En pendelcyklists betraktelser
Ett av mina bästa tillfällen då jag tar mig tid att fundera igenom dagen jag har framför mig eller hur dagen varit är när jag pendelcyklar till och från jobbet. Då har jag ungefär en timme och tjugo minuter på mig att grubbla. Då är det inget som kan störa mig, förutom kanske en och annan bilist möjligtvis.
Senaste gångerna har jag funderat lite på allt från trafikvett till hur det är att vara cyklist.
Döm mig inte för hur jag ser ut
Om ni bara visste hur ofta cyklister får höra att vi är Tour De France wannabes bara för att vi klär oss och ser ut som dessa tävlingscyklister. Att vi har dessa tajta Lycrakläder, även om vi inte alltid har en tävlingscyklists kropp och kondis är för att det gör cyklingen mycket lättare.
Med tajta kläder minskar luftmotståndet och de för bort svett från kroppen på effektivt sätt som gör det lättare att cykla. Vår blöjbyxa som många ickecyklister kallar den, heter Bibs-shorts och är vadderade cykelbyxor, som gör att du kan cykla långt utan att få ont i rumpan och du minskar risken för skavsår.
Jag hör aldrig någon kommentera en fotbollsspelare, hockeyspelare eller en löpare för hur de klär sig när de tränar. Cykelpendlingen är för många cyklister en del av själva träningen och har man som mig 3,3 mil till jobbet, är det otänkbart att ha på sig något annat än just cykelkläder.
Jag är bara rädd om ditt liv
I veckan när jag cyklade till jobbet slog det mig hur lite vi människor tittar upp och möter varandras blickar. Jag skulle säga att 90 % av både gångtrafikanter och de som stod/satt och väntade på bussen hade huvudet vinklat ned i mobilen. Detta gör framför allt gångtrafikanterna till läskiga mobilzombies som utan förvarning bara går rakt ut i cykelbanan och som blir arga för att man plingar på dem. Jag plingar ju bara för att visa här kommer jag och jag vill inte köra på dig. Jag är rädd om ditt liv, precis som du borde vara rädd om mitt.
Trafikregler gäller oss cyklister också
Jag försöker vara en cyklist som föregår med gott exempel på hur man ska uppföra sig i trafiken och blir besviken nästan varje pendelcykling hur lite respekt vi visar för varandra i trafiken. Jag kan till exempel inte förstå hur man kan tycka det är okej att köra mot rött när man sitter på en cykel, vilket samma person förmodligen inte skulle göra om han eller hon satt bakom ratten i en bil?
Ett annat spännande moment är hur cyklister och bilister ska samarbeta vid ett övergångställe med en cykelpassage. Här uppstår det ofta irritation brukar jag märka. Reglerna sedan ett par år säger att om jag som cyklist kommer till cykelpassage, så har jag väjningsplikt mot bilarna och bilarna ska i sin tur sakta ned så att de inte utgör en fara för mig som cyklist. Detta ska tydligen göra det säkrare för mig som cyklist, vilket inte fungerar i verkligheten. Idag blåser flertalet bilar bara på och struntar i att sakta ned och vissa cyklister ger sig ut som kamikazepiloter på cykelpassagen med oförändrad fart.
Egentligen borde reglerna det vara tvärt om tycker jag, eftersom bilisten har väjningsplikt mot gående som går över ett övergångsställe som ofta är i anslutning till en cykelpassage, då borde bilisten ha väjningsplikt mot cyklister också. Sedan borde det vara cyklisten som ska sakta ned och anpassa farten när man ska passera en cykelpassage.
Det finns något som kallas cykelöverfart där min önskar gäller, men några sådan överfarter bygger man inte och jag har aldrig sett någon sådan i verkliga livet.
Visa att du är tacksam
Jag passerar över många cykelpassager då jag pendelcyklar. Jag slås ofta av att när jag som cyklist närmar mig en passage och bromsar in, så stannar många bilister och släpper över mig. Då får de alltid en vinkning och glatt leende av mig.
Avslutar med att säga: Titta upp och ge din medtrafikant ett leende, så kommer dagen kännas mycket bättre 🙂
Magnus Cykelblogg 