till den lokala sportbutiken. Trots att jag försökte se bestämd ut och låtsas veta vad jag skulle köpa, kommer det ändå fram en sådan där ärtigt glad och hjälpsam säljare: Kan jag hjälpa dig med något? Öhhhh nej tack, jag tittar bara… svarade jag.

Efter en stund hade jag plockat på mig ett par cykelbyxor som hade en sådan där vadderad rumpa och hängslen. Till cykelbyxorna hade jag hittat en cykeltröja som såg ut att passa till brallorna. Stod en stund i omklädningsrummet och tvekade om jag skulle utsätta mig för att se mig själv i detta. Jag tar mod till mig och drar på mig kläderna med ryggen vänd mot spegeln.

Jag vänder på mig sakta och ser inte en sådan där cyklist som jag gjorde på datorn. Motvilligt köpte jag ändå cykelkläderna. Det var rätt sköna att cykla i och jag är glad att jag inte gjorde de 95 kilometrarna med vanliga shorts utan vaddering.

Inte förrän jag såg bilder på mig från Cykelvasan, insåg jag att vitt är en färg som avslöjar varandra liten valk man har. Ända sedan den dagen har jag hatat att bära någon form av vita cykelkläder, även om jag gått ned mycket i vikt sedan dess.

Dags att utmana spegeln igen

Nu tyckte jag det var dags att våga göra ett nytt försök med en delvis vit cykeltröja. Jag har ett par svarta cykelbyxor från LaPassione som jag älskar och som är de bästa jag någonsin ägt. Till dessa köpte jag nu en cykeltröja från samma märke med lite retroinspirerade färger i vitt, svart och guld.

Idag kom den med DHL. Öppnade den snyggt paketerade cykeltröjan och ålade på mig den med en känsla att jag inte kommer gilla spegelbilden… Jag gick sakta fram till spegeln och där möter jag en spegelbild som ser självsäker och rätt okej ut faktiskt 😀

En som aldrig haft några extrakilon att bära på förstår kanske inte detta inlägg, men ni som har det eller har haft, kanske förstår. Jag är så himla nöjd att alla års cyklande gjort att ett antal kilon försvunnit. Och även om några kilon till ska bort, så möter jag spegeln med ett leende nu.

Sammanfattning 2018

2018 blev året då jag öppnade dörren till den virtuella cyklingens värld och började träna med Zwift. Detta tack vare att en arbetskamrat som sålde sin oanvända Tacx Neo till mig.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle fastna för att cykla inomhus. Den dödstråkiga inomhuscyklingen blev plötsligt ett rent nöje och något man längtade efter. Jag tror att just den cykeltrainer jag köpte har en stor del i att det blivit så roligt, eftersom den är så grym.

Om vi tar oss tillbaka till i januari, så började jag mina första Zwiftpass då och de blev fler och fler ju mer jag kom in i själva zwiftgrejen. Detta gjorde att när vårens första utomhuscykling blev av i april nere i Spanien, var jag i rätt god form på en gång.

Det blev totalt 6 307 km cykling under 2018, varav 2 550 km var virtuell Zwiftcykling.

Årets cykellopp

Det blev inte så många i år, men jag började året med Shimano Landsväg (gamla Skandisloppet) i maj och premiärkörde Siljan Runt i början på juni i strålande sol, vilket tydligen är rätt ovanligt.

Under den heta torra sommaren blev det inga cykellopp, utan först på sensommaren blev det traditionsenligt Cykelvasan.

Årets chock

Av någon underlig anledning fick jag och mina två kompisar Jörgen och Jessica för oss att vi skulle springa Stockholm Halvmarathon. Vi anmälde oss i god tid, så någon brist på tid att löpträna fanns inte. Men ändå sköt jag löpträningen framför mig hela tiden och försökte väl under den heta sommaren få till några löppass. Plötsligt var tiden inne i september och jag stod där i startfållan med alldeles för lite löpträning i benen.

Alla mål om att ta mig in på någon bra tid var som bortblåsta. Nu gällde det att bara ta sig runt och i mål.

Jag gjorde det och efter att jag blivit peppad av en glatt skrikande Robert Otterstål i sista backen upp förbi slottet, stapplade jag i mål på hyfsat respektabla 2:10:27. För mig blev det årets chock att jag klarade av detta med så lite löpträning. Det var kul att ha gjort det igen efter så långt uppehåll. Cykling är fortfarande så mycket roligare än löpning, så efter detta har jag inte sprungit en meter 🙄

Årets förändringstest

På sensommaren vill jag testa och se hur en förändrad kost skulle påverka min vikt. Jag ska på en gång säga att jag tidigare inte åt direkt ohälsosamt. Kanske lite för mycket pasta, ris, potatis, bröd och toppade fikat med lite för många småkakor.

