En pendelcyklists betraktelser

Ett av mina bästa tillfällen då jag tar mig tid att fundera igenom dagen jag har framför mig eller hur dagen varit är när jag pendelcyklar till och från jobbet. Då har jag ungefär en timme och tjugo minuter på mig att grubbla. Då är det inget som kan störa mig, förutom kanske en och annan bilist möjligtvis.

Senaste gångerna har jag funderat lite på allt från trafikvett till hur det är att vara cyklist.

Döm mig inte för hur jag ser ut
Om ni bara visste hur ofta cyklister får höra att vi är Tour De France wannabes bara för att vi klär oss och ser ut som dessa tävlingscyklister. Att vi har dessa tajta Lycrakläder, även om vi inte alltid har en tävlingscyklists kropp och kondis är för att det gör cyklingen mycket lättare. 
Med tajta kläder minskar luftmotståndet och de för bort svett från kroppen på effektivt sätt som gör det lättare att cykla. Vår blöjbyxa som många ickecyklister kallar den, heter Bibs-shorts och är vadderade cykelbyxor, som gör att du kan cykla långt utan att få ont i rumpan och du minskar risken för skavsår.
Jag hör aldrig någon kommentera en fotbollsspelare, hockeyspelare eller en löpare för hur de klär sig när de tränar. Cykelpendlingen är för många cyklister en del av själva träningen och har man som mig 3,3 mil till jobbet, är det otänkbart att ha på sig något annat än just cykelkläder.
Jag är bara rädd om ditt liv
I veckan när jag cyklade till jobbet slog det mig hur lite vi människor tittar upp och möter varandras blickar. Jag skulle säga att 90 % av både gångtrafikanter och de som stod/satt och väntade på bussen hade huvudet vinklat ned i mobilen. Detta gör framför allt gångtrafikanterna till läskiga mobilzombies som utan förvarning bara går rakt ut i cykelbanan och som blir arga för att man plingar på dem. Jag plingar ju bara för att visa här kommer jag och jag vill inte köra på dig. Jag är rädd om ditt liv, precis som du borde vara rädd om mitt.
Trafikregler gäller oss cyklister också
Jag försöker vara en cyklist som föregår med gott exempel på hur man ska uppföra sig i trafiken och blir besviken nästan varje pendelcykling hur lite respekt vi visar för varandra i trafiken. Jag kan till exempel inte förstå hur man kan tycka det är okej att köra mot rött när man sitter på en cykel, vilket samma person förmodligen inte skulle göra om han eller hon satt bakom ratten i en bil?
Ett annat spännande moment är hur cyklister och bilister ska samarbeta vid ett övergångställe med en cykelpassage. Här uppstår det ofta irritation brukar jag märka. Reglerna sedan ett par år säger att om jag som cyklist kommer till cykelpassage, så har jag väjningsplikt mot bilarna och bilarna ska i sin tur sakta ned så att de inte utgör en fara för mig som cyklist. Detta ska tydligen göra det säkrare för mig som cyklist, vilket inte fungerar i verkligheten. Idag blåser flertalet bilar bara på och struntar i att sakta ned och vissa cyklister ger sig ut som kamikazepiloter på cykelpassagen med oförändrad fart.
Egentligen borde reglerna det vara tvärt om tycker jag, eftersom bilisten har väjningsplikt mot gående som går över ett övergångsställe som ofta är i anslutning till en cykelpassage, då borde bilisten ha väjningsplikt mot cyklister också. Sedan borde det vara cyklisten som ska sakta ned och anpassa farten när man ska passera en cykelpassage.
Det finns något som kallas cykelöverfart där min önskar gäller, men några sådan överfarter bygger man inte och jag har aldrig sett någon sådan i verkliga livet.
Visa att du är tacksam
Jag passerar över många cykelpassager då jag pendelcyklar. Jag slås ofta av att när jag som cyklist närmar mig en passage och bromsar in, så stannar många bilister och släpper över mig. Då får de alltid en vinkning och glatt leende av mig.
Avslutar med att säga: Titta upp och ge din medtrafikant ett leende, så kommer dagen kännas mycket bättre 🙂

Älskar solig höstpendling

I morse var det blott 4 grader när jag stack iväg på cykeln. Jag tycker att hösten är den bästa årstiden för pendelcykling. 
Den friska morgonluften gör att man känner sig pigg på cykeln, men när man ska hem kan det vara sommarvarmt som det var idag. Då blev det lite varmt med den långärmade tröjan. Att klä sig rätt så här års är dock en utmaning.
Nu till helgen är det cykelloppet Velothon Stockholm och jag känner mig väl hyfsat beredd för det, trots jag inte cyklat så långt som vi ska cykla på söndag i år. 165 km ska avverkas med start på Gärdet på söndag morgon.

Fredagen den 13:e

Om man är vidskeplig av sig, kanske inte fredagen den 13:e är den bästa dagen att cykla 39 km till jobbet efter måndagens punkaorgie. Som tur är så är jag inte vidskeplig, men ska jag vara ärlig var jag lätt nervös under hela resan till jobbet.

De flesta av vägarna är ju fortfarande osopade och det ligger mycket skit och skräp efter vintern i gruset som lätt kan sabba ett cykeldäck. Däcket höll, så jag verkar ha hittat orsaken till måndagens alla förstörda slangar.

