Att bli jagad gav resultat

Idag hade jag några från TUG över för att cykla MTB-banan i Hacksta som är lite av en favorit hos mig. Jag kört den så många gånger nu att jag tappat räkningen, men jag tröttnar aldrig på den. Dagens cykelkumpaner som kom och körde var Johan L, Nils, och Robert S med sina två söner.

Som vanligt körde vi ett lite lugnare varv först, dels för att det alltid är bra att göra det för att kolla banan och dels för att visa de som inte kört banan förut hur den går. Man kan ju köra fel på några ställen, även om det är skyltat på träden.

Efter första varvet stannade vi till och babblade lite och tog några klunkar vatten. Sedan bar det iväg på ett snabbt varv. Först ut på banan var Johan L och strax efter honom körde jag. Men efter bara en kort stund mötte jag Johan på väg tillbaka. Fattade inte varför då, men han hade tydligen fått något kedjestrul, men var snabbt igång igen.

En bit in på banan hör jag hur någon börjat närma sig och då är det Johan som trampat på bra för att komma ikapp, för jag hade inte direkt fisåkt. När du hör att någon närma sig och du börjar känna att du nu är jagad, då skjuter adrenalinet till och man glömmer att man är trött i backarna. Det var en grym upplevelse att ha Johan efter sig och jag kände verkligen hur jag kunde ge det där lilla extra.

Detta varv skulle senare visa sig vara mitt snabbaste varv någonsin på Hackstabanan. Det personliga rekordet ligger nu på 13.21. Jag tog mig även in på 7:e plats i totalen 🏆 på banans sista delsegment, vilket kändes skitskoj.

Vi körde ett sista varv efter PR-varvet och denna gång tog jag det lite lugnare och på ett ställe släppte jag förbi Nils som ville trycka på lite mer än mig. Efter en stund hör jag det där man inte vill höra som cyklist, ljudet av när någon går i backen med cykeln. När jag kom fram bakom träden ligger Nils mitt på banan. Jag stannar och ser till att placera min cykel så att bakomvarande inte bara kan dåna förbi. Som tur har han klarat sig helt okej med ”bara” en del läskiga skrapsår på ena armbågen. Efter att Nils samlat sig lite cyklar vi lite lugnare mot målet, där han kunde plåstra om sig lite.

Stort tack för besöket idag får jag lov att säga och en härlig pratstund vid fikat hos mig efteråt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.