Det ÄR roligare tillsammans

Igår fick jag mig en skön genomkörare av både ben och psyke när jag och Daniel for runt på små slingriga stigar i skogen. Området vi cyklade i är fyllt av singeltracks som bjuder på både snabba passager och knixiga partier. Det är då man verkligen uppskattar och förstår fördelen med en fulldämpade MTB. För mig som behöver öva på att inte fega ur när det blir svårt, är denna plats perfekt för mig. Detta område ska därför utforskas mer, både själv och tillsammans med någon.
Vi gav oss också på att attackera Håkans Backe. Det är en ganska brant backe med både stenar, hällar och klyftor att parera mellan på väg upp mot toppen. Daniel klarade hela backen och jag fick nöja mig med 99,9 %, då jag fastnade i sista klyftan innan toppen.
Precis som Daniel som också cyklar mycket själv är det så kul när man får sällskap på en runda. Det spelar ingen roll om man är olika duktig, så länge man respekterar varandras olika nivåer. På ett ställe kan den ena vara snabbare eller starkare och på ett annat är den andra det. Jag tror vi båda konstaterade att det är roligare att cykla tillsammans 🙂
Efter vårt pass blev jag hembjuden på middag hos Daniel och hans fru Johanna, eftersom de båda två fyllt år i dagarna. Så det blev snabbt hem för att duscha, byta om och sedan cykla tillbaka till dem. Det bjöds på italiensk buffé, gott att dricka och många skratt innan jag cyklade hem genom natten igen.
Skylten talar om att bakom träden framför oss börjar Håkans Backe

Bästa t-shirten och så räddade mina skivbromsar en hares liv


Skummade igenom e-posten medans jag åt middag, när det swishade förbi sak i ett nyhetsbrev som fångade mitt intresse. En t-shirt som var som klippt och skuren för mig som älskar kakor.

Eftersom webbutiken var engelsk och pundet rasat i värde blev den dessutom lite billigare, än om jag skulle köpt den i förra veckan. Så efter några klick var den beställd.

Idag har pendelcyklat till/från jobbet och det är väl inte så upphetsande att läsa om, men på vägen hem idag hände något oväntat.

En hare som satt och tryckte i gräset utmed cykelbanan, fick för sig att det var rätt tillfälle att storma ut framför mig. Jag som blev skiträdd tvärnitade (tur att man har skivbromsar) och haren likaså.

Plötsligt står jag där med haren 30 cm från mitt framhjul och tittar på den och den på mig. Vi står helt stilla i kanske 5-10 sek, innan haren med en rivstart skuttar vidare in i gräset.

Sprättisben

Söndagens MTB-lopp, Lida Loop närmar sig med stormsteg och om jag skulle få till något cykelpass innan helgen, så var det bara försöka trolla bort tanken om hur mycket skönare det är att sträcka ut sig i soffan bland kuddarna.

Idag fick Celeste, min racer tjänstgöra som träningsredskap, eftersom MTB:n är på finjustering av växlar och dämpare m.m. hos Bianchi. Jag klädde mig nog helt perfekt med kombon lång-kort. Långa armar på cykeltröjan och korta cykelbyxor.  Det var till en början riktigt svalt och nästan lite kallt, men vartefter kilometrarna tickade på blev man ju desto varmare.
Sista biten på hemvägen utgörs av den lätt fasansfulla och sega Hakungebacken. Jag fick en känsla redan i backen att benen var med mig idag. Den blev bekräftad när jag kom hem och såg att jag satt ett personligt rekord på segmentet ”Hakungebacken Uppför”.
Tilldelar mig själv en pokal för att jag hade sådana grymma sprättisben idag.

Ett inspirationsinlägg om lyckan av att cykla

Vad som är kul träning är väldigt individuellt, men ganska många är vi som hade svårt att hitta just den där träningsformen som just du går igång på. Att vi alla behöver röra på oss vet nog de flesta innerst inne och jag vet sedan barnsben hur svårt det var hitta den där träningsformen som just jag tyckte var kul.

