Premiere di bici da corsa

Trots att vintern lyst med sin frånvaro här i Stockholm, har jag nog aldrig varit så sen att ta ut racercykeln på en första tur. Eftersom de flesta gruppträningar som innefattar en racercykel blivit inställda i år har jag liksom inte riktigt känt någon lust att ge mig ut på den. Jag har ju en MTB och gravelbike i stallet också som täckt mitt cykelbehov.

Men igår eftermiddag lossade jag Electra, som min racercykel kallas från cykeltrainern. Hon har stått där sedan i höstas och givit mig många svettiga timmar med hjälp av Zwift.

Efter jag tvättat av den, justerat in växlarna efter kassetten på bakhjulet och pumpat i ny fräsch vårluft i däcken, var hon redo för en sväng i solen med mig.

Medan Electra stod där och väntade på mig, nytvättad och uppklädd med finaste högprofilhjulen så satte jag på mig lite stiliga cykelkläder och tvättade av dammet från landsvägsskorna. Sedan var vi redo att möta ett soligt Roslagen.

Med långt över 15 grader på termometern blev det givetvis kortkort, dvs cykeltröja med korta ärmar och korta cykelbyxor.

Ahhh… den där härliga känslan med kolfiberhjul och racerdäck som slickar asfalten hade man ju helt glömt bort. Det är ett speciellt ljud som de avger som är lite extra härligt. De första kilometrarna kändes lekande lätt och jag kände mig lycklig och jättesnabb… Det är framför allt känslan av lycka att cykla jag letat efter den senaste tiden.

När känslan är rätt så spelar inget annat roll och redan vid Hakungebacken som bara är någon kilometer in på min runda, fick jag lust att trycka på lite extra nedför för att känna fartvinden lite extra. Oopps vad fort det gick… nedför backen fick jag ett snitt på 58,3 km/h 🚴🏼‍♂️💨 och jag blev blev den näst snabbaste i år på det segmentet.

Uppe i Kårsta tog jag mig friheten att stanna till och bara sitta på en träbänk på en gräsmatta som kryllade av Tusenskönor. Mitt bland alla blommor stod Electra vid ett staket och bara var sådär snygg som en italiensk racer kan vara. Jag blir lika glad varje gång jag betraktar denna racercykel som är den finaste cykel jag ägt ❤️

Jag skrapade ihop 47,5 km igår och den magiska cykelkänslan som jag tappat bort, börjar jag sakta hitta tillbaka till och jag ser redan nu fram emot nästa sväng.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.