När fikat är målet

Igår var det dags för Team Utan Gränsers årliga runda runt Stockholm med fikastopp hemma hos mig halvvägs in på rundan. I år genomfördes rundan på självaste cykelns dag, den 11 maj. Detta är en runda som inte handlar om att ta sig runt på snabbast möjliga tid, utan det är ren propagandacykling för att njuta av denna vackra sport.

Precis som förra året hade vi sådan tur med vädret, med undantag för sista biten från Nacka in till målet där vi startade i Hammarby Sjöstad. Där möttes vi av ett skyfall som skapade floder på vägarna och när jag kom tillbaka till bilen kunde jag hälla vatten ur cykelskorna.

Klockan 09:00 startade vi i tre grupper som tog sig igenom ett Stockholm som sakta höll på att vakna. Jag höll mig i sista gruppen som skulle hålla ett lagomtempo på 27-28 km/h. Att föra en cykelgrupp på cykelbanor varvat med vägar av olika slag är inte jättelätt och det blir lite ryckigt, men jag tycker det funkade fint. De flesta bilister var också snälla och gjorde inte massa dumma saker mot oss cyklister, men visst fanns det omkörningar som var av den sämre sorten.

Väl uppe i Åkersberga så var det då dags för rundans pièce de résistance som jag efter cykelturen igår fått bekräftelse på att det var. Det var fikat hos mig 😀 Jag hade på morgonkvisten när de flesta sov förberett nästan 30 st bocadillos som är en baguette fylld med smör, serranoskinka, manchego och tomat. Efter detta hade jag bullat upp med ett kakbord som jag under veckan bakat till. Det bjöds på 6 olika sorters kakor, lingonmuffins, syltkakor, vaniljhorn, sega chokladsnittar, kokoskakor, chokladsockerkaka.

Foto: Tom-Erik Urø

Vi fyllde framsidan av min tomt med cyklar och cykelskor och sedan fylldes terrassen på baksidan i strålande sol med sockersugna cyklister. Många kanske tycker det världens grej att ta hem så här många personer, men jag blir glad ända in i själen av att göra andra och mig själv glada.

Efter fikat bar det iväg på cyklarna igen mot Vaxholm via Bogesund för att via Rindö ta oss till Värmdö. Normalt så brukar man behöva trampa på ordentligt över Rindö för att hinna till färjan. Lite snopna blev vi när vi kom fram till färja nummer två, när det var en kvart kvar till avgång och vi hade inte missat någon avgång. Det innebar mer pratpaus med cykelkompisarna.

Väl på Värmdö valde vi att köra i två grupper och Snabbgruppen for iväg före oss i Lagomgruppen. När vi närmade oss de mer tätbebyggda delarna av Värmdö körde vi i grupp lagom mest på cykelbanor och plötsligt så ser vi uppe på vägen från cykelbanan där vi befann oss, snabbgruppen som drabbats av ett punkastopp. De var ju rätt många, så vi fortsatte vår färd mot slutmålet.

I slutet var jag tvungen lämna gruppen och gasa på ordentligt, för min parkeringstid för bilen hade gått ut och jag hade inte betalt den med mobilen, där man brukar kunna förlänga parkeringstiden. Det var då som himlen helt oväntat bara öppnade sig i ett skyfall som fyllde gatorna med floder av vatten. På några minuter var man genomvåt.

Trots det lite blöta slutet, var detta en fantastik dag tycker jag. Tack till alla i TUG som deltog och gjorde den minnesvärd i år igen.

Passerar man Bogesunds slott måste jag alltid ta en slottsselfie även om man sitter på cykeln och susar förbi i 30 km/h, därav lite ansträngt ansiktsuttryck.

Cykelbulle Crema Di Pistacchio

Idag på förmiddagen är det bakdag här hemma i huset innan jag ska cykla och hälsa på en kompis/arbetskamrat i Barkarby, så det kommer bli en rätt sjysst cykeltur. Vädret verkar det vara lite si och så med, men lite regn har ingen dött av.

Cyklister gillar ju att fika efter varje runda och det tycker jag är en grymt trevlig tradition som vi ska fortsätta med. Jag tänkte prova att göra lite italieninspirerade bullar, men stället för att för att fylla dem med den klassiska svenska fyllningarna smör, kanel och socker eller en vaniljfyllning, så ska mina fyllas med pistagekräm – yummy!!

I mina vänners delikatessbutik Olja & Oliv Delikatesser har jag köpt mig en burk med ljuvlig Crema Di Pistacchio som ska vara innehållet i bullarna.

Vill du själv baka dessa smaskiga bullar, behöver du detta till ca 45-50 bullar:

Deg
100 gram smör
4 dl mjölk
50 gram jäst
2 krm salt
Ca 8-10 dl vetemjöl

Fyllning
1 burk Crema Di Pistacchio

Topping
1 vispat ägg
Pärlsocker

Gör så här
Smält smöret och tillsätt mjölken. Värm tills det är fingervarmt.
Smula i jästen och rör runt tills den löst sig
Tillsätt sedan socker, salt och mjöl och arbeta degen till den släpper från bunken.
Låt degen jäsa i ca 10-15 minuter i bunken under en bakduk.
Sätt ugenen på 250 grader. (Jag kör utan varmluften på)
Dela degen på mitten och kavla ut de båda delarna til l någon form av rektangel.
Bred på pistagekrämen. Det går åt en halv burk till respektive deg.
Rulla ihop den degen och skär upp den i ca 1,5 cm breda skivor och lägg dem i bullformar på en bakplåt. Låt jäsa i ca 15 minuter under bakduk.
Pensla bullarna med vispat ägg och strö på pärlsocker.
Grädda mitt i ugenen i ca 7-8 minuter.
Ät och njut förslagsvis efter en skön cykeltur.