Dubbdäckscykling med vårkänslor

Lite svårt att fatta att för ca 1 vecka sedan var det 50 cm snö här och att cykla på asfaltsvägar i något som nästan kan beskrivas som vårsol kändes ganska långt borta.

Idag var det dock strålande sol och det kändes helrätt att ta sig en cykelrunda ute. Eftersom jag inte orkar hålla på skifta däck bara för att det inte är halt, blev dubbdäckscykling i solen. Tycker inte att det var speciellt tungt med dem på och det extra motståndet får man väl se som bra träning 💪🏼.
I en backe, där det var jobbigaste mötte jag en okänd och extra glad cyklist på racer som viftade vilt när han hejade. Sånt ser man inte varje dag och det blir man glad av 😃.

Cyklat och köpt tomater

Mina vänner har en delikatessbutik som heter Olja & Oliv Deli och i veckan fick man in de speciella Piennolo di Vesuvio tomaterna. Det är tomater som växer på vulkanen Vesuvio och känns igen med sina stora klasar. De håller i flera månader om man hänger upp klasen.

En av mina grannar ville gärna prova dessa tomater och eftersom jag ville cykla, cyklade jag 7,4 mil som det blev från Åkersberga till Södermalm och tillbaka och köpte en klase till dem. Hade tänkt köpa en till mig också, men då skulle det blivit trångt i ryggsäcken. Tomaterna klarade resan fint och blev väldigt miljövänlig.
Att cykla i Stockholms innerstad är ju en prövning för tålamodet måste jag säga. 500 trafikljus som man måste stanna vid, vilket jag gör. Gångtrafikanter som utan att se sig för, bara kliver ut i cykelbanan och massor med bilar och lastbilar som parkerat mitt på cykelbanorna, för de ska ju bara in och göra ett snabbt ärende i affären. Det är inte konstigt att Stockholmscyklister bryter mot trafikreglerna, även om jag innerst inne inte tycker det är okej att göra det.
Hursomhelst blev det en härlig tur på 7,4 mil i ett härligt soligt höstväder.
Dagen avslutades med en härlig middag hos Martin och Mia som är de grannar som ville prova tomaterna.

Årliga brevet till Österåkers kommun

Jag vägrar ge upp tanken på att man ska kunna cykla säkert och kanske till och med året runt till jobbet i Solna.

Vi måste nog vara en av få närliggande kommuner till Stockholm där man fortfarande efter åratal av diskussioner fortfarande inte kan erbjuda invånarna att på ett säkert sätt kunna färdas på cykel till och från kommunen.

Saker som man gör bra är att man fixar och donar med de befintliga cykelbanorna och så har man snart äntligen knutit ihop Svinninge med Åkersberga med en cykel/gångbana.

Det mest frustrerande är dock att pga markägarproblem, så kommer man aldrig någon vart med att knyta ihop våra cykelbanor med grannkommunerna.

Därför har jag idag skickat min årliga fråga till trafikenheten i kommunen om hur arbetet med cykelbanorna till och från Täby går. Hoppas på ett svar att man inte längre sticker huvudet i sanden, utan inser att cykeln är ett färdmedel att räkna med i framtiden och att man satt ned foten i dialogen med markägarna.

 

Träningsmål under semestern

För många är semestern ett tillfälle då löparskorna, cykeln eller gymkortet läggs på hatthyllan och ersätts av solstolen, alldeles för mycket god mat och dricka.

Redan förra året bestämde jag mig för att jag inte skulle pausa träningen på semestern, utan försöka kombinera den med ledigheten. Jag satte då ett mål på att jag skulle cykla minst 600 km under den månad jag var ledig och jag cashade in ca 602 km på cykelkontot när semestern var över. I år har jag satt ett mål att cykla minst 700 km. I skrivande stund har jag 74 km kvar. Det ser ut att kunna lyckas, då jag idag tänkte ta mig en längre runda för att testa min nya cykeldator som nu kommit.

Efter lite tips på Twitter, köpte jag en Garmin Edge 520. Jag har ett pulsband som funkar med cykeldatorn, men ingen kadensmätare, vilket jag ska köpa senare. Det ska bli spännande att se lite data över min runda, då jag inte brukar kunna se vad jag presenterar under under rundan eftersom jag använt STRAVAS app i mobilen som oftast ligger i bakfickan under rundan. 
Cykeldatorn har även en koppling till STRAVA som tydligen ska ge info om uppkommande segment och hur det gick när man passerat det direkt på skärmen. Jag får väl återkomma senare om det funkade.
Jag tycker det funkat bra att cykla, semsterslappa och äta gott. Utan att jag direkt tänkt på mitt träningsmål, så har jag väl cyklat i snitt varannan dag.

Krossade mitt personliga rekord

Det finns inget bättre att vakna upp en solig sommarmorgon, äta en god frukost och vänta in bästa cykelvännerna Jörgen och Jessica som skulle komma hit för en cykelrunda på små slingriga vägar i norrort.

Det var så länge sedan jag cyklade landsväg med några andra än mig själv, så det var nog därför jag kände mig lite extra pepp idag. Idag var också dagen, då Jessica för första gången skulle få prova på den långa sega och engergisugande Hakungebacken. Backen är dessutom i slutet på rundan, så det gäller att inte vara tom på energi när man närmar sig den.
Dagens runda gick via Kårsta och sedan vidare mot Närtuna, Frösunda och sedan blev det ett kort fikastopp i Lindholmen hos Jörgens arbetskollega. Det blev perfekt att fylla på med lite energi iform av en kladdkaka och en espresso. Vi spanade även deras kaninbur med två kaniner som roade sig med att sätta på varandra mest hela tiden (hanen var kastrerad), men jisses vilka söta krabater det var.
Efter fikastoppet fortsatte vi in till Vallentuna och via Angarn och Brottby hem mot mig igen. Jag försökte spara på krafterna efter Brottby och backarna som är innan Hakungebacken. När vi körde in i segmentet  ”Hakungebacken uppför” låg Jörgen före mig och Jessica efter mig. Plötsligt vaknar det någon stålman i mig och jag sitter och trampar om Jörgen sittande och fortsätter sittande, vilket jag aldrig brukar göra. Segmentet är 1,4 km långt och väl uppe stannar jag och lägger mig över styret för att återfå medvetandet.
När vi kommer hem visar det sig att jag krossat mitt tidigare personliga rekord i backen med hela 21 sekunder. Jag har tidigare bara förbättrat tiden i backen med 1-2 sekunder. Det händer inte ofta, men ibland vaknar det en tävlingsmänniska i mig. Jörgen slog också personligt rekord i backen och Jessica fick äntligen prova på den.
14 personliga rekord slog jag på dagens runda, så visst är det så att man blir starkare cyklist när man är flera som drar varandra. Vi avslutade med kaffe, flädersaft, mackor och kungliga kakor hemma hos mig för att återfå lite av 2 133 kalorierna man gjort slut på efter ca 7,8 mil.