Morgonens pendling gjordes i friska -7 grader, men det var en otroligt vacker soluppgång jag fick njuta av på väg till jobbet.
Ikväll skänker jag annars en extra tanke till mina vänner Christan och Anna, vars helt underbara hund Bico somnat in idag. Bico var en stor italiensk vakthund som man vid första mötet med hade stor respekt för. Men trots sin storlek, var han en riktig gulleplutthund. Vila i frid Bico!

Pling, pling här kommer vintercyklisten

Fick stressa iväg från jobbet idag för att hämta bilen som var på sin månatliga SPA-behandling. Tänk om man själv skulle unna sig lite lyx lika ofta?

Efter en kortare löptur till bilvårdsfirman och utkvittering av primadonnan till bil, så passade jag på att svänga förbi Decathlon på vägen hem. Man hittar nästa alltid några kul och prisvärda fynd där.

Idag blev det tre saker som jag funderat på länge. Första prylen var att jag fick tag i en baklava som gör att man ser ut som en rånare, men håller sig varm om ansiktet under kalla pendelcykeldagar. Tur man arbetar på en internetbank, för annars hade de väl ringt polisen om kommit in jobbet in med den jobbet.

Nästa värmande pryl blev ett par skoöverdrag till mina MTB-skor, så fossingarna också håller sig varma.

Sista prylen är till racercykeln som nu är utrustad med trainerdäck. Ett problem med att köra trainer inomhus är just att man är inomhus, där fartvinden inte svalkar en. Detta gör att det  droppar svett ned på ram och detta är inte bra eftersom svett innehåller mycket salt, vilket kan förstöra cykeln. Då hittade jag en fiffig pryl för 129 kr som man spänner mellan styre och sadel och som fångar upp svetten. Sedan tar man bort den efter passet och tvättar den.

Pendelcykling är också träning

Jag måste säga att jag älskar verkligen vinter, men än så länge har Kung Bore inte visat sig här i Stockholmstrakten. Och just i år är jag ganska glad för det, då det går att pendelcykla utan att behöva slira runt på is, slask eller oplogade vägar.

När mörkret lägger sig redan tidigt på eftermiddagen blir det svårare mentalt att ge sig ut och träna tycker jag. Därför gillar jag att pendelcykla, då gör man liksom två flugor på smällen på en gång. Jag får ca 30 km cyklingträning varje dag, men den största vinsten om man bor i Stockholm är dock att man slipper sitta i trista bilköer. När jag passerar utmed E4:an strax innan kl 7.30 på morgonen flyger jag förbi alla bilar som står still på väg in mot stan.

Har också insett att mitt underställ från Craft som jag måste skaffa flera av och ett par suveräna Lobstervantar från Diadora är mina bästa värmande vänner. Dessa gör det lätt att cykla, även om det är kallt ute.

Vet inte vad det är, men de dagar jag väljer cykeln framför bilen till jobbet mår jag så mycket bättre. Därför hoppas jag att snön dröjer ett tag till, även om jag längtar lite efter snö också.

Tillfälligt avbrott imorse

Igår kväll satt jag på kvällskvisten och pillade lite med min pendelcykel. Jag bestämde mig för att montera av de gamla skeva pedalerna som jag irriterat mig på en tid. Min Bianchi JAB 29.2 har jag sedan tidigare uppgraderat med ett par bättre, så jag tog de som satt på den förut och satte på pendelcykeln.

Allt var frid och fröjd i någon kilometer i morse, tills det sa krack och ena pedalen sprack och ramlade av. Lyckades ta mig hem igen med en pinne som pedal. Kastade av mig cykelkläderna och hoppade i mina vanliga kläder, samlade ihop mina saker och tog bilen till jobbet. Hann precis till jobbet och det morgonmöte jag hade inplanerat.

Nu ikväll blev det lite bättre. På väg till sjukhuset för att besöka pappa, stannade jag till på en liten lokal cykelaffär i Solna för att se om de hade några pedaler. Där gjorde jag värsta kapet och fick tag på ett par Shimano SPD-pedaler för halva priset mot vad de normalt kostar. Nu kommer pendelcykeln gå jättefort…

När jag kom hem så hade mitt paket från Bianchi kommit med mina nya cykelglasögon Bianchi Aquila II. Ska bli skoj och se hur dessa är att cykla med, och då speciellt med de fotokromatiska glasen.

Idag blev det ingen träning för ICA Banken svettas, för jag hade en del att stå i här hemma.

Vad är kampanjen ICA Banken Svettas?
ICA Banken skänker 10 kr per dag och anställd till ICAs insamling till Rosa Bandet, då vi som anställda på ICA Banken tränar minst 30 min/dag under oktober månad.

1 oktober – 10 kr, check!
2 oktober – 10 kr, check!
3 oktober – 10 kr, check!
4 oktober – 10 kr, check!
5 oktober – 10 kr, check!
6 oktober – 10 kr, check!

7 oktober – 10 kr, check!
8 oktober – 10 kr, check!
9 oktober – Skäms på mig

Pendelcykelrekord

Det här med att cykla fram och tillbaka till jobbet har blivit lite av en privat tävling för mig.

På morgonen försöker jag hålla ångan uppe på cykeln, men kl 7 har man inte riktigt samma klipp i benen som på eftermiddagen. Idag kändes det som jag flög fram på vägen hem. Det blev min snabbaste tid någonsin på denna sträcka. 2:14 min per kilometer blev snittiden och resan tog totalt 31:17 min. 
Målet är väl att cykla den ca 14 km långa pendelsträckan på under 30 min någon dag med min lilla MTB med 26″ hjul.
I Stockholm går det fortare att cykla än åka bil till jobbet