Kläder för fincykling

Cykelsporten är känd för sina strikta klädregler med hur höga strumporna ska vara, hur långa eller korta benen på cykelbyxorna ska vara m.m. och att allt man har på sig ska matcha varandra och helst med cykelns färg också. Personligen tar jag detta med en klackspark och efterlever kanske bara detta med att kläderna ska matcha varandra.

I smyg så älskar jag detta med hur man ska klä sig som cyklist, då det finns så mycket snygga och coola cykelkläder att välja på.

Nu har jag gått lite bananas och köpt en knasig, men rätt fräck cykeltröja. Det är en cykeltröja med ett mönster som ser ut som man bär en frack med fluga. Perfekt när man fincykla till jobbet tänker jag 😄 om den nu passar mig när den kommer.

Foto Vouge Cycling

Cykelkläder – inget att gömma sig i

Året är 2012 och jag vinner en startplats till Cykelvasan i en tävling på jobbet. Jag som inte ens ägde en cykel då. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att den där dagen i augusti markerade starten på något som skulle prägla mitt liv för en lång tid framöver.

Det fanns inte mycket i min garderob som man kunde koppla till cykling. Vad har egentligen cyklister på sig, tänkte jag? Ett snabbt bildsök på Google visade bild efter bild med cyklister iförda tajta åtsittande kläder 😱 Aldrig i livet att jag tar på mig något sånt! Men ju mer jag surfade runt, desto mer sugen blev jag att åtminstone åka och prova lite cykelkläder.

En biltur gjordes till den lokala sportbutiken. Trots att jag försökte se bestämd ut och låtsas veta vad jag skulle köpa, kommer det ändå fram en sådan där ärtigt glad och hjälpsam säljare: Kan jag hjälpa dig med något? Öhhhh nej tack, jag tittar bara… svarade jag.

Efter en stund hade jag plockat på mig ett par cykelbyxor som hade en sådan där vadderad rumpa och hängslen. Till cykelbyxorna hade jag hittat en cykeltröja som såg ut att passa till brallorna. Stod en stund i omklädningsrummet och tvekade om jag skulle utsätta mig för att se mig själv i detta. Jag tar mod till mig och drar på mig kläderna med ryggen vänd mot spegeln.

Jag vänder på mig sakta och ser inte en sådan där cyklist som jag gjorde på datorn. Motvilligt köpte jag ändå cykelkläderna. Det var rätt sköna att cykla i och jag är glad att jag inte gjorde de 95 kilometrarna med vanliga shorts utan vaddering.

Inte förrän jag såg bilder på mig från Cykelvasan, insåg jag att vitt är en färg som avslöjar varandra liten valk man har. Ända sedan den dagen har jag hatat att bära någon form av vita cykelkläder, även om jag gått ned mycket i vikt sedan dess.

Dags att utmana spegeln igen

Nu tyckte jag det var dags att våga göra ett nytt försök med en delvis vit cykeltröja. Jag har ett par svarta cykelbyxor från LaPassione som jag älskar och som är de bästa jag någonsin ägt. Till dessa köpte jag nu en cykeltröja från samma märke med lite retroinspirerade färger i vitt, svart och guld.

Idag kom den med DHL. Öppnade den snyggt paketerade cykeltröjan och ålade på mig den med en känsla att jag inte kommer gilla spegelbilden… Jag gick sakta fram till spegeln och där möter jag en spegelbild som ser självsäker och rätt okej ut faktiskt 😀

En som aldrig haft några extrakilon att bära på förstår kanske inte detta inlägg, men ni som har det eller har haft, kanske förstår. Jag är så himla nöjd att alla års cyklande gjort att ett antal kilon försvunnit. Och även om några kilon till ska bort, så möter jag spegeln med ett leende nu.

En glädjespridare i trafiken

Alla vet att cyklister och framförallt bilister ibland har lite svårt att tycka om varandra i trafiken. Jag hittade en produkt i mitt flöde på Instagram som jag tror kan sprida lite glädje när man som cyklist ska signalera vilket håll man ska svänga eller tackar någon med en vink.

En handske med en reflekterande smiley tror jag kan göra underverk… Man blir ju glad av att bara titta på dem tycker jag. Beställde ett par och när de kommer ska ni få en rapport om jag märker att jag fått något positivt gensvar av mina medtrafikanter.