När jag var liten, var jag nog helt ointresserad av allt som hette träning. Jag försökte följa min pappas fotspår att spela badminton och det var väl den enda sporten jag minns att jag faktiskt tyckte var lite kul, trots att jag kom sist i alla klubbmästerskap. Drömmen om att få en sådan där liten medalj monterad på en glasbit slog aldrig igenom. Jag är ingen tävlingsmänniska, så jag led inte värst mycket av detta. Det som var kul var ju att åka till träningen med bästa kompisen och slå dessa fjäderbollar fram och tillbaka, skratta och ha kul med honom.
När intresset för badminton sakta tynade bort, skulle det ta ända tills äldre tonåren och gymnasiet innan en kompis släpade med mig till ett gym och ett spinningpass. Jag kommer ihåg hur jädra kul detta var och plötsligt hittade jag något som var kul igen. Konstigt nog så kopplade jag aldrig ihop spinningträningen med att det kanske skulle vara kul att träna på en riktig cykel ute i det fria. Det skulle ta ytterligare 18 år innan jag 2012 föll pladask för hur fantastiskt kul det är att cykla. Tänk om jag som ung upptäckt tjusningen och lyckan med att cykla, då hade man kanske kunnat bli riktigt bra.
Cykla gör väl de flesta, men att träna med cykeln som redskap är inte lika många som gör. Det fantastiska med cyklingen är möjligheten till att kunna variera träningen, vilket innebär att du förmodligen kommer vilja ha fler än en cykel så småningom för att kunna variera dig.
Landsvägscykling
När jag vill ut och röra mig en längre stund är det landsvägscykeln (räsern) eller cyclocrossen som jag väljer. Personligen tycker jag det är lika trevligt att sticka iväg själv på ett pass och beta av 4-8 mil under ett par timmar, som att cykla i grupp. 
Bästa träningsvädret är: Torrt och sol till halvklart
MTB 
Vill jag träna styrka, teknik och utsätta mig för spänning väljer jag ett pass på min MTB (Moutainbike) Då kan det handla om ett kortare, men teknikintensivt pass på tex Anstaltsbanan som är en 3 km lång bana som innehåller allt från stigcykling, bäckar, gyttja, stenar och rötter. Annars är ju ett längre pass på ett par timmar med stigcykling i skogen på varierat underlag det jag gillar mest.
Bästa träningsvädret är: Om det är soligt och torrt kommer du kunna cykla snabbt i skog och mark. Är det blött och lerigt eller snö blir det mer än utmaning med hala rötter och stenar. Personligen spelar inte vädret någon roll när man cyklar MTB tycker jag.
Cyclocross
Om du vill utsätta dig för högintensiv cykling är det cyclocross du ska satsa på. Det är cykelform som sakta växer i Sverige och som är jättestor i Europa och framförallt i Belgien där den har sitt ursprung. Cyclocross går ut på att man cyklar på en varvbana där underlaget är mjukt gräs och gärna mycket lera. Det finns ofta också hinder och trappor ut med på banan som du ska hoppa över eller lyfta din cykel över. Jag provade på att cykla detta hösten 2015 och skulle nog säga att detta är den del inom cykelsporten som är den absolut mest krävande.
Bästa träningsvädret är: Sol till halvklart, men som riktigt cyclocrossåkare ska man älska regn och rusk, så om det inte regnar på träningsdagen ska det gärna ha regnat innan så det blir riktigt geggigt.
Sammanfattning
Det blev ett långt inlägg, men det kanske kan ge någon hopp om att det är aldrig försent att börja träna. Jag hoppas också det kan inspirera till att fler testar på det här med cykling. Man behöver inte börjar med någon jättedyr cykel. Börja i liten skala och fastnar du för det kan du växla upp och köpa dig en dyrare cykel. Det viktiga är att vi har skoj tillsammans när vi är ute och cyklar oavsett vad du sitter på för cykel.