Det blev visst personligt rekord igen…

Alltså det är så skoj när man blir bättre och bättre. Igår var det dags att testa min MTB efter att den varit inne på service och fått massa saker i drivlinan utbytt.

Testrundan fick bli på Hacksta MTB-bana som jag älskar att köra på. Där utsätts både cykeln och dess förare för alla dess utmaningar.

Första varvet kände jag att jag hade riktigt bra flyt, men jag tror jag tog ut mig lite väl mycket i början, vilket sinkade mig lite på de två delar där banan har sina största stigningar.

Jag kunde inte se hur de gått, eftersom jag inte hade min Garmindator (den har pajat). Jag körde istället med min Garmin träningsklocka, men med den kan man inte se hur varven gått så länge turen pågår.

Det finns fortfarande blåbär om ni inte visste det

På andra varvet kände jag att jag hade ännu bättre flyt, men i en kurva höll jag lite för hög fart och for rakt ut spenaten. Landade dock mjukt bland blåbärsrisen och klarade mig från både skrubbsår och skador. Phu…

Den lilla incidenten gjorde dock att jag slog av på tempot och slutförde rundan utan några fler problem.

Snart tar nog PR-festen slut, men…

Väl hemma visade det sig att jag fått till en 37 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan. Nya personliga varvrekordet är nu 13:22. Det gav mig en andraplats av dem som kört där i Team Utan Gränser och en 14:e plats i totalen på banan!

Känner mig superdupernöjd, då jag blev lite överraskad att jag hade så mycket pulver i benen 😀

Fånigt nöjd efter en sväng på Hacksta Trail

Krossade mitt personliga rekord

Det finns inget bättre att vakna upp en solig sommarmorgon, äta en god frukost och vänta in bästa cykelvännerna Jörgen och Jessica som skulle komma hit för en cykelrunda på små slingriga vägar i norrort.

Det var så länge sedan jag cyklade landsväg med några andra än mig själv, så det var nog därför jag kände mig lite extra pepp idag. Idag var också dagen, då Jessica för första gången skulle få prova på den långa sega och engergisugande Hakungebacken. Backen är dessutom i slutet på rundan, så det gäller att inte vara tom på energi när man närmar sig den.
Dagens runda gick via Kårsta och sedan vidare mot Närtuna, Frösunda och sedan blev det ett kort fikastopp i Lindholmen hos Jörgens arbetskollega. Det blev perfekt att fylla på med lite energi iform av en kladdkaka och en espresso. Vi spanade även deras kaninbur med två kaniner som roade sig med att sätta på varandra mest hela tiden (hanen var kastrerad), men jisses vilka söta krabater det var.
Efter fikastoppet fortsatte vi in till Vallentuna och via Angarn och Brottby hem mot mig igen. Jag försökte spara på krafterna efter Brottby och backarna som är innan Hakungebacken. När vi körde in i segmentet  ”Hakungebacken uppför” låg Jörgen före mig och Jessica efter mig. Plötsligt vaknar det någon stålman i mig och jag sitter och trampar om Jörgen sittande och fortsätter sittande, vilket jag aldrig brukar göra. Segmentet är 1,4 km långt och väl uppe stannar jag och lägger mig över styret för att återfå medvetandet.
När vi kommer hem visar det sig att jag krossat mitt tidigare personliga rekord i backen med hela 21 sekunder. Jag har tidigare bara förbättrat tiden i backen med 1-2 sekunder. Det händer inte ofta, men ibland vaknar det en tävlingsmänniska i mig. Jörgen slog också personligt rekord i backen och Jessica fick äntligen prova på den.
14 personliga rekord slog jag på dagens runda, så visst är det så att man blir starkare cyklist när man är flera som drar varandra. Vi avslutade med kaffe, flädersaft, mackor och kungliga kakor hemma hos mig för att återfå lite av 2 133 kalorierna man gjort slut på efter ca 7,8 mil.

Sprättisben

Söndagens MTB-lopp, Lida Loop närmar sig med stormsteg och om jag skulle få till något cykelpass innan helgen, så var det bara försöka trolla bort tanken om hur mycket skönare det är att sträcka ut sig i soffan bland kuddarna.

Idag fick Celeste, min racer tjänstgöra som träningsredskap, eftersom MTB:n är på finjustering av växlar och dämpare m.m. hos Bianchi. Jag klädde mig nog helt perfekt med kombon lång-kort. Långa armar på cykeltröjan och korta cykelbyxor.  Det var till en början riktigt svalt och nästan lite kallt, men vartefter kilometrarna tickade på blev man ju desto varmare.
Sista biten på hemvägen utgörs av den lätt fasansfulla och sega Hakungebacken. Jag fick en känsla redan i backen att benen var med mig idag. Den blev bekräftad när jag kom hem och såg att jag satt ett personligt rekord på segmentet ”Hakungebacken Uppför”.
Tilldelar mig själv en pokal för att jag hade sådana grymma sprättisben idag.