Vill du också #SpreadTheGlove så hittar du handskarna på Loffi.cc

Alla foton är från Loffi.cc

Gamla insomnade bloggar

Idag vaknade jag som vanligt rätt tidigt av det glada plinget mobilen när min morgonpigga kompis Robert T började zwifta strax efter klockan 7 nu på morgonen. Jag har flera av mina Zwiftkompisar inlagda som favoriter i Zwift och då får man en pushnotis när de startar zwifta. Det går säkert att stänga av detta, men det peppar mig tycker jag.

Vid frukostbordet lite senare försvann jag in iPadens värld och började surfa runt på gamla insomnade bloggar som en gång i tiden var ställen som jag ofta besökte för att få inspiration till mitt då nyvunna intresse för cykling. Flera av dem har sitt sista inlägg för många år sedan. Det finns säkert många orsaker till varför de valt att sluta skriva. Deras ord finns ju dock kvar så länge inte väljer att plocka bort sina bloggar, vilket jag inte hoppas de gör.

Själv firar min blogg 7 år i år. Helt otroligt att jag hållit på så länge utan att egentligen tröttna. För mig har bloggen blivit en del av mig och sakta men säkert så hittar fler och till den. Man är ju inte den största cykel/träningsbloggaren i Sverige, men under dessa år har ändå min lilla cykelblogg haft mer än 300 000 visningar 😮

Underbart målande beskrivning

Nog om min blogg. Ett helt underbart blogginlägg på en numera insomnad blogg som beskriver känslan när man skulle köpa sina första tajta cykelkläder tycker jag du ska läsa här. Och jag kan skriva under på vartenda ord han skriver hur även jag kände 2012 när jag tog klivet i lycrans tajta värld.

Kaboom! Målgång för ett av årets träningsmål

Pågår – Träningsmål nr 1 ⚖️

Jag har två mål med min träning för 2018. Det första som jag flitigt bloggat om under hösten är min lilla viktresa och målet att komma ned på en vikt strax under 70 kg med hjälp av LCHF och cykling. Där är jag inte riktigt i mål ännu. Jag kör inte riktigt lika strikt med kosten längre, därför går det lite saktare nu. Men det går åt rätt håll. Jag tror nog att jag kanske i november kan nå målet att vågen stannar under 70 kg.

När viktmålet är nått börjar det svåraste av allt – att hålla vikten! Dessutom går vi in i julperioden snart som är fylld av socker och läcker mat.

Målgång – träningsmål nr 2 🚴🏼‍♂️

Det andra målet jag har med min träning är att jag ska cykla minst 500 mil i år. Normalt sätt brukar jag inte nå mitt mål för hur långt jag ska ha cyklat förrän i december. Skillnaden i år är att jag har haft tillgång till Zwift så att jag kunnat avverka ett gäng digitala mil också. Men för mig spelar det ingen roll om det är riktiga mil ute på vägen eller i Zwifts digitala cykelvärld, som oftast är sjukt mycket jobbigare.

I veckan körde jag igenom målsnöret och bräckte alltså mitt mål på 500 mil redan oktober. Så här har min träning fördelats mellan cykling ute i verkliga livet och den digitala träningen i Zwift på de 511 mil som jag hittills cyklat ihop.

  • 348 mil ute i verkliga livet
  • 163 mil inne med Zwift

Framgångar ska firas 🎉

Firade med att beställa en ny cykeltröja i rosa som jag aldrig någonsin kunnat tänka mig förut. Jag har inga fördomar om färgen rosa, men det har verkligen inte varit en färg jag kunna tänka mig att bära, men i kombo med svart så blir det ett instegsförsök för att se om jag gillar det.

Uppdatering: På eftermiddagen idag plingade det i mobilen att tröjan kommit till utlämningsstället och det på mindre än två dagar ✌🏼 Och mina tvivel om färgen rosa är som bortflugen. Känner mig superfin!

3804D27E-3FC0-4669-9402-0AA302B4A9BB
Foto VOID Cycling

2054B7D0-2E96-414D-9DA0-F4A224ACE504

Cycling Couture

Min garderob av cykelkläder började sitt liv 2012, då en oerfaren blivande glad cyklist skulle införskaffa sin första cykelbyxa och cykeltröja. En ny stor sportaffär hade öppnat vid jobbet som hette Decathlon och det var där mina första cykelkläder skulle inhandlas.

