Som jag skrev häromdagen, är ju inte värmen vi har nu mitt favoritväder. Och idag när det skulle bli 32 grader varmt föreslog min vän Carl att vi ska cykla. Och jag sa ja…

Efter en så kallad tropisk natt där jag sovit uselt, stod luften fullkomligt stilla under dagen. Frånluftvärmepumpen här hemma visade på en luftfuktighet på 65 %, så klibbig blev man av att bara sitta stilla. Att dra på sig cykelkläder i hettan var inte det lättaste, de klibbar liksom fast överallt på kroppen.

Vid 11 snåret dök Carl upp och cykla gjorde vi. Fördelen med att sitta på en cykel är ju att det fläktar. Målet för dagen var Wira Bruk, där vi skulle äta lunch. På vägen dit, på småvägarna kring Riala fick vi uppleva hur lagningarna man gjort på vägen börjat smälta i hettan. Det kändes lite som att cykla på lava som börjat stelna, men som fortfarande är stekhet.

Väl framme i vid Wira bruk, slog jag till på en matig rostbiffmacka med potatissallad, en alkoholfri öl, kaffe och mazarin. Det var man värd efter de stekheta 32 km som det är till Wira från mig.

På vägen hem vek vi av mot Rumsättra istället och den vägen var i betydligt bättre skick än den andra vi åkte på till Wira. Trots värmen idag är jag glad att Carl drog med mig, då känslan efter att man cyklat oftast alltid är bra.

I höjd med Brottby delade jag och Carl på oss, då han tog vägen via Vallentuna hem till Täby. Jag tog en liten omväg hem på andra sidan Garnsviken, för att slippa den hemska Hakungebacken. Där får man dessutom mer möjlighet att cykla i skugga, då den vägen går genom områden med skog intill vägen.

Totalt blev det ca 71 km i värmen.

• 

• 

•