Det finns inte många sporter där det fikas efteråt eller mitt under ett träningspass. Men inom cykelsporten är det populärt och det är kanske därför jag fastnat för denna trevliga sport.

Medan ett antal teamkompisar i Team Utan Gränser givit sig iväg från starten i årets Cykelvasa för att möta regn kladdiga stigar, var vi ett gäng i Stockholm som körde en lugn runda i södra roslagen.

Vi fick ett härligt lagom varmt väder under turen och inget regn. Idag var målet bara att cykla och ha trevligt tillsammans. Enda sprättillfället var i slutet på rundan och segmentet uppför Hakungebacken, där vi körde fri fart och återsamling vid Österåkers kyrka.

Vid Wira bruk fikade vi och njöt av alla godsaker som de har. Det är verkligen i mysigt ställe att stanna på och fika och njuta av historiens vingslag.

Idag var det 80:e försöket för mig på segmentet Hakungebacken Uppför. Det blev inget PR på det 1,4 km långa segmentet, men det blev det på delsegmentet Hakungebacken, endast backen. Det är den brantaste delen av backen som är 340 m lång och har en snittlutning på ca 10 %. Där blev det ett PR idag (1:04). En anledning var nog att jag fick jaga efter Nils Rönström. Det blev bara ett par sekunders förbättring, men det är ändå en förbättring 😀

Sammanfattningsvis var det en trevlig dag i sadeln med ett skönt cykelgäng.

Foto av mig på fikasällskapet

Foto av Nils Rönström från andra sidan fikabordet

Foto av Nils Rönström

Foto av Nils Rönström

Igår var det dags för Team Utan Gränsers årliga runda runt Stockholm med fikastopp hemma hos mig halvvägs in på rundan. I år genomfördes rundan på självaste cykelns dag, den 11 maj. Detta är en runda som inte handlar om att ta sig runt på snabbast möjliga tid, utan det är ren propagandacykling för att njuta av denna vackra sport.

Precis som förra året hade vi sådan tur med vädret, med undantag för sista biten från Nacka in till målet där vi startade i Hammarby Sjöstad. Där möttes vi av ett skyfall som skapade floder på vägarna och när jag kom tillbaka till bilen kunde jag hälla vatten ur cykelskorna.

Klockan 09:00 startade vi i tre grupper som tog sig igenom ett Stockholm som sakta höll på att vakna. Jag höll mig i sista gruppen som skulle hålla ett lagomtempo på 27-28 km/h. Att föra en cykelgrupp på cykelbanor varvat med vägar av olika slag är inte jättelätt och det blir lite ryckigt, men jag tycker det funkade fint. De flesta bilister var också snälla och gjorde inte massa dumma saker mot oss cyklister, men visst fanns det omkörningar som var av den sämre sorten.

Väl uppe i Åkersberga så var det då dags för rundans pièce de résistance som jag efter cykelturen igår fått bekräftelse på att det var. Det var fikat hos mig 😀 Jag hade på morgonkvisten när de flesta sov förberett nästan 30 st bocadillos som är en baguette fylld med smör, serranoskinka, manchego och tomat. Efter detta hade jag bullat upp med ett kakbord som jag under veckan bakat till. Det bjöds på 6 olika sorters kakor, lingonmuffins, syltkakor, vaniljhorn, sega chokladsnittar, kokoskakor, chokladsockerkaka.

Foto: Tom-Erik Urø

Vi fyllde framsidan av min tomt med cyklar och cykelskor och sedan fylldes terrassen på baksidan i strålande sol med sockersugna cyklister. Många kanske tycker det världens grej att ta hem så här många personer, men jag blir glad ända in i själen av att göra andra och mig själv glada.

Efter fikat bar det iväg på cyklarna igen mot Vaxholm via Bogesund för att via Rindö ta oss till Värmdö. Normalt så brukar man behöva trampa på ordentligt över Rindö för att hinna till färjan. Lite snopna blev vi när vi kom fram till färja nummer två, när det var en kvart kvar till avgång och vi hade inte missat någon avgång. Det innebar mer pratpaus med cykelkompisarna.

Väl på Värmdö valde vi att köra i två grupper och Snabbgruppen for iväg före oss i Lagomgruppen. När vi närmade oss de mer tätbebyggda delarna av Värmdö körde vi i grupp lagom mest på cykelbanor och plötsligt så ser vi uppe på vägen från cykelbanan där vi befann oss, snabbgruppen som drabbats av ett punkastopp. De var ju rätt många, så vi fortsatte vår färd mot slutmålet.

I slutet var jag tvungen lämna gruppen och gasa på ordentligt, för min parkeringstid för bilen hade gått ut och jag hade inte betalt den med mobilen, där man brukar kunna förlänga parkeringstiden. Det var då som himlen helt oväntat bara öppnade sig i ett skyfall som fyllde gatorna med floder av vatten. På några minuter var man genomvåt.

Trots det lite blöta slutet, var detta en fantastik dag tycker jag. Tack till alla i TUG som deltog och gjorde den minnesvärd i år igen.

Passerar man Bogesunds slott måste jag alltid ta en slottsselfie även om man sitter på cykeln och susar förbi i 30 km/h, därav lite ansträngt ansiktsuttryck.