Märken och och kvalitet var inget jag egentligen brydde mig om, utan cykelkläder som cykelkläder fick duga till min fräsiga låtsas-MTB, en aluminumfärgad Stonebreaker 400 från Cykelringen.

Jag hade läst på att kläderna skulle vara tajta och cykelbyxorna skulle ha en sådan där liten kudde på rumpan som jag senare lärde mig att den kallades för pad. Efter en stunds letande hittade jag ett set med en tröja och byxa från deras eget märke BTWIN som inte såg allt för anskrämligt ut på mig. Jag tror jag betalade omkring 400 kr för både byxan och tröjan, vilket kändes magiskt prisvärt. Så här efterhand kan jag väl säga att även om jag tycker att jag såg fräsig ut i dem, så var framförallt paden i byxan inget hänga i julgranen. Den gav väl ungefär lika bra dämpning och skydd för rumpan som en Wettex-trasa.

Jag har faktiskt sparat mina första kläder som jag köpte där, mest som ett minne.

AC345237-B11A-43E3-8605-5A77DA8DD686
Mina första cykelkläder från BTWIN

Sex år senare är garderoben fylld med cykelbyxor, cykeltröjor och diverse tillbehör en cyklist bör ha för alla säsonger. Det är dock ytterst få cykelbyxor som jag känner håller måttet och som gör att man kan sitta länge på en sadel utan att få ont. Men bland alla cykelbrallorna jag nu har, så är det tre märken som blivit min rumpas favoriter:

  1. LaPassione
  2. Craft
  3. Bianchi Milano

LaPassione är ett märke jag upptäckte förra året och gör cykelkläder av mycket hög kvalitet som sitter jätteskönt, även om de är lite tajta i sina storlekar som de flesta märken från Italien.

Jag har under en tid velat skaffa mig ett par klassiska svarta cykelbyxor som man kan ha till alla olika färgglada cykeltröjor. Det började med att jag köpte ett par från POC som tyvärr blev en besvikelse eftersom passformen inte var hundra, trots rätt storlek. Nu föll valet på ett par LaPassione Classic LX som är lite kortare i benen, vilket blir normallånga cykelbyxor på mig. De satt perfekt 👌🏼

När de sedan levererar hem till en från Italien snabbare än flera svenska butiker, så blir man impad som kund. Jag beställde byxorna i onsdags kväll och på fredagen plingade det i mobilen att UPS lämnat dem på mitt närmaste utlämningsställe där jag bor. Det är wow tycker jag! När man sedan öppnar paketet och kvittot levereras i ett igenklistrat elegant kuvert med tack för min order och tydliga instruktioner om kläderna inte skulle passa, känns fint!

Det är få företag som klarar att leverera en fin känsla hela vägen hem till kunden, det gör LaPassione Cycling Couture. De är i klass med Rapha som också är duktiga på detta.

img_1292
Mitt senaste inköp av cykelbyxor från LaPassione

Det är ingen hemlighet att cyklister är ett fåfängt släkte och det är jag nog inte ensam om att tycka, men det är just det som också är lite kul med cykelsporten tycker jag 🙂

Skogshuggarcyklist

Jag har sagt det förut att cykelsporten är materialsporternas materialsport. Detta innebära givetvis olika saker för olika cyklister. Man kan vara den den där som biter sig fast i Velominatis regler och följer dem stenhårt, eller så struntar man i dem helhjärtat och bara cyklar för att det så himla kul och för att det är bra för din hälsa.

Jag skulle nog säga att jag är en cyklist som gillar dessa knäppa regler, men jag gillar också att tänja på dem ibland. Jag kan absolut skoja med andra som inte har en aning om dessa regler och som blandar cykelkläder, löparkläder och färger hej vilt, för jag har själv varit där en gång för länge sedan. Man får dock passa sig med vem man skojar med, för känner du inte personen, så kan det vara så att alla inte har förutsättningar att köpa cykelkläder, strumpor, handskar och cykelkepsar som är perfekt färgmatchade till den cykel man sitter på.

Igår köpte jag en riktigt kul cykeltröja från Vogue Cycling som ser ut som en flanellskjorta. Den hör kanske mer hemma i Dressmannreklamen eller på en skogshuggare med en kåsa i handen, än på en cyklist.

Jag kunde dock inte låta bli, då jag tycker om att sprida lite humor och så tycker jag att den faktiskt var rätt fräck.