Dripp dropp ute är det vått

Regnet faller sakta utanför köksfönstret när jag sitter och filosoferar vid frukostbordet. Jag vet att jag måste jobba på att vara en hardcorecyklist inför loppet The Rift på Island nästa år. Jag vill väldigt gärna ut och testa min nya gravel bike, men jag får nog av att bli blöt och kall på mina pendelcykelturer så här års.

Som tur är finns världens bästa bästa virtuella träningskompis, Zwift när det är blött och kallt ute. Jag har nu istället letat fram ett 37,8 km långt och rätt platt zwiftrace som startar kl 10:05. Det får blir min träningsutmaning idag 😊 Efter detta ska jag ge mig på att sätta på de nya dubbdäcken på pendelcykeln som jag fick igår.

Lite nytt till cykelgarderoben

Jag har också passat på att skaffa mig en ny vintercykeltröja och jag valde en med lite klatschiga färger så man syns lite bättre där ute i mörkret. Stoppade även ner ett par skojiga cykelstrumpor med med hajmotiv 🦈 i varukorgen när jag ändå var i farten.

Kläder för fincykling

Cykelsporten är känd för sina strikta klädregler med hur höga strumporna ska vara, hur långa eller korta benen på cykelbyxorna ska vara m.m. och att allt man har på sig ska matcha varandra och helst med cykelns färg också. Personligen tar jag detta med en klackspark och efterlever kanske bara detta med att kläderna ska matcha varandra.

I smyg så älskar jag detta med hur man ska klä sig som cyklist, då det finns så mycket snygga och coola cykelkläder att välja på.

Nu har jag gått lite bananas och köpt en knasig, men rätt fräck cykeltröja. Det är en cykeltröja med ett mönster som ser ut som man bär en frack med fluga. Perfekt när man fincykla till jobbet tänker jag 😄 om den nu passar mig när den kommer.

Cykelkläder – inget att gömma sig i

Året är 2012 och jag vinner en startplats till Cykelvasan i en tävling på jobbet. Jag som inte ens ägde en cykel då. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att den där dagen i augusti markerade starten på något som skulle prägla mitt liv för en lång tid framöver.

Det fanns inte mycket i min garderob som man kunde koppla till cykling. Vad har egentligen cyklister på sig, tänkte jag? Ett snabbt bildsök på Google visade bild efter bild med cyklister iförda tajta åtsittande kläder 😱 Aldrig i livet att jag tar på mig något sånt! Men ju mer jag surfade runt, desto mer sugen blev jag att åtminstone åka och prova lite cykelkläder.

En biltur gjordes till den lokala sportbutiken. Trots att jag försökte se bestämd ut och låtsas veta vad jag skulle köpa, kommer det ändå fram en sådan där ärtigt glad och hjälpsam säljare: Kan jag hjälpa dig med något? Öhhhh nej tack, jag tittar bara… svarade jag.

Efter en stund hade jag plockat på mig ett par cykelbyxor som hade en sådan där vadderad rumpa och hängslen. Till cykelbyxorna hade jag hittat en cykeltröja som såg ut att passa till brallorna. Stod en stund i omklädningsrummet och tvekade om jag skulle utsätta mig för att se mig själv i detta. Jag tar mod till mig och drar på mig kläderna med ryggen vänd mot spegeln.

Jag vänder på mig sakta och ser inte en sådan där cyklist som jag gjorde på datorn. Motvilligt köpte jag ändå cykelkläderna. Det var rätt sköna att cykla i och jag är glad att jag inte gjorde de 95 kilometrarna med vanliga shorts utan vaddering.

Inte förrän jag såg bilder på mig från Cykelvasan, insåg jag att vitt är en färg som avslöjar varandra liten valk man har. Ända sedan den dagen har jag hatat att bära någon form av vita cykelkläder, även om jag gått ned mycket i vikt sedan dess.

Dags att utmana spegeln igen

Nu tyckte jag det var dags att våga göra ett nytt försök med en delvis vit cykeltröja. Jag har ett par svarta cykelbyxor från LaPassione som jag älskar och som är de bästa jag någonsin ägt. Till dessa köpte jag nu en cykeltröja från samma märke med lite retroinspirerade färger i vitt, svart och guld.

Idag kom den med DHL. Öppnade den snyggt paketerade cykeltröjan och ålade på mig den med en känsla att jag inte kommer gilla spegelbilden… Jag gick sakta fram till spegeln och där möter jag en spegelbild som ser självsäker och rätt okej ut faktiskt 😀

En som aldrig haft några extrakilon att bära på förstår kanske inte detta inlägg, men ni som har det eller har haft, kanske förstår. Jag är så himla nöjd att alla års cyklande gjort att ett antal kilon försvunnit. Och även om några kilon till ska bort, så möter jag spegeln med ett leende nu.

En glädjespridare i trafiken

Alla vet att cyklister och framförallt bilister ibland har lite svårt att tycka om varandra i trafiken. Jag hittade en produkt i mitt flöde på Instagram som jag tror kan sprida lite glädje när man som cyklist ska signalera vilket håll man ska svänga eller tackar någon med en vink.

En handske med en reflekterande smiley tror jag kan göra underverk… Man blir ju glad av att bara titta på dem tycker jag. Beställde ett par och när de kommer ska ni få en rapport om jag märker att jag fått något positivt gensvar av mina medtrafikanter.

Vill du också #SpreadTheGlove så hittar du handskarna på Loffi.cc

Alla foton är från Loffi.cc

Gamla insomnade bloggar

Idag vaknade jag som vanligt rätt tidigt av det glada plinget mobilen när min morgonpigga kompis Robert T började zwifta strax efter klockan 7 nu på morgonen. Jag har flera av mina Zwiftkompisar inlagda som favoriter i Zwift och då får man en pushnotis när de startar zwifta. Det går säkert att stänga av detta, men det peppar mig tycker jag.

Vid frukostbordet lite senare försvann jag in iPadens värld och började surfa runt på gamla insomnade bloggar som en gång i tiden var ställen som jag ofta besökte för att få inspiration till mitt då nyvunna intresse för cykling. Flera av dem har sitt sista inlägg för många år sedan. Det finns säkert många orsaker till varför de valt att sluta skriva. Deras ord finns ju dock kvar så länge inte väljer att plocka bort sina bloggar, vilket jag inte hoppas de gör.

Själv firar min blogg 7 år i år. Helt otroligt att jag hållit på så länge utan att egentligen tröttna. För mig har bloggen blivit en del av mig och sakta men säkert så hittar fler och till den. Man är ju inte den största cykel/träningsbloggaren i Sverige, men under dessa år har ändå min lilla cykelblogg haft mer än 300 000 visningar 😮

Underbart målande beskrivning

Nog om min blogg. Ett helt underbart blogginlägg på en numera insomnad blogg som beskriver känslan när man skulle köpa sina första tajta cykelkläder tycker jag du ska läsa här. Och jag kan skriva under på vartenda ord han skriver hur även jag kände 2012 när jag tog klivet i lycrans tajta värld.