Min pendelcykel har nu varit på verkstan i snart 2 veckor och att det tagit sådan tid är pga att det saknats delar som de beställt och så kom det fel storlek m.m. Det verkar dessutom bara bli mer och mer kostsamt. Först var det bara kassett, stora och lilla klingan och kedja som skulle bytas. Sedan upptäckte man att något som kallas bodyn i hjulet var slut (hade det på känn själv) Men att hitta just den som passade mitt hjul verkar inte varit lätt.

Häromdagen ringde jag för att höra hur det gick för den inlagda patienten. Man hade inte hittat rätt reservdel ännu. Har jag otur måste hela hjulet bytas… Och finns inte dessa hjul kvar, vilket jag är osäker på. Då blir ju resultatet antingen olika bak- och framhjul eller investera i två nya hjul 💸

Jag vill ju ha en fungerande pendelcykel, men jag vill ju också investera i en el-cykel så för varje sak de måste fixa, så blir det ju mindre pengar till el-cykeln 😕

Förvånande snabbt

I torsdags bestämde jag mig för att haka på några i Team Utan Gränser, som efter jobbet skulle cykla MTB-banan vid Fiskaretorpet. Denna bana ligger i höjd med Stockholms Universitet.

Jag valde att pendla med MTB:n till jobbet, eftersom jag inte skulle hinna hem och sedan tillbaka in till stan igen efter jobbet.

Döm om min förvåning! När jag kom fram till jobbet på morgonen hade jag utan att jag egentligen tagit i så mycket, gjort den snabbaste tiden på sträckan till nya kontoret. Det gick ca 10 min snabbare jämfört med cyclocrossen, som iofs haft vinterdäck på fram tills nu. Men MTB:n rullar ju inte lekande lätt på sina knubbiga Schwalbe Racing Ralph heller.

Fiskaretorpets MTB-bana var en riktigt fin bana, men med väldigt blandade utmaningar. Ibland gick det lekande lätt, men här och där så var det partier som var tekniskt svåra där jag hoppade av och traskade med cykeln. Det fanns också några riktigt läbbiga stup man tydligen kan cykla nedför, men jag valde lite pinsamt att hasa mig ned med cykeln bredvid mig.

Banans Piece de Resistance var i mitten uppe vid hoppbacken. Där hade man byggt ett parti med berg-dal-bane känsla och velodromkurvor som fick det att kittla ordentligt i magen. Magiskt kul!

Efter att vi kört två varv, vilket blev ca 2 mil begav jag mig hemåt. Usch vad segt det gick att cykla de nästan 3 milen hem när man hade lite för lite kläder på sig och var slut i kroppen. Eftersom jag inte ätit ngn middag innan cykelturen och klockan var strax efter 20 skrek kroppen efter mat sista biten hem…

Hemmagjord hamburgare blev det när jag kom hem som aldrig smakat så gott.