Jag startade med LCHF som jag tänkte äta under en begränsad period. Målet var att gå ner ca 5 kg och komma under 70 kg. Det kan man tycka är en liten viktnedgång, men det är de sista kilona som är svårast att bli av med tycker jag. För ett par år sedan gick jag ned över 10 kg med hjälp av att jag bara började träna, men sedan har jag stått still på 75 kg.

Testet gick bra och sakta men säkert försvann gram efter gram av mig. Lite förvånad är jag dock av att allt man fått lära sig om kost och vikt genom åren vänds lite upp och ner när en rätt fettrik kost får en att tappat vikt. Jag har aldrig varit någon fan av dieter, men LCHF känns inte som en diet. Man får ju äta så mycket gott, vilket gjorde att chipssug och sockersug liksom bara försvann.

Hur gick det då? Jo det gick rätt bra, även om jag inte nått min målvikt på strax under 70 kg. Men allt handlar inte om vad det står på vågen. Idag väger jag ca 71 kg, men är 8 cm mindre i omkrets runt bröstet och 6 cm mindre runt midjan än vad jag var i somras.

Målet är fortsatt inställt på att få se en siffra under 70 kg, men jag kör inte lika strikt nu längre. Nu äter jag kolhydrater på helgerna, men försöker äta LCHF i veckorna.

Vad händer under 2019

Jag har inga större utmaningar planerade, mer än att jag är anmäld till några cykellopp och planen är väl att få till lite fler MTB-lopp nästa år. Förutom Cyckelvasan som jag hoppas knipa en sponsorplats på jobbet till, blir det kanske Lida Loop och Engelbrektsturen. De körde jag för några år sedan och det är riktigt trevliga lopp.

Den stora förändringen jag kommer att göra 2019 är att öka mängden pendelcykling dramatiskt. I slutet på januari kommer ICA med alla sina underbolag att flytta in i nya fina lokaler i Arenastaden i Solna. Detta gör att jag måste förändra mitt sätt att flytta rumpan på till och från jobbet, eftersom pakeringskostnaden kommer skjuta i höjden, jämfört med idag.

Egentligen är jag positiv till att det kommer bli dyrare att välja bilen, eftersom rätt många som bor nära kör bil varje dag. Men det svider lite för oss som bor en bit bort. Min restid till jobbet kommer nästan fördubblas mot bilen om jag väljer kommunala färdmedel eller cykeln. Men miljön blir väl lite glad iallafall 😘

Gott nytt år på er!

Fjärde advent

Efter år av gröna jular så får vi äntligen en vit jul i Stockholm och idag, dan före dopparedagen är det krispiga -6 grader nu på morgonen.

Hoppas att ni som läst dem, uppskattat min lilla årliga tradition med adventsdikter. Idag är det dags för den fjärde och sista i raden som jag har som sport att knopa ihop varje år.

Fjärde adventsdikten 🕯🕯🕯🕯

Alla fyra ljusen är nu tända,
granen är klädd från topp till ända.
Utanför syns snöflingor falla,
en god jul jag önskar er alla.

Zwiftutmaningen

Jag har ju haft som utmaning att steppa upp träningen innan jul och det kommer med dagens pass innebära att jag tränat minst 30 min 11 dagar i rad. Det blev 10 zwiftpass och 2 utomhuspass på en och samma dag, då jag pendelcyklade fram/tillbaka till jobbet i fredags. Känns grymt bra!

Min vikt som jag inte pratat så mycket om på sistone är nu dagen innan julafton 71,5 kg. Helt okej, med tanke på allt gott december bjudit på. Jag har fortfarande inte gått i mål, som är att komma ned på strax under 70 kg. Så resan fortsätter långsamt 🙂

Kaboom! Målgång för ett av årets träningsmål

Pågår – Träningsmål nr 1 ⚖️

Jag har två mål med min träning för 2018. Det första som jag flitigt bloggat om under hösten är min lilla viktresa och målet att komma ned på en vikt strax under 70 kg med hjälp av LCHF och cykling. Där är jag inte riktigt i mål ännu. Jag kör inte riktigt lika strikt med kosten längre, därför går det lite saktare nu. Men det går åt rätt håll. Jag tror nog att jag kanske i november kan nå målet att vågen stannar under 70 kg.

När viktmålet är nått börjar det svåraste av allt – att hålla vikten! Dessutom går vi in i julperioden snart som är fylld av socker och läcker mat.

Målgång – träningsmål nr 2 🚴🏼‍♂️

Det andra målet jag har med min träning är att jag ska cykla minst 500 mil i år. Normalt sätt brukar jag inte nå mitt mål för hur långt jag ska ha cyklat förrän i december. Skillnaden i år är att jag har haft tillgång till Zwift så att jag kunnat avverka ett gäng digitala mil också. Men för mig spelar det ingen roll om det är riktiga mil ute på vägen eller i Zwifts digitala cykelvärld, som oftast är sjukt mycket jobbigare.

