Jag har de senaste dagarna haft en skönt uppgående kurva på mina morgonrundor. Allt började med att jag växlade till att köra racercykeln istället för grusvägscykeln. Eftersom jag fick en sådan lekande lätt känsla på racern, inbjöd det till att försöka plocka placeringar på ett par segment på Strava. Det resulterade i personliga rekord den första dagen.
Igår putsade jag till mina personliga rekord lite och känslan när jag kom hem var toppen. Igår tycker jag att jag verkligen tog i och så jag var lite nöjd med att jag passerade flera starka cyklister och även ett MTB-proffs. Idag tänkte jag inte så mycket på att jag skulle cykla fort faktiskt, men så kommer de där pipen från cykeldatorn när segmenten närmar sig.
Adrenalinet vaknade och med det benen… Nu jäklar trampade jag för fulla muggar och jag måste haft en puls stundtals som var väldigt hög. (Glömde som vanligt att ta mig pulsbandet) Jag kände mig dock som stålmannen i benen och lyckan när man passerade första segmentet och såg att jag kapat tiden rejält jämfört med igår, gjorde mig ännu mer pepp. Jag hamnade precis utanför topp 10 på totallistan på detta segment, men det blev en 2:a plats i år. Det kändes fantastiskt.
Det blev även personligt rekord på ett av backsegmenten och där hamnade jag också precis utanför topp 10 på totallistan. Jag är dock 4:a i år på det segmentet.
Sist men inte minst har vi det längsta segmentet som är på strax under 9 km. Där var jag så nöjd med mina 16:09 igår och att jag cyklade 1 sek snabbare än MTB-proffset Calle Friberg. Idag putsade till mitt personliga rekord och drämde till med en tid på 15:25 på sträckan. Nu tog jag mig in på en 6:e plats på totallistan 🏆
När jag kom hem skakade benen, så idag tog jag i ✌🏼
Magnus Cykelblogg 