I veckan körde jag igenom målsnöret och bräckte alltså mitt mål på 500 mil redan oktober. Så här har min träning fördelats mellan cykling ute i verkliga livet och den digitala träningen i Zwift på de 511 mil som jag hittills cyklat ihop.

  • 348 mil ute i verkliga livet
  • 163 mil inne med Zwift

Framgångar ska firas 🎉

Firade med att beställa en ny cykeltröja i rosa som jag aldrig någonsin kunnat tänka mig förut. Jag har inga fördomar om färgen rosa, men det har verkligen inte varit en färg jag kunna tänka mig att bära, men i kombo med svart så blir det ett instegsförsök för att se om jag gillar det.

Uppdatering: På eftermiddagen idag plingade det i mobilen att tröjan kommit till utlämningsstället och det på mindre än två dagar ✌🏼 Och mina tvivel om färgen rosa är som bortflugen. Känner mig superfin!

3804D27E-3FC0-4669-9402-0AA302B4A9BB
Foto VOID Cycling

2054B7D0-2E96-414D-9DA0-F4A224ACE504

Äntligen en nolla!

Jag läste häromdagen ett inlägg där Sara Penton skrev om den vikthets som hon som ung proffscyklist fått erfara. Det finns nog rätt många sporter där det finns en rätt osund inställning vikten och hur vi ska se ut för att prestera på topp i sporten vi utövar. Precis som inom modevärlden där de smala modellerna påverkar oss hur vi tror att alla ska se ut, finns det samma sak i sportvärlden. Inom t.ex. cykelsporten handlar det kanske inte om utseende, utan mer om prestera watt per kg. Att väga så lite som möjligt, men ändå ha starka uthålliga ben är något som många cyklister gärna eftersträvar och det är väl då som man lätt kan hamna i en osund spiral.

Jag som vuxen påverkas också av det vi överöses iform av olika ideal, men jag tänker framförallt på alla unga människor som inte ännu kanske kan sålla mellan vad som är sunt och osunt för att uppnå det ”perfekta utseendet” eller göra lite bättre tider i den sport man utövar. De påverkas nog mer än vad vi tror av oss vuxna.

Min viktresa är ingen vikthets

Med detta sagt så glider jag över på min egen vikt och den lilla viktresa jag genomför just nu. Man kan tro när man läsar alla mina inlägg om viktminskning att det är ett tecken på att jag drabbats av en vikthets. Jag kan lugna er alla med att det behöver ni inte vara oroliga för.

Jag har aldrig varit en särskilt vältränad kille och har varit rätt bekväm med det, tills den där dagen då vågen nästan visade nästan 90 kg kring år 2010. Det var ingen sund vikt för en som är 171 cm lång. Sedan i somras så lade jag i sista växeln på denna viktresa efter ha stått still i några år. Målet med viktresan är att hitta en bestående vikt på strax under 70 kg. Det är en sund vikt tycker jag för mig och min längd.

Målet är i sikte

Äntligen byttes ettan mot en nolla på vågen, då Herr Våg idag stannade på 70,5 kg. Nu är målet nära och ni ska veta att min självkänsla har den senaste tiden vuxit och jag kan nu gilla att se ett foto på mig i helfigur, vilket inte alltid varit fallet. Jag tycker plötsligt om det jag ser spegeln och det är en stor seger 🙂

Jag hoppas bara därför att den som läser om min viktresa ska känna sig inspirerad och inte hetsad att även små förändringar kan göra stora förändringar i ens självkänsla.

Om du har tid läs gärna Sara Penntons inlägg som jag pratade om i början av mitt inlägg: Två storlekar mindre, men rädd för en banan – ett ganska viktigt inlägg

F7F93264-FD35-4BAB-9394-CFEBD1BB8B30

Hur går viktresan?

Jo tackar som frågar. 30 dagars utmaningen att äta mindre kolhydrater är slut sedan länge, men eftersom det gav resultat så fortsatte jag. Jag har inte varit lika hård mot mig varje dag och på helgerna har jag unnat mig en del vanlig mat med kolhydrater, smörgåsar och en och annan sötsak faktiskt. Detta utan att det påverkat vikten åt fel håll.

Jag har hållit upp ångan med cyklingen för att inte tappa fart med träningen. Det enda är att jag inte orkar ta i lika mycket under längre tid, utan intag av kolhydrater. Men så får det vara just nu.

Vikten är ju en sak att stirra sig blind på, men jag har varit lite dålig på att mäta omfånget på mage och bröst, men det gjorde jag idag. Den största skillnaden jag nu kunde se, var att bröstomfånget minskat med ca 7 cm sedan i början på augusti. Det kändes grymt bra, för det är detta område jag som kille tyckt varit mest besvärade.

Herr våg kunde idag också konstatera 71,5 kg, vilket är den lägsta noteringen hittills 🙂 Nu är det inte mycket kvar, men jag ska under 70 kilosstrecket, det har jag bestämt mig för.

5290231F-9214-4CF7-A8D2-2B0491D49102